Vi är många som arbetar med strategier och förändringsledning som frågor oss varför förändringsarbetet inte leder dit vi tänkt? Samtidigt vet vi oftast att förändringar inte sker förrän varje enskild individ förändrar något i sitt sätt att vara och agera. Ändå är det många stora företag och organisationer som tror sig äga en strategi som ska leda till förändring, när det de egentligen ”äger” är vad medarbetarna gör i sin vardag. Detta synsätt ger ett nytt perspektiv på ”strategi” som går väl ihop med Lean och som förklarar både varför vi inte riktigt får igång förändringsarbetet och vad som krävs för att få det att ta fart.

Det gör det tydligt i allt strategi- och förändringsarbete – Lean-arbete! – att det handlar om vad människor och individer gör. Vi kan koppla det till klimatfrågan som ju är otroligt aktuell just nu; det räcker inte med strategier eller klimatavtal kring utsläppsnivåer, det krävs ett bredare grepp. Vi måste koka ner aktiviteter och agerande till ett ändrat beteende hos var och en. En strategi visar vad som gemensamt krävs för att nå målet, och ramar och riktlinjer är nödvändiga, men det är vad människorna verkligen gör som betyder skillnad. De små stegen framåt i strävan uppåt, stegen mot en förändring. Precis som i ett företag.

Ofta har vi ganska högtflygande strategier – minska miljöpåverkan, öka lönsamheten, visa ett tydligare ledarskap – när det istället borde handla om att verkligen se medarbetarna och prata om de reella aktiviteterna på individnivå och själva visa det på ett praktisk sätt. Vi skriver att ”vi ska vara tillgängliga för våra kunder”, men inte vad det konkret innebär: Svara när det ringer, möt blicken i butiken, adressera kundens verkliga behov … Konkreta aktiviteter istället för svepande beskrivningar. Eller som en Lean-kollega brukar säga: ”Snacka mindre, ’gör’!”