Att vara nyskapande och tidigt ute på marknaden är ofta svårt men samtidigt förbannat roligt. Ska vi tro på Lean-filosofin är ständig utveckling en grundpelare för att lyckas på sikt. Däri ligger vikten av att vara nyskapande.

Alla vet att lönsamheten i projekt och organisation är svajjig och ibland tyvärr låg. En stabilare och träffsäkrare kalkyl behövs för att skapa både trygghet och en vilja att investera för att inte samhällsbyggnadssektorn helt ska stanna av. Därför är jag extra stolt över att jag i mitt arbete på Ramirent dagligen kan göra skillnad för just projektverksamheter.

Slöserierna i byggprojekten är omfattande, säkerhetsarbetet kan alltid bli bättre och hållbarhetsfrågorna måste tas på största allvar. Temporära delar i ett byggprojekt såsom fallskydd, logistik, moduler och ställningar – det vill säga allt som inte finns kvar när byggnadsverket står klart – står i regel för 20 procent av projektets volym.

Här vill vi vara nyskapande, vi vill göra en entreprenad av allt det temporära och skapa en professionalism kring dessa delar. Det finns massor med pengar att spara, men framförallt finns det massor att vinna för både säkerheten och hållbarheten. Genom att skapa rätt förutsättningar kan samhällsbyggnadssektorn fortsätta att utvecklas.

Semestern är ett bra tillfälle att, förutom åka runt i Europa med tåg, reflektera över det första året som medarbetare i Ostlänken. Det är ett stort projekt som löper över lång tid. I projektet arbetar jag med samordningsfrågor, dels mellan de olika delsträckorna, dels internt mellan olika expertområden. En slutsats så långt är att engagemanget för utvecklandet av en ny stambana är stort bland mina kollegor, vilket är en bra förutsättning för att komma framåt i projektet.

En svårighet dock med ett projekt som löper över lång tid är att det oundvikligen leder till en viss personalomsättning, både internt i projektorganisationen samt hos de leverantörer som är engagerade i projektet. Hur hanterar man kunskapsöverföringen i och med att det kommer in nya personer i projektet? En sak är att uppdatera nya kring var projektet är i tid och i utveckling (hur långt projekteringen kommit) rent tekniskt; det andra är att nya medarbetare lär sig arbetsgångar, rutiner, processer etcetera.

En lösningar är att visualisera processerna, vilket vi arbetar med. Dock ger det en begränsad (och statisk) bild av processen. Eftersom de olika delprojekten befinner sig tidsmässigt i lite olika faser räcker inte den statiska bilden helt och hållet. Vi har också minnesanteckningar/protokoll att gå tillbaka till för att få en bild av vad som hänt i projektet för att förstå historien.

Min egen upplevelse av att komma ny in i ett projekt som pågått i ett antal år är att det krävs ganska mycket detektivarbete för att hitta historiken, som är viktig för att förstå varför man gör som man gör idag och för att kunna komma med förslag till förbättringar. Materialet finns, lagrat digitalt, men inte alltid så lätt att hitta i ett stort projekt som Ostlänken. Under kommande vecka ska jag introducera en ny medarbetare, så denna vecka kommer mycket av tiden att ägnas åt att fundera på hur jag på bästa sätt får personen att komma in i projektet och dennes arbetsuppgifter.

En annan mer jordnära uppgift som ligger framför mig är att granska och värdera de inskickade examensarbeten som nominerats till Lean Forum Byggs exjobbspris, Årets Lean-byggarstudent. Vi hoppas på en stor skörd av väl genomförda arbeten att granska och i slutänden kunna belöna ett arbete som behandlar Lean Construction i byggbranschen idag.

Vi har tidigare nämnt IGLC-konferensen (International Group for Lean Construction) som i år genomfördes för 27e gången, denna gång på Irland. Av en ren slump fick en av våra medarbetare här på NCC nys om den tack vare vårt samarbete med företaget DPR Construction i USA eftersom de föreläste vid konferensen. De är specialister på komplexa fastigheter som datorhallar och sjukhus och på konferensen presenterade de bland annat en bok de skrivit om IPD, Integrating Project Delivery (här kan du läsa mer om/beställa boken). Medarbetaren kom i alla fall hem svävande på moln av intrycken från DPR och deras sätt att arbeta med projekt.

På NCC har vi anammat lite av deras filosofi kring IPD och Lean då vi arbetat med projektörer som primärt har det tänket. Konceptet bygger mer på relationskontrakt än affärskontrakt, vi bygger främst en stark relation för att ytterst samverka för projektets bästa. Där ligger fokus, inte på att enskilt tjäna mest pengar under projektets gång utan att hela projektet ska bli bra. Även om lönsamheten skulle minska volymmässigt så är det ok om det är bättre för projektet och relationerna. Det handlar inte om att alltid maximera den egna vinsten – det välkända ”silotänket” – utan att tillsammans färdigställa exempelvis ett sjukhus för att kunna erbjuda mer vård för mindre pengar.

Nu till det fina i kråksången. I slutänden visar det sig att de som är engagerade i relationskontrakt generellt tjänar mer pengar än i rena affärsförbindelser. Detta eftersom alla strävar efter samma helhet istället för att bara fokusera på att själva lyckas. Bättre leveranser, färre tvister, mindre förseningar – alla förstår sin del av helheten. Genom att lämna resultattänket bakom sig och fokusera på projekten tjänar de helt enkelt mer pengar. DPR har bland annat drivit flera sådana sjukhusprojekt vilket de också beskriver i boken. Författarna heter Martin Fischer, Howard Ashcraft, Dean Reed och Atul Khanzode och de representerar förutom DPR även Stanford University. Rekommenderas!

Snart är det dags för Lean Forum Byggs pris för bästa examensarbete – Årets Lean-byggarstudent – att delas ut. Det blir tredje gången som priset delas ut och det sker på Nordic Architecture Fair i Göteborg den 16 oktober. Välförtjänta vinnarstudenter och kanske också deras handledare är förhoppningsvis på plats för att presentera sitt bidrag och även svara på frågor. Senast den 12 september vill vi ha in ditt bidrag där du och din/dina kollegor tävlar om 30 000 kronor. Här kan du läsa om vinnarna 2017 och 2018 – mer information och anmälan finns här!

Som det ser ut i branschen idag är det svårt att inte kommentera marknadsläget. Vi ser flera företag som kämpar med sin lönsamhet, vi ser de som varslar och vi har även upplevt en del konkurser. Vi ser satsningar som läggs ner eller skjuts på framtiden. Det är just i det här läget som en Lean strategi kommer till sin rätt, det vill säga att kunna få fram det som behövs med minimala resurser. Precis som i Japan efter kriget gäller det att få fram så mycket som möjligt med så lite som möjligt. Det är ett kraftfullt verktyg som fler borde ta tag i – har du det på plats är marknadsläget lättare att hantera.

Det är också ett av våra syften med Lean Forum Bygg, att inspirera fler att titta närmare på och lära sig mer om Lean. Ett första steg kan vara att läsa någon av våra böcker – ”Effektivt byggande – utmana dina processer”, specialutgåvan av ”Detta är Lean” eller den lättsammare ”Lean Forum Byggs Loggbok 2017-18” – eller varför inte kontakta någon av oss i styrelsen? Som privatperson är det gratis att anmäla sig till nyhetsbrevet och som företag eller organisation kan du ansöka om partnerskap. Den som är nyfiken på Lean söker sig till vårt nätverk och våra seminarier för att realisera den möjligheten. Välkommen!

Vi är många som arbetar med strategier och förändringsledning som frågor oss varför förändringsarbetet inte leder dit vi tänkt? Samtidigt vet vi oftast att förändringar inte sker förrän varje enskild individ förändrar något i sitt sätt att vara och agera. Ändå är det många stora företag och organisationer som tror sig äga en strategi som ska leda till förändring, när det de egentligen ”äger” är vad medarbetarna gör i sin vardag. Detta synsätt ger ett nytt perspektiv på ”strategi” som går väl ihop med Lean och som förklarar både varför vi inte riktigt får igång förändringsarbetet och vad som krävs för att få det att ta fart.

Det gör det tydligt i allt strategi- och förändringsarbete – Lean-arbete! – att det handlar om vad människor och individer gör. Vi kan koppla det till klimatfrågan som ju är otroligt aktuell just nu; det räcker inte med strategier eller klimatavtal kring utsläppsnivåer, det krävs ett bredare grepp. Vi måste koka ner aktiviteter och agerande till ett ändrat beteende hos var och en. En strategi visar vad som gemensamt krävs för att nå målet, och ramar och riktlinjer är nödvändiga, men det är vad människorna verkligen gör som betyder skillnad. De små stegen framåt i strävan uppåt, stegen mot en förändring. Precis som i ett företag.

Ofta har vi ganska högtflygande strategier – minska miljöpåverkan, öka lönsamheten, visa ett tydligare ledarskap – när det istället borde handla om att verkligen se medarbetarna och prata om de reella aktiviteterna på individnivå och själva visa det på ett praktisk sätt. Vi skriver att ”vi ska vara tillgängliga för våra kunder”, men inte vad det konkret innebär: Svara när det ringer, möt blicken i butiken, adressera kundens verkliga behov … Konkreta aktiviteter istället för svepande beskrivningar. Eller som en Lean-kollega brukar säga: ”Snacka mindre, ’gör’!”

Sommar och semester, ett perfekt tillfälle för att ladda batterierna – byta miljö, hitta på något spännande, få nya intryck och lärdomar, inspireras … Mycket av detta knyter också an till min styrelsekollega Jimmys inlägg.

För min del blev det i år först ett besök på Gotland under Almedalsveckan, Sveriges största gratis utomhusmässsa med 100-tals intressanta seminarier och föreläsningar varje dag. Det var hög klass på utbudet av föreläsare med bland andra Petter Stordalen, Hans Lind och Kajsa Simu.

Sedan bar det av mot Frankrike och Biarritz, surfparadiset vid Atlantkusten med en fantastisk strand. Det blev även några dagar i San Sebastian på spanska sidan gränsen, känd för sin matkultur och de många krogarna i Guide Michelin – även de med en fantastisk strand som bland annat utsetts till Europas vackraste.

Mat, vin, surfing, båt-, tåg- och bussresande med allt vad det innebär av inspirerande miljöombyte – nu är jag fullproppad nya lärdomar och idéer kring byggbranschens utmaningar! Det är mycket som jag kommer att ta med mig och använda i mitt Lean-arbete.

Så var det dags för nya tag efter sommarens semestertider. Det är alltid en väldigt speciell känsla att komma tillbaka och ställa om från en helt tidsoberoende och glassätande tillvaro med långa och lata dagar till arbetsverkligheten med Smart Phone-larm och deadlines …

Men det är också något härligt med att komma tillbaka. Den närmaste tiden efter semestern brukar vara något av ett blankt blad vilket i sig är väldigt inspirerande. Vilka lärdomar och insikter har du skaffat dig i hängmattan eller kajaken som du tänker implementera på jobbet och fylla det blanka bladet med?

Jag hoppas i och för sig att du har kunnat hålla tankarna från jobbet och inte reflekterat alltför mycket över arbetets utmaningar under ledigheten, men det är nästa ofrånkomligt att en del tankar och nya idéer dyker upp. Själv har jag beslutat mig för att ta med och genomföra följande:

  1. Jag ska nätverka mycket mer och låta mig förloras i inspiration från andra
  2. Jag ska involvera flera i mera
  3. Jag ska jobba med ständiga förbättringar i mitt ledarskap.

Under hösten händer det också mängder av spännande saker inom Lean Forum Bygg – mycket som knyter an till såväl att nätverka som till att involvera: Seminarier, Årets Lean-byggare, Årets Lean-byggarstudent … Allt detta främjar möten som lockar till inspiration. Häng med!

Nu har vi sommar och semester att se fram emot och från kansliets sida hoppas vi att ni alla får möjlighet till vila och återhämtning. Vi har mycket att se fram emot efter sommaren med en stabil styrelse med stort engagemang och spännande idéer. Helena, Claes, Per, Anders och Jimmy är kvar och står för den nödvändiga kontinuiteten medan nytillskottet Pia med sin entusiasm redan haft en positiv inverkan på såväl styrelse som kansli – ett samarbete vi verkligen ser fram emot!

Sedan har vi till vår stora glädje också fått tillbaka Kajsa i styrelsen. Kajsa engagerades till Lean Forum Byggs styrelse redan under 2011 och från maj 2012 tog hon över ordförandeskapet. Det vi ser i verksamheten idag och den positiva utveckling som föreningen har haft startade med Kajsas ordförandeskap. Med den ungdomliga glöd hon alltid visar är det väldigt svårt att tro att Kajsa nyligen fyllt 50 år – massor med gratulationer och bemärkelsekramar från kansliet!

Med det tar vi ett litet uppehåll över sommen men sparkar igång igen i augusti med nyhetsbrev och styrelsemöte. Till dess önskar vi er alla en härlig sommar!

I mitt förra logginlägg skrev jag om det japanska byggföretaget Sekisui Heim och deras modulbyggande. Jag nämnde att moderbolaget är Sekisui Chemicals och de drar också nytta av sitt kunnande som kemiföretag för att skapa produkter som passar för deras byggproduktion. Bland annat har de tagit fram ett keramiskt ytmaterial som är helt tätt. I Japan har de omvänd fuktvandring – utifrån och in istället för inifrån och ut som i Sverige – och ytmaterialet de tagit fram finns i 100-tals varianter. När vi åkte runt i Tokyo såg vi mängder av exempel och vackra fasader.

Sekisui Heim är också duktiga på att behålla greppet om sitt byggsystem, när de väl bestämt sig så håller de sin linje även om de ständigt förfinar det. Det saknas dock inte utmaningar och en eventuell förbättring, innan det blir till ett problem, är innovationsförmågan. Med en snabbt sjunkande befolkning, det vill säga marknad, och minskande födelsetal så kommer byggbranschen inom en relativt snar framtid bara att vara 50 procent av vad den är idag. Det är ett prekärt läge med tanke på deras investeringar och den marknad de har idag.

Därför har de börjat ”uppgradera” sin marknadsdel. Med sin systematiska produktion och spårbarhet vet de precis vad deras kunder har och hur gammalt det är. ”Ditt hus är 28 år gammalt vilket gör det troligt att detta är trasigt. Vill du uppgradera boendet?” De håller affären vid liv i det befintliga beståndet. Det är ändå en utmaning hur de ska utvecklas och överleva på en minskande byggmarknad. Exportera? Erbjuda sin teknik till andra länder? Det gäller att de behåller affären.

Deras kunderbjudande är mycket fokuserat på säkerhet och teknik. I Sverige köper vi ofta hus på känsla – ”här vill jag bo, här ska vi trivas” – och vi ser sällan något exempel på hur huset är uppbyggt eller genomskärningar av konstruktionen. Hos Sekisui Heim möter du som kund en utställning som visar hur bra huset är med tanke på brand eller jordbävning, hur robust det är. De visar att hela produktionen är av hög kvalitet och kör nästan lite skrämseltaktik när det kommer till jordbävningar med skaktester och andra övningar. Å andra sidan har de fog för sina argument. I Japan har modulindustrin kommit så långt att modulbyggda fastigheter är högre värderade än platsbyggda konstruktioner.

MOD-X består av en samling individer från företag och akademi som tycker om modulbyggande. För ett par veckor sedan besökte vi Japan för att besöka deras modulbyggindustri som är bäst i världen. Resan arrangerade av två amerikanska professorer och vi var total ett 30-tal personer som besökte företag, byggnader och utställningar – allt med fokus på modulbyggande.

Bland annat besökte vi två fabriker inom företaget Sekisui Heim, vars moderbolag är plast- och kemiföretaget Sekisui Chemicals. De började med modulbyggande på 60-talet som en del av satsningen på att lösa bostadskrisen efter Andra Världskriget. De har utvecklat ett jordbävningssäkert byggsystem som stadigt förfinas. Modulerna de producerar ligger i snitt på tio kvadratmeter vilket är mindre än i Sverige, men å andra sidan producerar de en modul var tredje minut …

Hela fabriken är fantastikt välkoordinerad; de skulle inte förstå oss om vi frågade om de arbetade Lean, men det är det de gör. När du tittar ut över fabriken i flödet så ser du hur alla hela tiden gör något värdeskapande, det är som att titta på en symfoniorkester. Allra bäst var de på att bryta ner arbetsmomenten med målet att det ska vara enkelt att se och förstå nästa steg. Ingen behöver fundera över vad eller när något ska göras, allt är mycket visuellt och tydligt.

Precis som inom bilindustrin har de också en mängd sidoflöden. Huvudflödet är montageflödet, men in till det kommer färdiga eller halvfärdiga komponenter som sammanställts vid sidan. Det gör att det är mycket produktion i ”fiskbenen” istället för i monteringen – mycket Toyota-aktigt och riktigt kul att se hur de fått det att fungera också i denna industri!