
På NCC har vi startat en kurs i samarbete med Stanford University, den tredje i ordningen. Det som kommer ur detta tangerar många Lean-tankar runt projekteffektivitet och sådant. Vi har mycket diskussioner om planeringsbiten där dagens verktyg är väldigt beroende av andra eller omgivande aspekter – man talar om reciprocitet, ömsesidighet. Det kan till exempel vara tre aktiviteter som måste vara genomförda innan en fjärde kan påbörjas, och den kan bara göras halvklar innan ytterligare en annan aktivitet avslutats.
Det här är oerhört svårt då det är så många saker som påverkar på så många olika sätt. Allt är invirat i varandra i långa linor. Denna reciprocitet är väldigt komplex att hantera med traditionell metodik som Gantt-diagram eller linjära planer. Här håller Last Planner med kollektiv planering på att utkristalliseras som det bästa alternativet. Istället för att se på planeringsarbetet som något som någon planerar och andra utför så ingår det i arbetets helhet, ett ständigt pågående kollektivt arbete istället för att en enskild person gör en tidsplan. Last Planner sätt att fånga helheten vinner mark.