Den 17 mars deltog jag vid ett seminarium arrangerat av Brains & Bricks kring logistikstrategier för resurseffektivt och hållbart husbyggande. Föreläste gjorde Martin Rudberg och Petter Haglund om hur exempelvis byggentreprenörer kan arbeta med detta – här kan du ta del av seminariet. Intressant med resurseffektivitetsaspekten, vilken jag återkommer till, och att åter få lyssna till Martin Rudberg. Det gav återkopplingar till mina egna studeier i Norrköping då jag vid ett flertal tillfällen fick lyssna till professor Rudberg, detta dock innan han blev professor.
Det är också mycket inspirerande med arbetet inom Lean Forum Bygg med en grupp väldigt engagerade människor. Vi har, som förening, stora planer inför framtiden vilka jag uppskattar att få utgöra en del av. Tyvärr kan jag inte avslöja planerna mer än så, men de finns där. Det får räcka med en liten teaser att vi ska föreningen till en ny nivå.
I mitt dagliga värv med Lean-arbete är mitt återkommande bidrag tankarna kring vad försörjningskedjan kan bidra med. För att relatera till det inledande stycket så handlar det mer om flödeseffektivitet än resurseffektivitet. Enligt min erfarenhet är det ganska begränsande att titta på en kran för att konstatera att den ständigt är verksam; jag är mer intresserad av vad den har på kroken, det vill säga flödeseffektiviteten.
Vi behöver naturligtvis lyckas med båda – resurs- och flödeseffektivitet – men vägen till att nå full potential går via flödeseffektivitet. Det vi måste vara medvetna om är att den fulla potentialen begränsas av de variantioner du har i systemet. Till syvende og sidst handlar det om att förstå och dämpa dessa – du blir aldrig av med dem, men de kan dämpas.
I en tid som inneburit svåra prövningar för många industriföretag har vi på Contiga i Uddevalla kunnat gå mot strömmen. En målmedveten satsning på Lean genom det nationella utvecklingsprogrammet Produktionslyftet har skapat positiva effekter i hela verksamheten. Ökat engagemang och bättre trivsel bland medarbetarna. Minskat antal olyckor och bättre kvalitet. Det är nu vi på allvar ser alla de positiva effekterna av arbetet vi har lagt ner på att införa Lean-metodiken i vår verksamhet. Det är en stor investering i både tid och pengar, men det har gett oss mycket mer än väntat.
Ökad säkerhet och ständigt förbättringsarbete är två tydliga exempel på hur vi har utvecklats. Vi har drastiskt minskat antalet olyckor som leder till sjukfrånvaro och vi har ökat antalet genomförda förbättringsåtgärder till en helt ny nivå. I år är vi redan uppe i två till tre per person, vilket blir ganska många förbättringar i en verksamhet med cirka 250 medarbetare. Dessutom har vi ökat kvaliteten och leveransprecisionen, vi har minskat svinnet i produktionen och kapat bort onödiga inköp genom att skapa bättre ordning och reda.
Engagemang och delaktighet i kombination med att vi har lagt mycket stor vikt vid ledarskap på alla nivåer är nog den viktigaste framgångsfaktorn. Ett kvitto på att vi är på rätt väg är att 2020, trots pandemin, ser ut att bli ett av våra bästa år någonsin. Att via en kanal som Lean Forum Bygg kunna dela med oss av våra erfarenheter känns mycket positivt och förhoppningen är att vi härigenom också kan inspirera fler företag att anamma Lean!
I min verklighet upplever jag lite av dubbla perspektiv i mina olika roller. Som verksamhetskonsult på iTid arbetar jag mot företag och organisationer, inte bara inom byggsektorn utan med allt från tillverkande industri till offentlig sektor. Å andra sidan arbetar jag viss tid som adjungerad lektor på Umeå universitet där jag varje år handleder ett antal examensarbetare inom området industriellt byggande och Lean.
Det här ger mig en ganska bra bild av vad som efterfrågas ute hos företagen som intresserar sig för den tankesfären inom byggsektorn, det vill säga Lean. Det är den efterfrågan som styr studenternas examensarbeten. Senaste tiden har det bland annat varit företag som vill arbeta mer med erfarenhetsåterföring och då är det exjobbarnas utmaning att bena ut den utmaningen för byggbolaget.
Här kommer de dubbla perspektiven in, för i denna frågeställning kommer aldrig de frågor som jag jobbar med dagligdags in; ledarskapsfrågor, värderingar, principer, det vill säga allt det som krävs för att det ska fungera långsiktigt. Dit når byggföretagen aldrig fram. Samma sak gäller företag som exempelvis vill bli bättre på arbetsberedning och studenterna skriver ett fint arbete, men insikterna eller mognaden från företagen är sällan på nivån att de har tänkt steget längre, mot hur sättet att arbeta med arbetsberedningar faktiskt kan göra dem så mycket bättre om arbetssätten implementeras på ett långsiktigt och mer framåtsträvande sätt.
I ”verksamhetskonsultvärlden” ligger istället fokus på just dessa frågor. Organisationens ledarskapsideal, principer och värderingar – hela kedjan. Och det fungerar! Vi sitter med en massa olika företag, och de flesta tar till sig det som en naturlig del. Däremot verkar inte byggbranschen mogen för detta, de verkar inte alltid se det större perspektivet som är nyckeln bakom att få det att snurra och bli en kultur.
Äntligen. I helgen kunde jag för första gången på ett par år njuta av en riktig vårvinterdag med snö, minusgrader och takdropp. De sista åren här i Stockholm har det inte riktigt gått att uppleva vårvintern då de senaste vintrarna varit så snöfattiga just vid denna vårvintertid – men nu gick det! Ut i solen på altanen med en kopp kaffe och bara njuta. Det är livet.
En god vän till mig från Luleå berättade att samerna indelar året i åtta årstider, inte bara i fyra. De årstiderna har olika längd och följer naturens skiftningar och flöde. När man lever nära naturen blir man uppmärksam på de små nyanserna i årstidsväxlingarna. Vårvintern är en sådan årstid när både ljus och värme återkommer efter månader av vinter. Förenklat så kan man säga att de åtta årstiderna är: Vårvinter, vår, vårsommar, sommar, höstsommar, höst, förvinter och vinter.
Alla dessa har en naturlig koppling till naturens skiftningar och de har heller inte ett jämt antal dagar för varje årstid. Det är ett flödesorienterat tänkande som följer naturens rytm och flöde. Att se flödet och att underlätta för att det ska kunna fungera så effektivt som möjligt, både för processer, maskiner och människor. Det är Lean. Känns naturligt.
Sitter vid Riksgränsen och funderar lite kring de kontakter jag i veckan haft angående Lean och digitalisering. De är båda så nödvändiga men jag kan inte låta bli att få känslan av att vi har ganska svårt att hålla fler än en sak i huvudet samtidigt. Det gäller oss både som individer och företag. Det som gäller just nu är digitaliseringen och nya former att jobba, här ligger allt fokus. Det är förstås helt rätt, vi måste vara på tå, allt går så oerhört fort. Det kommer nya pigga företag med fräscha idéer, också till viss mån som en effekt av corona.
Jag talade med en aktör i anknytning till ett möte med Svenska Mässan som berättade att de tappat nästan 90 procent av sin omsättning. Det föder både möjligheter till och krav på att arbeta på nya sätt. Det ger en spännande utveckling med dörrar mot nya affärer, samverkan över gränser, utveckling av verksamheter som bygger på kundbehov när nya möjligheter erbjuds i den digitala förflyttningen. Men vänta … Har vi inte hört det här tidigare?
Det vi glömmer är att det fortfarande är människor som ska göra resan. Det har inte förändrats, inte heller de bärande delarna i Lean: Inkludering, ständiga förbättringar, kontinuerligt lärande, kundens behov i centrum … Dessa parametrar finns fortfarande kvar. Vi måste vara uppmärksamma på risken med att tro att vi inte behöver dem som bärande principer nu när vi ska digitalisera. Vi måste fortfarande ha värdeskapande för kund och människans lärande i första rummet för att lyckas med digitalisering.
Det börjar sakta men säkert närma sig vår med ljusare dagar där solen tittar fram under allt längre sessioner och där fåglarnas sång lovar både varmare och gladare tider. Att jag konstaterar dessa fakta kan bero på att miljön jag befinner mig i gör mig på gott humör eller på det ansvar jag till en viss del känner för att sprida positiv och god energi under – och efter – dessa märkliga och mörka tider.
En av grundpelarna inom Lean handlar om att arbeta systematiskt med syfte att över tid skapa skalfördelar genom ett kontinuerligt effektiviseringsarbete. Jag anser att just detta är en av de svagaste länkarna inom samhällsbyggnadssektorn, men precis som inledningen tänkte jag att istället för att likt en domedagsprofet påpeka allt dåligt som vi gör sprida lite god energi genom att ägna några rader till att hylla ett gott exempel.
Jag tänker på JM och Johan Skoglund som suttit på företagets VD-post i 18 år. Jag läste någonstans att snittet för en börs-VD ligger runt fyra-fem år, vilket gör både Johan Skoglund unik som individ liksom JM som organisation. JM är ett av få bolag inom samhällsbyggnad som satsat fullt ut på standardisering, minimering av slöserier, kategoriinköp och numera även på ett eget logistikföretag. Antalet redovisningar med dåliga siffror är lätträknade under dessa 18 år. Tror ni att det kan finnas en koppling mellan dessa faktorer? Det tror jag. Långsiktigt arbete kommer alltid att vinna i längden.
Det är synnerligen märkliga tider vi lever i där varje individ måste göra både stora och små uppoffringar för att dra sitt strå till stacken för att skydda de sjuka och svaga. I många stunder känns det motigt och tungt och det är svårt, stundtals till och med banalt, att försöka se ljusglimtar. Det mesta känns trivialt jämfört med folkhälsan.
Något som dock glatt mig den senaste tiden är den årsstämma vi genomförde den 19 maj inom Lean Forum Bygg. Med tanke på att det var vårt första digitala årsmöte så var det extra roligt att se ett både högt deltagarantal – 24 personer – liksom ett högt engagemang. Mycket glädjande, vilklet jag inte säger bara för att jag fått äran att axla ordföranderollen.
Nej, det primära och allra roligaste är att styrelsen fyllts på med en hel del nya ledamöter. Redan under det konstituerande styrelsemötet i anslutning till årsmötet visade de prov på både hunger och framtidstro, något som vi alla kan behöva mer av i dessa tider. Jag ser verkligen fram emot det kommande årets styrelsearbete!
Precis som styrelsekollega Anders skrev i senaste loggen så är även detta mitt sista logginlägg. Jag lämnar styrelsen och uppdraget som kassör för Lean Forum Bygg efter tio intressanta och roliga år. När jag klev in i föreningen hade vi 4000 kronor i kassan och knappt råd att köpa blommor när vi skulle dela ut det nyinstiftade priset till Årets Lean-byggare för första gången. Sedan dess har vi vuxit till över 20 partnerföretag, vi har en ekonomi i balans och ett betydligt mer omfattande medlemsantal.
Vi har även en stabilitet utåt med både hemsida och nyhetsbrev. Vi har tagit fram tre böcker för försäljning och vi har instiftat ytterligare ett årligt pris, Årets Lean-byggarstudent. Föreningen växer och frodas där utmaningen framöver främst består i hur vi kan skapa ännu mer nytta för våra partnerföretag. Förhoppningen är att vi fortsatt ska kunna fokusera på att göra nytta som ett kitt mellan alla vi som är intresserade av Lean i byggandet.
Just nu befinner vi oss i en ekonomisk situation som inte är orsakad av ekonomiska faktorer. Vi har nyligen sett exempel på hur företag som arbetar med Lean gått in i andra branscher, exempelvis Scania som erbjudit permitterad personal att hjälpa Getinge i produktionen av respiratorer för att stödja sjukvården. Här tror jag att också byggsektorn skulle skulle kunna ha en roll. Vi är duktiga på att leda projekt, att samordna resurser mot ett och samma mål. Det här kommer att vara värdefullt när vi nu ska ta oss ur den samhällskris vi befinner oss i.
Avslutningsvis vill jag tacka för mig även om jag naturligtvis kommer att finnas kvar som medlem. Med det vill jag önska den nya styrelsen lycka till i arbetet med att hålla fokus på rätt frågor och verka för att föreningen växer fortsatt framöver!
Det var ett tag sen jag skrev en logg för Lean Forum Bygg (LFB) och världen ser annorlunda ut sedan sist. Det är svårt att inte beröra situationen i världen, även om detta beskrivs i stor omfattning i alla typer av media. En effekt av situationen i världen märktes ganska tidigt i våra industrier, försörjningskedjan bröts i och med hårda restriktioner i andra länder. Det började diskuteras huruvida Lean, eller snarare ”just-in-time”, och globala försörjningskedjor rimmar illa med att ha beredskap för extrema situationer. Just-in-time kan möjligen vara feltolkad som ”i sista sekunden” när det snarare handlar om att får leveransen i rätt tid (vad som är ”rätt tid” bestämmer man själv) i rätt mängd (volymen bestämmer man själv) etcetera. En kvalificerad gissning är att denna diskussion kommer att fortsätta en lång tid framöver och möjligen kommer saker och ting att se annorlunda ut. Fortfarande gäller dock att aktivt arbeta på arbetsplatsen för att öka delaktigheten, att involvera alla i förbättringsarbetet samt att alltid fråga sig ”går detta att göra på ett bättre sätt?”
För min vardag på Trafikverket med Ostlänken är situationen inte lika akut. Ostlänken är i projekteringsfasen och många har möjlighet att fortsätta arbeta på distans. Som för så många andra blir det mycket digitala möten i dess dagar. Till viss del så märker man att de personliga mötet saknas, den snabba frågan när man möts i korridoren har ersatts med en Outlook-inbjudan, och saker och ting tar längre tid att utreda. Från våra leverantörer och projekterande konsulter börjar det komma vissa signaler om svårigheter. Ostlänken är ett stort projekt, runt 1200 projektörer är involverade, och många är internationella underkonsulter. Även om många av dessa underkonsulter också kan arbeta hemifrån har de inte alla lika bra internetuppkoppling i hemmen vilket gör att vissa leveranser kommer att bli försenade. Framförallt de som arbetar med tunga filer märker av att det tar längre tid att få saker och ting gjorda, vilket är ännu en effekt av globaliseringen som kanske inte uppmärksammats i lika stor utsträckning än.
Jag noterade i och med att jag författar denna logg att det nog blir min sista, jag avgår från Lean Forum Byggs styrelse i och med årsmötet. Hur ska man sammanfatta de två år jag deltagit i LFBs arbete? Spännande, utvecklande och inspirerande är väl det som först och främst dyker upp. Vi fick igång ett arbete med att belöna examensarbeten som duktiga studenter författat kring Lean i byggsektorn, där jag hann vara med och utse två vinnande examensjobb. Jag var med och utsåg Årets Lean-byggare och fick uppleva glädjen och stoltheten hos det vinnande företaget på prisutdelningen. Detta är bara några axplock kring uppdraget i LFBs styrelse, en tid som man så här i eftertänksamhetens kranka blekhet ändå måste beteckna som mycket väl använd.
Med det vill jag rikta ett stort tack till Lean Forum Bygg för att jag fick förtroendet att delta i arbetet och önskar föreningen ett stort lycka till i framtiden. Ni har ett viktigt uppdrag i att få fler att tänka Lean!
Genom NCC är jag engagerad i en del av Västlänken vid Korsvägen i Göteborg, en järnväg i tunnel under centrala staden som ska ge en genomgående pendel- och regiontågtrafik. I arbetet med ett så stort projekt ser jag en tydlig koppling mellan ”gammalt” och ”nytt” tänk. Det nya är den utmaning det innebär att hålla ordning på ett projekt av denna omfattning där vi använder teknologi som många stora organisationer anammat, allt från Nasa till US Army, för att strukturera arbetet: Work Breakdown Structure, WBS.
WBS är ett sätt att få ett ”helhetsscope” utifrån leveransen av projektet. Det gäller inte bara det som står kvar på när vi är klara, det omfattar även temporära installationer, kvalitetsplaner, administrativa verktyg etcetera. För att klara projekt av den här digniteten krävs det någon form av trygg utgångspunkt, en ”base line”, som alla de förändringar som alltid tillkommer i stora projekt ska förhålla sig till. Det gäller att alla håller sig till en och samma struktur i projektet, ett gemensamt sätt att prata, att kommunicera, mellan olika skrån och delar av organisationen.
Vi har traditionellt klarat oss från den här problematiken eftersom vi inte haft så stora projekt. Idag blir de dock allt vanligare och vi ser att det här är något som krävs för att få en helhetsyn över projekten. Här träder sedan det ”gamla” in, det vill säga Lean. Vi vet vad vi har och vad vi ska bygga, men WBS svarar inte på frågan om hur vi ska dela upp arbetet. Hur och när ska de olika delarna utföras, hur skapar vi bäst effektivitet i leveransen? Vi kan tala om att bron ska vara si och så och att den ska stå där, men inte om hur vi ska komma dit.
Det är nu vi måste knyta samman grundstrukturen med effektivitet, sekvensplanering, dynamiska förändringar, anpassa organisation och logistik för effektivitet utan onödiga buffrar och andra slöserier. För mig innebär det en stor inspiration att utifrån base line få fram effektiva flöden och processer, leveranskvalitet, Supply Chain etcetera. Vi ser också tydligt att Lean kan dra nytta av den grundordning som base line innebär; saknas den så är det svårt att få till ett effektivt processtänk och styrning, vilket vilket varit en intressant aha-insikt.