Att hantera standardiserade arbetssätt är en utmaning när man befinner sig i konceptfasen av ett projekt. En del av utmaningen ligger i att tillåta utforskande aktiviteter samtidigt som man skapar rutiner och riktlinjer för att driva projektet framåt. I en konceptfas vill man inte göra för detaljerade utredningar eftersom det kan leda till ett merarbete samtidigt som man måste svara på frågan ”kommer det här att fungera?” De lösningar som tas fram i konceptfasen kan mycket väl bli omarbetade i bygghandlings- och produktionsfasen, vilket i slutänden leder till ett slöseri i och med att samma sak görs flera gånger.

Vi befinner oss i systemfasen i Ostlänken-projektet där vi måste kunna visa att vi har ett fungerande och byggbart koncept. Samtidigt vill vi inte låsa detaljlösningar eftersom det också kommer att bearbetas i bygghandlingsskedet och till viss del hanteras i produktionsfasen. Till det så har vi en juridisk process där vi ska låsa markanspråk och få tillstånd att bygga anläggningen så småningom. Ibland kanske det är en fråga om mod, att våga lita på att vissa frågor bättre hanteras i ett senare skede. Möjligen också en fråga om otydlighet; har vi beskrivit nog bra vad vi vill uppnå med systemfasen, eller en kombination av de bägge variablerna?

Jag hade också förmånen att vara med på prisutdelningen av Lean Forum Byggs pris till Årets Lean-byggare. Under kvällen hann jag samtala med representanterna från årets vinnande företag NorDan, ett imponerande förbättringsarbete som började på ”golvet” och lade grunden till deras framgång. Personerna som representerade NorDan var med på tiden före Lean-införandet och återgav deras syn på hur hela fabriken ”lyftes” när de började analysera och strukturera sina arbetsflöden.