Det som snurrat i mitt huvud under den senaste tiden är tankar kring utmaningen i att kombinera standardisering med ständiga förbättringar. I vilken grad kan en process som ska hantera osäkerheter och variation standardiseras? Någonstans gäller det att möta ett projekt som per definition initialt bär relativt lite kunskap med sig för att leda det framåt på bästa sätt. Ett rakt av standardiserat upplägg fungerar inte eftersom en av de ingående parametrarna är just hanteringen av olikheter. I sak är det egentligen ingen större skillnad på vad som ska komma ut ur projektet, men hur det ska göras beror helt på den givna situationen. Allting kokas ner till frågeställningen ”Hur standardiseras projekt för en unik verksamhet?”

Detta är en av sakerna jag tar med mig på min studieresa till Japan, där jag ser fram emot en ökad insikt. I vilken grad går det att standardisera arbetssätt i kombination med ständiga förbättringar av både arbetssätt och produkt? Från och med nästa vecka kan du läsa om några av mina reflektioner kring detta från Japan i den reseblogg som kommer att läggas upp här på Lean Forum Byggs hemsida, något som förhoppningsvis ska bli lika spännande för dig som läsare som för mig som skribent … Här kommer även tankarna kring Kata in, vilket jag för övrigt ska diskutera vidare med Joakim Bjurström om idag.

I helgen bär det sedan av mot Japan – じゃあね