Så är jag på plats hos min nya arbetsgivare, men jag håller kontakten med Lean Forum Bygg och fortsätter som styrelsemedlem. På Trafikverket har jag rollen som projektledare för samordning av projekteringen av ostlänken, den första delen i ett framtida höghastighetsnät mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. En av uppgifterna är att samordna så att de olika etapperna genomförs på samma sätt, struktur och beskrivning, samtidigt som vi vill erbjuda kontraktörerna utrymme också för innovationer.

Vi kommer även att diskutera byggbarhet, standardisering och upprepningsbarhet – det är i gränslandet mot Lean där industriellt byggande är något som diskuteras flitigt inom Trafikverket. Det ska bli både intressant och spännande att följa och även påverka denna utveckling. Det finns nog anledning att komma tillbaka kring detta i Lean Forum Byggs nätverk vid olika frågeställningar.

Som styrelsekollega Helena har nämnt i sin förra logg så hade vi ett väldigt bra styrelsemöte härom sistens, där bland annat Årets Lean-byggare Flexator delade med sig av sina erfarenheter. Det är den öppenheten och erfarenhetsutbyte vi vill ha mer av! Roligt också att höra om hur både medlemmar och partnerföretag stadigt ökar i föreningen, liksom tankarna kring en mer internationell utblick. Det är tankegångar som funnits på agendan ett tag men nu börjar det verkligen hända!

Den 14-16 maj genomförde vår ”systerorganisation” i öst – Lean Construction Institute Finland – sin Lean Construction Congress 2018 med cirka 180 (betalande) deltagare. Imponerande! Det var också ett imponerade program, bland annat med parallella sektioner för fördjupning där jag själv hade jag förmånen att föreläsa vid sessionsrubriken ”Building Services Prefabrication”. Presentationerna under konferensdagarna var både nationellt inriktade med finska föreläsningar samt en ”global” dag med inbjudna internationella talare.

Min reflektion är att det för det första var en fantastisk bredd och mix åt alla håll och ledder – akademi och företag, unga och gamla, konsulter och entreprenörer, ett verkligt tvärsnitt av hela samhällsbyggnadssektorn. För det andra kändes de flesta industrirepresentanterna genuint nyfikna och villiga att ta till sig ny teknik och tankesätt. Det kanske kan vara en effekt av att Finland har en relativt liten egen ekonomi vilket gör att de måste vara mer öppna, men det är ett duktigt folk som genomför det de förutsatt sig – med envishet och vilja har de kommit långt! Inom de områden de inte kommit lika långt visar de en enorm nyfikenhet kring vad övriga världen kan erbjuda.

Beträffande Lean och byggsektorn har Finland förmodligen haft nytta av sin akademiska tradition med kopplingen till CIFE i Kalifornien (Center for Integrated Facility Engineering, Stanford University). Här skedde mycket av den tidiga teoriutvecklingen inom Lean Construction med direkt överhörning till Finland, något vi till stor del saknat i Sverige. Med Per-Erik Josephsons bortgång tappade vi ytterligare, då han tidigt var en engagerad kraft i det nätverket.

Igår genomförde vi Lean Forum Byggs årsmöte på NCC i Solna. Det är så roligt att träffa personer och organisationer som verkligen har tagit tydliga steg framåt, där jag då främst tänker på Årets Lean-byggare Flexator. Detta Produktionslyftsföretag har också reflekterat över sin egen resa med en vilja att dela med sig, vilket är helt fundamentalt för ett nätverk som Lean Forum Bygg. Det är bara att gratulera VD Ola Adolfsson till hans öppna sätt och härliga attityd som gör att man blir både inspirerad och glad av att lyssna! Även roligt med Kajsa Simu och hennes projekt VALLA Coach som verkligen tar tag i metodikutveckling. Vi är ofta duktiga på att ta tag i problemen när och där de dyker upp, men vi är ack så dåliga på att utnyttja dessa erfarenheter för metodikutveckling. Inom VALLA Coach tror jag att det finns en bra råmodell att använda på många ställen!

Det finns ett antal lovande projekt på gång som kommer att erbjuda nya källor till förbättringar för byggbranschen. Bland annat har Boverket fått i uppdrag att kartlägga byggskador ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Uppdraget ska vara redovisat senast den 31 december 2018, så de är för tillfället som bäst ute ioch intervjuar branschen och dess företrädare för att identifiera vilka skador som finns därute.

Ett annat projekt är ”Ständiga förbättringar – riskminimering genom befintlig försäkringsdata” som finansieras genom SBUF, vilket beräknas vara klart till oktober 2018. Vad dessa två projekt gör är att de försöker ta reda på och hitta vanliga fel och skador för ett statistiskt underlag. Det kan ge oss en verklig möjlighet att se vilka de stora problemen är. Vad gäller försäkringar finns det dock ett visst mörkertal på grund av självriskkostnaden – allt under denna hamnar av förklarliga skäl också under radarn.

Vad vi ändå får är en hel del statistik över fel och skador. I båda dessa projekt är dessutom branschen väl representerad, de har lagt stor vikt vid att få med ”marknadens” synpunkter vilket bäddar för både bra projekt och intresssant material. Det finns alltid mycket att lära av misstag och att ta reda på grundorsakerna till dessa; de välbekanta fem ”Varför?”. Det har tidigare visat sig att om det görs en ordentlig grundorsaksanalys så visar det sig ofta att det handlar om misstag i tidiga skeden, vilket faktiskt kan vara något positivt.

Det är nämligen så att fel eller misstag som uppkommer i tidiga skeden ofta är både lätta och billiga att rätta till – men det gäller att dra i andon-snöret i rätt tid. Därför är det viktigt också för byggbranschen att tillämpa denna filosofi, det vill säga rätt från början med mer resurser i projekteringsfasen. Tyvärr har det varit lite väl stort fokus på resurseffektivitet; det viktiga är att sätta in resurser där de behövs. Vi får inte vara rädda för att satsa mer på de tidiga faserna!

Jag funderar ibland på detta med kunskapens förbannelse. Själv jobbar jag med projektverksamheter inom NCC och vi vill gärna gå in i projekt med vår bild över hur de ska drivas, vi vill jobba Lean med en tydlig plan framåt. När Lean-ordet dyker upp får dock alla sin egen bild, allt från en väldigt akademisk till en mer pragmatisk inställning – ”det är något för bilfabriker”. De har inte samma bild som vi, de tänker inte på samma sätt och det är vår utmaning.

Det är vi som måste få till ett ”shared mindset”, kanske till och med ta bort Lean-begreppet och med fötterna på jorden förklara att vad det handlar om är att minska slöserier och ta bort det som inte skapar värde. Vi måste prata om detta och tillsammans skapa en bild över hur vi gör idag, en nulägesanalys, och gemensamt diskutera vad vi kan göra bättre. Vi måste få bort den individuella Lean-bilden och tillsammans gnugga igenom vad vi menar, avdramatisera begreppet och bryta ner arbetet till effektivare projekt.

Sättet att göra detta på är att tala med varandra, att gå från ”självklart till viklart”. Vi måste inse att när vi kommer till ett projekt med en plan och inställning så är det inte självklart att alla delar den. Det handlar också om respekt – som jag nämnde i förra loggen – där vi måste visa nyfikenhet och förståelse för andra. Var är du i detta? Vad känner du? Som jag nämnde inledningsvis är detta ett ansvar på oss som tycker att vi kommit en bit på vägen. Det är lätt att bli alltför entusiastisk och passionerad, men vi måste ha med oss alla andra. Att stanna upp och kanske till och med backa är svårt, men ibland också absolut nödvändigt.

I mitt senaste inlägg nämnde jag praktikanten Robert som samlade in stora mängder data från BoKlok-projekt i Stockholm för vidare analys. Nu har vi haft två examensarbetare från Linköpings universitet som utifrån dessa data simulerat hur snabbt vi teoretiskt skulle kunna bygga i våra projekt. De har gjort 240 000 så kallade Monte Carlo-simuleringar i ett verktyg som heter Vico Schedule Planner med två olika scenarier á 120 000 simuleringar var. Ett scenario innebar att istället för ett montageteam använda sig av två i de två huskropparna. Jämfört med idag kunde vi mer än halvera byggtiden genom mer resurser, bättre planering och kontinuerligt arbete – givetvis endast i teorin, men det visar på en tydlig potential!

Vi vet att vi redan idag är ganska snabba, men simuleringarna visar nya möjligheter – och givetvis nya flaskhalsar. Går det att få igång vatten och avlopp under denna tid? Vad är det som egentligen hindrar oss från att halvera tiden? Del två i studien är nu att ta fram en handlingsplan kring hur vi praktisk kan gå vidare. I den teoretiska tidplanen ser vi att det borde vara fullt möjligt, men vad är det vi behöver? Fler produktionschefer?

Samtidigt ska vi återigen betona att detta är en teoretisk – om än väl underbyggd – simulering med olika risknivåer, där vi nu kan gå vidare och agera på datainsamlingen. Det är jättespännande och vi har åter fått vatten på vår kvarn beträffande förbättringspotentialen som finns även i redan väl fungerande och praktiskt effektiva processer. Här går verkligen möjligheterna med digitalisering och Lean hand i hand!

Framtidens Byggutveckling blir partnerföretag i Lean Forum Bygg, vilket vi är mycket glada över! Jag känner att det är ett naturligt steg då vi varit medlemmar under en längre tid och där jag själv varit aktiv som styrelsemedlem under det senaste året. Det är en positiv utveckling där vi ser en självklar nytta bland annat i det nätverk som Lean Forum Bygg representerar, där vi både vill lära oss av andra och själva dela med oss av våra erfarenheter.

Bland partnerföretagen och organisationerna är det inte så många byggherrar; det är Vellinge Bostäder och nu också vi. Både som styrelsemedlem och som representant för Framtiden Byggutveckling känns det mycket bra med denna breddning. För att knyta an till Helenas insiktsfulla logg från i tisdags så måste vi producera fler bostäder till minst lika bra kvalitet som nu men med mindre resurser. Att då ingå som en del av Lean Forum Bygg känns som en självklarhet.

Även mina kollegor tycker att det ska bli spännande och bra och framför allt rätt – vi ska som sagt bygga mer, högre volymer men samtidigt med en långsiktigt hållbar kostnadsmedvetenhet. På sätt och vis ligger det i vårt uppdrag att adressera dessa frågor och då är Lean Forum Bygg en utmärkt arena att lyfta dem på!

Det känns fantastiskt kul att kunna bjuda in till ett studiebesök hos Lindbäcks Bygg i Piteå den 26 juli! Vi visar vår nya fabrik som varit igång i fem månader, så deltagarna kommer att få se den rulla. Eftersom vi är i Piteå så fungerar det att genomföra studiebesöket under en arbetsdag – det landar ett flyg i Luleå cirka 09:40, en delad taxi tar ungefär 50 minuter och ett returflyg avgår bland annat 16:45 (och framåt).

Förutom att vi kommer att visa hur vi tillverkar bostäder i fabrik så kommer vi även att berätta om Lean som verksamhetsstrategi. Dessutom – eller därför – önskar vi också feedback från alla besökare med reflektioner och förbättringsförslag kring vad ni fått se under dagen. Avgiften är 250 kronor per person för att täcka lunch och guidning. Eftersom det är en fabrik i full verksamhet är antalet platser begränsat. Finns det platser kvar kan du anmäla dig här!

Innan dess har vi ytterligare ett intressant arrangeamng, nämligen årsmötet på NCC i Solna den 23 maj. Här kommer vi bland annat att få veta mer om Smart Built Environments projekt VALLACoach, där de tagit fram en coachningsmetod för att förbättra bygget. En viktig byggsten (sic!) i Lean-tänket är just coachning, varför det är extra spännande med en metod som enkom är framtagen för byggsidan och alltså inte har sitt ursprung inom tillverkningsindustrin.

Ytterligare en anledning till att närvara vid årsmötet är möjligheten att få lyssna till Flexators Lean-resa, Årets Lean-byggare 2018! När de inledde sitt arbete med Produktionslyftet var en av målsättningar att de skulle få denna utmärkelse – nu är de där, betydligt snabbare än de kunde ana! Å andra sidan har de arbetar med sitt Lean-tänk och metoder i över tio år, men som deras VD Ola Adolfsson säger: ”Nu händer det!” Anmäl dig här.

Det växer i byggbranschen; det blir högre och högre och större och större lokaler. Spännvidden ökar och ett material som klarar av detta bra är stål, ensamt eller i kombination med trä eller betong. En sak som slår mig när jag tittar på modernt svenskt stålbyggande är: Var finns koncepten?

De flesta stålstommar för större byggen verkar svetsas på plats. Att svetsa på plats måste vara svårt med tanke på vad regn, snö, vind och kyla ställer till med. Det torde också vara svårt att komma åt det som ska svetsas på ett bra sätt. Hur säkras kvaliteten på svetsen, och hur är det med arbetsmiljön?

I London råkade jag av en tillfällighet få syn på lite engelskt stålbyggande. Här var det skruv och bult överallt, ingen svetsning på plats. Kan det vara så att engelskt stålbyggande är mer utvecklat än den svenska? Jag vet inte, men jag vet att montagetiden blir lång om man svetsar på plats.

Att ha korta ledtider är ett vinnande koncept, du ska helt enkelt inte hålla på för mycket på byggarbetsplatsen. Svetsning på plats känns för mig som ett ickeindustriellt byggande som i längden kommer att vara föråldrat och ineffektivt. Stomstålbyggarna får gärna anta utmaningen; använd Kaizen och Jidoka, industrialisera och öka effektiviteten!

Så är det snart dags för spårbyte då jag nu ska skifta arbetsplats. Jag flyttar från akademin och går till beställarsidan och Trafikverket som idag har ett uttalat uppdrag kring industriellt byggande, med andra ord en tydlig koppling till Lean. Det ska bli både intressant och utmanande att se vad jag kan bidra med. Diskussionen kring industriellt byggande har framför allt handlat om hus, så det ska bli spännande att se hur anläggningssidan kan bli mer industriellt tänkande.

Hur min karriär påverkar engagemanget i Lean Forum Bygg återstår att se, men spontant kan det finnas ett intresse för såväl bevakning som påverkan. Min avslutande tid vid universitetet har annars omfattat två nyligen genomförda arrangemang med tydlig koppling till Lean Forum Bygg med både Brains & Bricks och IQ Samhällsbyggnad, där de sistnämnda var mycket nöjda med det senaste eventet. Det var ganska mycket folk på plats där fokus låg på utveckling, inte bara på digitalisering, med Smart Built Environment och Brains & Bricks som aktivt arbetar för att koppla samman branschen med de som har relevant kunskap.

Det vi ser är att mycket av den kunskap som behövs och efterfrågas inom bygg idag ligger hos aktörer utanför branschen. Det är viktigt att förmedla insikten om möjligheten att bidra till att höja tempot på digitaliseringspårocessen i byggsektorn även till dessa aktörer. Vi måste utnyttja befintlig kunskap – inte ständigt uppfinna hjulet på nytt – genom att få upp ögonen för de med relevant kunskap och kompetens även om de inte idag arbetar inom bygg.

Det enkla är ofta det mest effektiva, något som är värt att tänka på emellanåt. Själv reflekterar jag kring det i samband med Toyotas välkända fem ”Varför?”, en väldigt bra – och enkel – metodik för att verkligen borra sig ner i en frågaställning för att hitta kärnproblemet. Inte alltför sällan hamnar vi ingenjörer i ställningen ”jaså var det DET som var problemet” när vi initialt redan identifierat en annan lösning än den som löste rotorsaken.

I detta ligger det också en djupare mening, som det ofta gör i det ”enkla”. Det finns en aspekt av reflektion; varför gör vi detta? Vi tar oss tid att luta oss tillbaka och verkligen tänka efter, något som psykologen Daniel Kahneman beskrivit med sina System 1 och System 2: Det första är intuitivt och erfarenhetsbaserat, det andra eftertänksamt och hanterar mer komplexa frågor. Var det verkligen så här det var? Ska vi analysera djupare, kan vi reflektera tillsammans?

Ytterligare en aspekt i detta, som också återfinns övergripande inom Lean, är respekten för individen. ”Här är problemet, detta är lösningen!” – men det känns fel, varför ska vi göra så? Istället för att peka med hela handen omfamnar tankesättet en mer mottaglig attityd; ”förklara för mig hur du resonerar.” Det landar en hel del respekt i en enkel metodik som fem ”Varför?”!