Bygglyftet … Äntligen är vi på gång med att adressera en gemensam utvecklingssatsning för byggsektorns produktion med Byggföretagen!

Vi tänker oss startfältet i Vasaloppet. Längst bak har vi det entusiastiska blåbärsledet, en blandning av glada amatörer som är precis där de vill vara och ett antal mer ambitiösa åkare som gärna hade sett sig längre fram, kanske ända uppe i elitledet. Det är för dem som vi nu skapar utvecklingsprogrammet Bygglyftet som stöd för deras resa genom fältet. Som alla förstår är det en förflyttning som kräver rätt teknik, rätt utrustning och rätt coachning, men framförallt krävs det egen träning. Mängder av egen träning.

Med Bygglyftet kan vi erbjuda rätt förutsättningar för den som verkligen vill förflytta sig. Vi tar fram ett tränings- och utvecklingsprogram som stöd för en genomgripande förändring som utgår från byggföretagens behov, förutsättningar och utmaningar. Vi kommer att utgå från beprövade metoder och verktyg och kroka arm med flera andra aktörer både inom men även utanför byggsektorn.

Den tilltänkta målgruppens inspel, framförallt i den inledande fasen av Bygglyftet, är givetvis ovärderlig. Det spelar ingen roll hur bra förutsättningar vi skapar om intresset inte finns, det är ingen idé att erbjuda träningsprogram om inga träningsintresserade vill delta. Vi vill identifiera de som vill träna inför en häftig resa och samtidigt låta dem påverka hur upplägget ska se ut så att det möter deras förutsättningar och önskemål. Är du en av de som vill vara med? Kontakta mig i så fall!

Vi kommer att adressera digitalisering och hållbarhet inom byggproduktionen, det är en förutsättning inför denna satsning som Byggföretagen gör. Jag jobbar tillsammans med en ”gammal” parhäst sedan länge, Lotta Wibeck, som i sitt arbete fokuserar på digitalisering. I kombination med mina fördjupningsområden täcker vi de områden som motiverat Byggföretagen att söka projektfinansiering och utse mig till projektledare.

Det är med kittlande förtjusning vi nu står inför godkänd finansiering från SBUF och utmanande projektledarskap från Byggföretagen, det är nu vi ska verkställa alla goda idéer. Med digitalisering och hållbar verksamhetsutveckling sätter vi fokus på värdeskapandet där det verkliga värdet skapas: I produktionen. Äntligen är vi på väg mot en ökad samverkan för att skapa nytta och mervärde för både samhälle och det enskilda företaget – nu kör vi!

Sitter vid Riksgränsen och funderar lite kring de kontakter jag i veckan haft angående Lean och digitalisering. De är båda så nödvändiga men jag kan inte låta bli att få känslan av att vi har ganska svårt att hålla fler än en sak i huvudet samtidigt. Det gäller oss både som individer och företag. Det som gäller just nu är digitaliseringen och nya former att jobba, här ligger allt fokus. Det är förstås helt rätt, vi måste vara på tå, allt går så oerhört fort. Det kommer nya pigga företag med fräscha idéer, också till viss mån som en effekt av corona.

Jag talade med en aktör i anknytning till ett möte med Svenska Mässan som berättade att de tappat nästan 90 procent av sin omsättning. Det föder både möjligheter till och krav på att arbeta på nya sätt. Det ger en spännande utveckling med dörrar mot nya affärer, samverkan över gränser, utveckling av verksamheter som bygger på kundbehov när nya möjligheter erbjuds i den digitala förflyttningen. Men vänta … Har vi inte hört det här tidigare?

Det vi glömmer är att det fortfarande är människor som ska göra resan. Det har inte förändrats, inte heller de bärande delarna i Lean: Inkludering, ständiga förbättringar, kontinuerligt lärande, kundens behov i centrum … Dessa parametrar finns fortfarande kvar. Vi måste vara uppmärksamma på risken med att tro att vi inte behöver dem som bärande principer nu när vi ska digitalisera. Vi måste fortfarande ha värdeskapande för kund och människans lärande i första rummet för att lyckas med digitalisering.

Byggbranschen står inför ett ganska häftigt skifte. I flera av de sammanhang jag rör mig i – bland byggföretag, Boverket, internt på NCC – så är kärnfrågan inte längre produkt eller marknad. Idag pratar vi istället om hur vi ska leverera värde till våra kunder. Hur ska vi jobba?

Vad det handlar om är våra arbetssätt. När jag lyssnar på problemställningarna så kopplar de i min värld väldigt starkt till hur vi förhåller oss till och jobbar med Lean. Naturligtvis är Lean inte lösningen på alla problem, men det finns onekligen metoder och arbetssätt som fungerar. Varför skulle dessa inte fungera inom byggsektorn när de fungerar i all annan industri?

Det är klart de gör! Det här är något jag funderat på i många år, men kanske är det nu det händer? Allt handlar om den kritiska massan. Orkar vi med gemensamma krafter att förändra sättet vi levererar värde till våra kunder i byggsektorn?

Det som händer när flera aktörer i hela värdekedjan börjar prata om liknande behov av förändrat arbetssätt är att det påverkar både strukturen och reglerna som styrde det gamla arbetssättet. Nu tittar alla nyfiket på den nya utmaningen där vi tidigare agerat som endkilda aktörer, isolerade öar. Dags för verklig samverkan?

Vi är många som arbetar med strategier och förändringsledning som frågor oss varför förändringsarbetet inte leder dit vi tänkt? Samtidigt vet vi oftast att förändringar inte sker förrän varje enskild individ förändrar något i sitt sätt att vara och agera. Ändå är det många stora företag och organisationer som tror sig äga en strategi som ska leda till förändring, när det de egentligen ”äger” är vad medarbetarna gör i sin vardag. Detta synsätt ger ett nytt perspektiv på ”strategi” som går väl ihop med Lean och som förklarar både varför vi inte riktigt får igång förändringsarbetet och vad som krävs för att få det att ta fart.

Det gör det tydligt i allt strategi- och förändringsarbete – Lean-arbete! – att det handlar om vad människor och individer gör. Vi kan koppla det till klimatfrågan som ju är otroligt aktuell just nu; det räcker inte med strategier eller klimatavtal kring utsläppsnivåer, det krävs ett bredare grepp. Vi måste koka ner aktiviteter och agerande till ett ändrat beteende hos var och en. En strategi visar vad som gemensamt krävs för att nå målet, och ramar och riktlinjer är nödvändiga, men det är vad människorna verkligen gör som betyder skillnad. De små stegen framåt i strävan uppåt, stegen mot en förändring. Precis som i ett företag.

Ofta har vi ganska högtflygande strategier – minska miljöpåverkan, öka lönsamheten, visa ett tydligare ledarskap – när det istället borde handla om att verkligen se medarbetarna och prata om de reella aktiviteterna på individnivå och själva visa det på ett praktisk sätt. Vi skriver att ”vi ska vara tillgängliga för våra kunder”, men inte vad det konkret innebär: Svara när det ringer, möt blicken i butiken, adressera kundens verkliga behov … Konkreta aktiviteter istället för svepande beskrivningar. Eller som en Lean-kollega brukar säga: ”Snacka mindre, ’gör’!”

Det känns fantastiskt roligt att vara tillbaka i Lean Forum Bygg och styrelsearbetet. Jag har saknat de återkommande mötena med andra som driver – och inspireras av att driva – förändringsprocesser, som aktivt deltar i förändringsarbetet. Det är dock inte så att jag kommer tillbaka i tron att ingenting har hänt, även om de övriga i styrelsen kanske tycker att det är business-as-usual.

Vi som arbetar med förändringsarbete ”lider” ofta av att förändringar sker så långsamt. Att då som jag få möjlighet att kliva av och sedan komma tillbaka gör att jag ser alla förändringar med nya ögon. Inkrementell förändring är lätt att missa men det sker mycket över tid. Vi överskattar ofta vad som kan göras på kort tid, men underskattar det som sker över längre perioder.

Det kopplar till dagens presskonferens på Gröna Lund med projektet Uppkopplad byggplats. Projektet arbetar för att möjliggöra digitalisering av byggplatser för att effektivisera svensk byggsektor. Vi tror ofta att det är de stora stegen som leder till de största förändringarna, vilket ibland gör det tungt för oss som leder förändringsarbetet. Det är lätt att bli hemmablind och inte se de ständiga förbättringarna. Digitalisering representerar i och för sig en stor förändring, men kanske också mer än någonsin kräver den de små stegens eftertänksamhet.

Oavsett så kännst det otroligt positivt att vara tillbaka i ett sammanhang där det hänt så mycket under min mer perifiera roll i Lean Forum Bygg – allt tack vare alla fantastiska människor i och runt föreningen. Nu ser jag fram emot att få träffa så många av er som möjligt!

Dagen efter årsmötet är det så dags för min sista logg för Lean Forum Bygg, ett ”tack och hej” efter fem fantastiskt roliga år med förtroendet att få leda organisationen. Det är inte utan stolthet som vi kan redovisa en utveckling från 2012 med röda siffror, tynande antal medlemmar och få partnerföretag till där vi står idag. Att kunna lämna över en stabil plattform för det fortsatta arbetet känns riktigt bra, en effekt av vårt gemensamma engagemang och arbete.

Gårdagens årsmöte var både roligt och intressant med fantastiska föredrag – tack Carina, Tina och Greta! Jag blir alltid lika imponerad över hur många duktiga och inspirerande människor det finns och den generositet de visar genom att dela med sig av sina erfarenheter. Det förvånar mig dock att inte fler valde att komma på årsmötet med tanke på det spännande programmet; med 30-talet deltagare vet jag många därute som ångrar att de valde bort årsmötet.

Tyvärr är det ofta så att vi sitter i våra små bubblor och saknar tid för att prioritera möjligheten att ta till oss av andras kunskaper och erfarenheter, vi har alla lite för lätt för att bli upptagna av den egna vardagen. Det uppstår en form av informationsmättnad där vi ska balansera mellan att förvalta det vi har och det nya som finns att ta in. Trots allt känns det som att Lean Forum Bygg och våra arrangemang har kommit en liten bit upp i prioriteringslistan, både bland individer och företag i branschen. De timmar som nu frigörs för min egen del ser jag fram emot att lägga på kunskapsspridning i sakfrågan; allt från arbetet med uppdateringen av boken ”Utmana dina processer” till att själv både inhämta, reflektera över och sprida ny kunskap.

Till sist önskar jag den nya styrelsen med ordförande Christel Isaksson i spetsen lycka till av hela mitt hjärta. Även om det känns vemodigt att kliva av så vet jag att det är både nyttigt och bra med ett avstamp. På återseende!

Språk … Det är aldrig för sent att lära gamla hundar att sitta. Tvärtom, som jag ser det är det en nödvändighet och de som tränar visar en upplyftande självinsikt. Med tanke på internationaliseringen också inom vår bransch har engelskan i många företag blivit en naturlig del av kommunikationen. Ofta sitter vi i möten med olika nationaliteter – även om det bara är från de nordiska länderna – och försöker lösa allt från avancerade tekniska problem till mer svårnyanserade kulturella skillnader och vi gör det på ”fel” språk. Var är kvalitetssäkringen av resultatet och utkomsten av ett sådant möte?

En uppenbar risk är också att den som är mest bekväm med och duktig på engelska blir tongivande; chansen att det dessutom är den mest kompetente för lösningen ifråga måste ses som begränsad. Detta är en risk som jag tror är underskattad när engelska ska vara koncernspråk. Vi använder olika ord, tolkar olika och saknar ofta rätt terminologi – vi saknar helt enkelt standard för att benämna olika saker och aktiviteter, alla gör istället sin egen översättning efter bästa förmåga. Svengelskan blir ett faktum och mig veterligen finns det varken ordbok eller standard för den.

Själv har jag flera kollegor som aktivt tränar språk i olika former och min man är för tillfället på språkresa i Storbritannien – all heder åt dem, det är aldrig för sent!

En förmån vi inte alltid förstår att uppskatta är förmånen att få ha medarbetare, människor vi kan utvecklas tillsammans med. Jag ser det som en gemensam utveckling, även om vi inom Lean – när vi talar om chef- och ledarskap – ofta syftar på att utveckla medarbetare.

Att alla utvecklas i ett givande och tagande, det är den dimensionen som jag tycker är det riktigt häftiga. Det är en förmån att få sitta ner och verkligen tala med en person som man gör vid medarbetarsamtal, som chef gäller det att ta tillvara och lära sig uppskatta dessa tillfällen. Själv känner jag en stor ödmjukhet inför dessa samtal och möjligheten att utvecklas tillsammans samtidigt som det väcker många andra tankar. Chefskap, ledarskap, föräldrarskap … Ju mer jag tänker i dessa banor ser jag hur de går hand-i-hand och de leder återigen tillbaka till grundtankarna bakom Lean: Det handlar om att utveckla människor och att utvecklas tillsammans med människor, det handlar om tydlighet och konsekvens. Det handlar också om att själv våga lyssna och ta till sig, att tacksamt ta emot både tydlighet och potential för egen utveckling.

De medarbetare som är rakast och ärligast är också dem du ska vara räddast om – det är de som utvecklar dig mest!

Arbetet pågår för fullt med att sammanställa årets aktiviteter, granska räkenskaperna och förbereda för ett intressant möte – Lean Forum Byggs årsmöte den 17 maj på Dome of Visions i Stockholm! Det intressantaste är dock inte det formella med redovisningar och sammanställningar, även om det inledningsvis naturligtvis måste vara tongivande. Vi kommer också att erbjuda inspirerande föreläsningar och interaktion mellan alla delatagre.

Själv ser jag verkligen fram emot att få träffa våra partner och medlemmar och ta till mig er input till det kommande årets aktiviteter – och den energi som förmedlas till den nya styrelsen som väljs på årsmötet! Förutom formalia, som vi inleder med, så fokuserar vi på de spännande talarna. Årets Lean-byggare kommer att vara på plats – med Värmdö kommuns Carina Molin – så att alla får lyssna till vad deras framgångsfaktorer varit med massor av tips till oss alla. Tro mig, jag har lyssnat till henne tidigare!

Vi får höra vad NCC gjort för att som leverantör möta de högt ställda kraven vid upphandlingen av västlänken genom anbudsledare Greta Jodal. Vi kommer även att få en presentation av arbetet bakom Trafikverkets inköpsstrategier. Det kommer att vara ett fullmatat möte där jag hoppas att också få träffa dig!

Image är allt, konstaterar vi glatt där vi glider runt i Björkliden med matchande, röda skidjackor. Den allvarliga undertonen i detta är att jag skäms å hela byggbranschens vägnar efter Uppdrag Gransknings program från igår. Är vi inte bättre än så här? Det vore lätt att skylla på att detta är ett enskilt fall, att det handlar om ETT företag som råkade hamna i blickfånget under olyckliga omständigheter.

Jag önskar att jag kunde säga att detta är undantaget som bekräftar regeln, men jag är faktiskt själv tveksam. De flesta underleverantörer är verksamma hos flera stora beställare, alla aktörer är sammanflätade med varandra. Jag blir ledsen när jag ser att alla fina ord och höga ambitioner inte räcker hela vägen fram. Just nu är det det utpekade företaget som får bära hundhuvudet, men indirekt drabbar det – med all rätt – hela sektorn. Går det egentligen att värdera hur mycket denna förlorade image kostar?

Själva skidar vi vidare i våra poppiga kläder som visar att vi hör ihop utan att avslöja vare sig utseende, ålder eller kön. Eller branschtillhörighet.