Studenterna på Western Sydney University går på en av landets bästa utbildningar i Construction Management. Som en projektuppgift har studenterna fått i uppdrag att arbeta fram förslag på en ny bro över Parramatta River. I Australien är viktiga designkriterium omhändertagande och återvinning av dagvatten, då landet ofta befinner sig i torka. Inför sommaren 2019 är reservoarerna bara fyllda till 40%. Därför präglades studenternas förslag av broar med tak där vattenavrinningen kunde återvinnas. Jag fick nöjet att agera gästkritiker på deras presentationer halvvägs in i projekten (på bilden är jag tillsammans med Navodana Rodrigo, Doctoral Research Candidate, foto Kasun Gunasekara). De hade arbetat i 7 veckor, några av dem hade aldrig arbetat med BIM, men stod ändå stolt med färdiga 3D-modeller!
Ett annat stort projekt som kommer att starta är utbyggnaden av en ny internationell flygplats i västra Sydney. Staden har en stor radie då densiteten är låg, 50 km från stadskärnan till utkanterna. Den nuvarande flygplatsen ligger ut mot havet och saknar expansionsutrymme. Infrastrukturen i Sydney är enligt invånarna ganska undermålig, men som besökare är den superenkel. Ett och samma kontantkort ger dig möjlighet att åka buss, tåg, färja och snabbtåg. Stationerna är ofta sammanlänkade, till exempel finns bussar där färjorna lägger till och tåg- och bussstationer direkt intill varandra. Som inresande öppnar det stora möjligheter att ta sig runt.

Det dynamiska mötet med doktorander vid Western Sydney University ledde till intensiva diskussioner – om blockkedjor! Hur kom vi till det, kan man fundera på? Jo, det visar sig att blockkedjor är ett utmärkt verktyg för att hantera mängder av transaktioner. Och det finns många transaktioner som måste ske i en byggvärdekedja med alla underentreprenörer som har olika relationer mellan varandra. Blockkedjor är också en distribuerad teknik som inte använder en central server. Sverige har till exempel BEAst, en portal dit många aktörer anmält sig. Där förvaras allting och in- och utcheckning sker av fakturor. Blockkedjan kan göra samma tjänst, men kan automatisera flödet så att administrationen minskar. Det sker genom att redan i förväg bestämma sig för att vi litar på varandra, du är den du utger dig för att vara och så länge du håller budget så kan du få betalt i realtid – automatiskt. Tekniken testas inte bara på betalningsströmmar utan också på hantering av byggavfall som potentiella nya råvaror och på BIM-information i värdekedjan. Om det blir verklighet är en öppen fråga, men det är intressant att förstå mer om blockkedjor och leka med tankar om hur de skulle kunna användas i vår bransch!

I både Nya Zeeland och Australien finns en intresseförening som heter prefabNZ respektive prefabAUS. De finns för att området är underutvecklat i båda länderna med få aktörer, liten förståelse hos projektutvecklare och arkitekter och begränsat antal personer som behärskar arbetet. I Australien finns en nyfikenhet för ämnet då de har stora problem med kostnader, kvalitet och hastighet i byggandet. Australien lider heller inget stigma från något ”miljonprogram” då landet inte hade någon utveckling av industriellt byggande under åren efter andra världskriget. Att presentera företag som Lindbäcks och BoKlok i Australien är att likställa med att prata om en drömbild. Den nyligen utsedda byggkommissionären David Chandler har prefabricering som ett hjärteämne och kommer att arbeta aktivt för att New South Wales ökar andelen företag som bygger prefabricerat. Lean Construction är ett annat område där Australien i stort är noviser. De stora avstånden skapar barriärer både för konkurrens och ny kunskap. Här finns stora möjligheter att förbättra!

Helena Lidelöw är under tre veckor gästprofessor på Western Sydney University i Australien. Under loggen kommer hon att skriva om sina upplevelser och reflektioner från ”down under”.

Western Sydney University har nästan 50.000 studenter utspritt över 11 campus i västra Sydney. En av Australiens största utbildningar i Construction Management finns här och för tre år sedan bildades c4SMC: Centre for Smart Modern Construction med syfte att stötta Australien mot mera prefabricerat, digitaliserat, smart byggande. I de flesta europeiska länder har industriellt byggande en historia av sämre kvalitet och likformighet färgat av att prefabricering var en del av lösningen för att återställa Europa efter andra världskriget och samtidigt hantera en stor urbaniseringsvåg. I Australien finns inte den kopplingen och industriellt byggande i större skala betraktas med nyfikna ögon av en marknad som, precis som många andra, har bostadsbrist. Australien är ett av de länder som har störst urbanisering; av de 23 miljoner invånare som bor här hittar vi 95 procent i städerna. Det stora trycket på utökat bostadsbyggande kommer inte från urbanisering, utan från invandring där förväntan är att 1 miljon nya invånare ska komma till Australien fram till 2023.

Att vara nyskapande och tidigt ute på marknaden är ofta svårt men samtidigt förbannat roligt. Ska vi tro på Lean-filosofin är ständig utveckling en grundpelare för att lyckas på sikt. Däri ligger vikten av att vara nyskapande.

Alla vet att lönsamheten i projekt och organisation är svajjig och ibland tyvärr låg. En stabilare och träffsäkrare kalkyl behövs för att skapa både trygghet och en vilja att investera för att inte samhällsbyggnadssektorn helt ska stanna av. Därför är jag extra stolt över att jag i mitt arbete på Ramirent dagligen kan göra skillnad för just projektverksamheter.

Slöserierna i byggprojekten är omfattande, säkerhetsarbetet kan alltid bli bättre och hållbarhetsfrågorna måste tas på största allvar. Temporära delar i ett byggprojekt såsom fallskydd, logistik, moduler och ställningar – det vill säga allt som inte finns kvar när byggnadsverket står klart – står i regel för 20 procent av projektets volym.

Här vill vi vara nyskapande, vi vill göra en entreprenad av allt det temporära och skapa en professionalism kring dessa delar. Det finns massor med pengar att spara, men framförallt finns det massor att vinna för både säkerheten och hållbarheten. Genom att skapa rätt förutsättningar kan samhällsbyggnadssektorn fortsätta att utvecklas.

Semestern är ett bra tillfälle att, förutom åka runt i Europa med tåg, reflektera över det första året som medarbetare i Ostlänken. Det är ett stort projekt som löper över lång tid. I projektet arbetar jag med samordningsfrågor, dels mellan de olika delsträckorna, dels internt mellan olika expertområden. En slutsats så långt är att engagemanget för utvecklandet av en ny stambana är stort bland mina kollegor, vilket är en bra förutsättning för att komma framåt i projektet.

En svårighet dock med ett projekt som löper över lång tid är att det oundvikligen leder till en viss personalomsättning, både internt i projektorganisationen samt hos de leverantörer som är engagerade i projektet. Hur hanterar man kunskapsöverföringen i och med att det kommer in nya personer i projektet? En sak är att uppdatera nya kring var projektet är i tid och i utveckling (hur långt projekteringen kommit) rent tekniskt; det andra är att nya medarbetare lär sig arbetsgångar, rutiner, processer etcetera.

En lösningar är att visualisera processerna, vilket vi arbetar med. Dock ger det en begränsad (och statisk) bild av processen. Eftersom de olika delprojekten befinner sig tidsmässigt i lite olika faser räcker inte den statiska bilden helt och hållet. Vi har också minnesanteckningar/protokoll att gå tillbaka till för att få en bild av vad som hänt i projektet för att förstå historien.

Min egen upplevelse av att komma ny in i ett projekt som pågått i ett antal år är att det krävs ganska mycket detektivarbete för att hitta historiken, som är viktig för att förstå varför man gör som man gör idag och för att kunna komma med förslag till förbättringar. Materialet finns, lagrat digitalt, men inte alltid så lätt att hitta i ett stort projekt som Ostlänken. Under kommande vecka ska jag introducera en ny medarbetare, så denna vecka kommer mycket av tiden att ägnas åt att fundera på hur jag på bästa sätt får personen att komma in i projektet och dennes arbetsuppgifter.

En annan mer jordnära uppgift som ligger framför mig är att granska och värdera de inskickade examensarbeten som nominerats till Lean Forum Byggs exjobbspris, Årets Lean-byggarstudent. Vi hoppas på en stor skörd av väl genomförda arbeten att granska och i slutänden kunna belöna ett arbete som behandlar Lean Construction i byggbranschen idag.

Vi har tidigare nämnt IGLC-konferensen (International Group for Lean Construction) som i år genomfördes för 27e gången, denna gång på Irland. Av en ren slump fick en av våra medarbetare här på NCC nys om den tack vare vårt samarbete med företaget DPR Construction i USA eftersom de föreläste vid konferensen. De är specialister på komplexa fastigheter som datorhallar och sjukhus och på konferensen presenterade de bland annat en bok de skrivit om IPD, Integrating Project Delivery (här kan du läsa mer om/beställa boken). Medarbetaren kom i alla fall hem svävande på moln av intrycken från DPR och deras sätt att arbeta med projekt.

På NCC har vi anammat lite av deras filosofi kring IPD och Lean då vi arbetat med projektörer som primärt har det tänket. Konceptet bygger mer på relationskontrakt än affärskontrakt, vi bygger främst en stark relation för att ytterst samverka för projektets bästa. Där ligger fokus, inte på att enskilt tjäna mest pengar under projektets gång utan att hela projektet ska bli bra. Även om lönsamheten skulle minska volymmässigt så är det ok om det är bättre för projektet och relationerna. Det handlar inte om att alltid maximera den egna vinsten – det välkända ”silotänket” – utan att tillsammans färdigställa exempelvis ett sjukhus för att kunna erbjuda mer vård för mindre pengar.

Nu till det fina i kråksången. I slutänden visar det sig att de som är engagerade i relationskontrakt generellt tjänar mer pengar än i rena affärsförbindelser. Detta eftersom alla strävar efter samma helhet istället för att bara fokusera på att själva lyckas. Bättre leveranser, färre tvister, mindre förseningar – alla förstår sin del av helheten. Genom att lämna resultattänket bakom sig och fokusera på projekten tjänar de helt enkelt mer pengar. DPR har bland annat drivit flera sådana sjukhusprojekt vilket de också beskriver i boken. Författarna heter Martin Fischer, Howard Ashcraft, Dean Reed och Atul Khanzode och de representerar förutom DPR även Stanford University. Rekommenderas!

Snart är det dags för Lean Forum Byggs pris för bästa examensarbete – Årets Lean-byggarstudent – att delas ut. Det blir tredje gången som priset delas ut och det sker på Nordic Architecture Fair i Göteborg den 16 oktober. Välförtjänta vinnarstudenter och kanske också deras handledare är förhoppningsvis på plats för att presentera sitt bidrag och även svara på frågor. Senast den 12 september vill vi ha in ditt bidrag där du och din/dina kollegor tävlar om 30 000 kronor. Här kan du läsa om vinnarna 2017 och 2018 – mer information och anmälan finns här!

Som det ser ut i branschen idag är det svårt att inte kommentera marknadsläget. Vi ser flera företag som kämpar med sin lönsamhet, vi ser de som varslar och vi har även upplevt en del konkurser. Vi ser satsningar som läggs ner eller skjuts på framtiden. Det är just i det här läget som en Lean strategi kommer till sin rätt, det vill säga att kunna få fram det som behövs med minimala resurser. Precis som i Japan efter kriget gäller det att få fram så mycket som möjligt med så lite som möjligt. Det är ett kraftfullt verktyg som fler borde ta tag i – har du det på plats är marknadsläget lättare att hantera.

Det är också ett av våra syften med Lean Forum Bygg, att inspirera fler att titta närmare på och lära sig mer om Lean. Ett första steg kan vara att läsa någon av våra böcker – ”Effektivt byggande – utmana dina processer”, specialutgåvan av ”Detta är Lean” eller den lättsammare ”Lean Forum Byggs Loggbok 2017-18” – eller varför inte kontakta någon av oss i styrelsen? Som privatperson är det gratis att anmäla sig till nyhetsbrevet och som företag eller organisation kan du ansöka om partnerskap. Den som är nyfiken på Lean söker sig till vårt nätverk och våra seminarier för att realisera den möjligheten. Välkommen!

Vi är många som arbetar med strategier och förändringsledning som frågor oss varför förändringsarbetet inte leder dit vi tänkt? Samtidigt vet vi oftast att förändringar inte sker förrän varje enskild individ förändrar något i sitt sätt att vara och agera. Ändå är det många stora företag och organisationer som tror sig äga en strategi som ska leda till förändring, när det de egentligen ”äger” är vad medarbetarna gör i sin vardag. Detta synsätt ger ett nytt perspektiv på ”strategi” som går väl ihop med Lean och som förklarar både varför vi inte riktigt får igång förändringsarbetet och vad som krävs för att få det att ta fart.

Det gör det tydligt i allt strategi- och förändringsarbete – Lean-arbete! – att det handlar om vad människor och individer gör. Vi kan koppla det till klimatfrågan som ju är otroligt aktuell just nu; det räcker inte med strategier eller klimatavtal kring utsläppsnivåer, det krävs ett bredare grepp. Vi måste koka ner aktiviteter och agerande till ett ändrat beteende hos var och en. En strategi visar vad som gemensamt krävs för att nå målet, och ramar och riktlinjer är nödvändiga, men det är vad människorna verkligen gör som betyder skillnad. De små stegen framåt i strävan uppåt, stegen mot en förändring. Precis som i ett företag.

Ofta har vi ganska högtflygande strategier – minska miljöpåverkan, öka lönsamheten, visa ett tydligare ledarskap – när det istället borde handla om att verkligen se medarbetarna och prata om de reella aktiviteterna på individnivå och själva visa det på ett praktisk sätt. Vi skriver att ”vi ska vara tillgängliga för våra kunder”, men inte vad det konkret innebär: Svara när det ringer, möt blicken i butiken, adressera kundens verkliga behov … Konkreta aktiviteter istället för svepande beskrivningar. Eller som en Lean-kollega brukar säga: ”Snacka mindre, ’gör’!”

Sommar och semester, ett perfekt tillfälle för att ladda batterierna – byta miljö, hitta på något spännande, få nya intryck och lärdomar, inspireras … Mycket av detta knyter också an till min styrelsekollega Jimmys inlägg.

För min del blev det i år först ett besök på Gotland under Almedalsveckan, Sveriges största gratis utomhusmässsa med 100-tals intressanta seminarier och föreläsningar varje dag. Det var hög klass på utbudet av föreläsare med bland andra Petter Stordalen, Hans Lind och Kajsa Simu.

Sedan bar det av mot Frankrike och Biarritz, surfparadiset vid Atlantkusten med en fantastisk strand. Det blev även några dagar i San Sebastian på spanska sidan gränsen, känd för sin matkultur och de många krogarna i Guide Michelin – även de med en fantastisk strand som bland annat utsetts till Europas vackraste.

Mat, vin, surfing, båt-, tåg- och bussresande med allt vad det innebär av inspirerande miljöombyte – nu är jag fullproppad nya lärdomar och idéer kring byggbranschens utmaningar! Det är mycket som jag kommer att ta med mig och använda i mitt Lean-arbete.