Så är det dags för Lean Forum Byggs årsmöte som arrangeras den 14 maj på Lindholmen i Göteborg. Här kommer vi bland andra att få lyssna till Cecilia Hedblad Sjölin från NorDan i Kvillsfors, Årets Lean-byggare. NorDan, som är underleverantör i byggbranschen av främst fönster, fick priset vid galan Årets Bygge. De arbetar väldigt systematiskt med Lean i sin tillverkning med ett gott stöd från sina norska ägare. De blev mycket glada över utmärkelsen – jag var själv på plats – och det ska bli riktigt kul att höra deras berättelse kring vad det är som gjort att det gått så bra.

På årsmötet kommer vi också att få träffa och inspireras av Janni Tjell från NCC. Janni har jobbat länge med Lean och Lean Construction och undervisar även i Chalmers Professional Educations kurs Lean för bygg och anläggning på 7,5 högskolepoäng; den ges för övrigt i höst, så här finns alla möjligheter till lite försmak. Janni har också arbetat länge med NCCs projektstudio som är deras verktyg för att implementera Lean i projektering.

Som vanligt avslutar vi med mingel bland branschkollegor och andra intressenter. I samband med årsmötet lanserar vi också vårt senaste alster, en bok som baseras på styrelsens loggande under året. Den finns till försäljning på plats under mötet och efteråt kan den – för alla som av någon outgrundlig anledning inte var på mötet – också köpas via hemsidan. Jag hoppas dock att vi ses den 14 maj!

Jag tänkte knyta an till det som min styrelsekollega Claes Dalman skrev kring produktivitet i sin logg den 16 april, något som också jag funderat en hel del kring. Vi och exempelvis jordbruket brukar pekas ut för vår låga produktivitetsutveckling. Rätt eller fel, men visst finns det en potential inom byggbranschen i alla fall.

Det vi försöker städa bort genom Lean är slöserier. Ett ganska unikt slöseri som vi försöker städa bort är trovärdigheten – eller snarare bristen av denna – i överlämnandet. På en byggarbetsplats handlar det om många olika discipliner där överlämningar är avgörande för det fortskridande arbetet. Ofta, om inte alltid, kan en aktivitet inte påbörjas innan en tidigare avslutats.

Jag tror att vi alltför ofta misslyckas i våra löften om att allt är klart; dels för att vi inte lovar tillräckligt, dels att vi inte håller det vi lovar, dels att det saknas tillit. ”Jag var sjuk”, ”Jag hann inte”, ”Annat kom emellan”. Mycket av glappet eller ineffektiviteten i detta är det som gör att vi inte får det enstegsflöde vi önskar, allt bygger på att vi inte håller det vi sagt.

Tittar vi på de verktyg eller filosofier vi har inom Lean så har vi till exempel respekten för din kollega, ”rätt från mig”. Hur lämnar jag över så att du kan fortsätta med din uppgift utan störning? Last Planner System är också ett sätt att arbeta med att lova eller göra ett åtagande kring leveransen; är detta vad du vill ha, får du det utan störning eller väntan?

I våra filosofier och verktyg så finns alltså redan den här problematiken adresserad, men jag ser en stor möjlighet i att stega upp trovärdigheten i dessa löften. Här finns en stor produktivitetshöjande potential som jag tror att vi till viss del blundar för i vår bransch.

Jag har nyligen läst Roslings bok Factfulness och slogs av hur dålig kontroll jag egentligen har. I boken (liksom på nätet – länk här) finns ett test, ett antal frågor för att testa hur din världsbild ser ut. Det är 13 frågor där alla har tre svarsalternativ. Inte helt oväntat fick jag ett dåligt resultat; enligt Rosling får faktiskt de flesta sämre resultat än en chimpans (som statistiskt hamnar på 33 procent rätt).

Jag reser mycket, jag följer med i nyheterna, jag har gått länge i skolan, jag borde ha rätt god kontroll men … Tji fick jag! Kanske är det skolan som är en del av problemet, den har planterat en världsbild för flera år sedan som kanske inte var helt uppdaterad ens då. En annan del är att vi på detta bygger på med ”fakta” från olika nyhetssändningar som fokuserar sina rapporter på extrema avvikelser.

OBS! Detta har inte att göra med ”Fake News”; rapporterna är säkerligen korrekta, men hur spännande tycker de att det är att rapportera om en positiv trend? Istället matas vi med naturkatastrofer, terrorhandlingar, hungerkatastrofer – vår förlegade världsbild fylls på med information som inte är representativ för hur världen ser ut. Boken är ett försök från Roslings sida att råda bot på detta. Se gärna Hans och Ola Roslings Ted Talks kring detta.

Med risk för ”Spoiler Alert” känns det ändå rätt härligt att nästan allt har blivit bättre sedan min skoltid och tidigare än så. Uppdelningen mellan i- och u-länder existerar inte, inte heller de traditionella öst- och västblocken. Delas världens befolkning in efter inkomstnivåer lever 5 av 7 miljarder på en sorts global medelklassnivå. Färre än någonsin – cirka en miljard – lever i extrem fattigdom, vilket i och för sig är illa nog.

Mitt tips är att du ska göra testet i länken ovan. Världen är inte så hemsk och dålig trots allt, men kunskapen måste hela tiden hållas aktuell med opartisk data. Det här är intressant även ur ett digitaliseringsperspektiv, där vi i teorin ska basera våra beslut på ALL information, inte bara på utvald sådan. Som 1900-talsmatematikern och statistikern William Edwards Deming uttryckte det: ”Without data you're just another person with an opinion.”

Det finns en risk att vi springer omkring och förlitar oss på 30 år gammal skoldata och ett ensidigt informationsintag. Baserar vi inte besluten på korrekt information blir besluten heller inte korrekta. För att citera Hans Rosling: ”Factfulness kan och bör i likhet med sund kost och regelbunden motion bli en del av din vardag. Börja öva upp den och du kommer att kunna ersätta din överdramatiska världsbild med en världsbild grundad på fakta.”

”En organisations värderingar blir en källa där alla medarbetare kan söka vägledning. Här finns allt om hur vi ska agera i olika situationer. Det blir vår kultur.”

En metafor som jag är gillar är den som Nishida-sans, Senior Manager på Toyota, använder i samtal med den svenska Lean-forskaren i boken Detta är Lean: I Toyotas begynnelse sågs Toyota som ett litet nyplanterat träd. Många ställde sig frågor som ”Vad är ett vackert träd för oss?” ”Vad är inte ett vackert träd för oss?” De skapade samsyn kring dessa frågor och skapade värderingar som definierade hur de skulle vara mot trädet. Aktiviteter och åtgärder kunde mätas mot trädet; får denna aktivitet trädet att växa eller tvärtom – skadar det trädet?

Så enkelt och sant. Jag tror att det är en nödvändighet att ställa sig frågan ”hur får vi vårt egna ’träd’ att växa långsiktigt?” Därmed inte sagt att det är trädmetaforen vi alltid tar fram när frågan om kultur ska diskuteras. Jag gillar den, men den kanske skrämmer bort andra. Vad skulle vara en bättre metafor?

En organisations värderingar kan bli en källa där alla medarbetare kan söka vägledning. Det blir på sikt företagets kultur. Om den finns så blir det mycket enklare att arbeta och genomföra sina uppgifter och nå uppsatta mål. Ett företags prestation och dess kultur hänger så väl samman, den vinnande kulturen är bräcklig och måste skötas – i början extra mycket. Även ett stort företag med en stark kultur kan raseras på kort tid med fel ledarskap och med stora förändringar som inte är genomtänkta.

Om du skulle starta ett byggföretag från grunden, hur skulle ditt träd se ut? Hur skulle du sköta det för att få det att växa och bli långsiktigt?

Idag tänkte jag att loggen ska handla om produktivitet, ett intressant ämne för just byggbranschen. Är det ens möjligt att mäta produktivitet i byggbranschen? Och hur ska det i så fall göras? Återkommande rapporteras det om att produktivitetsutvecklingen inom byggandet är lågt, inte bara i Sverige utan också i andra länder. Det finns en hel del knepiga frågor när det gäller att mäta detta i branschen.

En uppenbar fråga är vad det är som räknats som byggbranschen i de mätningar som utförts? Är det bara nyproduktion eller är även anläggning, byggservice och ROT inräktnat? Ju större område som räknas in desto lägre och närmare konsumentprisindex borde väl värdena bli? Det gäller att jämföra äpplen med äpplen och päron med päron; jag tror exempelvis inte att servcieverkstäder tads med när industrins jämförbara värden räknas fram?!

Är det kanske som professor Hans Lind och Han-Suck Song, KTH, kom fram till i sin forskningsrapport (Dålig produktivitetsutveckling i byggindustrin, 2012), det vill säga att tvärsäkra konstateranden om att byggbranschen har dålig produktivitetsutveckling baseras på en myt och att den usla produktiviteten är ett statistiskt mätfel. Eller är det som professor Jan Bröchner och Ahmet Anil Sezer, Chalmers, kom fram till i sin forskningsrapport (The construction productivity debate and the measurement of service qualities, 2013), nämligen att byggbranschen till stora delar kan jämföras med serviceindustrin där kundens påverkan är så stor att generella produktivitsmätningar inte är möjliga.

Bägge rapporterna har säkert rätt. Själv tror jag att det går att mäta så länge vi håller äpplen och päron åtskilda. Därför ska det också bli intressant att följa de SBUF-finansierade FoU-projekten som pågår i ämnet just nu som undersöker produktivitetsfrågor: Professor Lars Stehn, LTU (Produktivitet i byggandet: Mätmetoder), samt Johan Nyström, VTI och BI (Arbetskrafts- och totalfaktorproduktivitet i bygg- och anläggningssektorn). Flödeseffektivitet, som jag tror det kokar ner till, är en viktig Lean-fråga.

Vikten av långsiktighet är något som jag funderat en del över på senaste tiden. Utvecklingsarbete tar per definition tid, något som inte alltid harmonierar med den ekonomiska redovisning som normalt styr ett företag. Med tanke på just detta fick jag under mars månad vara med om något riktigt spännande.

Jag var med i ett samverkansprojekt, vilket i sig inte innebär något nytt. Det som var annorlunda med detta projekt var den långsiktighet som låg i fokus samt – medvetet eller omedvetet – en tydligt inriktning mot Lean. Det är Haninges fastighetsbolag Tornberget som tillsammans med entreprenören ByggDialog ska upprätta en mängd förskolor tillsammans.

Det är ett långsiktigt samarbete i samverkan där många av de traditionella målen återkom, men där ett par saker stack ut som jag reagerade på. Först och främst ville de på riktigt utnyttja det tillfälle som skapats i och med att de bygger samma sak om och om igen. Genom att använda ständiga förbättringar ska de kontinuerligt förfina produkten men även minska kostnaderna över tid; de senast byggda skolorna ska vara de billigaste.

Det här var alltså uttalade mål för projektet och ur ett Lean-perspektiv blir det oerhört intressant att följa projektet. Har vi kanske en aspirant till Årets Lean-byggare? Långsiktighet är ledordethör gärna av er om ni vill veta mer!

Att hantera standardiserade arbetssätt är en utmaning när man befinner sig i konceptfasen av ett projekt. En del av utmaningen ligger i att tillåta utforskande aktiviteter samtidigt som man skapar rutiner och riktlinjer för att driva projektet framåt. I en konceptfas vill man inte göra för detaljerade utredningar eftersom det kan leda till ett merarbete samtidigt som man måste svara på frågan ”kommer det här att fungera?” De lösningar som tas fram i konceptfasen kan mycket väl bli omarbetade i bygghandlings- och produktionsfasen, vilket i slutänden leder till ett slöseri i och med att samma sak görs flera gånger.

Vi befinner oss i systemfasen i Ostlänken-projektet där vi måste kunna visa att vi har ett fungerande och byggbart koncept. Samtidigt vill vi inte låsa detaljlösningar eftersom det också kommer att bearbetas i bygghandlingsskedet och till viss del hanteras i produktionsfasen. Till det så har vi en juridisk process där vi ska låsa markanspråk och få tillstånd att bygga anläggningen så småningom. Ibland kanske det är en fråga om mod, att våga lita på att vissa frågor bättre hanteras i ett senare skede. Möjligen också en fråga om otydlighet; har vi beskrivit nog bra vad vi vill uppnå med systemfasen, eller en kombination av de bägge variablerna?

Jag hade också förmånen att vara med på prisutdelningen av Lean Forum Byggs pris till Årets Lean-byggare. Under kvällen hann jag samtala med representanterna från årets vinnande företag NorDan, ett imponerande förbättringsarbete som började på ”golvet” och lade grunden till deras framgång. Personerna som representerade NorDan var med på tiden före Lean-införandet och återgav deras syn på hur hela fabriken ”lyftes” när de började analysera och strukturera sina arbetsflöden.

Årets Bygge med dess gala till kvällen var en mycket trevlig upplevelse. Det var faktiskt första gången jag var där men det var en kul och god stämning. Det var det även vid middagen med alla våra tre nominerade finalister: NorDan, El-Björn och Lindbäcks Bygg. Det var roligt att se den äkta glädjen hos NorDan när de insåg att de hade vunnit, jag tror inte att de var beredda på det.

Det överlag ett bra arrangemang avtidningen Byggindustrin och deras samarbetspartner. Dessutom är det spännande att se hur Byggindustrin nu byter skepnad från veckotidning till månadsmagasin. Själv tror jag att det kan vara ett bra steg mot den fördjupning som branschen så väl behöver.

Vi fick även förmånen att lyssna till vår bostadsminister Per Bolund strax före middagen och hans tankar kring byggandet och branschen. Han tryckte på att hållbarhet och byggande var viktigt för Sverige och menade samtidigt att byggbranschen inte är så konservativ som många vill ge sken av; här är många innovationer på gång som på flera sätt bidrar till samhället. Per Bolund verkar påläst, seriös och insatt vilket känns bra.

För att avsluta som jag inledde så var det extra roligt med anläggningen i Kvillsfors, som norska NorDan köpte 2011, eftersom de åstadkommit allt detta med ganska små resurser. De har inte gjort några gigantiska insatser men ändå lyckats med sitt Lean arbete. Detta är säkert en av anledningarna att de blev ganska överraskade över vinsten. Är du också nyfiken på NorDan? Välkommen till Lean Forum Byggs årsmöte där NorDan Kvillsfors fabrikschef Cecilia Hedblad Sjölin håller ett föredrag om deras Lean-arbete!

På senare tid har jag stött på ett par väldigt intressanta böcker som båda tangerar Lean-filosofin kring ledarskap. Böckerna heter Effektfull (Simon Elvenäs) och Piska eller morot (Anna Russberg, Jannis Angelis), där den sistnämnda bland annat tar upp frågeställningen kring att som ledare rätta fel och berömma rätt. Böckerna har fått en del funderingar som jag haft att landa, exempelvis vikten av att göra saker så enkelt som möjligt med en positiv förankring när vi gör något bra.

På sätt och vis handlar det om att vi ska göra mer och tänka mindre, att vara aktiva. I våra företag har vi ofta någon som tänker stort kring strategi och organisation med målsättningen på den perfekta lösningen, något som sedan ”bara” ska omsättas … Det är sedan i arbetet med beteendeförändring som det misslyckas för att det ofta handlar om något stort och komplext som ska implementeras.

Den inspiration jag hämtat från dessa böcker menar istället att vi inte ska tänka eller planera för mycket utan börja direkt med de enkla lösningarna som efter tid blir allt bättre – börja krypa för att sedan gå och så småningom springa. Våra stora organisationer har ofta höga ambitioner med sina planer, men vi måste inse att det är i implementeringen som effekten sitter.

En annan sak som de tar upp är vad chefer egentligen gör, det vill säga vilka störningar de upplever och antal uppgifter de hanterar samtidigt. Författarna menar att den enskilt största förbättringsåtgärden är att göra färre saker samtidigt men istället leverera det du gör. Det är lite av ett enstycksflöde; gör en sak bra och leverera som tänkt och gå sedan vidare till nästa för en snabbare genomströmning – stället för att kombinera många uppgifter med få leveranser.

I dagens samhälle är det ofta något av en status att ha mycket – för mycket – att göra, där status istället borde baseras på vad vi levererar. Böckerna både tangerar och stärker ett Lean-tänk, de inspirerar till detta tankesätt utan att benämna det Lean. Vi både ser, förstår och reflekterar kring samma saker, vilket är mycket spännande. Rekommenderad läsning!

Tidigt när jag läste om de olika bidragen till Årets Lean-byggare så kände jag att NorDan hade en viss wow-faktor. De har de facto gjort en superresa sedan 2005 och är mycket värdiga vinnare till priset. Det känns väldigt kul att också juryn föll för dem. En lite komisk sak i sammanhanget är att NorDans fabrikschef i Kvillsfors heter Cecilia Hedblad. Hedblad är inte ett jättevanligt namn, men innan ni börjar tänka ”jäv” vill förklara att vi mig veterligen inte är släkt och att jag aldrig har träffat henne!

En reflektion kring NorDans Lean-arbete är dess långsiktighet. De har hållit på i 14-15 år vilket gjort det till en del av kulturen på alla nivåer av företaget, detta trots att de har många produktionsanläggningar och med väldigt mycket människor involverade. Dessutom har de uttalat valt att inte anlita konsulter, de har från början bestämt att detta är något de ska driva själva. Ingen skugga ska falla över konsulter men NorDan har valt en annan väg. Lean handlar till mångt och mycket om att förändra och utveckla människor, vilket tar tid – tid som de ställt till medarbetarnas förfogande.

En annan häftig sak är att de skapat team i produktionen som själva sätter sina mål för att sedan jobba tillsammans för att uppfylla dem. Det skapar ett naturligt ägande; det är inte produktionschefen som säger till dem vad de ska uppnå. De använder sig av daglig styrning för ständiga förbättringar och minskade slöserier och de har ett ledningssystem som arbetar med avvikelsehantering på ett bra sätt.

De arbetar också väldigt faktabaserat. De har lagt mycket tid på att kartlägga nuläget och samlat mycket data, men även mätt framdriften i de områden de jobbat med – de både mäter och följer upp. Ytterligare en häftig sak är de årliga träffarna de har för fabrikscheferna vid det 10-talet fabriker som de har för erfarenhetsutbyte. Det här går att dra paralleller till utbytet mellan olika projekt och de har hittat nyckeln som gör att det fungerar för dem.

De har också nått fantastiska rersultat med halverad genomloppstid, ökad leveransprecision, fördubblad kapacitet samtidigt som de fått plats över och minskat lagret, sänkt kostnaderna och minskad kapitalbindning … Konkreta resultat som är enkla att mäta. Som sagt, NorDan är värdiga vinnare!