Projekteringen av ostlänken är naturligtvis ett gigantiskt projekt och en månad in i mitt nya arbete så ser jag en del utmaningar med anknytning till Lean. En sådan är taktning, något vi förespråkar inom Lean; dels taktning rent internt, i vilken ordning vi gör saker, det standardiserade arbetssättet och så vidare, men även hela processen som sådan. Här är det dock inte lika förutsägbart, allt är så omfattande och tar lång tid. Bara en sådan sak som tillståndsprocesser, vattendomar etcetera – hur kan vi hantera en taktning när vi inte kan styra över förutsättningarna? Det är ett grannlaga problem eller, som vi brukar säga, en utmaning.
Hur mycket ”slack” ska vi bygga in i processen för den del vi inte kan styra över? Varje sådant beslut påverkar och försvårar även taktningen av den interna processen. Här gäller verkligen det vi talar om i Lean, det vill säga att minska osäkerheten, stabilisera processerna – det är dock lika svårt som nödvändigt och visar en tydlig skillnad i förutsättningar jämfört med min tidigare arbetsplats.
Annars finns det faktiskt en del likheter i arbetet på Trafikverket och universitetet. Båda är myndigheter, de bygger på tydliga strukturer och samordning så det finns en igenkänning. I undervisningssituationen tittar vi dock på generella lösningar medan vi här arbetar med mycket specifika och konkreta saker. Samtidigt handlar det om att sprida arbetssätt och skapa samsyn och även om det inte sker vid regelrätta föreläsningar så finns likheterna där. En stor skillnad är dock att här är alla vuxna och de besitter en enorm kunskap och erfarenhet, så startsträckan är betydligt kortare. Vilket känns bra då även kraven på output och resultat kräver ett helt annat tempo …