Som förespråkare av Lean är man väldigt förtjust i de små, enkla och smarta lösningarna som blir till en omedelbar förbättring. Hela tiden jagar man små förbättrade angreppssätt på allehanda aktiviteter och processer. Visar det sig att det enbart var en förändring och inte en förbättring återgår man snart till föregående standard, men är det alltid rätt och riktigt att göra så?

När man funderar över vad det som är verkligen driver utvecklingen framåt så är det sällan de små kontinuerliga förbättringarna som gör den markanta skillnaden, utan de större tekniksprången som röner stort intresse och får merparten av uppmärksamheten. Just nu upplever jag att det finns mycket spännande inom räckhåll. Ny teknik och nya material utvecklas hela tiden och till min stora glädje så ser jag att en personlig favorit, industriroboten, är på stark frammarsch igen.

Äntligen börjar det finnas ett utbud av flexibla och mer lätthanterliga robotar som är gjorda för att samverka med sina mänskliga kollegor, utan att behöva frihetsberövas bakom lås och (ljus)bom. Låter onekligen intressant, eller hur? Än mer intressant är att det numera inte heller kostar miljonbelopp att investera i en robotanläggning.

Frågan vi bör ställa oss är kanske inte ”Hur kan vi göra det här lite bättre?”, utan snarare ”Borde vi utföra detta på något helt annat sätt?” Albert Einstein var briljant även gällande ordval och hans ord är verkligen mitt i prick: ”Världen vi har skapat är en produkt av vårt tänkande och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.”

Hur borde ett industriellt byggande se ut 2017? Vilka förbättringar – arbetsmiljö, säkerhet, effektivitet – är nu möjliga att åstadkomma med ny teknik? Spännande möjligheter finns framför oss och jag känner mig lyckligt lottad över att jag får arbeta aktivt med dessa frågor.

Spänning, fast i annan form, är att få se vem som vinner det nyinstiftade priset för bästa examensarbete, Årets Lean-byggarstudent 2017. Läs mer här och nominera gärna ett bidrag!