Jag inbillar mig att vi som är intresserade av Lean alla är rätt snarlika inom ett avseende: Vi bär ett par förbättringsglasögon på oss dygnet runt. Allting vi gör och allting vi ser utvärderar vi undermedvetet för att fastställa om nuvarande standardförfarande verkligen är det bästa sättet att utföra uppgiften på. När vi ser smarta lösningar så lagrar vi dem i minnesbanken, där de ligger redo för att aktiveras i ett senare läge.

Jag tror också att många av oss sannolikt arbetar med utveckling som en betydande del av vår arbetsdag, med produkter, processer, personal eller organisationer. Vår inställning är att allting går att förbättra och vi gillar att basera beslut på fakta. Vi gillar att mäta och utvärdera våra resultat.

Tyvärr är det min (och kanske er?) erfarenhet att det inte alltid är samtliga medlemmar i organisationen som delar inställningen och passionen att söka bättre alternativ, utan en andel tycks konstant anse att nuläget är gott nog. De anser förmodligen att vi drivs av ”ständig förändring” snarare än ”ständig förbättring” och istället enbart borde fokusera på att göra vår uppgift.

Personligen har jag ingen av-och-på-knapp på förbättringsidéerna. Jag har istället valt att nyttja detta genom att se till att arbeta med dessa frågor på heltid, vilket är otroligt tillfredsställande. Talesättet ”man ska vissla på vägen till jobbet, inte på vägen hem” är ett fungerande mätetal på huruvida du är på rätt ställe i arbetslivet.

Avslutningsvis tänkte jag så här inför sommarens lediga dagar bjuda er läsare på ett vardagstips som en förbättringsnörd/tonåringsförälder haft mycket förbättringsglädje av: Påläggslådan. Genom att samla allt som hör smörgåsar till i en och samma låda så får du genom en enda transport ut allt som behövs ur kylskåpet. Dessutom är systemet visuellt så att eventuella anskaffningsbehov blir tydliga! Från en nörd till en annan …