Att möta våra utmaningar är en väsentlig del av Lean och idag tänkte jag bjuda på en riktig sådan. För andra gången inom en månad har jag deltagit på ett chefsmöte som enda tjej och jag börjar bli less. Är det bara jag som upplever detta eller finns det faktiska problem – och en oförmåga att lösa eventuella sådana? Ensam bland 20 män samtidigt som jag i min vardag ser mängder av duktiga tjejer, det är knappast någon bristvara.

Vi har byggt in oss i ett systemfel som ingalunda är branschtypiskt. Jag talade med en hög chef på ett annat företag (inte i byggsektorn) och hon ser samma problem. Läste också en intressant artikel på samma tema och insåg att detta knyter an till mitt förra logginlägg och boken ”Tänka snabbt och långsamt”, som menar att vi alla väljer enkla, beprövade lösningar och alternativ vi känner igen: Manligt ledarskap. Allt pekar på strukturmönstret när vi – män OCH kvinnor – väljer ledare. Använder vi rätt kriterier? Det är inte så enkelt som att ”ta bort killarna, de har fel, så löser vi problemet”. Ändå kokar det någonstans ner till att det finns en del individer på vissa positioner som borde flytta på sig …

Oavsett så lyfter det i alla fall våra tillkortakommanden när det gäller att ifrågasätta, att tänka nytt – och att ta tag i våra utmaningar.

Harmonisering av byggreglerna är ett gigantiskt arbete, men kanske kan vi ta en genväg? Långsiktigt är vi flera aktörer som gärna ser att vi har samma lagstiftning gällande bostadsbyggande i de nordiska länderna och framgent även inom EU, men resan dit är lång. Det finns dock en genväg att gå …

Alla nordiska länder har på något sätt undantagsregler för små bostäder eller studentbostäder. Det borde därför vara betydligt lättare att helt enkelt harmonisera dessa undantagsregler. I ett första steg ser vi till att samma studentmodul – exempelvis en modul på 20 kvadratmeter – är laglig att bygga i alla de nordiska länderna. Då skulle den gemensamma marknaden, som då blir betydligt större än de nationella marknaderna, ge betydligt bättre förutsättningar för de aktörer som har en bra produkt. Med en gemensam marknad kan volymerna byggas av den som gör det bäst och mest kostnadseffektivt på den plats där det är billigast – och sedan fraktas dit de får bäst betalt.

Det överliggande målet är att möjliggöra en större konkurrens och nå en ökad kostnadseffektivitet, eftersom det är först då vi kommer att kunna bygga betydligt fler studentbostäder. Högaktuellt är även bostäder för nyanlända, vi kommer inom kort se ett stort antal bostäder på tillfälliga lov. Hållbart eller inte, nöden har ingen lag! Varför inte ta initiativ till att harmonisera lagstiftningen för tillfälliga bostäder inom EU? Sverige behöver dessa idag; nästa gång kanske vi har en naturkatastrof i Frankrike då våra tillfälliga bostäder kan nyttjas där. Att bygga bostäder i syfte att riva dem känns för en som jagar slöseri bakvänt!

Just nu är jag mitt uppe i boken ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman, tidigare Nobelpristagare i ekonomi. Boken har några år på nacken men den är fortfarande både intressant och aktuell med sin betraktelse över hur vår hjärna fungerar. Vi tror ju gärna att vi är kloka och rationella, men vi styrs mycket mer av intuition än vi tror, vilket är intressant med tanke på hur vi tar beslut både privat och i jobbet.

Även i detta avseende är vi nämligen av naturen lata; finns det en ”färdig” eller enkel lösning eller ett ”lätt” alternativ så är det vad vi väljer. Detta är vad Kahneman kallar för ”System 1” som vi använder istället för att engagera hjärnan och använda vad han kallar ”System 2”; att faktiskt tänka efter.

Att tänka ”snabbt” och ”långsamt” kopplar jag till det jag arbetar med just nu, men lite mer ur perspektiven kort- och långsiktigt – allt med tanke på den omorganisation vi just genomför på NCC, men det gäller säkert de flesta företag och organisationer. Det gäller att kunna leverera operativt men samtidigt tänka strategiskt långsiktigt. Tänker vi inte efter är det svårt att veta vart de beslut vi tar idag leder till långsiktigt. I min forskning handlar det mycket om att klara av en relativt långsiktig leverans, något vi måste vara medvetna om i det dagliga arbetet – ”snabba” beslut kan då leda med problem i längden …

Hur äter man en elefant? Det är inte lätt, men det går nog om man tar den i små bitar. Som Kajsa skrev i förra blockinlägget: Små små steg …

Det är mycket det som Lean handlar om, att lära sig uppskatta de små stegen. Det tar tid att kunna förändra för att förbättra, så det gäller att vara ödmjuk och uppskatta även de små stegen. Inom Lean används ofta begreppet PDCA – Plan (planera), Do (gör), Check (studera), Act (agera) – men jag skulle gärna vilja säga PPPA istället, eftersom det är vad som krävs innan ett förändringsarbete.

Jag arbetar dagligen med Lean och håller bland annat i olika Leanforum här på Arcona. För någon vecka sedan hade jag ett möte med våra platschefer, 15 extremt lösningsinriktade personer. Vi hade fått in underlag från dem och andra forum kring slöserier, men jag hann knappt komma till nummer två innan de hade börjat arbeta på lösningen till nummer ett. Jag fick förklara att vi först måste gå igenom alla, vikta och prioritera dem sinsemellan för att sedan ta beslut – ett arbete som för övrigt ledde fram till en första Lean-tavla. När vi diskuterat blev det fyra slöserier som platscheferna själva skulle arbeta vidare med, något som skulle vara klart till nästa möte (de genomförs varannan månad). Efter en vecka var två av dem åtgärdade …

Jag kopplar detta till Lean Forum Byggs senaste styrelsemöte med ett tiotal deltagare; vid ett sådant möte med Lean-fantaster råder det ingen brist på kreativitet, det kan jag säga! Många förslag och viljor, massor med saker som vi vill göra, goda idéer i överflöd. Nu är det upp till oss att prioritera aktiviteterna till lagom munsbitar, framförallt ner till den personliga nivån; vad kan jag göra idag för att komma framåt?

Vi ska dessutom snart nominera kandidater till Årets Lean-byggare, där många tänker att ”vi kan inte nominera oss, det här är knappast någon revolution, vi har inte gjort så mycket …” Fel, det är just de små stegen som räknas! Vi är inte ute efter vem som är störst, bäst och vackrast. Vi söker den som har vilja att förändra. Vi måste lära oss att uppskatta de små stegen i förbättringsarbetet – Lean står inte för det revolutionära utan för det kontinuerliga. Nominera dig eller din kandidat idag.

Tänk vilken förmån det är att få se människor utvecklas och växa! Jag tänker på vårt arbete inom NCC med Lean Kata där vi verkligen ser hur vi med små små steg – men många! – åstadkommer ordentliga förändringar. Som en kollega konstaterade: ”Plötsligt har vi tagit sjumilakliv kring sådant som vi kämpat med i flera år!”. Det är en riktig ynnest att få uppleva detta och som stöd i Kata-arbetet måste jag säga att Joakim Bjurström verkligen har levererat (äras den som äras bör).

Hur kan vi utifrån Lean Forum Byggs förhållningssätt hjälpa fler människor att växa? Vi har också åstadkommit mycket under relativt kort tid – etablerat ett Lean-pris för byggbranschen, givit ut en egen version av boken ”Detta är Lean” med mer – och vi väcker en berättigad nyfikenhet. Hur fångar vi detta? Just nu tittar vi närmare på sociala media för att bredda kontaktytan; sök oss gärna där, via Facebook, LinkedIn eller Twitter. Även om vi bara är i startgroparna så är det en början (”många små steg …”), vilket även inkluderar styrelsens logg. Var gärna en del i vår utveckling – var med att utveckla och utvecklas, väx med oss.

Själv arbetar jag vidare med mitt forskarspår och min egen utveckling genom företagsbesök och intervjuer. Idag: Ikano!

Att arbeta aktivt med Lean innebär även skapandet av en kultur eller filosofi. I veckan genomförde vi en introduktion för 160 nyanställda, där deras svar på frågan varför de sökt sig till Veidekke var mycket intressanta: Tack vare vårt involverande arbetssätt, att vi ligger i framkant genom VDC och vårt system med involverande planläggning.

Det känns allt viktigare – speciellt med tanke på vår tillväxt – att vi kan hålla fast vid den kultur vi etablerat under de senaste tio åren, det är något som också bygger vårt varumärke. Det märker vi som sagt när blivande medarbetare hänvisar till det vid ansökningar, samtidigt som det är en utmaning för oss att lära ut och hjälpa dem att både vara ambassadörer för vår filosofi och att arbeta enligt vårt etablerade arbetssätt.

En annan sak som fastnat på näthinnan är naturligtvis releasepartyt på Handels för Lean Forum Byggs utgåva av ”Detta är Lean” för en vecka sedan. Det har redan gett både eko och effekt internt såväl som externt; det är många branschkollegor runtom i landet som tycker att det är ett kul och viktigt inspel i debatten. Att vi genom en enkel anpassning kan rikta Modigs och Åhlströms bok mot byggsektorn är ytterligare ett tecken på att de grundläggande idéerna inom Lean kan appliceras på de flesta verksamheter.

Det är ett klokt råd: Se och lär av andra! Lean-gurun Hans Reich lyfte detta senast i samband med Lean Forum Byggs, Rheologica Publishings, Handelshögskolans och IFLs ”nyrelease” av ”Detta är Lean” (som du nu kan beställa via hemsidan). Idag är det således fullt fokus på Stockholm Vatten för att se hur de arbetar med Lean och visuell styrning, allt i akt och mening att se hur andra arbetar.

Visuell styrning handlar om att synliggöra var vi står, vart vi ska och hur vi kan förbättra oss på vägen. En av utmaningarna NCC delar med Stockholm Vatten är den decentraliserade verksamheten; deras huvudkontor befinner sig långt från vattenreningsverken, precis som våra bygg- och arbetsplatser ligger långt från vårt huvudkontor. Här kan vi inspireras av deras arbete för att ta ett steg till.

Annars är siktet inställt, nu när releasepartyt är över, på att hitta lämpliga kandidater till Årets Lean-byggare. Hjälp oss att hitta de goda exemplen ute hos företag och organisationer, hjälp oss att få upp dem på scenen – det handlar även om att se och lära av varandra!

Jag har under en längre tid funderat på hur byggbranschen skulle fungera om kartan ritades om något, om logiken inte var att ”själv är bäste dräng” i alla lägen. Kanske, kanske är det svårt att vara bäst på allt hela tiden? Hur skulle branschen förändras och utvecklas om vi drog lärdomar av branscher på andra aspekter än enbart produktionsnära frågor?

Förändringar i affärslogik och alternativa affärsmodeller är något som jag och andra diskuterat flitigt under några års tid och just nu upplever jag att det finns en öppenhet för förändring i många företag. Eftersom ett av mina favoritcitat är ”hopp är ingen strategi” så inser jag att jag själv (och gärna även ni, kära läsare) verkligen kan göra skillnad och utveckla byggbranschen, men då måste det ske genom handling – inte en stilla önskan om att något ska hända. Det bästa sättet att driva förändring sägs ju vara att själv vara förändringen.

Av den anledningen har jag sedan några veckor lämnat min roll som kvalitetschef på Moelven ByggModul AB och istället tillträtt som VD för Älö Trä AB. Den utmaning som jag nu kommer att arbeta med är att bidra till byggbranschens förändring och utveckling genom att, som en integrerad komponentleverantör till det industriella träbyggandet, hjälpa våra kunder att utveckla sina affärer.  Välkommen att följa med på denna spännande resa med mig!

Sitter som bäst med förberedelserna inför veckans bokrelease av ”Detta är Lean” (The Lean Forum Bygg Edition). Det är mycket som måste klaffa ner till minsta detalj, vilket kan vara lätt att glömma när de större planerna läggs. Vi måste möta utmaningarna i våra planer i vår vardag; strategier och visioner i all ära, det är ner till detaljerna för den enskilde individen vi måste komma för att klara av eller genomföra de förändringar vi planerar för.

Redan inför ett visions- eller strategimöte måste vi ha en plan för hur vi ska adressera detaljerna. Det är först när du i ditt ”verkliga” arbete förstår hur du ska applicera visionen som den kan förverkligas. Det är ofta lätt att dra de stora svepande dragen, men för att få igenom långsiktiga förändringar måste vi också ha respekt för det detaljarbete som krävs. The Devil is in the details.

För tillfället arbetar vi här i Vellinge kommun med att ta fram en ny markanvisningspolicy, eftersom markanvisningen är ett viktigt styrmedel för kommuner för att få fram rätt produkter. Här liksom i övriga Sverige saknas det bostäder. Idag kan vi göra detaljplaner med exempelvis flerbostadshus och lägenheter, men när marken väl sålts så byggs det istället villor då det är mer lukrativt.

Detta är ett problem; hur kan vi med anvisningar få ett sundare konkurrensklimat? Dels med tanke på att alla ska kunna lämna anbud – stora som små bolag – men också för att inte endast styras av priset utan även andra aspekter som hållbarhet, gestaltning etcetera. Allt med målet att den mark vi säljer nyttjas på bästa sätt.

Marken utgör en fantastisk resurs som måsta användas effektivt, vilket den inte alltid gör idag. Det är avgörande att den nyttjas rätt, något som vi vill stärka via våra markanvisningar och vår nya policy. Överlag är det mycket Lean i detta arbete, exempelvis med tanke på att ta bort slöserier och göra rätt från början.

I nästa vecka ser jag fram emot bokreleasen av ”Detta är Lean” samt den följande paneldebatten med en intressant och bred deltagarskara, där även jag har förmånen att delta. Inom Lean Forum Bygg är det viktigt att vi uppmärksammar Lean som ett tankesätt överallt, inte bara inom produktionen. Lean ska gälla hela cirkeln runt, från ax till limpa – från markanvisningspolicy till fastighetsproduktion!