Image är allt, konstaterar vi glatt där vi glider runt i Björkliden med matchande, röda skidjackor. Den allvarliga undertonen i detta är att jag skäms å hela byggbranschens vägnar efter Uppdrag Gransknings program från igår. Är vi inte bättre än så här? Det vore lätt att skylla på att detta är ett enskilt fall, att det handlar om ETT företag som råkade hamna i blickfånget under olyckliga omständigheter.

Jag önskar att jag kunde säga att detta är undantaget som bekräftar regeln, men jag är faktiskt själv tveksam. De flesta underleverantörer är verksamma hos flera stora beställare, alla aktörer är sammanflätade med varandra. Jag blir ledsen när jag ser att alla fina ord och höga ambitioner inte räcker hela vägen fram. Just nu är det det utpekade företaget som får bära hundhuvudet, men indirekt drabbar det – med all rätt – hela sektorn. Går det egentligen att värdera hur mycket denna förlorade image kostar?

Själva skidar vi vidare i våra poppiga kläder som visar att vi hör ihop utan att avslöja vare sig utseende, ålder eller kön. Eller branschtillhörighet.