Det är ett väldigt dramatiskt läge i hela världen, något som inte går att undvika. Ett tag trodde jag att jag faktiskt skulle bli Corona-expert. Det var/är nästan det enda det talas om i media, på arbetet, i hemmet och bland vänner. Nu har jag dock lärt mig att det ska ta cirka 10 000 timmar att bli expert på någonting. Jag har också räknat ut att det finns 8760 timmar på ett år, så det lär ta ett tag innan det händer.
Nu hoppas jag verkligen att jag slipper bli någon Corona-expert, det verkar redan finnas tillräckligt många sådana. Just nu arbetar jag mest hemifrån vilket går bra, men det är ju mycket roligare att träffa folk fysiskt än via Skype, Teams eller Zoom. Som stockholmare tar jag dock mitt ansvar och reser så lite som möjligt; påskresan till släkt och vänner i Halland är inställd sedan en tid tillbaka.
Det är mycket som är inställt nu, exempelvis vår utmärkelse Årets Lean-byggare. Allt detta öppnar dock för andra möjligheter; det är nu det är dags att tänka Lean! Det är dags för reflektion och att inhämta nya kunskaper, vilket vår jurymedlem Hans Reich så klokt framhöll. Nu har vi möjlighet att vässa processerna för att stå ordentligt förberedda när allt ljusnar!
Byggbranschen står inför ett ganska häftigt skifte. I flera av de sammanhang jag rör mig i – bland byggföretag, Boverket, internt på NCC – så är kärnfrågan inte längre produkt eller marknad. Idag pratar vi istället om hur vi ska leverera värde till våra kunder. Hur ska vi jobba?
Vad det handlar om är våra arbetssätt. När jag lyssnar på problemställningarna så kopplar de i min värld väldigt starkt till hur vi förhåller oss till och jobbar med Lean. Naturligtvis är Lean inte lösningen på alla problem, men det finns onekligen metoder och arbetssätt som fungerar. Varför skulle dessa inte fungera inom byggsektorn när de fungerar i all annan industri?
Det är klart de gör! Det här är något jag funderat på i många år, men kanske är det nu det händer? Allt handlar om den kritiska massan. Orkar vi med gemensamma krafter att förändra sättet vi levererar värde till våra kunder i byggsektorn?
Det som händer när flera aktörer i hela värdekedjan börjar prata om liknande behov av förändrat arbetssätt är att det påverkar både strukturen och reglerna som styrde det gamla arbetssättet. Nu tittar alla nyfiket på den nya utmaningen där vi tidigare agerat som endkilda aktörer, isolerade öar. Dags för verklig samverkan?
På senare tid har det debatterats en hel del kring byggbranschens problem både i media och inom branschen. Ett exempel är regeringen som den 19 februari i år bjöd in och samlade aktörer i byggbranschen för ett samtal om hur ett fortsatt högt och hållbart bostadsbyggande kan säkerställas. Här finns det ett flertal händelser och initiativ som har en stark koppling till Lean.
Boverkets rapport 2018:36 ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” som kom hösten 2018 representerar en bra kartläggning av var det finns förbättringsmöjligheter. Här framgår var de stora systematiska problemen finns. Rapporten har medfört att Byggföretagen startat en studie med avsikt att ta fram åtgärder för att minska just de problem som rapporten pekar på, ”Byggföretagens Förstudie om Boverkets rapport fel, brister och skador inom byggsektorn”. Förstudien pågår och är inte färdigställd.
I Kommittén för Modernare Byggreglers betänkande SOU 2019:68 föreslås en hel del förändringar vad gäller BBR och dess innehåll i avsikt att förenkla, till exempel att det ska bli enklare att bygga om. Det ska även finnas möjlighet till flexiblare planlösning, allmänna råd i föreskrifter ska minimeras och kopplingen till standarder ska tas bort. En ny myndighet, Byggkravsnämnden, införs med uppgift att ge förhandsavgörande om en föreslagen lösning uppfyller vissa krav och certifierade sakkunniga och kontrollansvariga avskaffas i plan- och bygglagen. Betänkandet är nu ute på remiss för synpunkter från branschen.
Mikael Anjous bok ”Den ineffektiva Byggbranschen” är ytterligare ett exempel, där Mikael pekar på att vissa strukturer hämmar branschens utveckling. Detta gäller exempelvis Kollektivavtalssystemet på entreprenadsidan, Branschpåtagna institutionella standarder (AB, ABT med fler), påtvingade institutionella ramverk (Hyreslagstiftning, BBR med fler), delmarknader med oligopolsituationer, kompetensbrist …
Produktivitetsläget i Svenskt Byggande 2018 av Christian Koch (Chalmers) visar på fyra stora positiva nyheter: Projektproduktiviteten har ökat 1 procent per år per kvadratmeter 2014-2018. Ledtiderna per kvadratmeter är kortare, det byggs snabbare. Det kan betala sig att använda partnering och det ger nöjdare aktörer. Det lönar sig att använda BIM.
Här finns snart ett mycket bra underlag för förbättringar. Slöserierna kan identifieras, grundorsakerna kan hittas och effektiva åtgärder kan tas fram och genomföras – ett Lean sätt att se på saken.
Att vara doktorand i Australien innebär att slutföra sina forskarstudier på 3 år. Konkurrensen för att ta sig in på forskarstudier är hård, de flesta som antas har redan publicerat ett par forskningsartiklar. Studierna finansieras med stipendium, så flera doktorander har extrajobb vid sidan för att kunna överleva. Man måste också betala en avgift till universitetet för att bedriva forskarstudier. På det hela taget innebär det att de forskarstuderande som tagit sig in och som arbetar mot sin avhandling är högt motiverade och kompetenta. Doktorandgruppen på Centre for Smart Modern Construction deltar i alla utåtriktade aktiviteter, organiserar flera av dem och samverkar tvärs över projekten. Det gör att gruppen är produktiv och kommer snabbt till publicerade resultat. Aptiten på ny kunskap är stor och nya idéer välkomnas varmt. Ett inspirerande och kreativt klimat att svepas med i! Varken grundutbildning eller forskarutbildning innehåller något fokus på effektivisering eller Lean management. Det kan ha att göra med att Australien tappade sina sista större tillverkningsanläggningar av bilar och bussar för cirka 10 år sedan. Det finns helt enkelt ingen större kultur av tillverkning i landet och därför har också internationella företag kunnat slå sig in på byggmarknaden utan större motstånd. Så därför: Det är viktigt att Sverige fortsatt är duktiga på de metoder som är ryggraden i tillverkningsindustrin – annars blir vi helt enkelt utkonkurrerade!
Western Sydney University har som ett av de första universiteten i Australien inom byggande satsat medvetet på att samverka med industrin. På tisdagen den 17/9 2019 samlades ett 40-tal personer från akademi och industri för att diskutera digitalisering i byggandet. Seminariet var otroligt intressant (läs mer här). Sujeet Rana från Built presenterade en satsning som byggindustrin ska göra på att formera en digital plattform där aktiviteter som alla byggbolag måste göra, men som inte ger konkurrenskraft, kan standardiseras. Ett exempel är fakturabetalning, ett annat är upphandling av mindre entreprenörer. I Australien finns till exempel inte motsvarigheten till AB04 och ABT06. För varje nytt kontrakt så används parternas egna mallar med tillägg. Det betyder att varje gång ett nytt projekt ska starta så behöver förhandlingar om varje detalj genomföras och skulle något gå fel är det inte säkert att kontrakten stämmer överens med varandra och det blir svårt att förstå vem som ska ta vilket ansvar. Ett typiskt exempel på slöseri i byggbranschen som vi svenskar är bortskämda med att det bara fungerar!
Man skulle kunna tänka sig att Australien är ett land, men det är sex delstater. De sex delstaterna New South Wales, Victoria, Queensland, South Australia, Tasmanien och Western Australia har olika byggnormer och olika arbetsmiljölagar. Nyligen har NSW utsett en ”building commissioner” som ska arbeta med att städa upp i byggbranschen och sätta nya spelregler. Detta blev aktuellt sedan man alldeles nyligen haft två stora händelser där den bärande strukturen för två olika betonghus, Opal Tower och Mascot Towers, uppvisat allvarliga sprickor efter att endast varit i bruk 5-10 år. Därför är frågor kring kvalitet högst upp på agendan och alla letar efter metoder som kan hjälpa till att öka kvaliteten på byggprojekten. De kompetenser som Sverige har som land passar därför utmärkt in i den här frågan och svenskar kan med stor säkerhet bidra substantiellt både med kunskap och direkta produkter. Lean Construction med sitt inneboende fokus på kvalitet och värdeskapande är inte implementerat eller ens välkänt i Australien – här finns mycket att lära och att lära ut!
Modulproduktion i Australien tillhör ovanligheterna. Industrins aktörer är få och produktionstekniken är fortfarande ”construction in a shed”. Vi besökte idag Modular Building Systems som tillverkar moduler med stålstomme. Trä är ett ovanligt material i Australien för byggnader. MBS kallformar sina egna stålprofiler och bygger sedan väggar klädda med skivor av dem. Isolering i väggarna behövs inte då klimatet är varmt, så väggarna är bara 100 mm tjocka. Just nu produceras ett projekt till en ambassad i Marocko där delar av strukturen måste vara skottsäker – vilket innebär tjocka stålplåtar på strategiska ställen i väggarna. Hela huset provbyggs samman i Australien för att sedan lastas på båt och skeppas till Marocko där montagetiden är 6 veckor till öppningsdagen. Produktionen låg på måttliga 15 moduler i veckan, så vid den efterföljande presentation av svenska förhållande där vi producerar uppåt 55 moduler per vecka så blev det långa diskussioner om metoder och maskiner. Ett efterföljande besök till Sverige verkade genast komma upp på agendan! Svenskt byggande kan verkligen sträcka på sig både prefabricerat och platsbyggande. I jämförelse är vi duktiga, har högt säkerhetstänkande och överenskomna kvalitetssystem.
Studenterna på Western Sydney University går på en av landets bästa utbildningar i Construction Management. Som en projektuppgift har studenterna fått i uppdrag att arbeta fram förslag på en ny bro över Parramatta River. I Australien är viktiga designkriterium omhändertagande och återvinning av dagvatten, då landet ofta befinner sig i torka. Inför sommaren 2019 är reservoarerna bara fyllda till 40%. Därför präglades studenternas förslag av broar med tak där vattenavrinningen kunde återvinnas. Jag fick nöjet att agera gästkritiker på deras presentationer halvvägs in i projekten (på bilden är jag tillsammans med Navodana Rodrigo, Doctoral Research Candidate, foto Kasun Gunasekara). De hade arbetat i 7 veckor, några av dem hade aldrig arbetat med BIM, men stod ändå stolt med färdiga 3D-modeller!
Ett annat stort projekt som kommer att starta är utbyggnaden av en ny internationell flygplats i västra Sydney. Staden har en stor radie då densiteten är låg, 50 km från stadskärnan till utkanterna. Den nuvarande flygplatsen ligger ut mot havet och saknar expansionsutrymme. Infrastrukturen i Sydney är enligt invånarna ganska undermålig, men som besökare är den superenkel. Ett och samma kontantkort ger dig möjlighet att åka buss, tåg, färja och snabbtåg. Stationerna är ofta sammanlänkade, till exempel finns bussar där färjorna lägger till och tåg- och bussstationer direkt intill varandra. Som inresande öppnar det stora möjligheter att ta sig runt.
Det dynamiska mötet med doktorander vid Western Sydney University ledde till intensiva diskussioner – om blockkedjor! Hur kom vi till det, kan man fundera på? Jo, det visar sig att blockkedjor är ett utmärkt verktyg för att hantera mängder av transaktioner. Och det finns många transaktioner som måste ske i en byggvärdekedja med alla underentreprenörer som har olika relationer mellan varandra. Blockkedjor är också en distribuerad teknik som inte använder en central server. Sverige har till exempel BEAst, en portal dit många aktörer anmält sig. Där förvaras allting och in- och utcheckning sker av fakturor. Blockkedjan kan göra samma tjänst, men kan automatisera flödet så att administrationen minskar. Det sker genom att redan i förväg bestämma sig för att vi litar på varandra, du är den du utger dig för att vara och så länge du håller budget så kan du få betalt i realtid – automatiskt. Tekniken testas inte bara på betalningsströmmar utan också på hantering av byggavfall som potentiella nya råvaror och på BIM-information i värdekedjan. Om det blir verklighet är en öppen fråga, men det är intressant att förstå mer om blockkedjor och leka med tankar om hur de skulle kunna användas i vår bransch!
I både Nya Zeeland och Australien finns en intresseförening som heter prefabNZ respektive prefabAUS. De finns för att området är underutvecklat i båda länderna med få aktörer, liten förståelse hos projektutvecklare och arkitekter och begränsat antal personer som behärskar arbetet. I Australien finns en nyfikenhet för ämnet då de har stora problem med kostnader, kvalitet och hastighet i byggandet. Australien lider heller inget stigma från något ”miljonprogram” då landet inte hade någon utveckling av industriellt byggande under åren efter andra världskriget. Att presentera företag som Lindbäcks och BoKlok i Australien är att likställa med att prata om en drömbild. Den nyligen utsedda byggkommissionären David Chandler har prefabricering som ett hjärteämne och kommer att arbeta aktivt för att New South Wales ökar andelen företag som bygger prefabricerat. Lean Construction är ett annat område där Australien i stort är noviser. De stora avstånden skapar barriärer både för konkurrens och ny kunskap. Här finns stora möjligheter att förbättra!