Här kommer en lite julhälsning från oss i projekt Ostlänken, där vi arbetar vidare med den pågående justeringen av projektet. I och med att vi fick ett större omtag passar vi på att försöka styra och strama upp samt standardisera kring kravbilden för att göra den så tydlig som möjligt.

Det innebär alltid en utmaning för ett projekt som sådant – speciellt av Ostlänkens storlek – när det sker projektering parallellt med utveckling av tekniken, vilket i sig ger en kravförändring under framdrivningen av projektet. Nu gäller det skapa en tydlig bild framöver, men det är som sagt inte lätt när teknikutvecklingen sker parallellt.

Något annat att se fram emot är Årets Lean-byggare och de bidrag som kommit in. Det ska bli spännande att se vad som ligger i inboxen denna gång; det var en hel del starka bidrag ifjol så det är inte utan att man är nyfiken på att se vad årets skörd erbjuder. Kul också med för oss helt nya aktörer och att se vad de har att komma med – ser fram emot en intressant läsning under de kommande helgerna!

Nu har vi fått in ansökningarna till Årets Lean-pris, vilket alltid är lika spännande. Nästa steg är styrelsens arbete med att gå igenom bidragen och vikta dem enligt vår standardiserade process, för att slutligen lämna de lämpligaste kandidaterna – i normalfallet tre stycken – vidare till vår ytterst kompetenta jury. Det är alltså de, inte Lean Forum Byggs styrelse, som gör den avgörande bedömningen. Juryn består för övrigt av Maria Viidas (SIQ), Lars Stehn (LTU) och Hans Reich (Chalmers/Produktionslyftet).

Det är ingen hemlighet att Årets Lean-byggare – liksom hela Lean Forum Bygg som förening – har tagit sin inspiration från Lean Forum och Svenska Leanpriset. Däremot har vi inte haft något närmare samarbete mellan föreningarna, vilket främst får tillskrivas tids- och resursbrist. Vår tidigare ordförande, styrelseledamot och nuvarande ledare för valberedningen Kajsa Simu träffade nyligen Lean Forums ordförande Pia Anhede och kunde konstatera att det från båda föreningars sida finns ett intresse för samarbete. Det är en utveckling som blir spännande att följa.

Ni som läser detta vet att vi i styrelsen ”loggar” ett par gånger i veckan, det vill säga lägger upp korta inlägg om vad som pågår eller är på gång. Nu samlar vi det mesta och bästa från våra loggar i en bok som släpps strax efter nyår. Det vi skriver om i loggarna handlar ofta om aktuella teman och vad som diskuteras inom byggbranschen just nu, vilket gör det ganska intressant att följa dem över tid. Det har länge funnits ett verktygsfokus inom ”bygg-Lean” men på senare tid har ett tydligt ledarskapstema utkristalliserats. Vår styrelseledamot John Hedblad har loggat med ett ledarskapsperspektiv, liksom kollega Per Öberg med avstamp i coachning/laganda. Det är intressant att följa dessa ”trender”, kanske nästa bok ska handla om ledarskap inom byggande – och kanske ska den produceras i samarbete med Lean Forum?

Jag tänkte faktiskt knyta an till mitt förra sportrelaterade inlägg. Även om jag är mer en handbolls- än fotbollsmänniska så hörde jag något efter matchen mellan Sverige och Ryssland – där Sverige vann – som gjorde mig glad. Det var i en intervju med målskytten Marcus Berg som det kom en klockren kommentar som jag tycker knyter an till Lean; respekten för varandra, förståelsen av helheten.

Efter att Marcus gjort sitt mål så blev han utbytt och reportern reflekterade lite hur det skulle kunna gå när någon annan kom in. Marcus svarade något i stil med att det inte var något konstigt med det, alla vet – via coachen – exakt vad de ska göra. Det var en kommentar som verkligen visade hur långt Janne Andersson och det svenska landslaget har kommit.

Utan att nämna någon megastjärna vid namn så är det ett tydligt skifte från jaget till laget. ”Vi vet vad vi ska göra på plan” – observera ”vi”. Det här kopplar väldigt bra till respekt, förståelse och helhet. Det är som stenhuggaren när han står och knackar på en enskild sten men ändå ser helheten: ”Jag bygger en katedral”. Marcus är en verklig lagspelare där alla har samma mindset, inklusive coach Andersson.

Det är lite som min förebild Bengan Johansson, den tidigare landslagstränaren i handboll. Time-out i en VM-final innebär normalt att tränaren samlar sina spelare och skriker ut vad de ska göra. Icke så Bengan. Han samlar spelarna och säger ”ni vet vad ni ska göra”. Stort! Det är så det ska fungera, oavsett om det är handboll, fotboll eller någon annan lagsport – eller ett företag. Det är då man vinner.

I det här inlägget tänkte jag hålla temat till engagemang och relationer. Det finns en viss Johan Book som jobbar på Hej Engagemang där han har tagit fram en härlig julkalender grundad på arbetspsykologiforskning kring ledarskapsbeteenden. Detta har han kokat ner till 24 konkreta tips där varje ”lucka” leder till ett förbättrat ledarskap – som i sin tur bidrar till än mer engagerade och välmående medarbetare, bättre prestationer och ett ökat ekonomiskt resultat.

Även om lucköppningen redan pågått en tid så rekommenderar jag dig att se vad tipsen kan göra för ett förbättrat ledarskap och bättre relationer för engagemang och driv. Ge dig själv och dina medarbetare en fantastisk jul och framförallt en framtida bättre arbetsmiljö som får dem att både må och prestera bättre. Aktiviteterna bakom varje lucka har som syfte att tillfredsställa dina medarbetares psykologiska behov, vilket skapar mer engagemang, bättre prestation och bättre ekonomiskt resultat. Inga pjåkiga incitament, eller hur?

Relationer och engagemang en nyckel för dagens ledare, vilket ganska Lean enligt min mening. Kalendern är tänkvärd i all sin enkelhet och fler än jag borde kunna dra nytta av att öppna några luckor!

Jag snubblade härom dagen över en väldigt kul och faktiskt inspirerande artikel i tidningen The Economist: The hidden cost of Gangnam Style. Någon har roat sig med att räkna ut alternativkostnaden för all den tid som lagts ner på att titta på PSYs video till låten Gangnam Style på YouTube – den har nu passerat två MILJARDER visningar …

Givet längden på videon och antalet tittare så har det lagts ner lika mycket tid på Gangnam Style-tittandet som det skulle tagit att bygga 20 stycken Empire State Buildings eller 6 stycken Burj Khalifa. Allt det här är naturligtvis helt oanvändbar nonsenfakta, men det leder mig ända till Lean.

Skulle det på något sätt vara möjligt att alltid ha så pass stor sinnesnärvaro att vi kan ta ett steg tillbaka, betrakta den arbetsuppgift vi har framför oss och fråga om detta verkligen är viktigt, värdeskapande eller – hemska tanke – en alternativkostnad? Om vi ska bygga 650.000 bostäder de närmaste åren, hur stor alternativkostnad blir det för allt det? Tänk om vi kunde omvandla lite Gangnam Style till effektivitet … Om inte så har vi i alla fall blivit underhållna!

Så är det snart dags för december och av någon anledning skruvas tempot alltid upp. Alla har mycket att göra och allt verkar hända samtidigt – från julplanering och Luciafirande till avslutningar – och på det kommer förkylningar och VAB kombinerat med allt jobbrelaterat som måste vara klart till årsskiftet.

Det var likadant på mitt tidigare jobb, där vi tog in en effektivitetskonsult för att styra upp hur vi arbetade. Att bli än mer effektiv tyckte jag lät lite läskigt; min association var att vi skulle få metoder för att klämma in ännu mer och lära oss att jobba snabbare … Hennes första trick var istället att lära oss att ta kontroll över vår inbox och kalender – och boka in egentid för eget arbete och reflektion!

Inte minst i stressade tider och vid akuta situationer är det en viktig del av lösningen, se alltid till att ha egentid inbokad. Att vara bokade hela dagen mellan åtta till fem är varken smart eller effektivt, att vara uppbokad är inte ett tecken på att du kan leverera utan snarare ett tecken på dålig förmåga att planera och prioritera.

På din egentid ska du planera in dina möten, men inte för många. Lär dig också att läsa dina mejl regelbundet, men inte konstant. Att tappa fokus bara för att svara snabbt är ineffektivt, gå igenom mejlen regelbundet men inte varje sekund. Det ska vara du själv som styr över din dag, inte det som kommer in i inboxen.

Vi måste avsätta tid för reflektion och planering för att inte springa efter alla bollar – eller, ännu värre, efter fel bollar. Det är då skygglapparna, tunnelseendet och stressen kommer, samtidigt som vi springer allt snabbare. Det låter enkelt och det rör sig om basala saker, men vi måste påminnas om det. Vi kanske kan påminna varandra? Eller varför inte coacha varandra?

Standarder är ett alltid lika populärt ämne och nyligen läste jag en ledare i tidningen Byggindustrin som tog upp just detta (#34, 2018). ”Byggprocessens hjältar är de som skapar standarder” löd rubriken. Jag har själv haft förmånen att få lite insikt i arbetet bakom och vet att det finns många som i det tysta arbetar med att ta fram standarder, riktlinjer och branschregler: SIS, Beast, Säker Vatten, Svensk Byggtjänst (AMA CoClass) för att nämna några. Det är väldigt roligt att detta viktiga arbete lyfts fram.

Det tar sin tid att ta fram bra standarder. Det är många som ska få möjlighet att tycka till och alla dessa synpunkter ska behandlas. Det bästa är om alla kan blir överens om hur standarden bör se ut, där det ibland behövs både kompromissvilja, helikopterperspektiv och ödmjukhet för att lyckas. I bygbranschens komplexa och fragmenterade värld med väldigt många olika aktörer i alla olika processskeden säger det sig sjäv att nyttan av bra standader är stor.

Det krävs genmensamma regler för hur vi ska kommunicera med varandra, hur behov och krav ska ställas och redovisas för att undvika missförstånd, hur utförandet ska gå till och hur dokumentation och kontroller ska genomföras – det finns idag ett stort behov av bättre kommunikations- och BIM-standarder. Bra standarder kommer att öka flödeseffektiviteten och kvaliteten samt minska byråkratin, precis allt det som Lean står för. Här finns massor av tid och pengar att spara!

Trafikverket sitter vi just nu mitt i en förändring av projektet Ostlänken, en ordentlig omstuvning på grund av ändrad hastighet. Det blir en hel del konsultmöten för att ge dem rätt förutsättningar att se över konsekvenserna och ta fram nya tidplaner för det fortsatta arbetet. Det är helt enkelt fokus på förändringsarbete där vi samtidigt passar på att titta över om det är något mer vi kan och bör jusera kring arbetssätten när det ändå sker en så pass stor omställning. Här talar vi om totalt cirka 5-600 konsulter som är involverade i projektet.

Bara på Trafikverket är vi dessutom 150 personer som är direkt engagerade i projektet. Det är många människor som ska hållas à jour vilket ställer höga krav på informationen; vad har gjorts, hur har det gått hittills, vad kan vi ändra på och vad måste vi ändra på med tanke på nya krav och justerad kravbild? Att hantera dessa förändringar är en stor del av arbetet just nu, vilket är vådan av den här typen av stora projekt när det sker omställningar av förutsättningarna. En verklig utmaning.

Vad gäller Lean Forum Bygg är det lite lugnare, men även här räknar vi med ökad aktivitet inom kort. Vi har dragit igång arbetet med Årets Lean-byggare på riktigt och det har redan kommit in ett antal alternativ, men fler är alltid välkomna. Vi har inte påbörjat granskningen och urvalet av nominerade att skicka vidare till juryn än, men det är ett arbete som vi ser fram emot. Innan dess hoppas jag dock på ännu fler alternativ – har du själv kanske något förslag? => Länk till anmälan!

I förra veckan var jag i USA, vilket var mycket spännande. Jag deltog i en workshop om modulbyggande där vi jämförde utvecklingen och användandet mellan olika länder; vad händer på olika platser i världen, var har de kommit längst och hur duktiga är vi egentligen?

Föga förvånande är det Japan som kommit längst, de har ”stulit” idéer och metoder från framförallt bilindustrin och överfört dem till husbyggande. Dessutom ska vi inte glömma att Toyota själva har sitt Toyota Housing Corporation … I Japan har de modulbyggande företagen en takttid på tre minuter; var tredje minut rullas således en ny modul ut där vi övriga ligger på kanske en i timmen eller var 45e minut. Här har vi något för benchmarking.

Det visar också hur långt det går att komma genom att anamma metoder som är framtagna inom Lean, för det är precis vad det rör sig om. Rent generellt kunde jag konstatera ett stort intresse för Technology Transfer – och även Knowledge Transfer – från Lean för ett mer industriellt byggande. Det finns en stor nyfikenhet för den teknik som går att överföra till byggandet, något vi är rätt bra på i Sverige. Ser vi här kanske en möjlighet för Sverige som ett möjligt exportland inom detta?

Det är alltid intressant med Lean-filosofin och vad vi kan koppla den till. Själv ser jag en tydlig koppling till idrott, där jag själv har tidigare erfarenhet av att spela handboll på relativt hög nivå (bland annat OS i Los Angeles 1984 – kansliets notering). I lagsporter handlar det alltid om hela lagets effektivitet; det hjälper föga att ha en lysande spelare om inte alla hjälper till. Här gäller delaktighet vilket bygger på såväl respekt som samverkan.

Inom idrotten blir det så tydligt, till exempel om du ska passa en boll: Den ska gå till rätt person, i rätt tid (timing) och rätt placerad – inte i knähöjd – så att den sitter rätt även för mottagaren. Du kan inte bara passa i hyfsad riktning, snabbt och stenhårt och vara nöjd med det även om bollen hamnar utanför sidlinjen. Någon ska ta emot passningen för att använda den i nästa steg för att det gemensamma ”flödet” ska bli så effektivt som möjligt.

Inom idrotten är det väldigt transparent, alla ser vad som händer och i slutänden vem som vinner. Gör vi misstag så syns det och som lag måste vi ta lärdom; var det dålig kvalitet på passningarna så är det passningar vi måste träna. Tyvärr är det inte så i företagsvärlden. Hela organisationen ser sällan förbättringspotentialen varför vi heller inte tränar, åtminstone inte på rätt saker. Slutsatsen är att respekten för mottagaren är avgörande både inom idrott och i företagsvärlden – liksom för oss som medmänniskor generellt. Något att tänka på.