Under min vistelse i Nya Zeeland hade jag även förmånen att hålla ett föredrag vid NZ Institute of Building (NZIOB) den 23 mars, en konferens som du kan läsa mer om här. Jag kan inte påstå att de hade någon större känsla för industriellt byggande, men det var intressant att lära sig mer om vilka utmaningar som de menade sig stå inför.

För det första har de en hög bostadsbrist i Auckland, där konferensen hölls, ett område stort som Stockholm där det saknas 400 000 bostäder. Branschen har således väldigt mycket att göra samtidigt som det saknas arbetskraft. Det innebär att de importerar arbetskraft från närliggande länder som Polynesien, men även att de rekryterar bland lokalbefolkningen, maorierna (som också är en polynesisk folkgrupp). En utmaning med det är att deras utbildningsnivå är relativt låg vilket innebär ett stort insteg innan de kan börja jobba. De har mycket diskussioner kring mentorprogram och hur de ska locka individer till branschen.

En annan utmaning med detta är de stora kulturella skillnaderna med en helt annan inställning än de västerländska värderingar vi är vana vid. Där vi kanske har mer fokus på att arbeta hårt, göra rätt för oss och sträva uppåt så innebär den polynesiska kulturen att de är rätt nöjda med vad de har; ett jobb, sin familj – att göra karriär eller att ”klättra” är inte så viktigt. Det är inte en fråga om vad som är rätt eller fel inställning, men det innebär onekligen en intressant utmaning.

Som ett örike har Nya Zeeland under långa tider varit mer eller mindre isolerade. Konkurrensen inom byggindustrin är ingen viktig faktor, vilket gjort att de har en byggindustri som har utvecklat en alldeles egen byggtakt. Takten skulle jag bedöma som medelhög till låg efter svenska förhållanden, det är inte den myllrande aktivitet vi är vana vid på våra byggarbetsplatser. Det är ett avslappnat och ganska långsamt tempo. Vi tittade på ett hotell som skulle byggas vid stadskärnan där cykeltiden för uppförandet var 2,5 år, vilket är en lång tid med svenska mått. Samtidigt måste jag erkänna att det är spännande – och lärorikt – att se hur de valt andra prioriteringar än de vi har inom byggindustrin.

Som nämnts tidigare kommer jag under de närmaste två veckorna att dela med mig av lite fler intryck från byggbranschen ”down under”.