Språk … Det är aldrig för sent att lära gamla hundar att sitta. Tvärtom, som jag ser det är det en nödvändighet och de som tränar visar en upplyftande självinsikt. Med tanke på internationaliseringen också inom vår bransch har engelskan i många företag blivit en naturlig del av kommunikationen. Ofta sitter vi i möten med olika nationaliteter – även om det bara är från de nordiska länderna – och försöker lösa allt från avancerade tekniska problem till mer svårnyanserade kulturella skillnader och vi gör det på ”fel” språk. Var är kvalitetssäkringen av resultatet och utkomsten av ett sådant möte?

En uppenbar risk är också att den som är mest bekväm med och duktig på engelska blir tongivande; chansen att det dessutom är den mest kompetente för lösningen ifråga måste ses som begränsad. Detta är en risk som jag tror är underskattad när engelska ska vara koncernspråk. Vi använder olika ord, tolkar olika och saknar ofta rätt terminologi – vi saknar helt enkelt standard för att benämna olika saker och aktiviteter, alla gör istället sin egen översättning efter bästa förmåga. Svengelskan blir ett faktum och mig veterligen finns det varken ordbok eller standard för den.

Själv har jag flera kollegor som aktivt tränar språk i olika former och min man är för tillfället på språkresa i Storbritannien – all heder åt dem, det är aldrig för sent!