Jag inbillar mig att vi som är intresserade av Lean alla är rätt snarlika inom ett avseende: Vi bär ett par förbättringsglasögon på oss dygnet runt. Allting vi gör och allting vi ser utvärderar vi undermedvetet för att fastställa om nuvarande standardförfarande verkligen är det bästa sättet att utföra uppgiften på. När vi ser smarta lösningar så lagrar vi dem i minnesbanken, där de ligger redo för att aktiveras i ett senare läge.

Jag tror också att många av oss sannolikt arbetar med utveckling som en betydande del av vår arbetsdag, med produkter, processer, personal eller organisationer. Vår inställning är att allting går att förbättra och vi gillar att basera beslut på fakta. Vi gillar att mäta och utvärdera våra resultat.

Tyvärr är det min (och kanske er?) erfarenhet att det inte alltid är samtliga medlemmar i organisationen som delar inställningen och passionen att söka bättre alternativ, utan en andel tycks konstant anse att nuläget är gott nog. De anser förmodligen att vi drivs av ”ständig förändring” snarare än ”ständig förbättring” och istället enbart borde fokusera på att göra vår uppgift.

Personligen har jag ingen av-och-på-knapp på förbättringsidéerna. Jag har istället valt att nyttja detta genom att se till att arbeta med dessa frågor på heltid, vilket är otroligt tillfredsställande. Talesättet ”man ska vissla på vägen till jobbet, inte på vägen hem” är ett fungerande mätetal på huruvida du är på rätt ställe i arbetslivet.

Avslutningsvis tänkte jag så här inför sommarens lediga dagar bjuda er läsare på ett vardagstips som en förbättringsnörd/tonåringsförälder haft mycket förbättringsglädje av: Påläggslådan. Genom att samla allt som hör smörgåsar till i en och samma låda så får du genom en enda transport ut allt som behövs ur kylskåpet. Dessutom är systemet visuellt så att eventuella anskaffningsbehov blir tydliga! Från en nörd till en annan …

Föregående vecka så korades Moelven ByggModul AB till vinnare av utmärkelsen Årets Lean-byggare; stort grattis till ett välutfört arbete och ett mycket imponerande resultat! Jag var inte själv på plats när priset delades ut, men rapporterna meddelar att många var imponerade över uppnådda resultat gällande produktivitetsförbättring och kanske främst hur den kollektiva laginsatsen varit det som gjort detta möjligt. Moelvens representanter framhöll att de önskat att samtliga medarbetare kunnat vara med och fira triumfen på plats i Stockholm. Säkerligen blev det ett efterföljande kalas på enheten i Värmlandsbro … Smörgåstårta är min kvalificerade gissning!

Som från alla goda exempel finns det alltid mycket att lära och jag hoppas att många av er läsare redan nu har anmält er till Lean Forum Byggs årsstämma den 18e maj i Stockholm, då Moelven ByggModul kommer att presentera sitt arbete. Anmäler dig gör du här.

En viktig beståndsdel som jag sett i detta och andra lyckade förändringsarbeten är den betydelse som gruppen har för motivationen att fortsätta att förbättras. Vi människor påverkas kraftigt av den lilla primära enhet som vi tillhör. Det är kollegorna i vår närmaste omgivning, de vi arbetar mest med, som påverkar oss mest även om avdelningen, enheten, företaget eller koncernen har uppsatta mål och visioner. Därför är det oerhört viktigt att etablera ett ägandeskap för förbättringsprocessen i de mindre grupperna, till exempel i ett arbetslag eller kring en arbetsstation. Det är först då som systematiskt förbättringsarbete blir en kontinuerlig och naturlig del av det dagliga arbetet.

En annan lärdom är alla medarbete som på förhand inte kommer att tro att detta är något för dem. Mitt råd är att, istället för att lägga tid och kraft på att övertyga dessa, stötta och utmana dem som redan är intresserade; med bollen i rullning händer det saker … Som sagt, gruppens betydelse för motivationen är stark.

Det enda vi vet om framtiden, är att vi de facto inte vet så mycket om den. Vi kan föreställa oss, förbereda oss, planera och målinriktat röra oss framåt, men fortsatt med ett betydande mått av ovisshet. Dock kan vi förutsäga att om vårt agerande förblir nästintill detsamma över tid, förblir sannolikt även våra resultatet av vårt agerande också det.

Det krävs således att vi anpassar oss med tiden och våra rådande förutsättningar, men ni delar säkert min erfarenhet om att arbeta med förändringar inte alltid är en lätt uppgift. Därför anser jag att det är viktigt att vi som företag arbetar med att etablera en kultur där förändring är ett naturligt inslag i vardagen.

Hur ska vi då förändra, hur vi driver förändringar? En bra utgångspunkt är som vanligt att lära av dem som uppenbarligen är duktiga på det. Några av de beståndsdelar som jag funnit som gemensamma nämnare i lyckade förändringsarbeten är:
Transparent kommunikation om varför en förändring är nödvändig, ett involverande angreppssätt så nuvarande erfarenheter får bidra i utformandet av förändringsstrategin, en trovärdig plan för hur förändringen ska kunna genomföras samt uppföljning och utvärdering av resultatet.

Addera även en företagskultur där det är accepterat att det ibland blir det fel, att du får försöka och misslyckas så länge du säkerställer att du lär dig något längs vägen.
På detta sätt kan vi säkerställa att vår intention är en potentiell förbättring, inte enbart en förändring, varför jag något skämtsamt höjer ett varningens finger för begreppet ”förändring förnöjer” inom arbetslivet.

Förändring förnöjer, förbättring förhöjer!

Hoppas att ni alla haft en härlig julledighet och att ni som förbundit er till ett nyårslöfte fortfarande har det intakt. Personligen har jag inte avgivit något löfte denna gång heller då det förefaller fjuttigt att lova sig och andra bot och bättring endast en gång årligen när du kan ge dig själv chansen till förbättring varje dag!

På samma sätt väljer jag även att angripa förbättringsarbetet i min omgivning, där fokus ibland även bör ligga på att uppmärksamma det vi faktiskt lyckats åstadkomma istället för den långa listan med det som återstår (med rubrikerna ”måste” och ”borde”). Jag har bevittnat hur en mycket uppskattad Lean-ledare i ett norskt företag lyckades hålla uppe engagemanget under lång tid med både fototävlingar och tillbakablickar på hur det tidigare varit, vilket jag lovat att själv anamma. Dagens förbättringstips: Utveckla er visualisering av det du och dina kollegor har åstadkommit.

Jag är övertygad om att 2017 kommer bli ett till fantastiskt år med allt som pågår inom vår bransch, där jag upplever att utvecklingen verkligen går framåt. Mycket talas och skrivs om digitalisering och det finner jag oerhört spännande. Spännande i närtid är också att få följa upplösningen av vilka som utses till Årets Lean-byggare 2017 – redan nästa vecka vet vi vilka finalisterna är! På det personliga planen kommer jag under 2017 äntligen att ta steget för att prova på arbetslivet som egenanställd, vilket jag verkligen ser fram emot. 2017, nu kör vi!

Enkelriktat – briljant och inspirerande! Införande av nya och/eller förbättrade arbetssätt kräver alltid ett tydligt engagemang av företagets ledning. Klarar inte ledningen av att förklara och tydliggöra behovet samt motivera den förestående förändringen, så kommer sannolikt inte organisationen heller att prioritera den. Detta är i min mening en hygienfaktor för att ens påbörja ett förändringsarbete.

Jag tror att många av oss tyvärr fått bevittna satsningar på att ”bli Lean” misslyckas just för att införandet drivits som kampanjer eller setts som tidsbegränsade ansträngningar. Självklart ligger det en större nytta i att studera lyckosamma genomföranden och jag blev inspirerad av uppföljningsartikeln om Lindbäcks Bygg AB . Här pratar VD Stefan Lindbäck om förhållningssättet ”One Way”, vilket är så enkelt och självklart att jag vill kalla det briljant! Inom ”One Way” kan man inrymma allt som företaget behöver vara överens om för att rikta all kraft åt rätt håll: Strategi, standardiserat arbete, psykosocial arbetsmiljö, ordning och reda … Vad än jag utmanar ”One Way” med så tycks det hålla! Bestämmer vi hur vårt företagsspecifika ”One Way” ska se ut, samt är villiga att kontinuerligt förändra och förbättra detta, så är väldigt mycket vunnet. Tack för den, Lindbäcks!

Just nu är också anmälan till ”Årets Lean-byggare 2016” öppen med sista anmälningsdatum 2016-12-01 och jag är förväntansfull inför att få ta del av fler goda exempel – för anmälan och nomineringar, klicka på hemsidans flik ”Årets Lean-byggare”!

Hur många kan vissla på din arbetsplats? Som i en seriesteckning för längesen då en grabb berättar att han har lärt sin hund att vissla och när ingen hör hunden vissla försvarar han sig med att ”jag sa att jag hade lärt honom – inte att han hade lärt sig” …

Ut- och inlärning är inte samma sak. En betydande del av ett utvecklings- eller förändringsarbete innebär alltid någon form av kunskapsöverföring. Att behärska ett ämnesområde eller att ha förmågan att utföra en uppgift på ett korrekt sätt värderas ofta högt i yrkeslivet, men förmågan att överföra detta till andra är – enligt mig – en lika viktig kompetens som vi kanske inte alltid uppmärksammar och premierar. Inom vårt gemensamma intresseområde Lean har jag sett att de mest framgångsrika företagen är skickliga på just detta med att kartlägga och aktivt förädla alla medarbetares kompetens.

Att göra skillnad på individers förmåga att ”själv kunna göra” och kunna utbilda/träna andra är ett strukturerat angreppssätt för att kontrollera hur företagets utveckling av interna resurser ska ske. Ett etablerat standardiserat arbetssätt och aktiva utvecklingsplaner för varje medarbetare hjälper också till, men vänligen uppmärksamma att inlärning är högst individuellt. En detaljerad skriven instruktion fungerar för några, andra lär sig bäst genom att titta på ett videoklipp och en del måste själv aktivt få utföra ett arbetsmoment för att lära sig genom att aktivera muskelminnet.

Inom Lean Forum Bygg pågår uppdateringen av boken ”Utmana dina processer” och där går resonemangen på samma sätt som ovan: För ett lyckat införande måste företagsledningen verkligen ha förstått varför detta är viktigt och vad det är de vill åstadkomma. Hur låter det på din arbetsplats, hör du medarbetarna vissla?

Med stundande sommar- och semestertider får den tidsoptimist som många av oss bär inom sig ett extra tillskott av hybris. Halvårets sista dagar kommer snart att infalla och med förhoppning om att utföra allt vi företagit oss så spenderas extra tid på kvällar och helger att slutföra våra uppgifter. Flera med mig ser säkert belöningen i form av ledig tid hägra i horisonten och lägger nu in en väldisponerad slutspurt.

Det är i dessa tider när man upplever att man har lite extra mycket att göra som insikten om tidsparadoxen uppenbarar sig: Svårigheten att skapa extra tid för att ge sig själv möjlighet att i ett senare skede spara tid. Extra frustrerande blir det när man har en klar tidsbesparing i tanken, men inte upplever sig ha tid att realisera den. Kollegan Gert formulerade detta målande: ”Det är som att springa omkring bärandes på en cykel, men inte tycka sig ha tid att stanna och hoppa upp på den, även om man vet att det skulle bli mycket lättare”.

För mig är detta mycket vad Lean handlar om, att konstant söka arbetssätt och systematik för att förenkla och förbättra. Analogin med cykeln påvisar också att vi måste vara beredda att investera tid och kraft för en framtida potentiell vinning. Förbättringsförslag, daglig styrning, förbättringsgrupper, SOBer etcetera – kanske är det detta som får era cykelhjul att rulla?

Jag önskar er alla en trevlig sommar och hoppas att ni får tillfälle att ställa ifrån er era cyklar och sätta er ner och läsa en god bok. Med övertygelse om att ni gärna vill ha igen den tiden som ni investerar i att läsa så tipsar jag om David Allens bok ”Få det gjort! – svart bälte i vardagseffektivitet”. En bok med många bra handfasta tips.

”Kvinnor får lättare förkylning än män.” Uttalandet är inte kopplat till medicinsk forskning utan enbart en bra illustration på hur svårt det kan vara med kommunikation. Läs gärna den första meningen igen och se vilka innebörder du kan tolka in i den.

När jag frågat en grupp med människor om vad de utläser så framkommer alltid två alternativ; ett som säger att kvinnor har större sannolikhet att drabbas av en förkylning, en annan som säger att dessa förkylningar är lindrigare än de som drabbar männen. Däremot är det inte särskilt frekvent att det tredje alternativet dyker upp, det som hävdar att det är lättare för en kvinna att dra på sig en förkylning än att hitta en karl …

Vad jag vill åskådliggöra är att du som läser detta sannolikt både är intresserad och involverad i en mängd förändringsarbeten där både mål och mening har kommunicerats ut. Den intressanta frågan är: Hur har det landat hos dem som berörs av förändringen, men som kanske inte har initierat den? I vår sfär är ”arbete med Lean” intressant, då det visat sig att vad som anses vara ”Lean” verkligen är öppet för en mycket generös tolkning.

Personligen har jag en gång blivit anlitad av ett företag för ett inledande utbildningsuppdrag om ”systematiskt förbättringsarbete” där VD introducerade mig för ledningsgruppen på följande sätt: ”Som ni vet kräver ägaren att vi ska börja jobba med Lean, ni vet det där med städning och uppmärkning av verktyg som kommer från bilindustrin, och därför har vi anlitat Erik som tydligen vet hur man gör detta för att hjälpa oss att göra detta.” (Jag gjorde dem förmodligen besvikna med att varken städa eller skriva ut etiketter, men hoppas och tror att jag kanske ändå bidrog till deras utveckling genom att övertyga VD om att alla medlemmar i ledningsgruppen skulle läsa Niklas Modigs och Pär Åhlströms eminenta bok ”Detta är Lean”.)

Vad jag vill ha sagt är att jag personligen är övertygad om att resultatet av dessa initiativ väldigt ofta avgörs i ett mycket tidigt skede. ”Varför ska det vara intressant, viktigt eller nödvändigt för mig?” Mitt tips är således att säkerställa att vi inte lägger krokben för något som kunnat bli väldigt betydelsefullt för oss och våra företag genom bristande kommunikation.

Man kanske inte alltid ska titta framåt? Året lider mot sitt slut och ni har säkert som jag möjlighet att se tillbaka på ett spännande och lärorikt år, men jag tror att ni som läser detta i mångt och mycket är lika mig och istället har fokus på det kommande året. 2016 ska bli året när hösten 2015 års påbörjade och framflyttade aktiviteter nu äntligen ska tas itu med, många av dem sannolikt under kvartal 1 …

Men här uppmanar jag er att tänka om. Som en förberedande övning för julledigheten rekommenderar jag att du sätter dig ner och istället tittar bakåt på 2015: Tänk på hur du och dina kollegor angripit era utmaningar och möjligheter under året; vad har ni åstadkommit och vad har ni lärt er? Har ni jobbat med ständiga förbättringar eller blev det bara ständiga förändringar? (Vill det sig riktigt illa så kan man här inse att där man planerat för utveckling genom utbildning blev det istället inveckling genom inbillning).

Oavsett så tycker jag att ni som jag ska ta tillfället i akt på den kommande jullunchen, julfesten eller julfikat att uppmuntra och tacka era medarbetare för det som de faktiskt åstadkommit och vad det betyder för er som företag. Vilka utmaningar ni har att starta det nya året med kan vi väl vänta med tills vi är där.

På Älö Trä kommer mina medarbetare att få beröm för att de mäktat med alla de förändringar som kommit med att vi ändrat vår marknadsinriktning samtidigt som vi återigen fördubblat årsomsättningen, vilket jag är oerhört tacksam och imponerad över hur bra de hanterat. Slutligen vill jag önska alla er läsare en riktig God Jul och ett Gott Nytt År (men glöm inte fokuset på detta året dock)!

Jag har under en längre tid funderat på hur byggbranschen skulle fungera om kartan ritades om något, om logiken inte var att ”själv är bäste dräng” i alla lägen. Kanske, kanske är det svårt att vara bäst på allt hela tiden? Hur skulle branschen förändras och utvecklas om vi drog lärdomar av branscher på andra aspekter än enbart produktionsnära frågor?

Förändringar i affärslogik och alternativa affärsmodeller är något som jag och andra diskuterat flitigt under några års tid och just nu upplever jag att det finns en öppenhet för förändring i många företag. Eftersom ett av mina favoritcitat är ”hopp är ingen strategi” så inser jag att jag själv (och gärna även ni, kära läsare) verkligen kan göra skillnad och utveckla byggbranschen, men då måste det ske genom handling – inte en stilla önskan om att något ska hända. Det bästa sättet att driva förändring sägs ju vara att själv vara förändringen.

Av den anledningen har jag sedan några veckor lämnat min roll som kvalitetschef på Moelven ByggModul AB och istället tillträtt som VD för Älö Trä AB. Den utmaning som jag nu kommer att arbeta med är att bidra till byggbranschens förändring och utveckling genom att, som en integrerad komponentleverantör till det industriella träbyggandet, hjälpa våra kunder att utveckla sina affärer.  Välkommen att följa med på denna spännande resa med mig!