Med risk för att sticka ut hakan måste jag – med tanke på dagen som är – konstatera skillnader mellan manliga och kvinnliga studenters ambitioner. Inte på individnivå (jag handleder sjäv två killar) men som grupper betraktat.

Hos kvinnliga studenter som läser på universitet eller högskola, speciellt inom tekniska ämnen, upplever jag en större målmedvetenhet i deras val av utbildning. Hos killarna känns det mer som att de är där på grund av traditionen. Vi vet generellt att det är betydligt fler tjejer än killar som examineras från de högre utbildningarna, något som dessvärre inte (än) slagit igenom inom näringslivet. Hur kommer det sig?

Slit och strävan, förmåga att tänka logiskt och höga ambitioner förräntar sig väl inom skolvärlden, men när du väl kommer ut i näringslivet så tillkommer det andra parametrar och kriterier, ett socialt spel eller filter som du som tjej kanske inte är lika tränad i. Plötsligt är det inte den klokaste tanken, det bästa svaret eller den mest välgrundande rapporten som smäller högst, något som kräver förändring.

Själv inleder jag idag en tvådagarskurs i förändringsledning, där jag själv ska träna på att leda i förändring. Inte minst inom vår bransch går förändringen snabbt – globalisering, urbanisering, digitalisering – och som ledare måste vi förändra både oss själva och dem vi arbetar med. Konkurrensen är ny och kommer att bli tuffare. Det vore väl alldeles utomordentligt korkat om vi i detta arbete inte använde de allra bästa resurser som står till buds?