Jag funderar ibland på detta med kunskapens förbannelse. Själv jobbar jag med projektverksamheter inom NCC och vi vill gärna gå in i projekt med vår bild över hur de ska drivas, vi vill jobba Lean med en tydlig plan framåt. När Lean-ordet dyker upp får dock alla sin egen bild, allt från en väldigt akademisk till en mer pragmatisk inställning – ”det är något för bilfabriker”. De har inte samma bild som vi, de tänker inte på samma sätt och det är vår utmaning.

Det är vi som måste få till ett ”shared mindset”, kanske till och med ta bort Lean-begreppet och med fötterna på jorden förklara att vad det handlar om är att minska slöserier och ta bort det som inte skapar värde. Vi måste prata om detta och tillsammans skapa en bild över hur vi gör idag, en nulägesanalys, och gemensamt diskutera vad vi kan göra bättre. Vi måste få bort den individuella Lean-bilden och tillsammans gnugga igenom vad vi menar, avdramatisera begreppet och bryta ner arbetet till effektivare projekt.

Sättet att göra detta på är att tala med varandra, att gå från ”självklart till viklart”. Vi måste inse att när vi kommer till ett projekt med en plan och inställning så är det inte självklart att alla delar den. Det handlar också om respekt – som jag nämnde i förra loggen – där vi måste visa nyfikenhet och förståelse för andra. Var är du i detta? Vad känner du? Som jag nämnde inledningsvis är detta ett ansvar på oss som tycker att vi kommit en bit på vägen. Det är lätt att bli alltför entusiastisk och passionerad, men vi måste ha med oss alla andra. Att stanna upp och kanske till och med backa är svårt, men ibland också absolut nödvändigt.