Det industriella byggandets största hinder – den detaljerade detaljplanen – adresseras i en statlig utredning. Professor Thomas Kalbro har överlämnat betänkandet i planprocessutredningen (SOU 2015:109) och det är intressant läsning för den som önskar fler bostäder i Sverige. Idag så efterfrågas allt fler bostäder med hög kvalitet och standard till en hyra som är rimlig för en normalinkomsttagare. För att kunna möta denna ökade efterfrågan med lönsamhet för både kommun, byggherrar och byggföretag krävs ett ökat industriellt byggande och ökad konkurrens. Någon annan lösning finns inte.

Ett byggande med standardiserade byggsystem och rationella byggmetoder som säkerställer upprepningseffekter och minskar kostsamma kvalitetsbrister och rena byggfel hindras idag effektivt av detaljerade detaljplaner som till exempel reglerar materialval och fönstersmygar, takvinklar och exakta mått för både längd, bredd och höjd. Planprocessutredningen konstaterar bland annat ett de detaljerade detaljplanerna, som drivs av kommuner för att säkerställa kvaliteten i den slutliga produkten, både tar längre tid att ta fram och att när de slutligen vinner laga kraft ofta inte längre matchar marknaden. Antingen har behovet och efterfrågan förändrats eller har mer kunskap om projektet, som växt fram under detaljplanens framtagande, gjort detaljplanen omöjlig att bebygga då den inte har någon flexibilitet!

Utredarens förslag gällande detta är att detaljplanen inte ska reglera något annat än minimum, det vill säga det allmänheten och sakägare enligt lag har rätt att kunna tycka till om. Utredaren går även så långt att det föreslås att det ska bli förbjudet att reglera till exempel färgsättning eller materialval i en detaljplan. Hur blir det då med kvaliteten? Utredaren ser inga problem med att kommunen kan säkerställa kvaliteten i ett senare skede, framförallt eftersom de flesta bostäder byggs på kommunalt såld mark. Som exempel lyfts Örebro fram, där i princip alla markanvisningar sker efter det att en detaljplan har antagits och fått laga kraft. I kommunens riktlinjer för markanvisning sägs inledningsvis: ”I syfte att vara snabba och att skapa detaljplaner som har flexibilitet för framtiden, men ändå ha kontroll över vad som byggs när kommunen säljer mark, har Örebro kommun utvecklat en egen modell”. Försäljningen är indelad i flera steg för att kommunen vill: 1. Säkerställa att marken bebyggs. 2. Undvika markspekulation och hålla nere markpriserna. 3. Kunna påverka byggnadernas utformning och bostädernas upplåtelseform.

Modellen med markanvisningar på grundval av en färdig detaljplan innebär att planen inte kan anpassas till ett specifikt projekt. Planen måste därför ha en relativt låg detaljeringsgrad och ofta begränsas regleringen av kvartersmark till bostäder, handel och kontor med två till sex våningar. Planprocessutredningens förslag till arbetssätt, som i hög grad bygger på hur flera kommuner redan gör, skulle säkerställa både en snabbare och mer produktiv detaljplaneprocess och ett ökat bostadsbyggande. Dessutom skulle det medge en ökad möjlighet för byggföretag med industriella koncept att i mycket högre grad konkurrera om att bygga bostäder på fler detaljplaner.

Kombinationen med ökad konkurrens och att fler byggföretag tillåts uppföra flera projekt med sina industriella koncept leder till högre kvalitet, lägre kostnader och ökad produktivitet. Utredningen berör flera åtgärder och kan läsas här.