Juni månad är här och pandemins grepp om samhällets hals börjar lätta något. Samhällsbyggandet i stort upplevs till viss del ha flutit på som vanligt under pandemin, där projekten sysselsatt både resurser och samhälle. En stor eloge till alla duktiga aktörer runt om i landet som bidrar till samhällets utveckling även i tuffa tider.

Mitt i detta slås jag dock av känslan att pandemin lamslagit i princip allt utvecklingsarbete i en redan eftersatt bransch gällande kvalitet och produktivitet. Visst, seminarier och samtal har avlöst varandra med en frenesi sällan skådad, men har samtalen ersatt handlandet och agerandet?

Jag upplever i mitt dagliga arbete att fokus på kortsiktiga resultat har – med full förståelse för bolagens överlevnad – hamnat högt upp på dagordningen. Samtidigt ser jag en väldigt stor risk att ett alltför kortsiktigt och reaktivt agerande till utvecklingsinsatser även kommer kvarstå vid utgången av pandemin. Ska vi komma ur startblocken när pandemin släpper greppet är det hög tid att nu planera för detta. Då menar jag inte att kick-starta för att sedan kraschlanda, det jag menar är planera, planera och planera för att effektivt genomföra nödvändiga åtgärder som möter det nya normaltillståndet efter pandemin. De som gör detta är också de som kommer att lyckas bäst imorgon.

Parallellerna med Toyota och efterkrigstiden är tydliga och det vore nästan tjänstefel att inte använda de lärdomar från den resan de gjorde, och fortfarande gör. Jag ser ingen naturlag som hindrar samhällsbyggandets aktörer att producera en slutprodukt som håller hög kvalitet men samtidigt är kostnadseffektiv. Därför rekommenderar skarpt varje ledningsgrupp i samhällsbyggandet att läsa och reflektera kring de 7 goda vanorna av Stephen Covey. Stanna gärna upp en längre stund kring de berömda cirklarna och fundera på vilket sida du och din organisation står på; den som vänder sig inåt på det som kan påverkas eller den som hittar problemen i sin omgivning.

I styrelsen har jag förmånen att projektleda arbetet med Årets Lean-byggare 2021 och de finalister vi gemensamt lyft fram visar alla prov på ledarskap, processer, arbetssätt och strategier som kan hantera en pandemi som ett problem som kan hanteras, lösas och övervinnas genom systematiskt förbättringsarbete. Om inte annat är min övertygelse att de har en utstakad karta och riktning att orientera sig med för att klara av morgondagens utmaningar. Detta med fullt fokus på sina egna inflytandecirklar. Grattis K-fastigheter, JM Logistik och mod:group till era finalplatser.

Jag vill tro och hoppas att branschens innovativa och kreativa aktörer kan och vill använda pandemin som en möjlighet i stället för ett bortkastat år. För möjligheterna är stora att rita om kartan för en hel industri och utrymmet för nyskapande metoder och verktyg för ett hållbart samhällsbyggande är enormt, om vi bara planerar för det. Gör vi det tror jag vi äntligen kan säga:

Nu vänder det!

En fördel med att jobba som konsult på AFRY inom Supply Chain är att jag får möta så många olika branscher. Mycket rör produktions- och tillverkningsvärlden även om jag mestadels arbetar inom bygg. Det är alltid intressant med jämförelser mellan olika branscher och vad jag känner nu är att det händer mycket i byggsektorn. Vi står inför lite större kliv inom logistik och effektivitet, påeldat av branschens digitalisering. Det gäller bara att se helheten och samordna för både effektiva och hållbara flöden.

Detta är frågeställningar jag dagligen jobbar med i mitt arbete med att stötta kommuner och regioner. Just nu har vi ett stort projekt i Umeå där regionen bygger ut Norrlands universitetssjukhus. Det är ont om plats och högsta prioritet är att inte störa sjukhusverksamheten. Det är viktigt att få till ett flöde med rätt person på rätt plats för att få rätt material i rätt tid. Effektivitet och hållbarhet handlar om att i sann Lean-anda nyttja resurserna på rätt sätt, fördela och planera Supply Chain för effektivitet även i det logistiska flödet.

Alltfler städer och kommuner ser nu över sin roll inom bygglogistiken. De känner att de vill ta sitt ansvar för en hållbar logistik, miljövänligt effektiv och hållbar. I dagarna genomförde vi faktiskt ett webbinarium kring just detta. Byggtransporterna står för en relativt stor del i en kommun och det är ett gott tecken att de inser att de måste bidra på bästa sätt. Med tankarna kring hållbarhet kommer också tankarna kring återbruk bubblande, där alltfler byggprojekt fokuserar på returflödet. Detta kopplar också till kommunernas hållbarhetstänk.

Det knyter dessutom an till det jag främst brinner för just nu, att vi måste börja tänka på samarbetet genom hela vår Supply Chain. Idag finns det flera varianter på bra verktyg, det gäller bara att vi lär oss dra nytta av alla bra funktioner till stöd för effektivitet i flödet. Även här kommer hållbarheten in där siffror visar att om vi kan samordna bättre mellan byggföretag och projekt inom ett givet område så går det att radikalt minska antalet transporter, kanske upp till 60 procent.

Med tanke på byggsektorn och deras traditionella Lean-perspektiv så vore det önskvärt med ett bredare sådant, vi behöver inte alltid börja i det lilla utan kan också tänka och agera på en högre, strategisk nivå. På iTid arbetar jag just nu med ett projekt med Frälsningsarmén och deras vision och principer, där vi till exempel hjälper dem att bryta ner sin femårsplan i konkreta mål och arbetssätt för att nå målet. De arbetar från ett övergripande fokus och konkretiserar med hjälp av daglig styrning, förbättringsarbete, uppföljningar – ett bra steg bort från exempelvis 5S och verktygstänk.

Det gäller att inte fastna i verktygen, det finns ingenting som hindrar att vi ser det större perspektivet. Det finns sätt att arbeta utan på att gå in på rena flödesmetoder, där processen fortfarande går att genomlysa och förbättra med hjälp av framtida läge, utmaningar, hinder, samt mer ”administrativa” verktyg för att ta sig framåt.

Det är lite samma sak på universiteten, i den världen tänker de inte heller alltid så. Utan verktygstänk går det ändå att se strukturen, bryta ner, följa upp. På mitt tidigare arbete på avdelningen för Träbyggnad på LTU använde vi exempelvis daglig styrning när vi följde upp flödet av skrivande av vetenskapliga artiklar, avhandling, exjobb och undervisning. Allt enligt ett klassiskt Lean-tänk, men med fokus på huvud- och stödprocesser, intressenter, värdeskapande och icke värdeskapande arbete – vilket skulle fungera på vilken universitetsavdelning eller byggföretag som helst.

Det högsta trädet i världen växer i Kalifornien. Det är en Sekvoja på 115,56 meter och den är cirka 600 år gammal. Det högsta trädet i Sverige växer i Omberg, det är en Silvergran på 49 meter och den är cirka 150 år. Det högsta trähuset i världen just nu är Mjöstornet i Norge på 85 meter. Det högsta trähuset i Sverige blir i höst Skellefteå kulturhus och hotell på 80 meter.

Det är uppenbart att stora och höga trähusbyggnader blir allt fler och att trähusbyggandet har en stor potential. Trähusen kan bli ännu högre än idag med korrekt teknisk utformning och hålla väldigt länge. Historiskt har det funnits vissa risker med större och högre trähus, framförallt brand men även fuktproblem. Det går att bemästra idag. Klimatfrågan är också en viktig drivkraft, mycket talar för att trä minskar byggets klimatavtryck jämfört med andra byggmaterial. Detta särskilt om trävirket hämtas lokalt.

När det byggs med trä har det visat sig att ett Lean-tänkande är extra viktigt. Flödet och logistiken på arbetsplatsen ska tänkas igenom ordentligt så att leveranser kommer Just-in-Time och att lagring undviks i så stor utsträckning som möjligt. Trä kan vara känsligt för fukt och vissa delar behöver skyddas innan de har monterats. Trä är även väldigt bra att förtillverka i volymer eller som platta paket (vilket exempelvis Ikea tydligt har visat). Att arbeta med trä uppfattas ofta också mer positivt, det ger en bättre arbetsmiljö relativt andra byggmaterial. Det är till exempel inte så mycket störande bilningar eller håltagningar som i betong.

Det finns utrymme för en hel del innovation och utveckling inom trähusbyggandet och en hel del kvar att lära. En del kunskaper går att få tag på genom att se hur det byggdes förr med trä, till exempel bärande massiva plankväggar i 30-tals villor och bjälklag i tidigt 1900-tals byggande. Genom att använda erfarenheterna från gammal kunskap, kombinera dessa med ny kunskap och inkludera Lean i denna utveckling så har vi en trähusvinnare!

Bygglyftet … Äntligen är vi på gång med att adressera en gemensam utvecklingssatsning för byggsektorns produktion med Byggföretagen!

Vi tänker oss startfältet i Vasaloppet. Längst bak har vi det entusiastiska blåbärsledet, en blandning av glada amatörer som är precis där de vill vara och ett antal mer ambitiösa åkare som gärna hade sett sig längre fram, kanske ända uppe i elitledet. Det är för dem som vi nu skapar utvecklingsprogrammet Bygglyftet som stöd för deras resa genom fältet. Som alla förstår är det en förflyttning som kräver rätt teknik, rätt utrustning och rätt coachning, men framförallt krävs det egen träning. Mängder av egen träning.

Med Bygglyftet kan vi erbjuda rätt förutsättningar för den som verkligen vill förflytta sig. Vi tar fram ett tränings- och utvecklingsprogram som stöd för en genomgripande förändring som utgår från byggföretagens behov, förutsättningar och utmaningar. Vi kommer att utgå från beprövade metoder och verktyg och kroka arm med flera andra aktörer både inom men även utanför byggsektorn.

Den tilltänkta målgruppens inspel, framförallt i den inledande fasen av Bygglyftet, är givetvis ovärderlig. Det spelar ingen roll hur bra förutsättningar vi skapar om intresset inte finns, det är ingen idé att erbjuda träningsprogram om inga träningsintresserade vill delta. Vi vill identifiera de som vill träna inför en häftig resa och samtidigt låta dem påverka hur upplägget ska se ut så att det möter deras förutsättningar och önskemål. Är du en av de som vill vara med? Kontakta mig i så fall!

Vi kommer att adressera digitalisering och hållbarhet inom byggproduktionen, det är en förutsättning inför denna satsning som Byggföretagen gör. Jag jobbar tillsammans med en ”gammal” parhäst sedan länge, Lotta Wibeck, som i sitt arbete fokuserar på digitalisering. I kombination med mina fördjupningsområden täcker vi de områden som motiverat Byggföretagen att söka projektfinansiering och utse mig till projektledare.

Det är med kittlande förtjusning vi nu står inför godkänd finansiering från SBUF och utmanande projektledarskap från Byggföretagen, det är nu vi ska verkställa alla goda idéer. Med digitalisering och hållbar verksamhetsutveckling sätter vi fokus på värdeskapandet där det verkliga värdet skapas: I produktionen. Äntligen är vi på väg mot en ökad samverkan för att skapa nytta och mervärde för både samhälle och det enskilda företaget – nu kör vi!

Vi går mot ljusare tider, både vad gäller väderlek och rådande pandemi. Vaccineringen börjar ta fart till glädje för alla och på många olika sätt runtom i landet; nära och kära kan återses, verksamheter kan rädda livhanken. Det är långt kvar men någonstans i horisonten skymtar det ”nya normala” …

Hur kommer företagandet att se ut efter corona? Jag tror att vi kommer att se fler affärsmodeller efter de nya aspekter och tankebanor som väckts av corona. På många sätt har nog utvecklingen av våra kärnfrågor accelererats av pandemin. Fler företag kommer exempelvis att lägga större vikt vid hållbart resande.

En annan stor fråga kommer sannolikt att handla om resurseffektivitet i produktionen. Vi såg under en period 2020 en sättning på marknaden med sjunkande bostadspriser och en ökad försiktighet hos slutkunden/köparen. Om inte kostnadsmassan följer samma utveckling blir sådana sättningar problematiska. Allt detta har förmodligen aktualiserats av pandemin. Om jag får sia så kommer fler företag att förbereda sig för en minimerad kostnadsmassa över tid, detta genom ett långsiktigt utvecklingsarbete.

I Lean Forum Byggs styrelse har vi i skrivande stund utvärderat Årets Lean-byggare. Vi har sett flera mycket spännande initiativ, vissa med en tydlig adressering till Lean, andra med mer subtil koppling. Alldeles oavsett tydlighetsgrad så fokuseras satsningarna mot samma målbild: Att skapa mer samhällsbyggande för pengarna – och det är verkligen att gå mot ljusare tider!

Som installatör och vd på Veitech så är jag lite av en katt bland hermeliner i Lean Forum Byggs styrelse, en styrelse där jag har förmånen att ta del av en massa kompetens inom framtidens sätt att planera och genomföra bygg- och fastighetsprojekt. Det är spännande och lärorikt att vara katt, men efter den här loggen blir det kanske också en smula svettigt för mig att tassa in till nästa årsstämma i Installatörsföretagen

Om bygg- och fastighetsbranschen i stort har betraktats som konservativ så har tyvärr installationsbranschen möjligen setts som än värre. Många installatörer arbetar fortfarande som på 1950-talet. Hållbarhetstänket sträcker sig i bästa fall till att el- och laddhybrider nämns i en företagsbilpolicy samt att man hävdar att nya tekniska lösningar som man installerar har bättre energiprestanda än förut.

Mångfalden är katastrofal. Även om vi bara jämför installatörer med övriga byggbranschen så är andelen kvinnor inom installation extremt låg. Digitaliseringen bland installatörerna går trögt och man vill gärna ha utskrivna A1or i både design, kalkyl och produktion. Ramtidsverkens normtider som man kunde använda i kalkyler för montagetider förr i tiden håller inte alls längre. Trots kalkyler för montagetid långt ovan normtider så håller dessa timmar sällan när utförandet summeras.

Vinsterna för installationsföretagen görs till stor del genom köp och sälj av installationsmaterial samt ÄTA-reglering, inte genom bra utförda projekt och smarta tekniska lösningar. Flera av installationsdisciplinerna är helt beroende av materialköp genom ett fåtal grossister och internationella inköp av material är ett undantag. Kloka och hållbara miljöval överlåts till konsulter. Logistiken kring projekten hanteras av grossister eller beställare och man jobbar motvilligt med Lean-tänk.

Organiseringen hos installatörer med kalkylatorer, projektledare, arbetsledare och montörer är statisk och ineffektiv. De stora installatörerna har byggt organisationer med stuprörstänk med liten, om någon, projekteringskompetens inom ens sin egen teknikdisciplin. Teknikkunskaperna hos många installatörer är låg och har minskat som följd av den konsulttunga marknaden som ofta gör att installationsprojekten upphandlas endisciplinärt enligt AB04 där behovet av teknikkunnandet hos installatörerna inte efterfrågas. Installatörer konkurrerar och utvärderas i många projekt bara på sin kompetens inom inköp och produktion. Det råder stor brist på duktiga yrkesarbetare och lönekostnaderna för rutinerade elektriker, rörmokare och installationstekniker skjuter i höjden och återväxten med nya räcker inte.

Usch – det var en rejäl drapa och råsop som ju dessutom delvis svingar mot mig själv; ett självmål i 90e minuten och underläge vad det verkar. Men lugn, det finns tid kvar och det finns hopp. Det manifesteras inte minst genom det enorma intresset för installationsbranschen från investerare och riskkapitalister. Värderingarna av bolag inom installationsbranschen oavsett disciplin har skjutit i höjden. Vad är det investerare värderar så högt förutom det traditionella som vinstmarginal, kassaflöde och marknadsposition? Jag tror det bland annat handlar om potentialen för bolagen i att arbeta med bristerna ovan och möjligheten att sticka ut på en konservativ marknad. Investerarnas intresse måste vi värna och vårda, det ger vår bransch möjlighet och medel att accelerera utvecklingen, men är självklart inte kravlöst och utan horisont så det är dags att agera.

Många spännande nya initiativ bubblar inom installationsbranschen och flera aktörer tar kliv och det kommer helt nya. Beställare efterfrågar mer vad gäller teknikkompetens hos installatörer och utvecklingen tar fart. Flera branschkollegor arbetar med att bygga ytterligare teknikkompetens för att klara av projekteringen av hållbara lösningar själva och för att kunna vara en partner även för tidiga skeden. Helt nya bolag växer fram som tar avstamp i affärsmodeller kopplade till förbättringar i fastigheters funktion som följd av nya digitala landvinningar. Man river nu barriärerna mellan olika teknikdiscipliner. Bolag från andra branscher närmar sig installationsbranschen, ofta genom fastighetsautomation kopplat till digitalisering eller från prefabriceringsidan där man ser möjlighet att minska dyr produktionen på byggarbetsplatsen till förmån för fabriksproduktion. De allt robustare digitala systemen för planering, logistikhantering och produktionsstöd blir allt mer användarvänliga och flera installatörer investerar nu i att klara av att arbeta systematiskt. Det kommer snart att synas i mindre svinn både vad gäller montagetidsåtgång och materialslöseri.

Duktiga yrkesarbetare kommer att vara en brist även framöver men kan hanteras med utländsk arbetskraft som då kräver ytterligare arbete med involvering samt strukturerad lag- och regeluppföljning, kontroll och utbildning. Det finns en strävan bland installatörer att delta i projekt där vi försöker sätta upp produktion som går 24/7 för att förkorta byggtid, öka maskinutnyttjandet och minimera störningar för omgivningen. Andelen kvinnor i installationsbranschen ökar nu också, mycket tack vare bygg- och fastighetsbolagens och teknikkonsulternas draghjälp, men också med fina initiativ på högskolor och universitet. Även de stora byggbolagen stärker sin kompetens inom installationsteknik och lyfter den inom sina organisationer.

Jag ser fram emot en period där branschaktörer satsar på att återta positionen som ”byggmästare”. Byggmästarorganisationen som jag ser den har djup och bred kompetens för att ta hand om alla skeden och all teknik i ett komplext byggprojekt där de tekniska installationerna kommer att vara en allt större och viktigare del av projekten. Detta både vad gäller ekonomi, funktion, hållbarhet och kundupplevelse.

I min värld av forskning och undervisning finns jag under avdelningen Byggproduktion i V-huset på Lunds tekniska högskola. Kärt barn har många namn vid olika högskolor och universitet, men på engelska har vi, Chalmers, KTH och Luleå tekniska universitet kommit överens om att kalla det för Construction Management. Det passar in på mitt engagemang i Lean Forum Byggs styrelse, dit jag nominerades av tidigare ledamoten Anders Wenström från Linköpings universitet som tryckte på vikten av den akademiska kopplingen.

Med några månader under bältet ångrar jag inte mitt uppdrag. Förutom ett fantastiskt kontaktnät – jag har redan anlitat föreläsare från både Ramirent och JM genom föreningen – så ger det möjlighet att lyfta och driva branschrelaterade frågor. Jag har själv varit försiktigt negativ till hur Lean i byggbranschen för 10-15 år sedan helt fokuserade på hur dåligt allt var. Det har blivit bättre med åren men vi borde först och främst fokusera på sådant vi gör bra för att sedan titta på vad vi kan göra bättre. Givetvis finns det mycket dåligt, men förändringsarbetet leder inte framåt om vi inte vet vad som är bra.

Mycket av min forskning handlar om beställarfrågor, senast upphandlingar. Vi måste ställa krav också på leverantörer och konsulter om vi inte vill fastna i endast produktionsmässig utveckling och effektivitet, det förbättrar knappast hela processen. Det måste till en samverkan mellan beställare, konsulter och entreprenörer, eftersom det är en förutsättning om vi vill uppnå verklig förbättring och inte bara förändring för förändringens skull.

Ett problem för branschen är dels att det tar lång tid innan något händer, dels att vi är dåliga på att kommunicera när väl något händer. Under 2020 satt jag med i referensgruppen för Typhusutredningen vilket var givande och bra, mycket av frågeställningarna går igen i det vi talar om inom Lean Forum Bygg: Bygga enklare och billigare för målgruppen, mycket fokus på bostadsbyggandet. När jag tittade på direktiven och utredningens förutsättningar så slog det mig hur lika de var frågeställningarna som togs upp för 20 år sedan. Har vi inte kommit vidare? Jo, visst har vi det, men det syns inte tydligt nog.

Jag ser genast två aspekter kring detta. För det första ska vi se till så att byggbranschen förbättrar sitt rykte, den har ett oförtjänt dåligt sådant. Visst gör vi saker som inte är bra, men vi måste börja lyfta sådant som är riktigt bra – sådant finns ockaså. För det andra en något självkritisk titt på min egen verksamhet. Det drivs många forskningsprojekt kring byggeffektivitet och nya produktionsmetoder med koppling till nyheter inom både teknik och processer, men vi har ibland svårt att få ut resultaten till industrin. Det är viktigt att vi redan i utbildningen implementerar detta så att de nya ingenjörerna kan kombinera det nya tänket med den erfarenhet som finns hos deras äldre kollegor.

Ofta efterfrågar byggindustrin lösningar på vissa problem där det redan finns befintlig forskning. Här skulle Lean Forum Bygg kunna utgöra en bättre koppling mellan näringsliv och akademi. Av bland annat den anledningen är det viktigt också med akademisk representation i vår styrelse. Här har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen – idag är både Lunds tekniska högskola, Luleå tekniska universitet och Umeå universitet representerade i styrelsen.

Alla som är eller har varit föräldralediga vet att det utöver allt arbete med sina barn även ger en viss tid för insikt och reflektion. Under min föräldraledighet har jag personligen försökt att djupare förstå vad det är som hindrar samhällsbyggandet att öka sin produktivitet, det vill säga skapa mer värde per investerad krona. När Boverket släppte sin ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” (2018:36) stod det klart att branschen har stora utmaningar att skapa kvalitet. Det intressanta med rapporten var att ingen där och då egentligen stod och bestred dess innehåll; helt ärligt kändes det först som att den inte innehöll något vi inte alla redan visste.

Är det egentligen så konstigt att produktiviteten inte ökar eller kvalitetsfelen kvarstår i byggsektorn? De flesta som arbetar i branschen har ingen eller liten erfarenhet av arbete utanför samhällsbyggandet. Lite krasst vågar jag påstå att aktörer på marknaden lärt sig bli enormt framgångsrika och skapat affärsmodeller som är anpassade till ett system där ett slöseri om 100 miljarder kronor årligen är normen. Samtidigt kan väl knappast marknaden klandras för att göra det bästa av den verklighet de känner till och tar lärdom ifrån?

En, vad jag tycker, spännande liknelse som min kollega och tillika medgrundare av Lean Forum Bygg – Fredrik Friblick – använder för att beskriva samhällsbyggandet är den om fisken och vattnet. Fisken vet ingenting om vattnet, den vet inte annat. Fisken är ju i vattnet, så den har svårt att förhålla sig till vattnet eller ens reflektera över vattnets existens. Skulle man sätta Likers 14 Lean-principer i fenorna på fisken skulle den snabbt bli medveten om vattnet den simmar i, den får också en insikt i att det finns större skålar att hoppa till med högre produktivitet, färre kvalitetsfel, god lönsamhet och där både människor och miljö mår bättre. Och vem vet, helt plötsligt kanske fisken får bättre kostnadskontroll i sina flöden? Win-win för både fisk och vatten eller – rättare sagt – aktör, bransch och samhälle.

Det känns som att det är vind i seglen kring att skapa en mer hållbar byggsektor. Vi på Prolog haft förmånen att arbeta med Boverket i efterdyningen av rapporten och sett vilket engagemang som de som myndighet har i frågan, där vi upplever ett uppsving i efterfrågan kring hur Lean som filosofi kan bidra till branschens utveckling. I den debatten har Lean Forum Bygg en vital och naturlig roll att fylla.

Nu tillbaka delvis till föräldraledighetsbubblan och en vidare fördjupning av insikterna. Jag kan rekommendera den animerade filmen ”Hitta Nemo” för att djupare förstå liknelsen med fisken och vattnet.

Lean sägs ofta vara ett långsiktigt och systematiskt arbete där företag år för år utvecklar sig inom Lean och uppnår allt bättre resultat inom en mängd områden. Vi hör ofta om företag som började implementeringen på 90- eller tidligt 2000-tal och fortfarande jobbar aktivt med Lean i sin verksamhet. Företagen blir fascinerade av de snabba förbättringarna i början av Lean-resan och de motiveras av att utveckla och förbättra arbetssätten med Lean och uppnår resultat som de inte trodde var möjligt.

I början av denna vecka blev jag påmind om detta faktum. Jag deltog på ett riktigt bra webinar i regi av SIQ med titeln ”Konsten att lyckas med sitt Lean-arbete”. Föreläsare var Christer Osterman från Scania som berättade om Scanias Lean-resa över de senaste 30 åren och Scanias Produktionssystem. Christer presenterade även resultat från egen forskning och betonade bland annat att Lean på många sätt handlar om att lösa problem i verksamheten och lära av dessa och sätta lösningen i system.

Under 2005 ledde jag arbetet inom NorDan med att utveckla NorDan Produktionsystem (NDPS) som Produktionsdirektör i bolaget. Vi använde Toyota Produktionssystem och Scania Produktionssystem som best-practice och lanserade vårt eget NDPS 2006. Sedan dess har alla NorDans 12 fabriker anammat Lean och arbetat systematiskt med att tillämpa Lean-principer och uppnå förbättringar genom NDPS. De har börjat vi olika tidpunktter och har uppnått olika mognadsgrad, men det sammanlagda Lean-arbetet inom NorDan, mognaden i fabrikerna och resultaten vi uppnått är fantastiska. Vi har även integrerat kvalitet och miljö på ett mycket bra sätt i NDPS och använder teamorganisationg och Kaizen som vårt förbättringsarbete. 2019 blev NorDan AB Årets Lean-byggare i Sverige, ett oerhört fint erkännande som också gav inspiration. På bilden ses jag, fabrikschef Cecilia Hedblad Sjölin, arbetsledare Fredrik Karlström och GS-ordföranden Johan Lisedahl med diplomet för Årets Lean-byggare.

Visst finns det företag som inte lyckas med sin Lean-resa, och visst finns det också utmaningar och motgång i arbete med Lean. Det finns också exempel på detta inom NorDan. Vi har dock inte gett upp och vi har tagit lärdom av utmaningar och motgångar, samtidigt som fabrikerna har lärt av varandra på ett inspirerande sätt.

Jag tycker det är mycket bra att vi i svensk byggbransch har Lean Forum Bygg. Det är en styrka att så många jobbar med Lean för att reducera slöseri. Samtidigt skulle jag önska att fler företag blev medlemar i Lean Forum Bygg, till exempel skulle jag mycket gärna vilja se fler hustillverkare bland medlemsföretagen. Dessa är stora aktörer i svensk byggbransch och har flyttat det värdeskapande från byggplats till fabrik med mer stabila processer och tydliga flöden. Det ligger mycket Lean-tänk i hur hustillverkarna har organiserat sin verksamhet.