NCC i Luleå ska flytta till ett nytt kontor planerat enligt aktivitetsbaserade principer. Själv tillbringar jag max 1-3 dagar per vecka på kontoret så för mig är det idealiskt och något jag verkligen sett fram emot. Tills nu …

Jag måste dock att leva som jag lär så just nu samlar jag ihop, rensar och packar bland alla mina ”bra-att-ha”-saker så att allt kan rymmas i ett litet skåp för att vi sedan ska kunna arbeta med tomma skrivbord. Detta ger tillfälle till reflektion och tillbakablick när jag läser och scannar en del av de papper, artiklar och tidningar som jag producerat eller sparat, intressant på många sätt men också lite skrämmande när jag inser att jag tjatat om samma saker i ganska många år nu. Samtidigt är det stärkande för min övertygelse om vikten och behovet av Lean i branschen.

Det känns lite som en nystart med kontorsbytet, upprensningen och hemkomsten från utbildningen i Japan. En sak som jag återkommer till från Japanresan är hur Toyota konsekvent utvecklar sina chefer; en av ledarnas viktigaste uppgifter är att utveckla nya chefer och ledare. I västvärlden är vi duktiga på att skicka folk på utbildningar, men kanske borde vi ägna mer tid på att utveckla dem i den dagliga verksamheten?

På NCC har vi sedan många år arbetat med en kombination, där vi köper skräddarsydda utbildningar till 20-25 ledare per år från IFL. Dessa får som projektarbete olika uppdrag av funktioner och ledningsgrupper på företaget, baserade på de strategiska utmaningar respektive avdelning står inför. Efter utbildningen presenteras dessa projektarbeten för NCCs högsta ledning, något som i år sker på torsdag denna vecka och som jag verkligen ser fram emot.

I morgon ser jag även fram emot ett första telefonsamtal med den Lean Manager på Suffolk Construction Company i USA som kontaktat mig för ett Lean-utbyte mellan länderna. Han var varit engagerad i senaste Lean Construction Institute Congress, där bland andra Niklas Modig föreläste, och har motsvarande min tjänst på NCC på sitt företag. Det ska bli både spännande och intressant med denna benchmarking mellan byggföretag i Sverige och USA, något som jag säkerligen får anledning att återkomma till.

Jag är fortfarande kvar i Japan där landet med alla dess intryck gör att till och med tankarna på jobbet skingras en smula … Jag konstaterar att detta verkligen är kontrasternas rike, från det storslagna till det småskaliga. Givetvis är det stora skillnader mellan landsbygden och Tokyo, men även inom stadens gränser är kontrasterna fantastiska.

Från att vara högt upp på våning 30 i en skyskrapa befinner vi oss i nästa minut på smågatorna bakom de exklusiva shoppingdistrikten. På våra stadsvandringar passerar vi skyltfönster med halsband för åtta miljoner kronor, för att strax efteråt stanna och köpa suchibitar för sju kronor styck. Kvarteren nedanför shoppinggatorna är väldigt enkla, här är det tyst, stilla och folktomt – men en stund senare står vi som packade sillar i den supereffektiva tunnelbanan!

Kontrasten känns också stor med tanke på det milda klimatet och att allt är grönt, medan Luleå har välkomnat snö och vinter. Det är ett privilegium att få uppleva detta, det berikar enorm och är något jag tar med mig; bejaka kontraser och olikheter. När vi sedan tittar på människorna omkring oss så är vi ändå anmärkningsvärt lika …

”Tillsammans är man mindre ensam” är titeln på en bok av den franska författarinnan Anna Gavalda, ett uttryck som jag verkligen tagit till mig. Skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam är ganska stor, något jag praktiskt kan konstatera under resan till Japan; att åka till storstaden Tokyo som ”lantis” från övre Norrlands glesbyggd kan vara tufft om man känner sig ensam, men helt ok om man ”bara” är själv. Det är härligt att känna stödet från kollergor, medarbetare och andra närvarande (om än inte fysiskt) i allt från teknisk support till att hitta rätt och att få in rätt mat … Det är otroligt viktigt, inte bara i resesammanhang.

Du kan också vara själv som chef, men du klarar inte av att vara chef om du är ensam. Det är något vi borde tänka mer på, skillnaden mellan dessa begrepp och hur vi kan förhålla oss till dem. I exempelvis förändringsarbete är det också väldigt lätt att känna sig ensam ibland. Att då kunna träffa andra i samma situation gör att du kan kliva över från ensamhetskänslan till att bara vara själv, en omgivning som Lean Forum Bygg också erbjuder.

I fredags, precis inför avresan mot Japan, deltog jag vid familjär tillställning på Villa Johanneberg i Göteborg arrangerad av Familjen Knut & Ragnvi Jacobssons stiftelse, den stiftelse som står för mitt forskningsstipendium. Här, bland nya och tidigare stipendiater, kände jag tydligt att vi som förändringsledare eller entreprenörer inte var ensamma, även om vi arbetar själva. Rent konkret fanns det ytterligare en anledning för mig att inte känna mig ensam: Med på tillställningen var nämligen vår styrelseledamot Jerker Lessing, som mottog sitt stipendium för ett halvt års gästforskning vid Stanford University! Nej, jag känner mig verkligen inte ensam.

På fredag är det dags igen, då startar jag resan mot Japan och min andra utbildningsvecka. Liksom förra gången kan ni följa mig via resebloggen på Lean Forum Byggs hemsida; den läggs upp redan denna vecka men första ”resebloggandet” räknar jag med kommer upp nästa måndag.

Denna utbildningsvecka fokuserar på Management Leadership System, det vill säga ledning och styrning med Lean som bas. Hur får vi verksamheten i en Lean organisation att fungera? Första veckan handlade som några av er kanske minns om produktionssystemet, men nu är det alltså ledarskapsförmågan som ligger i fokus.

Förra veckan var också intressant med World Quality Day i Göteborg den 5 november i arrangemang av SFK, Svenska Förbundet för Kvalitet. Temat för dagen var ”Lean med kvalitet” med många spännande presentationer, där bland andra SKF och Autoliv var mycket inspirerande när de berättade om hur de arbetar. Det blev väldigt tydligt att endast världsklass duger och att ända sättet att nå detta var att gifta samman Lean och kvalitetsutveckling. Enligt dem är det olika dimensioner på samma mål: Att nå världsklass.

Att möta våra utmaningar är en väsentlig del av Lean och idag tänkte jag bjuda på en riktig sådan. För andra gången inom en månad har jag deltagit på ett chefsmöte som enda tjej och jag börjar bli less. Är det bara jag som upplever detta eller finns det faktiska problem – och en oförmåga att lösa eventuella sådana? Ensam bland 20 män samtidigt som jag i min vardag ser mängder av duktiga tjejer, det är knappast någon bristvara.

Vi har byggt in oss i ett systemfel som ingalunda är branschtypiskt. Jag talade med en hög chef på ett annat företag (inte i byggsektorn) och hon ser samma problem. Läste också en intressant artikel på samma tema och insåg att detta knyter an till mitt förra logginlägg och boken ”Tänka snabbt och långsamt”, som menar att vi alla väljer enkla, beprövade lösningar och alternativ vi känner igen: Manligt ledarskap. Allt pekar på strukturmönstret när vi – män OCH kvinnor – väljer ledare. Använder vi rätt kriterier? Det är inte så enkelt som att ”ta bort killarna, de har fel, så löser vi problemet”. Ändå kokar det någonstans ner till att det finns en del individer på vissa positioner som borde flytta på sig …

Oavsett så lyfter det i alla fall våra tillkortakommanden när det gäller att ifrågasätta, att tänka nytt – och att ta tag i våra utmaningar.

Just nu är jag mitt uppe i boken ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman, tidigare Nobelpristagare i ekonomi. Boken har några år på nacken men den är fortfarande både intressant och aktuell med sin betraktelse över hur vår hjärna fungerar. Vi tror ju gärna att vi är kloka och rationella, men vi styrs mycket mer av intuition än vi tror, vilket är intressant med tanke på hur vi tar beslut både privat och i jobbet.

Även i detta avseende är vi nämligen av naturen lata; finns det en ”färdig” eller enkel lösning eller ett ”lätt” alternativ så är det vad vi väljer. Detta är vad Kahneman kallar för ”System 1” som vi använder istället för att engagera hjärnan och använda vad han kallar ”System 2”; att faktiskt tänka efter.

Att tänka ”snabbt” och ”långsamt” kopplar jag till det jag arbetar med just nu, men lite mer ur perspektiven kort- och långsiktigt – allt med tanke på den omorganisation vi just genomför på NCC, men det gäller säkert de flesta företag och organisationer. Det gäller att kunna leverera operativt men samtidigt tänka strategiskt långsiktigt. Tänker vi inte efter är det svårt att veta vart de beslut vi tar idag leder till långsiktigt. I min forskning handlar det mycket om att klara av en relativt långsiktig leverans, något vi måste vara medvetna om i det dagliga arbetet – ”snabba” beslut kan då leda med problem i längden …

Tänk vilken förmån det är att få se människor utvecklas och växa! Jag tänker på vårt arbete inom NCC med Lean Kata där vi verkligen ser hur vi med små små steg – men många! – åstadkommer ordentliga förändringar. Som en kollega konstaterade: ”Plötsligt har vi tagit sjumilakliv kring sådant som vi kämpat med i flera år!”. Det är en riktig ynnest att få uppleva detta och som stöd i Kata-arbetet måste jag säga att Joakim Bjurström verkligen har levererat (äras den som äras bör).

Hur kan vi utifrån Lean Forum Byggs förhållningssätt hjälpa fler människor att växa? Vi har också åstadkommit mycket under relativt kort tid – etablerat ett Lean-pris för byggbranschen, givit ut en egen version av boken ”Detta är Lean” med mer – och vi väcker en berättigad nyfikenhet. Hur fångar vi detta? Just nu tittar vi närmare på sociala media för att bredda kontaktytan; sök oss gärna där, via Facebook, LinkedIn eller Twitter. Även om vi bara är i startgroparna så är det en början (”många små steg …”), vilket även inkluderar styrelsens logg. Var gärna en del i vår utveckling – var med att utveckla och utvecklas, väx med oss.

Själv arbetar jag vidare med mitt forskarspår och min egen utveckling genom företagsbesök och intervjuer. Idag: Ikano!

Det är ett klokt råd: Se och lär av andra! Lean-gurun Hans Reich lyfte detta senast i samband med Lean Forum Byggs, Rheologica Publishings, Handelshögskolans och IFLs ”nyrelease” av ”Detta är Lean” (som du nu kan beställa via hemsidan). Idag är det således fullt fokus på Stockholm Vatten för att se hur de arbetar med Lean och visuell styrning, allt i akt och mening att se hur andra arbetar.

Visuell styrning handlar om att synliggöra var vi står, vart vi ska och hur vi kan förbättra oss på vägen. En av utmaningarna NCC delar med Stockholm Vatten är den decentraliserade verksamheten; deras huvudkontor befinner sig långt från vattenreningsverken, precis som våra bygg- och arbetsplatser ligger långt från vårt huvudkontor. Här kan vi inspireras av deras arbete för att ta ett steg till.

Annars är siktet inställt, nu när releasepartyt är över, på att hitta lämpliga kandidater till Årets Lean-byggare. Hjälp oss att hitta de goda exemplen ute hos företag och organisationer, hjälp oss att få upp dem på scenen – det handlar även om att se och lära av varandra!

Sitter som bäst med förberedelserna inför veckans bokrelease av ”Detta är Lean” (The Lean Forum Bygg Edition). Det är mycket som måste klaffa ner till minsta detalj, vilket kan vara lätt att glömma när de större planerna läggs. Vi måste möta utmaningarna i våra planer i vår vardag; strategier och visioner i all ära, det är ner till detaljerna för den enskilde individen vi måste komma för att klara av eller genomföra de förändringar vi planerar för.

Redan inför ett visions- eller strategimöte måste vi ha en plan för hur vi ska adressera detaljerna. Det är först när du i ditt ”verkliga” arbete förstår hur du ska applicera visionen som den kan förverkligas. Det är ofta lätt att dra de stora svepande dragen, men för att få igenom långsiktiga förändringar måste vi också ha respekt för det detaljarbete som krävs. The Devil is in the details.

Först som sist – du når inga nya resultat genom att jobba som du alltid gjort … Men tänk vad svårt det är att inse det! Nyligen var vi på NCC inbjudna till ett projekt där vi själva inte äger projekteringen. ”Ägaren” har en otroligt tight tidplan där vi engagerats som support för att se till att när det väl är projekterat så är det även producerbart. Den första frågan vi ställde oss var om de ens skulle orka att börja arbeta på ett annat sätt.

Det är alltid svårt att ändra ett etablerat arbetssätt och tröskeln som måste passeras är ofta oväntat hög. Dessutom är det svårt att inse vilken insats som krävs; lägger vi då till aspekten med tidspress kan det lätt kännas övermäktigt. Samtidigt krävs det förändring om resultaten ska bli annorlunda. Du förlorar en del av din trygghet, vilket gör det än mer krävande att ändra arbetssättet, det finns inga gamla hjulspår att falla tillbaka i. Vilket gör att själva medlet för att komma vidare är det som hindrar dig att komma vidare; det är då du är farligt nära att vända om. ”Vi gör som tidigare men jobbar lite hårdare så blir nog resultatet annorlunda.”

Not.