Jag är fortfarande kvar i Japan där landet med alla dess intryck gör att till och med tankarna på jobbet skingras en smula … Jag konstaterar att detta verkligen är kontrasternas rike, från det storslagna till det småskaliga. Givetvis är det stora skillnader mellan landsbygden och Tokyo, men även inom stadens gränser är kontrasterna fantastiska.

Från att vara högt upp på våning 30 i en skyskrapa befinner vi oss i nästa minut på smågatorna bakom de exklusiva shoppingdistrikten. På våra stadsvandringar passerar vi skyltfönster med halsband för åtta miljoner kronor, för att strax efteråt stanna och köpa suchibitar för sju kronor styck. Kvarteren nedanför shoppinggatorna är väldigt enkla, här är det tyst, stilla och folktomt – men en stund senare står vi som packade sillar i den supereffektiva tunnelbanan!

Kontrasten känns också stor med tanke på det milda klimatet och att allt är grönt, medan Luleå har välkomnat snö och vinter. Det är ett privilegium att få uppleva detta, det berikar enorm och är något jag tar med mig; bejaka kontraser och olikheter. När vi sedan tittar på människorna omkring oss så är vi ändå anmärkningsvärt lika …