Inom Lean talar vi ofta om att stanna upp och reflektera, se tillbaka och ge oss själva en klapp på axeln med tanke på vad vi åstasdkommit innan vi åter vänder blicken framåt. Som sagt, vi talar om det. Ofta i en bisats.

En arbetsplats fungerar generellt bättre med positiv uppmuntran istället för press till att prestera. Privat är jag engagerad i två helt olika sporter, innebandy och ridning, det vill säga en lagsport kontra en individuell sport. I ena är du en i laget, i den andra är du ensam med hästen, men samma sak gäller här.

I laget är det lagandan; vi backar hem tillsammans, går till anfall tillsammans, kämpar tillsammans – och allt blir så mycket roligare och lättare med glada tillrop: Snyggt brutet, kom igen, bra räddning … All kommunikation är viktig under spelet, men uppmuntran är utan tvekan den viktigaste.

Vi är ganska enkla av naturen och precis som hästen mår vi lite bättre av en klapp på nacken eller att bli kliad bakom örat – och vi presterar bättre. Det här vet vi; varför gör vi det inte oftare?