Juni månad är här och pandemins grepp om samhällets hals börjar lätta något. Samhällsbyggandet i stort upplevs till viss del ha flutit på som vanligt under pandemin, där projekten sysselsatt både resurser och samhälle. En stor eloge till alla duktiga aktörer runt om i landet som bidrar till samhällets utveckling även i tuffa tider.

Mitt i detta slås jag dock av känslan att pandemin lamslagit i princip allt utvecklingsarbete i en redan eftersatt bransch gällande kvalitet och produktivitet. Visst, seminarier och samtal har avlöst varandra med en frenesi sällan skådad, men har samtalen ersatt handlandet och agerandet?

Jag upplever i mitt dagliga arbete att fokus på kortsiktiga resultat har – med full förståelse för bolagens överlevnad – hamnat högt upp på dagordningen. Samtidigt ser jag en väldigt stor risk att ett alltför kortsiktigt och reaktivt agerande till utvecklingsinsatser även kommer kvarstå vid utgången av pandemin. Ska vi komma ur startblocken när pandemin släpper greppet är det hög tid att nu planera för detta. Då menar jag inte att kick-starta för att sedan kraschlanda, det jag menar är planera, planera och planera för att effektivt genomföra nödvändiga åtgärder som möter det nya normaltillståndet efter pandemin. De som gör detta är också de som kommer att lyckas bäst imorgon.

Parallellerna med Toyota och efterkrigstiden är tydliga och det vore nästan tjänstefel att inte använda de lärdomar från den resan de gjorde, och fortfarande gör. Jag ser ingen naturlag som hindrar samhällsbyggandets aktörer att producera en slutprodukt som håller hög kvalitet men samtidigt är kostnadseffektiv. Därför rekommenderar skarpt varje ledningsgrupp i samhällsbyggandet att läsa och reflektera kring de 7 goda vanorna av Stephen Covey. Stanna gärna upp en längre stund kring de berömda cirklarna och fundera på vilket sida du och din organisation står på; den som vänder sig inåt på det som kan påverkas eller den som hittar problemen i sin omgivning.

I styrelsen har jag förmånen att projektleda arbetet med Årets Lean-byggare 2021 och de finalister vi gemensamt lyft fram visar alla prov på ledarskap, processer, arbetssätt och strategier som kan hantera en pandemi som ett problem som kan hanteras, lösas och övervinnas genom systematiskt förbättringsarbete. Om inte annat är min övertygelse att de har en utstakad karta och riktning att orientera sig med för att klara av morgondagens utmaningar. Detta med fullt fokus på sina egna inflytandecirklar. Grattis K-fastigheter, JM Logistik och mod:group till era finalplatser.

Jag vill tro och hoppas att branschens innovativa och kreativa aktörer kan och vill använda pandemin som en möjlighet i stället för ett bortkastat år. För möjligheterna är stora att rita om kartan för en hel industri och utrymmet för nyskapande metoder och verktyg för ett hållbart samhällsbyggande är enormt, om vi bara planerar för det. Gör vi det tror jag vi äntligen kan säga:

Nu vänder det!

Alla som är eller har varit föräldralediga vet att det utöver allt arbete med sina barn även ger en viss tid för insikt och reflektion. Under min föräldraledighet har jag personligen försökt att djupare förstå vad det är som hindrar samhällsbyggandet att öka sin produktivitet, det vill säga skapa mer värde per investerad krona. När Boverket släppte sin ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” (2018:36) stod det klart att branschen har stora utmaningar att skapa kvalitet. Det intressanta med rapporten var att ingen där och då egentligen stod och bestred dess innehåll; helt ärligt kändes det först som att den inte innehöll något vi inte alla redan visste.

Är det egentligen så konstigt att produktiviteten inte ökar eller kvalitetsfelen kvarstår i byggsektorn? De flesta som arbetar i branschen har ingen eller liten erfarenhet av arbete utanför samhällsbyggandet. Lite krasst vågar jag påstå att aktörer på marknaden lärt sig bli enormt framgångsrika och skapat affärsmodeller som är anpassade till ett system där ett slöseri om 100 miljarder kronor årligen är normen. Samtidigt kan väl knappast marknaden klandras för att göra det bästa av den verklighet de känner till och tar lärdom ifrån?

En, vad jag tycker, spännande liknelse som min kollega och tillika medgrundare av Lean Forum Bygg – Fredrik Friblick – använder för att beskriva samhällsbyggandet är den om fisken och vattnet. Fisken vet ingenting om vattnet, den vet inte annat. Fisken är ju i vattnet, så den har svårt att förhålla sig till vattnet eller ens reflektera över vattnets existens. Skulle man sätta Likers 14 Lean-principer i fenorna på fisken skulle den snabbt bli medveten om vattnet den simmar i, den får också en insikt i att det finns större skålar att hoppa till med högre produktivitet, färre kvalitetsfel, god lönsamhet och där både människor och miljö mår bättre. Och vem vet, helt plötsligt kanske fisken får bättre kostnadskontroll i sina flöden? Win-win för både fisk och vatten eller – rättare sagt – aktör, bransch och samhälle.

Det känns som att det är vind i seglen kring att skapa en mer hållbar byggsektor. Vi på Prolog haft förmånen att arbeta med Boverket i efterdyningen av rapporten och sett vilket engagemang som de som myndighet har i frågan, där vi upplever ett uppsving i efterfrågan kring hur Lean som filosofi kan bidra till branschens utveckling. I den debatten har Lean Forum Bygg en vital och naturlig roll att fylla.

Nu tillbaka delvis till föräldraledighetsbubblan och en vidare fördjupning av insikterna. Jag kan rekommendera den animerade filmen ”Hitta Nemo” för att djupare förstå liknelsen med fisken och vattnet.