Precis som min styrelsekollega Emile Hamon på Veidekke skriver även jag på andra portaler. Samhällsbyggarna har en blogg där jag senast reflekterade över en artikel i KTH Magazine om Jenny Johansson, civilingenjör från KTH och projektledare på ÅF. Hon leder projektet Ostlänken – sträckan Södertälje-Trosa – men menar att det kanske inte är så mycket ”ingenjörsjobb”.

Jag håller inte med; Jenny leder 200 specialister inom allt från berg och geoteknik till konstruktion och järnvägsteknik. Hur kan arbetet som projektledare för ett komplext miljardinfrastrukturprojekt inte uppfattas som ”ingenjörsjobb”? Hur kan arbetet att leda ett projekt med stor samhällspåverkan i generationer framåt, och att kommunicera med många olika tekniska specialister för att få alla att förstå varandra och det gemensamma projektet, inte uppfattas som ”ingenjörsjobb”?

Det finns idag mycket få, om ens några, tekniska problem som är avskilda från ekonomiska, politiska och sociala dimensioner, varför teknisk kunskap måste kunna kombineras med ekonomisk, politisk och social kunskap. Jenny Johanssons arbete är ett både imponerande och viktigt ”ingenjörsjobb” och precis som inom Lean är det avgörande med kommunikationen för att åstadkomma effektiva processer. Att leda tekniska specialister, organisera komplexa projekt och kommunicera med många olika aktörer är vad ingenjörer gör och behöver kunna göra år 2016.