Arbetet med utvärderingen av bidragen till Årets Lean-byggare pågår som bäst, ett spännande jobb med intressanta ansökningar. Vi har tre finalister klara och även om ansökningarna är olika formulerade och varierar i detaljrikedom så är det en riktigt bra ”laguppställning”. Utmärkande är också  känslan i beskrivningarna, glädjen de känt när de arbetat med dessa frågor, att det är fler effekter än ”bara” siffror. Det är svårt att sätta fingret på men helt klart en väldigt positivt läsning.

Denna månad är det jag som är ordförande vilket gör det kommande styrelsemötet lite extra spännande. Vi har ju ett cirkulerande system med roterande ordförande och vice ordförande i styrelsen, ett mycket smidigt system som fungerar väldigt bra. Det är enkelt att lämna över från ordförande till vice ordförande och en förutsättning för detta är den höga närvaro vi har vid våra styrelsemöten. En orsak till den höga närvaron är i sin tur att de är korta, kärnfulla och effektiva och dessutom över Skype. Det är enkelt att vara med och vi får en tydlig puls i arbetet. Sammantaget känns det som att det ger oss goda förutsättningar inför det nya året!

God fortsättning kära läsarskara, hoppas att ni haft en härlig julledighet och att ni fått en bra start på det nya året. Nytt år och nya möjligheter tycks många resonera och ser årsskiftet som startskottet för bot och bättring på allehanda områden. Fascinerande att nyårskonceptet med vällagad mat, bubbel och fyrverkerier tycks framkalla mål och ambitioner om uppgraderade varianter av oss själva, liksom det faktum att viljan och ambitionen infaller vid tolvslaget.

Ur ett Lean-perspektiv är det en mer eller mindre omfattande nulägesanalys och målformulering som ägt rum. Är det uppsatta målet SMART (Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidsatt) så är önskat utfall åtminstone definierat och då återstår att finna vägen till målet. Talesättet ”Ett mål utan en plan är bara en dröm” poängterar vikten av ett strategiskt angreppssätt.

Utvecklingsdrivna som ni kära läsare med stor sannolikhet är, så förmodar jag att era mål för förbättring ständigt uttrycks i plural och att ni för merparten av dem har uppgjorda planer. Med inställningen att allting alltid går att förbättra så växer utmaningen när du tar dig an något som redan är bra – men så gör även tillfredsställelsen när du lyckas.

Personligen avger jag inga nyårslöften utöver att jag utlovar att inte utlova något detta år heller, ett standardiserat icke-löfte som jag planerar att återanvända även nästa år eftersom det bättre passar mitt synsätt om att förbättring måste ske konstant. Idag, i morgon och alla andra dagar ges vi möjligheten att slå nya förbättringsrekord, så varför begränsa det till en specifik kalenderdag?

När vi konstant håller ögon och sinne öppna för förbättringar så sker problemlösningen ibland spontant. Alternativa lösningar – nya användningsområden eller nya angreppssätt – kan plötsligt uppenbara sig utan att du planerat för det. Ett exempel på detta ur min vardag var när julprydnaderna skulle returneras till sin förvaring på vinden och jag plötsligt insåg att jag där uppe i halvmörkret funnit en potentiell lösning på mysteriet med omaka/försvunna strumpor i samband med tvättning. Utvärdering pågår men de preliminära testresultateten pekar på succé …

Ha en fortsatt trevlig dag och lycka till med dagens förbättringsjakt!

Jag går ett ledarskapsprogram på Skanska där vi tittar på hur utvecklingen av framtidens fordon påverkar oss; elektrifierade, delade och självkörande. När behöver vi agera? Svaret är nog snarare än vi tror. Elfordonen är redan här, delade är på gång och självkörande utvärderas som bäst. Min känsla är att det kan komma att bli ett ganska bryskt uppvaknande för både Skanska och BoKlok och många andra när förändringen sköljer över oss snabbare än vi anar.

Redan nu har vi helelektriska bilar på marknaden och i stort sett varje tillverkare erbjuder hybridalternativ. Flera har aviserat att de helt kommer att fokusera på eldrift framöver och regeringen erbjuder subventioner för laddstolpar i hemmen. Scanias nya mobilitetstjänst ska effektivisera resor till och från jobbet, men även resor inom Scaniaområdet i Södertälje. Tjänsten lanseras redan 2018. Dagens bilpark utnyttjas till endast 4 procent, så det känns onekligen väldigt Lean att öka nyttjandegraden genom att dela.

I Göteborg har Volvo redan påbörjat världen största självkörandetest för helt vanliga människor i vanlig trafik. Bolaget har presenterat planer på att upp till hundra bilar ska testas av familjer och att bilarna på en förutbestämd slinga runt Göteborg ska kunna färdas på egen hand. Volvo planerar att 2021 lansera en självkörande bil som kan ta över kontrollen i vissa trafikmiljöer varvid fordonstillverkaren har ansvaret (nivå 4). Utvecklingen går rasande fort och kommer påverka samhällsbyggnadssektorn i väldigt stor omfattning – hur våra städer ser ut, hur vi transporterar oss och hur vi arbetar och bor.

Se gärna animeringen av Drive Swedens vision, det är en ögonöppnare. Den omvälvande förändring som pågår kommer att innebära både möjligheter och hot för oss som bygger och utvecklar våra städer. Nyckeln till framgång tror jag blir att liera sig med utvalda partner inom mobilitetstjänster för att kunna erbjuda våra kunder ett bättre erbjudande än våra konkurrenter. Vi måste bygga ett eko-system – inte ett ego-system!

Med denna reflektion vill jag å styrelsens vägnar passa på att skicka en julhälsning till er alla. Vi är åter i etern i vecka 2, ha nu en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Idag är det invigning av Lindbäcks Byggs nya ”superfabrik” på Haraholmen i Piteå hamn. Det är en investering på 480 miljoner kronor, en av de största industriinvesteringarna i Norrland 2017. Fabriken är också nominerad Årets Bygge av Svensk Byggtjänst. Hela fabriken präglas av ett miljötänk där exempelvis taket – motsvarande sju forbollsplaner – till en tredjedel är täckt med solceller som täcker anläggningens årsbehov av elproduktion.

Som granne har vi företaget Sunpine som producerar diesel av tallolja – en mycket miljöinriktad verksamhet – i en processen där de får en hel del överskottsvärme. Denna använder vi till att värma den nya fabriken. Efter att ha smugit igång invigningen idag med bostadsminister Peter Eriksson och 500 gäster är planen att starta produktionen i januari. Målet är att kunna skicka ut en volym varje halvtimme, vilket motsvarar cirka 30 kvadratmeter. I slutänden innebär det potentiellt tre gånger så stor produktionskapacitet jämfört med 2014.

Den 16 november genomfördes Brains & Bricks sin årskonferens med 40-talet deltagare. I år var temat ”Samverkan för effektivt byggande” med exempel på olika konstellationer för samverkan; företag och forskning, beställare och entreprenörer samt beställare och leverantörer. Att se hela försörjningskedjan är mycket vad Lean går ut på och hur vi agerar och gör rätt saker tillsammans.

Exemplen från konferensen var mycket uppskattade och de ledde till bra diskussioner, bland annat om hur vi kan använda digitala verktyg för att bli bättre. Det var överlag ett bra tema, en bra omgång som visar hur mycket som är på gång och att det är många som arbetar med dessa frågor. Det finns hopp!

Personligen ser jag fram emot det kommande arbetet med att nominera Årets Lean-byggare. Det är första gången för mig vilket gör det hela extra spännande. Med tanke på hur bra det gick med tävlingen Årets Lean-byggarstudent med ett riktigt bra examensarbete på första plats så ska det bli mycket intressant att läsa de inkomna bidragen.

Min styrelsekollega Erik Söderholm är inte bitter (se inlägg från den 29 augusti 2017) och det tycker jag är starkt jobbat. Själv blir jag lite bitter emellanåt måste jag medge. Det är inte alltid lätt att hålla lågan brinnande när det gäller delaktigheten i ett förbättringsarbete när den förväntade responsen uteblir …

För en tid sedan bad jag om öppen hjälp gällande tidseffektivisering och fick via loggen mycket bra hjälp, vilket i sin tur gav mig en bättre dag på jobbet. Därför gör jag samma sak nu. Vad gör ni för att hålla delaktigheten vid liv? Hur får ni era kollegor att arbeta med och sprida förbättringar? Vad gör ni för att sprida förbättringar mellan olika parter i en process, som exempelvis mellan leverantör och brukare?

Tacksam för all input! Eftersom detta är mitt sista logginlägg före jul så passar jag samtidigt på att, trots att det är ett par veckor kvar, önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2018!

Boverket har fått i uppdrag att kartlägga förekomsten av byggskador, analysera dessa och bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna. Uppdraget ska vara klart senast den 31 december 2018. Boverket tar gärna emot inspel till uppdraget – läs mer här!

Med anledning av detta så var jag på en hearing i förra veckan som Boverket anordnat, där ämnet för dagen var ”Betong med mineraliska tillsatser”. Det är inte helt klarlagt ännu, LTH forskar kring detta just nu, men mycket tyder på att de moderna betonger som används idag är mycket tätare och har en lägre förmåga att transportera vatten än tidigare betonger. Detta gör att uttorkningen av betongen tar mycket längre tid. Fördelen med de nya moderna betongerna är framförallt att de har lägre CO2-utsläpp.

Beräkningar visar att för att nå 85 procent relativ fuktighet (RF) enligt RBK-systemet (Rådet för ByggKompetens) krävs det 5-6 gånger längre torktid för de moderna betongerna. Det går inte att lägga ett ytskikt på betongen där kravet på 85 procent RF finns tidigare än 1,5-2 år efter gjutningen. Detta försvårar och förlänger byggtiderna väsentligt. Frågor som då dyker upp är till exempel om det behövs nya golvsystem, är kravet på 85 procent RF relevant, är RBK-mätmetoden tillämpbar, finns det eller behöver det utvecklas limmer och golvmaterial som klarar att läggas vid 90 procent RF?

Området är komplext och vi är många som behöver samarbeta och dra vårt strå till stacken för att lösa frågeställningarna; tillverkare i flera led, utförare, kravställare, branschorganisationer, forskare, forskningsfinansiärer med fler. Här finns det en hel del möjligheter att ta tillvara när kunskapen har ökat. Kanske går det att lägga golv tidigare, kanske det inte finns ett lika stort behov av tätskikt när betongen ändå är så tät?

Det måste bli en bättre kvalitet så att kundens krav och innemiljö inte riskeras. Ta tillvara Lean-tänkandet, sätt kunden/människan i centrum, höj kvaliteten och effektivisera flödet!

Jag var nyligen med om något väldigt intressant på flera olika sätt och på olika plan. Vi genomförde ett studiebesök hos Doka i Österrike, tillverkare av formutrustning för alla typer och storlekar av projekt. Deras fabrik i Amstetten är ordentligt ”leanifierad” och de har all anledning att vara stolta över sin produktion. När vi anlände noterade vi att det inte fanns några bilar vid anläggningen. Är det ingen som jobbar här, är det stängt? Det var det inte, tvärtom så bjöds vi på en imponerande rundtur i fabriken och glömde snart bilarna. De har ett stort produktionsfokus med mycket automatisering, men i slutet av rundturen dök frågan upp igen. Varför var där inga bilar?

De förklarade då att de köpt in 40 stycken VW-bussar till fabriken. Sedan hade de på en karta plottat ut var all personal bodde och lagt upp ett antal stråk som passerade lämpligt antal medarbetares hem. Den som bodde längst bort släppte av alla kollegor på vägen hem efter arbetets slut och hämtade upp dem igen på morgonkvisten. Med detta sparar de tomtmark och parkeringsplatser – bara 20 procent av ytan jämfört med tidigare – och sparar dessutom bränsle och miljö. På den sparade parkeringsytan kunde de bygga ett höglager för effektiv lagerhantering, utan att behöva köpa mer mark från kommunen.

Den största förändringen kom dock från de mjuka värdena; de pratar med varandra i bilen. Förmodligen dessutom om jobbet, så de är igång redan innan de kommit till arbetsplatsen. Oavsett så har de fått en annan tillhörighet, de bryr sig och de märker om någon inte dyker upp eller mår dåligt. De har idag den lägsta personalomsättningen av alla industrier i området, något som de tillskriver tillkomsten av VW-bussarna. Ett effektiviseringsinitiativ med mänskliga aspekter.

”Att vinna är inte det viktigaste” – med varierande bisatser (”det viktigaste är att delta”/”ha roligt”/”vara en bra lagspelare” etcetera) – är ofta utgångspunkten i tävlan ur ett svenskt snusförnuftigt angreppssätt. Själv föredrar jag tesen att även om du inte vinner kan du ändå ha ett utbyte av att ha ställt upp i tävlan. Jag gillar den inställningen bättre, då den i min tolkning istället andas revanschlusta och utveckling samt ser ett nederlag som ett utmärkt tillfälle att bli bättre på sikt.

I priset ”Årets Lean-byggare” finns det ett flertal vinster att plocka hem även för den som just detta år inte skulle vara den som slutligen får kliva upp på scenen och mottaga priset. I ansökningsprocessen, där företaget eller organisationen får beskriva sin Lean-resa från utgångsläge till nuläge ges en bra möjlighet till reflektion och eftertanke. Varför valde ni att påbörja arbetet med Lean och vad har det gett? Vad har ni lärt sig och vad kan ni lära andra?

En annan stor vinst är att gentemot sina kollegor visa att ni faktiskt är så stolta över det ni åstadkommit att ni vill visa upp det för andra. Det bidrar garanterat till fortsatt – och förmodligen ökad – motivation att arbeta vidare med frågorna.

Flertalet av de tidigare vinnarna vann inte första gången de var nominerade, men allteftersom de utvecklats har även deras resultat gjort det och trägen vinner som det heter. Kanske är det erfarenheten från att varit finalist, men inte vunnit, som ger den extra energin att arbeta vidare med frågorna?

Vad är det värsta som kan hända? Att ni lär er något? Sista nomineringsdagen närmar sig med stormsteg (1/12) så tveka inte, följ denna länk!

Mina bästa arbetsdagar tycks alltid innehålla samma ingredienser: Nya MÖJLIGHETER, nya KONTAKTER mellan öppna och intresserade människor och en ambition att SAMVERKA. Har man identifierat något intressant som man kan samlas kring och får ihop ett bra gäng, så är det i det närmaste garanti på att man får kul på jobbet!

En sådan dag hade jag när jag fick förmånen att få sammankalla och moderera en workshop gällande produktionsutveckling inom industriell träproduktion, vilket skedde som ett spår inom temadagen ”Automationsdagen – lösningar för flexibel och innovativ produktion” vid Innovatum i Trollhättan. Oerhört inspirerande att få samla kunniga och utvecklingsdrivna personer från ett flertal företag för att diskutera gemensamma frågeställningar och i samlad trupp ställa oss frågan ”vad kan/vill vi lära oss från en annan bransch?” (i detta fall verkstadsindustrin).

Inte oväntat kom vi fram till många av de utmaningar som företagen står inför inte är företagsspecifika, vilket ger möjlighet till samverkan. Tyvärr har vi ibland en tendens att falla in i att vi själva behöver lösa våra egna problemställningar, men lyfter man blicken lite så ser man inte sällan att det är fler som söker samma svar och inte heller är det ovanligt att det finns någon annan som redan har en möjlig väg framåt tillgänglig.

Denna gång blickade vi in i vilken kunskap som redan finns inom verkstadsindustrin och som vi skulle vilja göra oss till godo i utvecklingen inom industriell träproduktion. Jag är övertygad om att kommer leda vidare till något bra, så jag ser fler bra arbetsdagar enligt ovan givet recept i kristallkulan. En av höjdpunkterna på dagen var när en av deltagarna, som kommit in i branschen från fordonsindustrin, sa ”att ge mig in i denna bransch var nog det bästa beslut jag tagit i hela mitt yrkesliv, det är så fantastiskt kul att jobba med den utvecklingspotential som ligger mitt framför oss”. Både erfarenheten och inställningen delar jag till 100 procent. Istället för att fokusera på den uttjatade föreställningen att inte mycket händer inom byggindustrin, borde vi enbart prata om den förbättringspotential som finns tillgänglig och sen bara älska utmaningen!

Avslutningsvis passar jag på att uppmana/utmana er till att nominera er själva eller andra till priset ”Årets Lean-byggare 2018” med sista nomineringsdag 1/12 – nominera här!