Med anledningen av den ökade flyktingströmmen har Sveriges kommuner fått öka sin bemanning och omorganisera sig för att kunna ta emot flyktingarna. Sedan årsskiftet har jag fått gå in i en temporär roll för att hjälpa till att lösa bostadsförsörjningen för alla de som kommer till Vellinge kommun. Enbart under 2016 förväntas det komma 300 flyktingar till kommunen, vilket är mycket för en liten kommun som Vellinge som redan har bostadsbrist.

Brandsläckningen som krisen medfört har inneburit en produktion av storskaliga modulbyggen som försvårar det absolut viktigaste: En snabb och långsiktig integration. Korridorboende med plats för så många som möjligt, moduler med nästan ingen isolering som värms upp med direktverkande el, moduler som ska vara temporära men som oftast blir stående i 10-15 år … Tidigare har det varit förskolemodulerna som har varit de stora energislukarna, nu kommer det att bli våra boenden för flyktingar. De som kommer är både ensamkommande barn, barnfamiljer och äldre med olika behov och förutsättningar för att kunna integreras i samhället.

Antalet bostäder som måste fram baseras på statistik från migrationsverket, statistik som ständigt ändras. Vi behöver gå från barackbyggnader till långsiktiga lösningar som är integrerade i befintlig bebyggelse och som även kan användas till andra ändamål eller till andra målgrupper i samhället när behovet minskar. För att kunna klara detta krävs nya tankesätt, nya boendeformer och samarbete med privata markägare, byggherrar och entreprenörer – jag ser fram emot utmaningen!

För tillfället arbetar vi här i Vellinge kommun med att ta fram en ny markanvisningspolicy, eftersom markanvisningen är ett viktigt styrmedel för kommuner för att få fram rätt produkter. Här liksom i övriga Sverige saknas det bostäder. Idag kan vi göra detaljplaner med exempelvis flerbostadshus och lägenheter, men när marken väl sålts så byggs det istället villor då det är mer lukrativt.

Detta är ett problem; hur kan vi med anvisningar få ett sundare konkurrensklimat? Dels med tanke på att alla ska kunna lämna anbud – stora som små bolag – men också för att inte endast styras av priset utan även andra aspekter som hållbarhet, gestaltning etcetera. Allt med målet att den mark vi säljer nyttjas på bästa sätt.

Marken utgör en fantastisk resurs som måsta användas effektivt, vilket den inte alltid gör idag. Det är avgörande att den nyttjas rätt, något som vi vill stärka via våra markanvisningar och vår nya policy. Överlag är det mycket Lean i detta arbete, exempelvis med tanke på att ta bort slöserier och göra rätt från början.

I nästa vecka ser jag fram emot bokreleasen av ”Detta är Lean” samt den följande paneldebatten med en intressant och bred deltagarskara, där även jag har förmånen att delta. Inom Lean Forum Bygg är det viktigt att vi uppmärksammar Lean som ett tankesätt överallt, inte bara inom produktionen. Lean ska gälla hela cirkeln runt, från ax till limpa – från markanvisningspolicy till fastighetsproduktion!

Vad gör man om det råder brist på bostäder? ”Man bygger!”, hojtade finansminister Magdalena Andersson från talarstolen. Om det bara kunde vara så enkelt … Planprocessen är komplex och kommuner är oftast organiserade i en form av stuprörstänk.

Niklas Modig var och föreläste på Lean Forum Byggs årsmöte och visade bra exempel på hur organisationer arbetar utifrån en resurseffektivitet istället för flödeseffektivitet och hur det sedan påverkar resultat, tid och kostnader på ett negativt sätt. Detta gick jag ”igång på” och har nu tillsammans med en kollega på Vellinge kommun börjat titta på hur vi i våra processer kan skapa ett bättre flöde mellan mark och exploatering, plan och bygglov. Vi har en problematik där vi gör extremt mycket omarbete och här måste vi arbeta mer med att förankra våra projekt med medborgare och politiker innan vi börjar producera. Hur kan vi skapa en mer transparent planprocess där alla kan följa procesen oavsett om du är politiker, medborgare eller byggherre?

Stadsplanering enligt Lean handlar för mig först och främst om att nyttja marken på rätt sätt. Det är i detaljplanen vi lägger förutsättningarna för en hållbar stad och också förutsättningarna för att kunna få ner byggkostnaderna. Kommunen måste arbeta för att få maximal samhällsnytta. Område där flöden till och från stadsdelen i form av varor och människor kan göras på ett hållbart sätt, att hitta möjligheter att förtäta istället för att bygga på den goda åkermarken och att planen ger möjlighet till en god livsmiljö för minst 100 år framåt. Entreprenörerna värnar sin exploateringsgrad, sin yteffektivitet och höjden på byggnaderna för att ha möjlighet att bygga till en rimlig kostnad. Får entreprenören inte ihop sina kalkyler så går alla visioner om intet då planen aldrig bebyggs.

Det är dessa frågor som vi på tillväxtavdelningen på Vellinge kommun brottas med varje dag. Vellinge är en relativt liten kommun med 34000 invånare, men har flera större detaljplaner på gång med flerbostadshus. Det kommunala bostadsbolaget har en bostadskö på över 3000 stycken och den största efterfrågan finns hos en äldre generation som bor i stora villor, själva eller i par. Byggs lägenheter så genereras en samhällsvinst då villor frigörs och skapar möjligheter för barnfamiljer att flytta in i kommunen.

Att bygga på höjden skapar nytta i alla led, men tyvärr är dessa planer inte så lätta att få till. Trots det tydliga behovet av lägenheter är det andra parametrar som styr. Vi har en bra samverkan med entreprenörer för att få till bra planer, men att bygga på höjden är kontroversiellt i de mindre kommunerna som har en tradition av villabebyggelse – ”Nä till höghus!” blev i höstas en valfråga. Politiker räds att ta konflikten och det är lättare att ge efter och sänka höjden på husen som planeras. Samhällsnytta får ge vika för enskilda starka röster. En medvetenhet och ökad kunskap krävs för att förstå vikten av att nyttja marken på rätt sätt. Vi lägger i dag grunden till ett hållbart liv för kommande generationer.