Befinner mig på en fantastisk resa i Japan och känner mig priviligierad som får vara med om detta. Det märks att arrangören JMAC, något av skandinavisk hovleverantör inom området, har fina kontakter med sina japanska samarbetspartner. Som jag förstått är det här i Japan oerhört viktigt med både förtroende och långa relationer, något som de verkligen har lyckats etablera.

Leverantören på plats heter GPS Traning Center och är ett konsultbolag som är helägt av Gifu Auto Body, där i sin tur Toyota äger hela aktieportföljen – Gifu Auto Body är en av elva leverantörer som får tillverka Toyotafordon. Vår Sensai, det vill säga vår lärare under vistelsen, har tidigare arbetat på Gifu Auto Body men under de senaste fyra-fem åren som lärare. Alla lärare på centret är tidigare höga chefer från Toyotasfären, där de tillbringat hela sina yrkesliv. Det är dessa fantastiska människor som guidar oss genom teori och studiebesök.

Fantastisk är också omgivningen i den lilla ”småstad” vi bor i: Kagamihara, med drygt 140.000 innevånare, består främst av små hus med vackra trädgårdar där stora ”bonzaiträd” växer bland stenläggningar och blommor. Den ligger ungefär mitt i Japan och närmaste flygplats är Nagano. De kommande två dagarna ska vi tillbringa i träningcentrets verkstad för att handgripligt jobba vid arbetsstationer med det vi lärt oss, inga fler föreläsningar! Veckan avslutas sedan på fredag med ett studiebesök hos Toyota, något som jag verkligen ser fram emot.

Vill du dela mina upplevelser så kan du följa min reseblogg här på Lean Forum Byggs hemsida – se överst i högerspalten på framsidan!

Det som snurrat i mitt huvud under den senaste tiden är tankar kring utmaningen i att kombinera standardisering med ständiga förbättringar. I vilken grad kan en process som ska hantera osäkerheter och variation standardiseras? Någonstans gäller det att möta ett projekt som per definition initialt bär relativt lite kunskap med sig för att leda det framåt på bästa sätt. Ett rakt av standardiserat upplägg fungerar inte eftersom en av de ingående parametrarna är just hanteringen av olikheter. I sak är det egentligen ingen större skillnad på vad som ska komma ut ur projektet, men hur det ska göras beror helt på den givna situationen. Allting kokas ner till frågeställningen ”Hur standardiseras projekt för en unik verksamhet?”

Detta är en av sakerna jag tar med mig på min studieresa till Japan, där jag ser fram emot en ökad insikt. I vilken grad går det att standardisera arbetssätt i kombination med ständiga förbättringar av både arbetssätt och produkt? Från och med nästa vecka kan du läsa om några av mina reflektioner kring detta från Japan i den reseblogg som kommer att läggas upp här på Lean Forum Byggs hemsida, något som förhoppningsvis ska bli lika spännande för dig som läsare som för mig som skribent … Här kommer även tankarna kring Kata in, vilket jag för övrigt ska diskutera vidare med Joakim Bjurström om idag.

I helgen bär det sedan av mot Japan – じゃあね

I fredags köpte jag en ny cykel, lite halvspontant sådär, allt med ambitionen att cykla istället för att köra bil till jobbet. Min man bidrog med support och tyckte att jag skulle köpa en elcykel med tanke på allt jag släpar mellan hem och arbetsplats. Elcykel? Nä, det är ju fusk … Men ju mer jag tänkte på det kröp fördelarna fram med tanke på alla jobbgrejer jag forslar fram och tillbaka och möjligheten att ta sig fram billös utan att bli svettig – tanken var heller inte att motionera utan att byta ut bilen mot cykel.

När jag berättade det för mina kollegor fick jag en del blandade reaktioner. En del reagerade spontant ”Vad smart!” medan andra följde lite av min egen initiala reaktion: ”Fuskar du?” ”Nej, jag tar mig till jobbet på det sätt som fyller de krav jag har på bästa sätt.” Jag ersätter inte motion med elcykling utan minskar miljöbelastningen med mindre bilkörning. Att använda och optimera de hjälpmedel vi har är inte att fuska, det är att anpassa sig efter de förutsättningar som finns.

Fuskar vi när vi använder miniräknare, eller effektiviserar vi en process (och räknar mer korrekt)? När vi använder BIM-modeller och VDC istället för papper och penna, är det ”fusk”? Naturligtvis inte, så länge vi har klart för oss varför vi väljer respektive verktyg så är det en förutsättning för utvecklingen att vi verkligen tar till oss ny teknik.

Allt fler börjar få upp intresset för Lean inom byggande och det finns både mångårig forskning samt en hel del artiklar kring Lean Construction. Däremot finns det inte – vad jag kunnat hitta – någon bra sammanställning över skillnaden mellan Lean Construction och ”vanligt” Lean. Efter en hel del letande och sammanställande har jag därför tagit fram ett dokument tillgängligt för Lean Forum Byggs medlemmar och partner där jag försökt koka ner informationen. Det tog sin lilla tid, men samtidigt visar arbetet med sammanställningen att vi är helt rätt ute med Lean Forum Byggs egen Lean Construcion-variant av boken ”Detta är Lean”.

En annan reflektion väcktes i ett samtal med ett par vänner och kollegor från bank- respektive landstingsvärlden, där banken arbetat flera år med Lean medan landstinget inte arbetat med det alls. I diskussionen kom frågan upp om när ett arbete ska avbrytas om det inte leder dit det var tänkt? Själv har jag stickat på en tröja till min man i cirka 12-13 år med löftet ”du får den före 50”, vilket han nyligen påminde mig om. ”Det är inte många år kvar nu.” Jag tog fram stickningen med garn och mönster och studerade det närmare. ”Om du får den här, kommer du att använda den då?” Han slingrade sig lite och menade att jag lagt ner så mycket kraft på att sticka och att det redan tagit så lång tid … ”KOMMER DU ATT ANVÄNDA DEN?”

Det landade i att vi avvaktade med färdigställandet av tröjan med det 15 år gamla mönstret och att jag lovade honom ett par raggsockor istället som han verkligen behövde. Hur många gånger fastnar vi inte i att vi redan har lagt ner så mycket tid och resurser att det är lika bra att köra på? ”Precis så är det i landstinget”, utbrast min väninna. Det gäller även i byggsektorn där vi ofta arbetar över långa tidsperioder då både politiska och infrastrukturella förutsättningar kan hinna förändras. Utan att ordentligt stämt av de verkliga behoven kanske varken vi eller kunden vill eller vågar avbryta något som ”vi ända arbetat så länge med”. Slutsats? Stäm av de verkliga behoven – gör om, gör rätt!

Det strategiska innovationsprogrammet Smart Built Environment har blivit beviljat – tjohoo!

En fantastiskt positiv nyhet där branschen nu får tillgång till en långsiktig, strategisk och övergripande resurs med offentliga medel upp till 200 miljoner kronor. Det ger oss möjlighet och ännu bättre förutsättningar att i större skala utveckla det vi redan åstadkommit i mindre skala, ett arbete mot att uppnå världsklass. Satsningen omfattar både forskning och utveckling och det är egentligen bara fantasin hos oss aktörer som sätter gränserna. Samtidigt innebär satsningen en kollektiv utmaning kring hur vi tar det vidare på bästa sätt, där jag misstänker att de flesta i branschen ännu inte riktigt insett vad detta kan betyda.

En annan positiv händelse i veckan var i onsdag då jag fick möjlighet att möta och tala inför 175 av NCCs viktigaste leverantörer om att ta bort slöserier med hjälp av Lean och VDC. Jag träffade flera leverantörer som kommit långt i sitt arbete och som även kan hjälpa oss att komma vidare, en samverkan mot en gemensam agenda med fokus på långsiktighet.

Slutligen vill jag återigen påminna er om årsmötet den 20 maj: Alla som bokar sig till mötet kommer att får originalversionen av Niklas Modigs och Pär Åhlströms bok ”Detta är Lean”, men det gäller att du anmäler dig i tid via hemsidan – det är ett begränsat antal platser och de fylls på snabbt!

Är på lunch-till-lunch-möte med nätverket ENCORD (European Network of Construction Companies for Research and Development), företrädesvis stora europeiska byggentreprenörer där NCC är värd för en samverkansgrupp inom Lean Construction. Bland deltagarna kan nämnas STRABAG (Tyskland), BAM Nuttall (England) och Hilti (Lichtenstein) – de sistnämnda tillhör inte byggentreprenörerna men är med för att lära sig mer om sina kunders behov.

Själv har jag tillsammans med min motsvarighet på STRABAG stått för kallelse och mötesinnehåll med insikter och reflektioner kring hur vi jobbar. Vi sitter alla med motsvarande problemställningar – de är inte företags- eller nationsunika – och med samma utmaningar är detta en bra plattform för erfarenhetsutbyte. I morgon ska jag tillsammans med NCCs VDC-ansvariga träffa personer från Tyréns Broakademi, ett traineeprogram där vi ska diskutera ”byggentreprenörens roll vid byggandet av broar” och vad VDC kan tillföra. Under eftermiddagen arrangerar vi sedan en leverantörsdag, ett möte med 175 av NCCs viktigaste leverantörer där vi kommer att fokusera på hållbarhet.

På torsdag har vi Lean Forum Byggs styrelsemöte med planering inför årsmötet den 20 maj, där upplägget på Niklas Modigs bok med bygginriktning börjar sätta sig efter ett bra möte med Niklas själv. Intensiva men inspirerande veckor att se fram emot.

Efter en snuvig och nedbäddad helg är jag åter i selen, idag på Nova Park Conference i Knivsta, strax norr om Stockholm. Här genomför NCC en tvådagarskurs inom målstyrning och mätning, något vi alla snubblar över vad det lider. Vi har alla lärt oss att vara ”smarta” – Specific, Measurable, Assignable, Realistic, Time-related – men sen då? Det finns en utmaning med alla/olika mål som prestationsmål, effektmål, bevakningsmål, mätetal … Vad är det egentligen som gör att målstyrning fungerar? Det ska vi förhoppningsvis få klarhet i under dessa två dagar, kopplat till Lean för ett kontinuerligt arbete med ständiga förbättringar.

Nästa vecka är det åter dags för styrelsemöte inom Lean Forum Bygg, vilket lovar att bli mycket intressant. Då ska vi dels ta fram alla underlag inför årsmötet i maj och även titta på valberedelsens styrelseförslag för kommande år. Vi försöker exempelvis bredda oss mot infrastruktur- och anläggningssektorn, förutsatt att valberedningen har kunnat identifiera rätt personer för styrelsens. Handlingarna inför årsmötet kommer för övrigt att läggas upp på hemsidan efter styrelsemötet, men i god tid före årsmötet. Parallellt släpps även ett fullmatat nyhetsbrev inför årsmötet, så vi har mycket spännande att se fram emot!

Så är påsken slut och fjädrarna nedplockade för i år. Sitter på en fjällstation i Abisko och laddar batterierna inför vårt kommande årsmöte, där valberedningen jobbar på för fullt med sammansättningen av den nya styrelsen. En del ledamöter blir kvar, andra går vidare mot nya uppdrag och utmaningar och några nya kommer till – en mix av kontinuitet och ”nytt blod”!

Både denna och förra veckan har varit lite lugnare än vanligt och det känns trots avsaknaden av fjädrar fortfarande lite som ”påsklovsvecka”, men det är en bra uppladdning inför spurten med många aktiviteter både i april och maj. En liten reflektion från gårdagens bastu på turiststationen kom av ett möte med en tjej som gått hela Kungsleden; 29 dagar på fjället i tält. En annan kvinna kommenterar då att de ”bara” varit och gått i fjället under sex dagar. Själv kunde jag konstatera att vi tillbringat en halvdag med korvgrillning på fjället …

Reflektionen efteråt var dock att det inte är TIDEN på fjället som räknas, utan det är KVALITETSTIDEN som är den viktiga.

Lean Construction-konferensen i Köpenhamn var inspirerande på många sätt, där jag alltmer funderat över amerikanska Lean Construction Institutes (LCI) angreppssätt. De arbetar uttalat med målsättningen att att skapa vad de kallar ”Killer Companies” – ungefär ”oslagbara företag” – i branschen. Det är företag som är solklart ledande inom sin nisch, sådana som ingen kan konkurrera med vare sig beträffande leveranstid, pris eller kvalitet. LCI har arbetat sedan 1997 med målsättningen att utveckla sådana byggföretag i USA ur ett Lean-perspektiv.

Låt vara att LCI är ett institut, men är vi som förening lite för vaga när vi säger att vi arbetar med ”kunskapsspridning inom området”? Ska/kan vi vara tydligare med att vad vi i slutänden faktiskt strävar efter är att utveckla ”oslagbara företag”? Det är trots allt ingen slump att de företag som utnämnts till Årets Lean-byggare alla finns i Lean Forum Byggs närhet – det är sådana företag vi vill utveckla, det är sådana företag vi söker som inspiratörer!

Årets Bygge-gala med prisutdelningen var fantastisk och återigen ett stort grattis till Veidekke. Det var en sådan trevlig kväll att följande torsdags arrangemang i Stockholm den 26 mars, Svenska Byggproduktionsdagen, nästan kom i skymundan. Även den var mycket intressant där Lean Forum Bygg i samverkan med Luleå tekniska universitet utmanade kring hur vi kan bli konkurrenskraftigare genom att utveckla byggproduktionen. Jimmy Bengtsson från Arcona tog det till sin spets i sitt anförande när han jämförde kostnadsökningen inom byggandet med kostnadsutvecklingen inom andra industrier; hur byggbranschen har ökat sina kostnaderna medan alla andra arbetat med kostnadsreduktioner. Jimmys tes gick ut på att det beror på en stadigt stabil betalningsförmåga, först via inflation från 70- och 80-talen och därefter tack vare räntan. Det har helt enkelt inte funnits tillräckligt med incitament för ett förändrat beteende.

Inom en snar framtid kommer vi dock att nå en brytpunkt när betalningsförmågan inte längre kan bära vad byggandet kostar. Detta är väldigt intressant med tanke på den potential det finns enligt olika rapporter med tanke på slöserierna i byggsektorn, exempelvis Per-Erik Josephsons Chalmersundersökning. I den andan var det mycket spännande att under dagen studera olika, kommande alternativ inom byggproduktion, inklusive robotisering och 3D-skrivare. Nicklas Jarl och Daniel Norée från CreativeTools.se väckte tankar när de beskrev kranen i Göteborgs hamn som en gigantisk 3D-skrivare med frihetsgrader i x-, y- och z-axeln – ett munstycke istället för krok och vi kan snart skriva ut ett hus!

Veidekke är Årets Lean-byggare 2015!

Under en fantastisk galakväll hade jag den stora äran och mycket trevliga uppgiften att lämna över priset, där jag även fick tillfälle att knyta an till några av eftermiddagens talare. Bostadsminister Mehmet Kaplan inledde med att betona vikten av att vi börjar bygga bostäder och att vi måste få ut mer av våra investeringar, allt med tanke på ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Proffstyckaren Stig-Björn Ljunggren lyfte fram betydelsen av att förenkla våra processer för att få ut mer av det vi gör, där utmaningen ligger i att leverera kvalitet till minskade kostnader. Emma Jonsteg, Utopia Arkitekters vd, ställde den utmanande frågan ”Måste kostnadseffektivt byggande måste vara stereotypt och oattraktivt?” medan Sveriges Byggindustriers vd Ola Månsson kopplade till vikten av arbetsplatssäkerhet.

På toppen av listan kom dock Samir Sabris livsöde, grundaren av Second Chance som först i vuxen ålder kom fri från våld och kriminalitet och vars grundtes handlar om respekten för människan och behovet av att bli sedd … Vid presentationen av de nominerade pristagarna var det en härlig känsla att kunna koppla till alla dessa talares områden, eftersom allt detta adresseras i företagens Lean-arbete. Imponerande nog gjorde Lean Forum Byggs samarbetspartner tidningen Byggindustrin samma kväll en intervju med segraren Veidekkes representant Emile Hamon – läs den gärna här!