Jag återkommer till vår digitala Robert, som vi talat om tidigare, och möjligheterna i stort med sensorer som blir alltmer sofistikerade och dessutom billigare. Skanska har exempelvis installerat en mängd sensorer på ett våningsplan på huvudkontoret i Stockholm för att styra ventilation, kyla och värme med hänsyn till antalet närvarande personer. För att identifieras som person ska det finnas ett huvud och två armar – allt med tanke på integriteten. Om exempelvis fyra eller fler personer går in i ett konferensrum så forceras ventilationen redan då, systemet väntar inte på att temperaturen ska öka eller luftkvaliteten gå ned.

Det finns en mängd pilotområden där vi kan testa nya möjligheter, men hur kan vi koppla dessa till användning på byggarbetsplatsen? Det är här som den digitala Robert åter dyker upp. Kan vi mäta utan att använda en fysisk ”tidsstudieman”? Idag kan vi studera framdriften av ett bygge med exempelvis ”time lapse”-kameror, vilket är ganska fräckt att följa och se vad som händer. Däremot ser vi inte vad som händer på insidan, för det håller inte den tekniken. Idag är det inte ovanligt med sensorer på grävmaskiner och annan utrustning för att få in information om nyttjandegrad. Vi kan även ha kontroll över bemanningen med till exempel ID06-kort förutsatt att det är avkodat på lämpligt sätt. Däremot vet vi inte vad individerna gör.

Jag har inte svaret, men det vore spännande att undersöka hur vi kan mäta effektiviteten på en byggarbetsplats med den personliga integriteten intakt. Kan vi utgå från samma tankegångar som Skanska har runt konferensrummet, ett sätt att förbättra upplevelsen för brukaren och därmed ge förutsättningar för ökad effektivitet? Själv tror jag att vi bör samla in så mycket data som möjligt redan nu, även om vi inte är helt på det klara vad vi ska använda den till. Med billiga sensorer, Big Data och nya analysmöjligheter kommer all information att bli värdefull, både i produktionen och i det senare förvaltningsskedet. Viss data kommer säkert att gå att sälja till ”externa” användare; Über samlar exempelvis in en massa data kring vägarnas kvalitet där minsta grop loggas, information som sedan säljs till motsvarande Vägverket för deras underhållsarbete. Vad kan vi samla in för data som kan skapa bättre förutsättningar på byggarbetsplatsen, öka effektiviteten och förbättra upplevelsen för våra kunder?

I mitt senaste inlägg nämnde jag praktikanten Robert som samlade in stora mängder data från BoKlok-projekt i Stockholm för vidare analys. Nu har vi haft två examensarbetare från Linköpings universitet som utifrån dessa data simulerat hur snabbt vi teoretiskt skulle kunna bygga i våra projekt. De har gjort 240 000 så kallade Monte Carlo-simuleringar i ett verktyg som heter Vico Schedule Planner med två olika scenarier á 120 000 simuleringar var. Ett scenario innebar att istället för ett montageteam använda sig av två i de två huskropparna. Jämfört med idag kunde vi mer än halvera byggtiden genom mer resurser, bättre planering och kontinuerligt arbete – givetvis endast i teorin, men det visar på en tydlig potential!

Vi vet att vi redan idag är ganska snabba, men simuleringarna visar nya möjligheter – och givetvis nya flaskhalsar. Går det att få igång vatten och avlopp under denna tid? Vad är det som egentligen hindrar oss från att halvera tiden? Del två i studien är nu att ta fram en handlingsplan kring hur vi praktisk kan gå vidare. I den teoretiska tidplanen ser vi att det borde vara fullt möjligt, men vad är det vi behöver? Fler produktionschefer?

Samtidigt ska vi återigen betona att detta är en teoretisk – om än väl underbyggd – simulering med olika risknivåer, där vi nu kan gå vidare och agera på datainsamlingen. Det är jättespännande och vi har åter fått vatten på vår kvarn beträffande förbättringspotentialen som finns även i redan väl fungerande och praktiskt effektiva processer. Här går verkligen möjligheterna med digitalisering och Lean hand i hand!

I en tidigare logg från februari i år skrev jag bland annat så här: ”Jämfört med traditionell projektutveckling av bostäder är vi redan idag i stort sett dubbelt så snabba tack vare ett standardiserat koncept och industriell produktion av volymelement som monteras på byggplatsen. Nu ska vi bli ännu snabbare och vi ser en potential att förbättra både den långsiktiga planeringen av pipe-line av projekt, produktionsplanering i projekten samt metoder för daglig styrning av projekt. Målet är att korta produktionstiden med 30 procent till 2020 med fortsatt fokus på kvalitet och säkerhet.”

Efter vi monterat våra volymer är cirka 80 procent av arbetet klart. Vi vill efter avslutat montage ersätta vår ganska traditionella byggplats med ett industrialiserat slutmontage i syfte att korta byggtiden – fortfarande med fokus på kvalitet och säkerhet. Ett led i arbetet med att förbättra vår produktionsplanering är att vi har haft praktikanten Robert som outtröttligt var 15e minut under sex månader genomfört inte mindre än 6000 ronder på 33 ”arbetsstationer” på en av våra byggplatser i Stockholm. Vid 82 000 mätpunkter har vi samlat in vem som gjort vad, när, hur lång tid det tog samt huruvida arbetsmomentet var värdeskapande eller inte.

Vi har därmed bland annat fått kontroll på hur stor andel av våra aktiviteter som utförts när de planerats samt värdefulla nyckeltal för arbetsmomentens tidsåtgång samt kostnad. Stor potential till förbättring för BoKlok! Denna omfattande data kommer nu användas av två examensarbetare som kommer simulera hur snabbt vi borde kunna färdigställa projektet om vi planerar bättre och använder oss av resurser på ett mer effektivt sätt. Det metodiska arbetet kommer innebär att vi på ett faktabaserat sätt ytterligare kan förbättra planeringen och därmed effektiviteten i våra projekt.

Då det inte är så effektivt att ha en praktikant i alla våra projekt som samlar in data kommer vi i Smart Built Environments projekt ”Uppkopplad byggplats” se om det finns några sensorer som skulle kunna göra arbetet istället. Hittar vi en kommer vi kalla den Robert!

Inom ramen för Vinnova-projektet VALLA Coach inom Smart Built Environmentkommer BoKlok, IKANO Bostad, Veidekke och NCC träffas för att dela erfarenheter kring hur Last Planner kan skapa förutsättningar för ett bättre genomförande på våra byggplatser. De olika företagen har tillämpat Last Planner-metodiken på olika sätt i sina verksamheter och syftet med dagen är att tillsammans ge en introduktion till och inspiration för både nya och mer erfarna användare av Last Planner, där vi även kan utbyta erfarenheter med varandra.

En effektiv planering och uppföljning på kort sikt genom visuell planering, där man även involverar våra underentreprenörer på byggplats, är i min mening en förutsättning för en effektiv framdrift av produktionen. Dock är det viktigt att metodiken anpassas till de förutsättningar som finns i respektive företag – av denna anledning ser jag verkligen fram emot att få utbyta erfarenheter med de andra företagen!

På BoKlok har vi tagit in ett par exjobbare för att titta närmare på möjligheten med APD-planer – arbetsplatsdispositionsplan – i 4D. De flesta i branschen gör dessa i 2D i ett ritprogram där de sedan lägger ut bodar, stängsel, grindar etcetera. Detta sker inledningsvis vid varje projekt och utgår ofta utifrån hur området ska se ut när det är färdigt, men det är mycket som ändras under resans gång.

Ett generellt problem är att dessa planer inte uppdateras medan området utvecklas. I 2D syns heller inte kullar eller sluttningar, varför en 3D modell i exempelvis SketchUp skulle vara betydligt bättre. Jag vet att 3D-modeller av APD-planer används i olika utsträckning av andra företag i branschen, men skulle det inte kunna gå att lägga till en tidsaxel också för att få en 4D-modell? Detta för att simulera framfarten av projektet när exempelvis materiallager flyttas och vägar dras om, att tvingas tänka från ax till limpa kring APD-planen. Det skulle förbättra arbetsplatslogistiken och därmed både säkerheten och effektiviteten, men även förenkla och driva på uppdateringen av planen.

APD i 3D är inte nytt i sig, men hur lägger vi till tidsaxeln för att göra någon form av animering kring hur området växer upp? Vilka verktyg kan användas och hur har det gått för de som försökt? Detta är således både en reflektion och fråga; är det någon som har några tips så är de mer än välkomna!

För att kunna växa som planerat till 2020 kommer BoKlok investera cirka 250 miljoner i vår fabrik i Gullringen. Utöver att öka kapaciteten i fabriken kommer vi att fokusera på att göra våra byggplatser ännu mer effektiva där ett av fem fokusområden är planering. Jämfört med traditionell projektutveckling av bostäder är vi redan idag i stort sett dubbelt så snabba tack vare ett standardiserat koncept och industriell produktion av volymelement som monteras på byggplatsen.

Nu ska vi bli ännu snabbare och vi ser en potential att förbättra både den långsiktiga planeringen av pipe-line av projekt, produktionsplanering i projekten samt metoder för daglig styrning av projekt. Målet är att korta produktionstiden med 30 procent till 2020 med fortsatt fokus på kvalitet och säkerhet. För att åstadkomma detta behöver vi anställa en planeringsspecialist – sprid det gärna i ditt nätverk eller sök själv!

En annan fundering från min sida är om fler av Lean Forum Byggs partnerföretag skulle vilja använda hemsidan för rekryteringar av tjänster med en koppling till effektiviseringar och Lean?

Jag går ett ledarskapsprogram på Skanska där vi tittar på hur utvecklingen av framtidens fordon påverkar oss; elektrifierade, delade och självkörande. När behöver vi agera? Svaret är nog snarare än vi tror. Elfordonen är redan här, delade är på gång och självkörande utvärderas som bäst. Min känsla är att det kan komma att bli ett ganska bryskt uppvaknande för både Skanska och BoKlok och många andra när förändringen sköljer över oss snabbare än vi anar.

Redan nu har vi helelektriska bilar på marknaden och i stort sett varje tillverkare erbjuder hybridalternativ. Flera har aviserat att de helt kommer att fokusera på eldrift framöver och regeringen erbjuder subventioner för laddstolpar i hemmen. Scanias nya mobilitetstjänst ska effektivisera resor till och från jobbet, men även resor inom Scaniaområdet i Södertälje. Tjänsten lanseras redan 2018. Dagens bilpark utnyttjas till endast 4 procent, så det känns onekligen väldigt Lean att öka nyttjandegraden genom att dela.

I Göteborg har Volvo redan påbörjat världen största självkörandetest för helt vanliga människor i vanlig trafik. Bolaget har presenterat planer på att upp till hundra bilar ska testas av familjer och att bilarna på en förutbestämd slinga runt Göteborg ska kunna färdas på egen hand. Volvo planerar att 2021 lansera en självkörande bil som kan ta över kontrollen i vissa trafikmiljöer varvid fordonstillverkaren har ansvaret (nivå 4). Utvecklingen går rasande fort och kommer påverka samhällsbyggnadssektorn i väldigt stor omfattning – hur våra städer ser ut, hur vi transporterar oss och hur vi arbetar och bor.

Se gärna animeringen av Drive Swedens vision, det är en ögonöppnare. Den omvälvande förändring som pågår kommer att innebära både möjligheter och hot för oss som bygger och utvecklar våra städer. Nyckeln till framgång tror jag blir att liera sig med utvalda partner inom mobilitetstjänster för att kunna erbjuda våra kunder ett bättre erbjudande än våra konkurrenter. Vi måste bygga ett eko-system – inte ett ego-system!

Med denna reflektion vill jag å styrelsens vägnar passa på att skicka en julhälsning till er alla. Vi är åter i etern i vecka 2, ha nu en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

På BoKlok, och säkert många andra företag med oss, så lägger vi ned väldigt mycket tid på olika system och verktyg för att kunna rapportera olika former av avvikelser. Det kan röra arbetsmiljö, kvalitet, miljö med mer. Vad vi saknar är tydliga rutiner eller ägare för all den data som kommer in. Just nu arbetar jag mycket med att hitta en struktur för att verkligen ta hand om all den erfarenhetsåterföring som det onekligen innebär.

Problemet är att vi har systemen men inte processerna eller människorna för att hantera och bearbeta informationen. Inte heller finns det rutiner för hur vi kan/ska återkoppla till de som rapporterar in. Som sagt, det är säkert många som brottas med motsvarande problematik. Varför har vi fokus på verktyg och system istället för på att reagera på det som fångas upp?

För ett par veckor skrev min styrelsekollega Nicklas Häggström i loggen om frustrationen som kommer av att springa på många (ofta ineffektiva) möten. När jag här på BoKlok fick tillfälle att träffa effektivitetskonsulten och författarinnan Petra Brask, som hjälper både företag och individer att få mer gjort utan att jobba hårdare, så tog hon upp tio punkter att hålla sig till för effektiva möten. De kändes riktigt Lean, det är någon som verkligen tänkt till – och naturligtvis måste jag dela med mig av råden.

Först och främst, klargör mötets syfte; är det brainstorming eller beslutsmöte? Förberedelse; ge deltagarna tid så de vet vad som förväntas av dem. Prioritera; ta den viktigaste frågan först (inte föregående protokoll … Känns det igen?). Skriv protokollet under mötet; mer som en ”att-göra-lista”. Åsikter innan mötet; dela med dig av ståndpunkter för att väcka engagemang och få andra att tycka till. Rollrotation; fastna inte i rollerna med samma ordförande, samma protokollförare – det är lätt att hamna i autopilotläge. Rotera och skapa dynamik!

Sätt gemensamma spelregler för mötet; mobil, mejl, SMS, hålla tider … Be om feedback vid mötets slut; är alla överens om vad som bestämts? Avsluta gärna med en frivillig diskussionsstund för dem som är intresserade. Sist men inte minst, minska ner på antalet möten. Måste alla möten vara en timme? Läs gärna Petras bok ”Vem bestämmer över din tid?” – en väldigt Lean bok för personlig effektivitet!

En reflektion jag har, som nog inte är unik för BoKlok på något sätt, är vår process med standardiserade arbetssätt, rutiner och beskrivningen av dessa. Precis som många andra inom branschen är vi duktiga på att identifiera och dokumentera det bästa arbetssättet och ta fram en beskrivning av standarden på A3 eller Power Point. Fram till den punkten är vi faktiskt riktigt bra, men ofta stannar processen där.

Med beskrivningen på plats förväntar vi oss att våra medarbetare laddar ner den från intranätet för att följa den perfekta rutinen. Tyvärr är processen inte ”klar”. Vad gör vi för att säkra förändringen? Fungerar rutinen på riktigt eller krockar den med verkligheten? Det här är dessvärre en sällan gjord hemläxa; tränar vi människorna som ska arbeta med den?

Vad vi gör är att skicka runt ett e-brev med information om att den finns på plats, men lika naturligt borde det vara att följa upp om standarden verkligen följs. Fungerar den som tänkt, arbetar alla enligt den, hur har den fallit ut? Det naturliga vore även att redan från start samla in förbättringsförslag och aktivt verka för ständiga förbättringar.

Där vi ofta avslutar processen borde istället nästa ta vid:
1. Verifiera den beskrivna standarden – fungerar den i verkligheten?
2. Träna och utbilda de människor som ska utföra arbetet
3. Följ upp att standarden följs
4. Samla in förbättringsförslag på standarden – ständiga förbättringar – och ”loopa” tillbaka till punkt 1!