Sitter vid Riksgränsen och funderar lite kring de kontakter jag i veckan haft angående Lean och digitalisering. De är båda så nödvändiga men jag kan inte låta bli att få känslan av att vi har ganska svårt att hålla fler än en sak i huvudet samtidigt. Det gäller oss både som individer och företag. Det som gäller just nu är digitaliseringen och nya former att jobba, här ligger allt fokus. Det är förstås helt rätt, vi måste vara på tå, allt går så oerhört fort. Det kommer nya pigga företag med fräscha idéer, också till viss mån som en effekt av corona.

Jag talade med en aktör i anknytning till ett möte med Svenska Mässan som berättade att de tappat nästan 90 procent av sin omsättning. Det föder både möjligheter till och krav på att arbeta på nya sätt. Det ger en spännande utveckling med dörrar mot nya affärer, samverkan över gränser, utveckling av verksamheter som bygger på kundbehov när nya möjligheter erbjuds i den digitala förflyttningen. Men vänta … Har vi inte hört det här tidigare?

Det vi glömmer är att det fortfarande är människor som ska göra resan. Det har inte förändrats, inte heller de bärande delarna i Lean: Inkludering, ständiga förbättringar, kontinuerligt lärande, kundens behov i centrum … Dessa parametrar finns fortfarande kvar. Vi måste vara uppmärksamma på risken med att tro att vi inte behöver dem som bärande principer nu när vi ska digitalisera. Vi måste fortfarande ha värdeskapande för kund och människans lärande i första rummet för att lyckas med digitalisering.