I slutet av förra året träffades Lindbäcks Bygg och BoKlok för ett studiebesök vid ett av våra projekt med montage av volymelement. Vi diskuterade mycket kring säkerhet och effektivitet, vilket vi följde upp med ett motsvarande besök dagen efter vid ett av Lindbäcks projekt. Återigen diskuterades effektivitet och säkerhet och vi insåg från båda parter att vi lärde oss massor av varandra. Därför bestämde vi oss för att vi även skulle ses i Piteå för såväl fabriksvisning som studiebesök vid ett av deras projekt.

Deras logistikchef styrde upp att mycket välplanerat besök och jag tog med mig kollegor från både projektorganisationen och fabriken i Gullringen. Vi åkte dit och möttes av en fantastiskt trevlig och genomtänkt fabriksvisning. Återigen utbytte vi kunskaper och åsikter kring hur vi jobbar, vilka skillnader och likheter som fanns och vilka erfarenheter vi gjort. Från BoKlok gick vi omkring med ögon stora som tefat, men våra värdar från Lindbäcks uppskattade även våra nyfikna frågor och synpunkter på deras verksamhet. Vi ser nu fram emot att få återgälda detta med ett besök hos oss.

Det var fantastiskt givande med en heldag för att utbyta erfarenheter med dem då vi båda jobbar i fabrik liksom med projekt. Vi jobbar båda med industriell produktion av trähus men är ändå inte konkurrenter då vi nästan enbart jobbar med egenutvecklade projekt som säljs direkt till slutkund, vi ser varandra mer som kollegor i branschen. Nu tror jag i och för sig att dessa möten säkert hade varit lika givande även om vi varit konkurrenter. Det som slår mig är hur värdefullt det gränslösa samtalet blir när vi verkligen öppnar upp oss. Det var otroligt intressant att få ta del av hur de jobbar, arbetssätt som har tagit år att etablera där de samtidigt satt en ny kultur – och nu skördar de frukterna av allt de gjort.

Vi borde arrangera fler studiebesök mellan såväl kollegor som konkurrenter då det är min övertygelse att vi alla blir vassare om vi delar med oss. Naturligtvis ska vi inte diskutera affärshemligheter, men branschövergripande frågor kring standarder och teknikutveckling, metoder och arbetssätt tror jag alla skulle dra nytta av att diskutera. Det finns ett citat som jag tycker beskriver detta bra: ”Idéer föds när människor möts.” Ganska talande. Jag tror på öppenhet och mer samverkan för en mer effektiv och säker bransch!

Inom digitalisering är Trafikverket lite av pionjär vad gäller Ostlänken och höghastighetsbanan i utvecklingen av BIM beträffande den järnvägstekniska biten, det vill säga att inkludera även denna information i BIM. Vi har ett digert arbete att fundera över nivå och detaljeringsgrad, vilken information som ska inkluderas.

Det innebär också en övergång från ett arbetssätt till ett annat vilket alltid är en utmaning. Hur gör vi för att på lämpligast sätt använda det bästa ur det ”gamla” och inte tappa bort värdefull kunskap när det ”nya” etableras? Just kring järnvägen finns det en enorm erfarenhet att ta tillvara på. Samtidigt måste vi hitta arbetssätt som passar ut mot leverantörer och projektörer, som i många fall kommit längre än Trafikverket i digitaliseringen. Det är lite av vad jag funderar på just nu.

Sedan har vi ytterligare en framtidsspaning kring detta, nämligen hur vi går vidare mot produktion. Vilken information vill de ha? Sedan har vi underhåll där BIM och dess information ska kunna användas på ett överskådligt sätt. Med höghastighetsbanan, BIM och nya arbetssätt är det onekligen en ganska stor innovationstugga vi ger oss på …

Inom Lean Forum Bygg är det nu fokus på Årets Lean-byggarstudent där vi arbetar för att få in alla ansökningar. Ett utskick är på gång till studenter och högskolor med länk till anmälningssidan, du får gärna sprida detta vidare! Här finns mer att läsa – vi ser fram mot en intressant prisutdelning i höst!

Har funderat en del kring projektmål, en av de viktigare sakerna i ett byggprojekt. På entreprenadsidan finns det många projektmål, men det är några saker jag tycker man bör tänka på när man sätter dem – eller snarare se till att de kommer med. För att nå målen räcker det inte bara med en styrgrupp utan helheten måste beaktas, engagemanget över tid för att alla ska sträva mot samma mål.

Dessutom är det viktigt att inte sätta mål som är för höga eller i det närmaste ouppnåbara eftersom det bara skapar en mental låsning kring ”det fixar vi aldrig”. Visst, spänn gärna bågen och utmana så att medarbetarna inser att här behövs det mer kraft än vanligt för att nå målet, men det måste vara resonabelt. Dessutom ska det gärna vara formulerat i små steg.

Helheten omfattar också alla ”experter”; vi sitter ofta i våra egna silos – det kan vara marknad, projektering, produktion – men när vi sätter målen måste vi bryta ner dessa silos för att kunna skapa en helhet. Målen får inte bara peka, eller vara helt beroende av, en grupp utan det måste vara hela projektet som ska nå målen. Mål är dessutom ofta lätta att sätta i resultat som pengar, leverans, kvalitet etcetera. Tyvärr så glömmer vi ofta ”hur”, hur vi kommer dit, vad vi ska göra för att röra oss mot målet.

Med ovanstående komponenter tror jag att vi kommer att nå våra mål som kostnad, tid och kvalitet, men samtidigt får vi inte glömma helheten, engagemanget, den resonabla målsättningen samt ”hur”. Det är när detta är på plats som vi hittar de riktigt lyckosamma projektmålen.

Vi tog en trip till Bordeaux under semestern, en hamnstad i sydvästra Frankrike med cirka 250.000 invånare. De har en väldigt låg bebyggelse och är geografiskt en mycket utbredd stad. Det som slog mig när jag var där var att jag inte såg några taxibilar. Förklaringen visade sig vara den förträffliga kollektivtrafiken, väl utbyggd och med hög turtäthet. Vi behövde oftast inte vänta mer än fem minuter innan det kom en spårvagn eller buss. Billigt var det också, runt 15 kronor per biljett och de räckte en timme på alla linjer och oberoende på hur långt man åkte.

Det stora resecentrumet vid tågstationen hade både bussar och tre spårvagnsnät. Flyplatsbussarna nåddes också enkelt. Däremot var både spårvagnarna och bussarna ganska små i jämförelse med exempelvis Stockholm, där vi har stora ledbussar som går relativt sällan för att de ska kunna fyllas till max. I Bordeaux hade de ett uppenbart Lean-tänk: Flödeseffektivitet före resurseffektivitet! Hur har de lyckats med detta? Det går säkert att dyka djupt i den frågan för den som vill lära sig något …

Välkommen tillbaka efter semestern och det fantastiska vädret – jag hoppas att du är lika uppvilad och redo för höstsäsongen som vi är! Det finns mycket att se fram emot, inte minst den omvälvning som digitaliseringen representerar.

Just nu talas det en hel del om just digitala verktyg. Ett viktigt och nyttigt fokus borde vara hur de ska användas så att inte arbetssätten styrs av klumpiga och oflexibla – ”icke-Lean” – verktyg. Användarvänlighet får här en ny dimension, något jag upplever kommer att vara en stor utmaning som vi har tillsammans med våra IT-leverantörer.

Traditionellt har mycket, emellanåt nästan allt, arbete satsats på verktygens eller programmens tekniska uppbyggnad. I slutänden är det dock en människa som ska utföra jobbet med stöd av verktyget; om inte gränssnittet fungerar och känns naturligt spelar det ingen roll hur bra den programmerade lösningen än är. Faktum är att vi nog hellre kan acceptera lite sämre verktyg rent tekniskt bara de fungerar sömlöst med hur vi tänker.

Det här är som sagt en nöt för IT-leverantörerna att knäcka, där vi verkligen måste utgå från användarens behov och förutsättningar. Frågeställningen aktualiseras också i projektet Uppkopplad byggplats liksom i det strategiska innovationsprogrammet Internet of Things Sverige – är användaren med från början? Även systerprogrammet Produktion2030 tar upp frågan med tydlig koppling i styrkeområdet Människan i produktionssystemet.

På BoKlok har vi tagit hjälp av examensarbetarna Linn och Martin från Malmö universitet för att utreda nyttan med en ADP-plan – arbetsplatsdispositionsplan – i 4D, det vill säga 3D plus tidsdimension. De har arbetat med att simulera en av våra byggarbetsplatser i Svedala med 3D-modell och kopplat den till projektets produktionstidplan. Sedan har de utvärderat hur vi kan arbeta med modern BIM-teknik och på så sätt göra ADP-planen mer levande och uppdaterad under projektets gång. Samtidigt är tanken att den ska bli både mer användbar och mer lättförståelig med hjälp av 3D-modellen.

SketchUp, överst, respektive Navisworks.

Studenterna har tittat på två alternativ. I SketchUp la de in 3D-objekt för det aktuella projektet och skapade 10 olika skeden, nyckelhändelser som är viktiga att kunna visa – typ montage av volymelement, balkonger, loftgångar etcetera. Dessa skeden är dock inte direkt knutna till tidsplanen men kan visas i den ordning bygget framskrider. I Navisworks kopplade de 3D-modellerna från SketchUp till tidsplanen, vilket får effekten att ”filmen” som visar fortskridandet initialt inte visar något som händer; sedan på ett ögonblick händer allt och byggnader med tak och väggar är plötsligt på plats. Därefter följer åter en period när ingenting händer (då arbetet sker inomhus) … Navisworks är ett väldigt avancerat program som även kan koppla till 5D (kostnadsaspekten).

Utvärderingen visade att Navisworks har fördelen att kunna koppla till aktuell tidplan – mer dynamisk – liksom möjligheten med 5D; nackdel är att det är lite för komplext att börja med och svårt att köra ”slow motion” på montaget. SketchUps fördel var att det är enkelt att använda och ger en tydlig bild över projektet med fokus på de viktiga momenten; nackdelen är att det kräver manuell koppling och återkoppling till tidsplanen.

Rekommendationen från examensarbetarna var ändå att arbeta med SketchUp-modeller och ”spela upp” exempelvis 10 skeden för arbetsplatsen och på så vis få en enkel och lättarbetat APD-plan i 3D. En av våra produktionschefer sammanfattade med att ”det här kommer att betyda oerhört mycket för oss ute i produktion!” – ett fint kvitto på värdet av denna typ av arbeten och specialiserade uppgifter som kan göras inom ramen för examensarbeten.

Som nyinvald styrelsemedlem i Lean Forum Bygg ska jag erkänna att jag själv går igång på produktivitetsfrågan, vilken börjar blir riktigt het i branschen. Vi ser flera företag som satsar på området där det onekligen finns att göra; enligt en rapport från McKinsey för ett antal år sedan var byggbranschen i jämförelse med tillverkningsindustrin 1,7 gånger sämre per tidsenhet. Enligt SCB är det bättre idag, nu är vi bara 1,5 gånger sämre …

Här finns en möjlighet för Lean Forum Bygg till ett ställningstagande, både kring vad produktivitet egentligen är och hur vi ska mäta med mer. Det vore bra om vi var tydliga i vårt förhållningssätt då det skulle kunna få andra aktörer att ”hänga på”; politiker, beslutsfattare, påverkansorganisationer med fler. På Prolog har vi arbetat med detta länge där vi också har vårt program ”Innovativt och hållbart samhällsbyggande i världsklass”, riktat till beställare inom samhällsbyggnadssektorn – tydlig kravställning på leverantörerna om vad som verkligen förväntas av dem för att skapa den marknad man vill ha.

Det vore för mig som styrelsemedlem något jag gärna såg, ett neutralt forum (sic!) där olika aktörer kan utbyta erfarenheter och – framför allt – skapa drivkraft i frågan. Som det nu är framstår det inte som rimligt att vi ska klara målet på 650 000 bostäder fram till 2025 med en marknad som är 67 procent dyrare än snittet för Europa. Produktiviteten är inte hela lösningen, men det är en del av den. Oavsett kan vi inte blunda för problemet längre.

Idag har vi varit på studiebesök i superfabriken på Haraholmen utanför Piteå, ett besök i arrangemang av Lean Forum Bygg och Lindbäcks Bygg. Lean Forum Byggs styrelsemedlem Helena Lidelöw, tillika konstruktionschef på Lindbäcks Bygg, hälsade alla välkomna med en kort historisk tillbakablick och beskrivning av tankarna bakom anläggningen. Lindbäcks, som tilldelades Lean Forum Byggs Lean-pris redan 2010, har verkligen hållit i sitt arbete utan att tappa sin vision – otroligt imponerande och säkerligen till stor del tack vare en konsekvent och långsiktig ledning.

Roligt även med det fortsatt höga intresset för Lean Forum Byggs arrangemang; till de utlovade 30 platserna dök det upp 35 personer och detta trots att besöket kostade 250 kronor. Det är andra arrangemanget i rad som vi anordnar där det kommer fler än vad som anmälts, där det normala snarast brukar vara ett bortfall på 20 procent. Riktigt kul!

Det är något vi också pratat om i styrelsen, det stora intresset för våra aktiviteter och möjligheten att svara upp mot det sug som uppenbarligen finns. Vi har i veckan vårt sista styrelsemöte inför sommaren och kanske kan vi lägga lite riktlinjer till kommande event – både säkerhet och arbetsmiljö är högaktuella områden där vi skulle kunna erbjuda seminarier eller föreläsningar. Själv går jag på semester denna vecka, en härlig möjlighet till återhämtning där jag också ser fram emot aktiviteterna i höst. Glad sommar och hoppas vi ses vid något av våra arrangemang!

En lite oroande reflektion från min sida efter en del resor i och kontakter med utlandet är om Sverige håller på att bli omsprungna vad gäller byggsektorn? Efter besök i Finland kan jag konstatera att de har mycket seriösa satsningar inom Lean Construction, vilket jag också nämnt i en tidigare logg. Nu har jag även återkopplingar från väst, där de i Norge inte bara satsar på Lean Construction inom byggsektorn utan även på Lean och flödeseffektivt tänkande. Det är en riktigt hög nivå och det är ett stort arbete – varför vill inte fler svenska företag hänga med i trenden?

I Danmark har de ett levande och verkligt aktivt Lean Construction Institute. Om vi ser till ett bredare resonemang så består byggbranschen idag av en alltmer internationell marknad, så här handlar det om svensk byggindustris konkurrenskraft. Vi kommer inte att kunna konkurrera om vi inte förbättrar det vi har. Precis som delar av tillverkningsindustrin la ut produktionen i konkurrenskraftigare länder så riskerar svensk byggproduktion att förläggas till länder med en mer effektiv produktion. Det är en slumrande bomb och vi måste vakna innan det smäller till!

Projekteringen av ostlänken är naturligtvis ett gigantiskt projekt och en månad in i mitt nya arbete så ser jag en del utmaningar med anknytning till Lean. En sådan är taktning, något vi förespråkar inom Lean; dels taktning rent internt, i vilken ordning vi gör saker, det standardiserade arbetssättet och så vidare, men även hela processen som sådan. Här är det dock inte lika förutsägbart, allt är så omfattande och tar lång tid. Bara en sådan sak som tillståndsprocesser, vattendomar etcetera – hur kan vi hantera en taktning när vi inte kan styra över förutsättningarna? Det är ett grannlaga problem eller, som vi brukar säga, en utmaning.

Hur mycket ”slack” ska vi bygga in i processen för den del vi inte kan styra över? Varje sådant beslut påverkar och försvårar även taktningen av den interna processen. Här gäller verkligen det vi talar om i Lean, det vill säga att minska osäkerheten, stabilisera processerna – det är dock lika svårt som nödvändigt och visar en tydlig skillnad i förutsättningar jämfört med min tidigare arbetsplats.

Annars finns det faktiskt en del likheter i arbetet på Trafikverket och universitetet. Båda är myndigheter, de bygger på tydliga strukturer och samordning så det finns en igenkänning. I undervisningssituationen tittar vi dock på generella lösningar medan vi här arbetar med mycket specifika och konkreta saker. Samtidigt handlar det om att sprida arbetssätt och skapa samsyn och även om det inte sker vid regelrätta föreläsningar så finns likheterna där. En stor skillnad är dock att här är alla vuxna och de besitter en enorm kunskap och erfarenhet, så startsträckan är betydligt kortare. Vilket känns bra då även kraven på output och resultat kräver ett helt annat tempo …