Jag var nyligen med om något väldigt intressant på flera olika sätt och på olika plan. Vi genomförde ett studiebesök hos Doka i Österrike, tillverkare av formutrustning för alla typer och storlekar av projekt. Deras fabrik i Amstetten är ordentligt ”leanifierad” och de har all anledning att vara stolta över sin produktion. När vi anlände noterade vi att det inte fanns några bilar vid anläggningen. Är det ingen som jobbar här, är det stängt? Det var det inte, tvärtom så bjöds vi på en imponerande rundtur i fabriken och glömde snart bilarna. De har ett stort produktionsfokus med mycket automatisering, men i slutet av rundturen dök frågan upp igen. Varför var där inga bilar?

De förklarade då att de köpt in 40 stycken VW-bussar till fabriken. Sedan hade de på en karta plottat ut var all personal bodde och lagt upp ett antal stråk som passerade lämpligt antal medarbetares hem. Den som bodde längst bort släppte av alla kollegor på vägen hem efter arbetets slut och hämtade upp dem igen på morgonkvisten. Med detta sparar de tomtmark och parkeringsplatser – bara 20 procent av ytan jämfört med tidigare – och sparar dessutom bränsle och miljö. På den sparade parkeringsytan kunde de bygga ett höglager för effektiv lagerhantering, utan att behöva köpa mer mark från kommunen.

Den största förändringen kom dock från de mjuka värdena; de pratar med varandra i bilen. Förmodligen dessutom om jobbet, så de är igång redan innan de kommit till arbetsplatsen. Oavsett så har de fått en annan tillhörighet, de bryr sig och de märker om någon inte dyker upp eller mår dåligt. De har idag den lägsta personalomsättningen av alla industrier i området, något som de tillskriver tillkomsten av VW-bussarna. Ett effektiviseringsinitiativ med mänskliga aspekter.