Som installatör och vd på Veitech så är jag lite av en katt bland hermeliner i Lean Forum Byggs styrelse, en styrelse där jag har förmånen att ta del av en massa kompetens inom framtidens sätt att planera och genomföra bygg- och fastighetsprojekt. Det är spännande och lärorikt att vara katt, men efter den här loggen blir det kanske också en smula svettigt för mig att tassa in till nästa årsstämma i Installatörsföretagen

Om bygg- och fastighetsbranschen i stort har betraktats som konservativ så har tyvärr installationsbranschen möjligen setts som än värre. Många installatörer arbetar fortfarande som på 1950-talet. Hållbarhetstänket sträcker sig i bästa fall till att el- och laddhybrider nämns i en företagsbilpolicy samt att man hävdar att nya tekniska lösningar som man installerar har bättre energiprestanda än förut.

Mångfalden är katastrofal. Även om vi bara jämför installatörer med övriga byggbranschen så är andelen kvinnor inom installation extremt låg. Digitaliseringen bland installatörerna går trögt och man vill gärna ha utskrivna A1or i både design, kalkyl och produktion. Ramtidsverkens normtider som man kunde använda i kalkyler för montagetider förr i tiden håller inte alls längre. Trots kalkyler för montagetid långt ovan normtider så håller dessa timmar sällan när utförandet summeras.

Vinsterna för installationsföretagen görs till stor del genom köp och sälj av installationsmaterial samt ÄTA-reglering, inte genom bra utförda projekt och smarta tekniska lösningar. Flera av installationsdisciplinerna är helt beroende av materialköp genom ett fåtal grossister och internationella inköp av material är ett undantag. Kloka och hållbara miljöval överlåts till konsulter. Logistiken kring projekten hanteras av grossister eller beställare och man jobbar motvilligt med Lean-tänk.

Organiseringen hos installatörer med kalkylatorer, projektledare, arbetsledare och montörer är statisk och ineffektiv. De stora installatörerna har byggt organisationer med stuprörstänk med liten, om någon, projekteringskompetens inom ens sin egen teknikdisciplin. Teknikkunskaperna hos många installatörer är låg och har minskat som följd av den konsulttunga marknaden som ofta gör att installationsprojekten upphandlas endisciplinärt enligt AB04 där behovet av teknikkunnandet hos installatörerna inte efterfrågas. Installatörer konkurrerar och utvärderas i många projekt bara på sin kompetens inom inköp och produktion. Det råder stor brist på duktiga yrkesarbetare och lönekostnaderna för rutinerade elektriker, rörmokare och installationstekniker skjuter i höjden och återväxten med nya räcker inte.

Usch – det var en rejäl drapa och råsop som ju dessutom delvis svingar mot mig själv; ett självmål i 90e minuten och underläge vad det verkar. Men lugn, det finns tid kvar och det finns hopp. Det manifesteras inte minst genom det enorma intresset för installationsbranschen från investerare och riskkapitalister. Värderingarna av bolag inom installationsbranschen oavsett disciplin har skjutit i höjden. Vad är det investerare värderar så högt förutom det traditionella som vinstmarginal, kassaflöde och marknadsposition? Jag tror det bland annat handlar om potentialen för bolagen i att arbeta med bristerna ovan och möjligheten att sticka ut på en konservativ marknad. Investerarnas intresse måste vi värna och vårda, det ger vår bransch möjlighet och medel att accelerera utvecklingen, men är självklart inte kravlöst och utan horisont så det är dags att agera.

Många spännande nya initiativ bubblar inom installationsbranschen och flera aktörer tar kliv och det kommer helt nya. Beställare efterfrågar mer vad gäller teknikkompetens hos installatörer och utvecklingen tar fart. Flera branschkollegor arbetar med att bygga ytterligare teknikkompetens för att klara av projekteringen av hållbara lösningar själva och för att kunna vara en partner även för tidiga skeden. Helt nya bolag växer fram som tar avstamp i affärsmodeller kopplade till förbättringar i fastigheters funktion som följd av nya digitala landvinningar. Man river nu barriärerna mellan olika teknikdiscipliner. Bolag från andra branscher närmar sig installationsbranschen, ofta genom fastighetsautomation kopplat till digitalisering eller från prefabriceringsidan där man ser möjlighet att minska dyr produktionen på byggarbetsplatsen till förmån för fabriksproduktion. De allt robustare digitala systemen för planering, logistikhantering och produktionsstöd blir allt mer användarvänliga och flera installatörer investerar nu i att klara av att arbeta systematiskt. Det kommer snart att synas i mindre svinn både vad gäller montagetidsåtgång och materialslöseri.

Duktiga yrkesarbetare kommer att vara en brist även framöver men kan hanteras med utländsk arbetskraft som då kräver ytterligare arbete med involvering samt strukturerad lag- och regeluppföljning, kontroll och utbildning. Det finns en strävan bland installatörer att delta i projekt där vi försöker sätta upp produktion som går 24/7 för att förkorta byggtid, öka maskinutnyttjandet och minimera störningar för omgivningen. Andelen kvinnor i installationsbranschen ökar nu också, mycket tack vare bygg- och fastighetsbolagens och teknikkonsulternas draghjälp, men också med fina initiativ på högskolor och universitet. Även de stora byggbolagen stärker sin kompetens inom installationsteknik och lyfter den inom sina organisationer.

Jag ser fram emot en period där branschaktörer satsar på att återta positionen som ”byggmästare”. Byggmästarorganisationen som jag ser den har djup och bred kompetens för att ta hand om alla skeden och all teknik i ett komplext byggprojekt där de tekniska installationerna kommer att vara en allt större och viktigare del av projekten. Detta både vad gäller ekonomi, funktion, hållbarhet och kundupplevelse.

I min värld av forskning och undervisning finns jag under avdelningen Byggproduktion i V-huset på Lunds tekniska högskola. Kärt barn har många namn vid olika högskolor och universitet, men på engelska har vi, Chalmers, KTH och Luleå tekniska universitet kommit överens om att kalla det för Construction Management. Det passar in på mitt engagemang i Lean Forum Byggs styrelse, dit jag nominerades av tidigare ledamoten Anders Wenström från Linköpings universitet som tryckte på vikten av den akademiska kopplingen.

Med några månader under bältet ångrar jag inte mitt uppdrag. Förutom ett fantastiskt kontaktnät – jag har redan anlitat föreläsare från både Ramirent och JM genom föreningen – så ger det möjlighet att lyfta och driva branschrelaterade frågor. Jag har själv varit försiktigt negativ till hur Lean i byggbranschen för 10-15 år sedan helt fokuserade på hur dåligt allt var. Det har blivit bättre med åren men vi borde först och främst fokusera på sådant vi gör bra för att sedan titta på vad vi kan göra bättre. Givetvis finns det mycket dåligt, men förändringsarbetet leder inte framåt om vi inte vet vad som är bra.

Mycket av min forskning handlar om beställarfrågor, senast upphandlingar. Vi måste ställa krav också på leverantörer och konsulter om vi inte vill fastna i endast produktionsmässig utveckling och effektivitet, det förbättrar knappast hela processen. Det måste till en samverkan mellan beställare, konsulter och entreprenörer, eftersom det är en förutsättning om vi vill uppnå verklig förbättring och inte bara förändring för förändringens skull.

Ett problem för branschen är dels att det tar lång tid innan något händer, dels att vi är dåliga på att kommunicera när väl något händer. Under 2020 satt jag med i referensgruppen för Typhusutredningen vilket var givande och bra, mycket av frågeställningarna går igen i det vi talar om inom Lean Forum Bygg: Bygga enklare och billigare för målgruppen, mycket fokus på bostadsbyggandet. När jag tittade på direktiven och utredningens förutsättningar så slog det mig hur lika de var frågeställningarna som togs upp för 20 år sedan. Har vi inte kommit vidare? Jo, visst har vi det, men det syns inte tydligt nog.

Jag ser genast två aspekter kring detta. För det första ska vi se till så att byggbranschen förbättrar sitt rykte, den har ett oförtjänt dåligt sådant. Visst gör vi saker som inte är bra, men vi måste börja lyfta sådant som är riktigt bra – sådant finns ockaså. För det andra en något självkritisk titt på min egen verksamhet. Det drivs många forskningsprojekt kring byggeffektivitet och nya produktionsmetoder med koppling till nyheter inom både teknik och processer, men vi har ibland svårt att få ut resultaten till industrin. Det är viktigt att vi redan i utbildningen implementerar detta så att de nya ingenjörerna kan kombinera det nya tänket med den erfarenhet som finns hos deras äldre kollegor.

Ofta efterfrågar byggindustrin lösningar på vissa problem där det redan finns befintlig forskning. Här skulle Lean Forum Bygg kunna utgöra en bättre koppling mellan näringsliv och akademi. Av bland annat den anledningen är det viktigt också med akademisk representation i vår styrelse. Här har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen – idag är både Lunds tekniska högskola, Luleå tekniska universitet och Umeå universitet representerade i styrelsen.

Alla som är eller har varit föräldralediga vet att det utöver allt arbete med sina barn även ger en viss tid för insikt och reflektion. Under min föräldraledighet har jag personligen försökt att djupare förstå vad det är som hindrar samhällsbyggandet att öka sin produktivitet, det vill säga skapa mer värde per investerad krona. När Boverket släppte sin ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” (2018:36) stod det klart att branschen har stora utmaningar att skapa kvalitet. Det intressanta med rapporten var att ingen där och då egentligen stod och bestred dess innehåll; helt ärligt kändes det först som att den inte innehöll något vi inte alla redan visste.

Är det egentligen så konstigt att produktiviteten inte ökar eller kvalitetsfelen kvarstår i byggsektorn? De flesta som arbetar i branschen har ingen eller liten erfarenhet av arbete utanför samhällsbyggandet. Lite krasst vågar jag påstå att aktörer på marknaden lärt sig bli enormt framgångsrika och skapat affärsmodeller som är anpassade till ett system där ett slöseri om 100 miljarder kronor årligen är normen. Samtidigt kan väl knappast marknaden klandras för att göra det bästa av den verklighet de känner till och tar lärdom ifrån?

En, vad jag tycker, spännande liknelse som min kollega och tillika medgrundare av Lean Forum Bygg – Fredrik Friblick – använder för att beskriva samhällsbyggandet är den om fisken och vattnet. Fisken vet ingenting om vattnet, den vet inte annat. Fisken är ju i vattnet, så den har svårt att förhålla sig till vattnet eller ens reflektera över vattnets existens. Skulle man sätta Likers 14 Lean-principer i fenorna på fisken skulle den snabbt bli medveten om vattnet den simmar i, den får också en insikt i att det finns större skålar att hoppa till med högre produktivitet, färre kvalitetsfel, god lönsamhet och där både människor och miljö mår bättre. Och vem vet, helt plötsligt kanske fisken får bättre kostnadskontroll i sina flöden? Win-win för både fisk och vatten eller – rättare sagt – aktör, bransch och samhälle.

Det känns som att det är vind i seglen kring att skapa en mer hållbar byggsektor. Vi på Prolog haft förmånen att arbeta med Boverket i efterdyningen av rapporten och sett vilket engagemang som de som myndighet har i frågan, där vi upplever ett uppsving i efterfrågan kring hur Lean som filosofi kan bidra till branschens utveckling. I den debatten har Lean Forum Bygg en vital och naturlig roll att fylla.

Nu tillbaka delvis till föräldraledighetsbubblan och en vidare fördjupning av insikterna. Jag kan rekommendera den animerade filmen ”Hitta Nemo” för att djupare förstå liknelsen med fisken och vattnet.

Lean sägs ofta vara ett långsiktigt och systematiskt arbete där företag år för år utvecklar sig inom Lean och uppnår allt bättre resultat inom en mängd områden. Vi hör ofta om företag som började implementeringen på 90- eller tidligt 2000-tal och fortfarande jobbar aktivt med Lean i sin verksamhet. Företagen blir fascinerade av de snabba förbättringarna i början av Lean-resan och de motiveras av att utveckla och förbättra arbetssätten med Lean och uppnår resultat som de inte trodde var möjligt.

I början av denna vecka blev jag påmind om detta faktum. Jag deltog på ett riktigt bra webinar i regi av SIQ med titeln ”Konsten att lyckas med sitt Lean-arbete”. Föreläsare var Christer Osterman från Scania som berättade om Scanias Lean-resa över de senaste 30 åren och Scanias Produktionssystem. Christer presenterade även resultat från egen forskning och betonade bland annat att Lean på många sätt handlar om att lösa problem i verksamheten och lära av dessa och sätta lösningen i system.

Under 2005 ledde jag arbetet inom NorDan med att utveckla NorDan Produktionsystem (NDPS) som Produktionsdirektör i bolaget. Vi använde Toyota Produktionssystem och Scania Produktionssystem som best-practice och lanserade vårt eget NDPS 2006. Sedan dess har alla NorDans 12 fabriker anammat Lean och arbetat systematiskt med att tillämpa Lean-principer och uppnå förbättringar genom NDPS. De har börjat vi olika tidpunktter och har uppnått olika mognadsgrad, men det sammanlagda Lean-arbetet inom NorDan, mognaden i fabrikerna och resultaten vi uppnått är fantastiska. Vi har även integrerat kvalitet och miljö på ett mycket bra sätt i NDPS och använder teamorganisationg och Kaizen som vårt förbättringsarbete. 2019 blev NorDan AB Årets Lean-byggare i Sverige, ett oerhört fint erkännande som också gav inspiration. På bilden ses jag, fabrikschef Cecilia Hedblad Sjölin, arbetsledare Fredrik Karlström och GS-ordföranden Johan Lisedahl med diplomet för Årets Lean-byggare.

Visst finns det företag som inte lyckas med sin Lean-resa, och visst finns det också utmaningar och motgång i arbete med Lean. Det finns också exempel på detta inom NorDan. Vi har dock inte gett upp och vi har tagit lärdom av utmaningar och motgångar, samtidigt som fabrikerna har lärt av varandra på ett inspirerande sätt.

Jag tycker det är mycket bra att vi i svensk byggbransch har Lean Forum Bygg. Det är en styrka att så många jobbar med Lean för att reducera slöseri. Samtidigt skulle jag önska att fler företag blev medlemar i Lean Forum Bygg, till exempel skulle jag mycket gärna vilja se fler hustillverkare bland medlemsföretagen. Dessa är stora aktörer i svensk byggbransch och har flyttat det värdeskapande från byggplats till fabrik med mer stabila processer och tydliga flöden. Det ligger mycket Lean-tänk i hur hustillverkarna har organiserat sin verksamhet.

Den 17 mars deltog jag vid ett seminarium arrangerat av Brains & Bricks kring logistikstrategier för resurseffektivt och hållbart husbyggande. Föreläste gjorde Martin Rudberg och Petter Haglund om hur exempelvis byggentreprenörer kan arbeta med detta – här kan du ta del av seminariet. Intressant med resurseffektivitetsaspekten, vilken jag återkommer till, och att åter få lyssna till Martin Rudberg. Det gav återkopplingar till mina egna studeier i Norrköping då jag vid ett flertal tillfällen fick lyssna till professor Rudberg, detta dock innan han blev professor.

Det är också mycket inspirerande med arbetet inom Lean Forum Bygg med en grupp väldigt engagerade människor. Vi har, som förening, stora planer inför framtiden vilka jag uppskattar att få utgöra en del av. Tyvärr kan jag inte avslöja planerna mer än så, men de finns där. Det får räcka med en liten teaser att vi ska föreningen till en ny nivå.

I mitt dagliga värv med Lean-arbete är mitt återkommande bidrag tankarna kring vad försörjningskedjan kan bidra med. För att relatera till det inledande stycket så handlar det mer om flödeseffektivitet än resurseffektivitet. Enligt min erfarenhet är det ganska begränsande att titta på en kran för att konstatera att den ständigt är verksam; jag är mer intresserad av vad den har på kroken, det vill säga flödeseffektiviteten.

Vi behöver naturligtvis lyckas med båda – resurs- och flödeseffektivitet – men vägen till att nå full potential går via flödeseffektivitet. Det vi måste vara medvetna om är att den fulla potentialen begränsas av de variantioner du har i systemet. Till syvende og sidst handlar det om att förstå och dämpa dessa – du blir aldrig av med dem, men de kan dämpas.

I en tid som inneburit svåra prövningar för många industriföretag har vi på Contiga i Uddevalla kunnat gå mot strömmen. En målmedveten satsning på Lean genom det nationella utvecklingsprogrammet Produktionslyftet har skapat positiva effekter i hela verksamheten. Ökat engagemang och bättre trivsel bland medarbetarna. Minskat antal olyckor och bättre kvalitet. Det är nu vi på allvar ser alla de positiva effekterna av arbetet vi har lagt ner på att införa Lean-metodiken i vår verksamhet. Det är en stor investering i både tid och pengar, men det har gett oss mycket mer än väntat.

Ökad säkerhet och ständigt förbättringsarbete är två tydliga exempel på hur vi har utvecklats. Vi har drastiskt minskat antalet olyckor som leder till sjukfrånvaro och vi har ökat antalet genomförda förbättringsåtgärder till en helt ny nivå. I år är vi redan uppe i två till tre per person, vilket blir ganska många förbättringar i en verksamhet med cirka 250 medarbetare. Dessutom har vi ökat kvaliteten och leveransprecisionen, vi har minskat svinnet i produktionen och kapat bort onödiga inköp genom att skapa bättre ordning och reda.

Engagemang och delaktighet i kombination med att vi har lagt mycket stor vikt vid ledarskap på alla nivåer är nog den viktigaste framgångsfaktorn. Ett kvitto på att vi är på rätt väg är att 2020, trots pandemin, ser ut att bli ett av våra bästa år någonsin. Att via en kanal som Lean Forum Bygg kunna dela med oss av våra erfarenheter känns mycket positivt och förhoppningen är att vi härigenom också kan inspirera fler företag att anamma Lean!

I min verklighet upplever jag lite av dubbla perspektiv i mina olika roller. Som verksamhetskonsult på iTid arbetar jag mot företag och organisationer, inte bara inom byggsektorn utan med allt från tillverkande industri till offentlig sektor. Å andra sidan arbetar jag viss tid som adjungerad lektor på Umeå universitet där jag varje år handleder ett antal examensarbetare inom området industriellt byggande och Lean.

Det här ger mig en ganska bra bild av vad som efterfrågas ute hos företagen som intresserar sig för den tankesfären inom byggsektorn, det vill säga Lean. Det är den efterfrågan som styr studenternas examensarbeten. Senaste tiden har det bland annat varit företag som vill arbeta mer med erfarenhetsåterföring och då är det exjobbarnas utmaning att bena ut den utmaningen för byggbolaget.

Här kommer de dubbla perspektiven in, för i denna frågeställning kommer aldrig de frågor som jag jobbar med dagligdags in; ledarskapsfrågor, värderingar, principer, det vill säga allt det som krävs för att det ska fungera långsiktigt. Dit når byggföretagen aldrig fram. Samma sak gäller företag som exempelvis vill bli bättre på arbetsberedning och studenterna skriver ett fint arbete, men insikterna eller mognaden från företagen är sällan på nivån att de har tänkt steget längre, mot hur sättet att arbeta med arbetsberedningar faktiskt kan göra dem så mycket bättre om arbetssätten implementeras på ett långsiktigt och mer framåtsträvande sätt.

I ”verksamhetskonsultvärlden” ligger istället fokus på just dessa frågor. Organisationens ledarskapsideal, principer och värderingar – hela kedjan. Och det fungerar! Vi sitter med en massa olika företag, och de flesta tar till sig det som en naturlig del. Däremot verkar inte byggbranschen mogen för detta, de verkar inte alltid se det större perspektivet som är nyckeln bakom att få det att snurra och bli en kultur.

Äntligen. I helgen kunde jag för första gången på ett par år njuta av en riktig vårvinterdag med snö, minusgrader och takdropp. De sista åren här i Stockholm har det inte riktigt gått att uppleva vårvintern då de senaste vintrarna varit så snöfattiga just vid denna vårvintertid – men nu gick det! Ut i solen på altanen med en kopp kaffe och bara njuta. Det är livet.

En god vän till mig från Luleå berättade att samerna indelar året i åtta årstider, inte bara i fyra. De årstiderna har olika längd och följer naturens skiftningar och flöde. När man lever nära naturen blir man uppmärksam på de små nyanserna i årstidsväxlingarna. Vårvintern är en sådan årstid när både ljus och värme återkommer efter månader av vinter. Förenklat så kan man säga att de åtta årstiderna är: Vårvinter, vår, vårsommar, sommar, höstsommar, höst, förvinter och vinter.

Alla dessa har en naturlig koppling till naturens skiftningar och de har heller inte ett jämt antal dagar för varje årstid. Det är ett flödesorienterat tänkande som följer naturens rytm och flöde. Att se flödet och att underlätta för att det ska kunna fungera så effektivt som möjligt, både för processer, maskiner och människor. Det är Lean. Känns naturligt.

Sitter vid Riksgränsen och funderar lite kring de kontakter jag i veckan haft angående Lean och digitalisering. De är båda så nödvändiga men jag kan inte låta bli att få känslan av att vi har ganska svårt att hålla fler än en sak i huvudet samtidigt. Det gäller oss både som individer och företag. Det som gäller just nu är digitaliseringen och nya former att jobba, här ligger allt fokus. Det är förstås helt rätt, vi måste vara på tå, allt går så oerhört fort. Det kommer nya pigga företag med fräscha idéer, också till viss mån som en effekt av corona.

Jag talade med en aktör i anknytning till ett möte med Svenska Mässan som berättade att de tappat nästan 90 procent av sin omsättning. Det föder både möjligheter till och krav på att arbeta på nya sätt. Det ger en spännande utveckling med dörrar mot nya affärer, samverkan över gränser, utveckling av verksamheter som bygger på kundbehov när nya möjligheter erbjuds i den digitala förflyttningen. Men vänta … Har vi inte hört det här tidigare?

Det vi glömmer är att det fortfarande är människor som ska göra resan. Det har inte förändrats, inte heller de bärande delarna i Lean: Inkludering, ständiga förbättringar, kontinuerligt lärande, kundens behov i centrum … Dessa parametrar finns fortfarande kvar. Vi måste vara uppmärksamma på risken med att tro att vi inte behöver dem som bärande principer nu när vi ska digitalisera. Vi måste fortfarande ha värdeskapande för kund och människans lärande i första rummet för att lyckas med digitalisering.

Det börjar sakta men säkert närma sig vår med ljusare dagar där solen tittar fram under allt längre sessioner och där fåglarnas sång lovar både varmare och gladare tider. Att jag konstaterar dessa fakta kan bero på att miljön jag befinner mig i gör mig på gott humör eller på det ansvar jag till en viss del känner för att sprida positiv och god energi under – och efter – dessa märkliga och mörka tider.

En av grundpelarna inom Lean handlar om att arbeta systematiskt med syfte att över tid skapa skalfördelar genom ett kontinuerligt effektiviseringsarbete. Jag anser att just detta är en av de svagaste länkarna inom samhällsbyggnadssektorn, men precis som inledningen tänkte jag att istället för att likt en domedagsprofet påpeka allt dåligt som vi gör sprida lite god energi genom att ägna några rader till att hylla ett gott exempel.

Jag tänker på JM och Johan Skoglund som suttit på företagets VD-post i 18 år. Jag läste någonstans att snittet för en börs-VD ligger runt fyra-fem år, vilket gör både Johan Skoglund unik som individ liksom JM som organisation. JM är ett av få bolag inom samhällsbyggnad som satsat fullt ut på standardisering, minimering av slöserier, kategoriinköp och numera även på ett eget logistikföretag. Antalet redovisningar med dåliga siffror är lätträknade under dessa 18 år. Tror ni att det kan finnas en koppling mellan dessa faktorer? Det tror jag. Långsiktigt arbete kommer alltid att vinna i längden.