Att vara doktorand i Australien innebär att slutföra sina forskarstudier på 3 år. Konkurrensen för att ta sig in på forskarstudier är hård, de flesta som antas har redan publicerat ett par forskningsartiklar. Studierna finansieras med stipendium, så flera doktorander har extrajobb vid sidan för att kunna överleva. Man måste också betala en avgift till universitetet för att bedriva forskarstudier. På det hela taget innebär det att de forskarstuderande som tagit sig in och som arbetar mot sin avhandling är högt motiverade och kompetenta. Doktorandgruppen på Centre for Smart Modern Construction deltar i alla utåtriktade aktiviteter, organiserar flera av dem och samverkar tvärs över projekten. Det gör att gruppen är produktiv och kommer snabbt till publicerade resultat. Aptiten på ny kunskap är stor och nya idéer välkomnas varmt. Ett inspirerande och kreativt klimat att svepas med i! Varken grundutbildning eller forskarutbildning innehåller något fokus på effektivisering eller Lean management. Det kan ha att göra med att Australien tappade sina sista större tillverkningsanläggningar av bilar och bussar för cirka 10 år sedan. Det finns helt enkelt ingen större kultur av tillverkning i landet och därför har också internationella företag kunnat slå sig in på byggmarknaden utan större motstånd. Så därför: Det är viktigt att Sverige fortsatt är duktiga på de metoder som är ryggraden i tillverkningsindustrin – annars blir vi helt enkelt utkonkurrerade!

Western Sydney University har som ett av de första universiteten i Australien inom byggande satsat medvetet på att samverka med industrin. På tisdagen den 17/9 2019 samlades ett 40-tal personer från akademi och industri för att diskutera digitalisering i byggandet. Seminariet var otroligt intressant (läs mer här). Sujeet Rana från Built presenterade en satsning som byggindustrin ska göra på att formera en digital plattform där aktiviteter som alla byggbolag måste göra, men som inte ger konkurrenskraft, kan standardiseras. Ett exempel är fakturabetalning, ett annat är upphandling av mindre entreprenörer. I Australien finns till exempel inte motsvarigheten till AB04 och ABT06. För varje nytt kontrakt så används parternas egna mallar med tillägg. Det betyder att varje gång ett nytt projekt ska starta så behöver förhandlingar om varje detalj genomföras och skulle något gå fel är det inte säkert att kontrakten stämmer överens med varandra och det blir svårt att förstå vem som ska ta vilket ansvar. Ett typiskt exempel på slöseri i byggbranschen som vi svenskar är bortskämda med att det bara fungerar!

Man skulle kunna tänka sig att Australien är ett land, men det är sex delstater. De sex delstaterna New South Wales, Victoria, Queensland, South Australia, Tasmanien och Western Australia har olika byggnormer och olika arbetsmiljölagar. Nyligen har NSW utsett en ”building commissioner” som ska arbeta med att städa upp i byggbranschen och sätta nya spelregler. Detta blev aktuellt sedan man alldeles nyligen haft två stora händelser där den bärande strukturen för två olika betonghus, Opal Tower och Mascot Towers, uppvisat allvarliga sprickor efter att endast varit i bruk 5-10 år. Därför är frågor kring kvalitet högst upp på agendan och alla letar efter metoder som kan hjälpa till att öka kvaliteten på byggprojekten. De kompetenser som Sverige har som land passar därför utmärkt in i den här frågan och svenskar kan med stor säkerhet bidra substantiellt både med kunskap och direkta produkter. Lean Construction med sitt inneboende fokus på kvalitet och värdeskapande är inte implementerat eller ens välkänt i Australien – här finns mycket att lära och att lära ut!

Modulproduktion i Australien tillhör ovanligheterna. Industrins aktörer är få och produktionstekniken är fortfarande ”construction in a shed”. Vi besökte idag Modular Building Systems som tillverkar moduler med stålstomme. Trä är ett ovanligt material i Australien för byggnader. MBS kallformar sina egna stålprofiler och bygger sedan väggar klädda med skivor av dem. Isolering i väggarna behövs inte då klimatet är varmt, så väggarna är bara 100 mm tjocka. Just nu produceras ett projekt till en ambassad i Marocko där delar av strukturen måste vara skottsäker – vilket innebär tjocka stålplåtar på strategiska ställen i väggarna. Hela huset provbyggs samman i Australien för att sedan lastas på båt och skeppas till Marocko där montagetiden är 6 veckor till öppningsdagen. Produktionen låg på måttliga 15 moduler i veckan, så vid den efterföljande presentation av svenska förhållande där vi producerar uppåt 55 moduler per vecka så blev det långa diskussioner om metoder och maskiner. Ett efterföljande besök till Sverige verkade genast komma upp på agendan! Svenskt byggande kan verkligen sträcka på sig både prefabricerat och platsbyggande. I jämförelse är vi duktiga, har högt säkerhetstänkande och överenskomna kvalitetssystem.

Studenterna på Western Sydney University går på en av landets bästa utbildningar i Construction Management. Som en projektuppgift har studenterna fått i uppdrag att arbeta fram förslag på en ny bro över Parramatta River. I Australien är viktiga designkriterium omhändertagande och återvinning av dagvatten, då landet ofta befinner sig i torka. Inför sommaren 2019 är reservoarerna bara fyllda till 40%. Därför präglades studenternas förslag av broar med tak där vattenavrinningen kunde återvinnas. Jag fick nöjet att agera gästkritiker på deras presentationer halvvägs in i projekten (på bilden är jag tillsammans med Navodana Rodrigo, Doctoral Research Candidate, foto Kasun Gunasekara). De hade arbetat i 7 veckor, några av dem hade aldrig arbetat med BIM, men stod ändå stolt med färdiga 3D-modeller!
Ett annat stort projekt som kommer att starta är utbyggnaden av en ny internationell flygplats i västra Sydney. Staden har en stor radie då densiteten är låg, 50 km från stadskärnan till utkanterna. Den nuvarande flygplatsen ligger ut mot havet och saknar expansionsutrymme. Infrastrukturen i Sydney är enligt invånarna ganska undermålig, men som besökare är den superenkel. Ett och samma kontantkort ger dig möjlighet att åka buss, tåg, färja och snabbtåg. Stationerna är ofta sammanlänkade, till exempel finns bussar där färjorna lägger till och tåg- och bussstationer direkt intill varandra. Som inresande öppnar det stora möjligheter att ta sig runt.

Det dynamiska mötet med doktorander vid Western Sydney University ledde till intensiva diskussioner – om blockkedjor! Hur kom vi till det, kan man fundera på? Jo, det visar sig att blockkedjor är ett utmärkt verktyg för att hantera mängder av transaktioner. Och det finns många transaktioner som måste ske i en byggvärdekedja med alla underentreprenörer som har olika relationer mellan varandra. Blockkedjor är också en distribuerad teknik som inte använder en central server. Sverige har till exempel BEAst, en portal dit många aktörer anmält sig. Där förvaras allting och in- och utcheckning sker av fakturor. Blockkedjan kan göra samma tjänst, men kan automatisera flödet så att administrationen minskar. Det sker genom att redan i förväg bestämma sig för att vi litar på varandra, du är den du utger dig för att vara och så länge du håller budget så kan du få betalt i realtid – automatiskt. Tekniken testas inte bara på betalningsströmmar utan också på hantering av byggavfall som potentiella nya råvaror och på BIM-information i värdekedjan. Om det blir verklighet är en öppen fråga, men det är intressant att förstå mer om blockkedjor och leka med tankar om hur de skulle kunna användas i vår bransch!

I både Nya Zeeland och Australien finns en intresseförening som heter prefabNZ respektive prefabAUS. De finns för att området är underutvecklat i båda länderna med få aktörer, liten förståelse hos projektutvecklare och arkitekter och begränsat antal personer som behärskar arbetet. I Australien finns en nyfikenhet för ämnet då de har stora problem med kostnader, kvalitet och hastighet i byggandet. Australien lider heller inget stigma från något ”miljonprogram” då landet inte hade någon utveckling av industriellt byggande under åren efter andra världskriget. Att presentera företag som Lindbäcks och BoKlok i Australien är att likställa med att prata om en drömbild. Den nyligen utsedda byggkommissionären David Chandler har prefabricering som ett hjärteämne och kommer att arbeta aktivt för att New South Wales ökar andelen företag som bygger prefabricerat. Lean Construction är ett annat område där Australien i stort är noviser. De stora avstånden skapar barriärer både för konkurrens och ny kunskap. Här finns stora möjligheter att förbättra!

Helena Lidelöw är under tre veckor gästprofessor på Western Sydney University i Australien. Under loggen kommer hon att skriva om sina upplevelser och reflektioner från ”down under”.

Western Sydney University har nästan 50.000 studenter utspritt över 11 campus i västra Sydney. En av Australiens största utbildningar i Construction Management finns här och för tre år sedan bildades c4SMC: Centre for Smart Modern Construction med syfte att stötta Australien mot mera prefabricerat, digitaliserat, smart byggande. I de flesta europeiska länder har industriellt byggande en historia av sämre kvalitet och likformighet färgat av att prefabricering var en del av lösningen för att återställa Europa efter andra världskriget och samtidigt hantera en stor urbaniseringsvåg. I Australien finns inte den kopplingen och industriellt byggande i större skala betraktas med nyfikna ögon av en marknad som, precis som många andra, har bostadsbrist. Australien är ett av de länder som har störst urbanisering; av de 23 miljoner invånare som bor här hittar vi 95 procent i städerna. Det stora trycket på utökat bostadsbyggande kommer inte från urbanisering, utan från invandring där förväntan är att 1 miljon nya invånare ska komma till Australien fram till 2023.

Att vara nyskapande och tidigt ute på marknaden är ofta svårt men samtidigt förbannat roligt. Ska vi tro på Lean-filosofin är ständig utveckling en grundpelare för att lyckas på sikt. Däri ligger vikten av att vara nyskapande.

Alla vet att lönsamheten i projekt och organisation är svajjig och ibland tyvärr låg. En stabilare och träffsäkrare kalkyl behövs för att skapa både trygghet och en vilja att investera för att inte samhällsbyggnadssektorn helt ska stanna av. Därför är jag extra stolt över att jag i mitt arbete på Ramirent dagligen kan göra skillnad för just projektverksamheter.

Slöserierna i byggprojekten är omfattande, säkerhetsarbetet kan alltid bli bättre och hållbarhetsfrågorna måste tas på största allvar. Temporära delar i ett byggprojekt såsom fallskydd, logistik, moduler och ställningar – det vill säga allt som inte finns kvar när byggnadsverket står klart – står i regel för 20 procent av projektets volym.

Här vill vi vara nyskapande, vi vill göra en entreprenad av allt det temporära och skapa en professionalism kring dessa delar. Det finns massor med pengar att spara, men framförallt finns det massor att vinna för både säkerheten och hållbarheten. Genom att skapa rätt förutsättningar kan samhällsbyggnadssektorn fortsätta att utvecklas.

Semestern är ett bra tillfälle att, förutom åka runt i Europa med tåg, reflektera över det första året som medarbetare i Ostlänken. Det är ett stort projekt som löper över lång tid. I projektet arbetar jag med samordningsfrågor, dels mellan de olika delsträckorna, dels internt mellan olika expertområden. En slutsats så långt är att engagemanget för utvecklandet av en ny stambana är stort bland mina kollegor, vilket är en bra förutsättning för att komma framåt i projektet.

En svårighet dock med ett projekt som löper över lång tid är att det oundvikligen leder till en viss personalomsättning, både internt i projektorganisationen samt hos de leverantörer som är engagerade i projektet. Hur hanterar man kunskapsöverföringen i och med att det kommer in nya personer i projektet? En sak är att uppdatera nya kring var projektet är i tid och i utveckling (hur långt projekteringen kommit) rent tekniskt; det andra är att nya medarbetare lär sig arbetsgångar, rutiner, processer etcetera.

En lösningar är att visualisera processerna, vilket vi arbetar med. Dock ger det en begränsad (och statisk) bild av processen. Eftersom de olika delprojekten befinner sig tidsmässigt i lite olika faser räcker inte den statiska bilden helt och hållet. Vi har också minnesanteckningar/protokoll att gå tillbaka till för att få en bild av vad som hänt i projektet för att förstå historien.

Min egen upplevelse av att komma ny in i ett projekt som pågått i ett antal år är att det krävs ganska mycket detektivarbete för att hitta historiken, som är viktig för att förstå varför man gör som man gör idag och för att kunna komma med förslag till förbättringar. Materialet finns, lagrat digitalt, men inte alltid så lätt att hitta i ett stort projekt som Ostlänken. Under kommande vecka ska jag introducera en ny medarbetare, så denna vecka kommer mycket av tiden att ägnas åt att fundera på hur jag på bästa sätt får personen att komma in i projektet och dennes arbetsuppgifter.

En annan mer jordnära uppgift som ligger framför mig är att granska och värdera de inskickade examensarbeten som nominerats till Lean Forum Byggs exjobbspris, Årets Lean-byggarstudent. Vi hoppas på en stor skörd av väl genomförda arbeten att granska och i slutänden kunna belöna ett arbete som behandlar Lean Construction i byggbranschen idag.