Digitaliseringen kommer, som vi alla noterat, med stormsteg. Bostadsministerna talar om att digitalisera byggbranschen och använt på rätt sätt kommer det att vara ett väldigt bra stöd för Lean. Ett problem vi har i branschen är att den är väldigt komplex och det finns en stor variation i det vi gör. Denna komplexitet gör det väldigt svårt att få erfarenhetsåterföring eftersom det ofta rör sig om unika lösningar. Du får erfarenhet från just den unika lösningen, men vi får inte till den där systematiska återföringen. Det här är vi många som vill förbättra och en bra digitalisering kommer att förenkla detta. Allt finns i någon form av databaser vilket kommer att underlätta enormt.
Problemet eller risken med detta är att vi ökar byråkratiseringen om vi inte tänker rätt från början. Det kommer att vara en väldig massa data som ska samlas in och idag görs det med mänskliga resurser, vi skriver ner saker eller skickar in. Det här tar tid – se bara på polis och sjukvård – på bekostnad av den effektiva tiden med kund. All data ska behandlas, analyseras, slutsatser ska dras och något ska verkställas utifrån det. Det handlar om många led som alla kan orsaka ökad byråkrati, vilket förstås är rent anti-Lean.
Kan vi hitta en rimlig väg som exempelvis BIM-modeller som återanvänder information, samla allt på ett ställe, säkerställa att informationen är korrekt – då kommer vi att effektivisera vårt byggeri. I det fallet är BIM ett mycket bra exempel och i mina ögon ett riktigt bra Lean-stöd. Hos Peab startar vi nu ett projekt som heter ”Digitaliserad produktionsprocess” som kommer att adressera många av dessa frågor. Vi ska ut till arbetsplatserna med en del digitala hjälpmedel och se hur dessa tas emot; var finns det lågt hängande frukter, vad är overkill? Tanken är att testa allt på hantverkare och platschefer för att undersöka hur olika hjälpmedel uppfattas och även se vilka alternativ som finns. Allt behöver inte digitaliseras, men det som digitaliseras måste innebära en effektivare process.
Inom Lean Forum Bygg är det för tillfället lite av väntans tider på att det ska börja ramla in examensjobb till oss för granskning. Årets Lean-byggarstudent är också en intressant möjlighet att få en uppfattning om vad det är som kokar ute i skolorna inom området. Det är vårt stora fokus just nu – väntan.
Deadline närmar sig dock och vi har redan fått in ett antal arbeten, men vi hoppas på fler. Det är första gången som vi genomför tävlingen och vi får räkna med att det kan ta lite tid innan det sprider sig. Så snart högskolor och utbildare inser att det är ett återkommande arrangemang kommer det att börja röra på sig, studenterna kommer att efterfråga det. Det tar tid att bygga upp men det kommer att blir bra och det är även bra att stärka intresset för området.
För egen del handlar det just nu mest om kvalitetssäkring av utbildningar. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) ska utvärdera utbildningarna efter kvalitet istället för som ifjol på output, det vill säga examensarbeten. Linköpings universitet är en bland några piloter som ska visa hur vi säkerställer kvaliteten och ska därför skriva samman en kvalitetsrapport som kan användas som underlag till kommande mall. Precis som inom Lean är det svårt att hitta kvalitativa mått, men det känns ändå ganska Lean att fokusera på kvalitet.
Just nu känns det extra kul att vara engagerad i Lean Forum Bygg med tanke på vårt arbete med examensarbeten och Årets Lean-byggarstudent. Vi känner att det här ligger helt rätt i tiden då många unga både är intresserade av och nyfikna på ett modernt ledarskap. I funderingarna kring hur de ska ta sig an arbetslivet, vilka förhållningssätt och principer de ska agera efter, är Lean och i vår bransch Lean Construction ett starkt stöd och beslutsunderlag. Det är alltid tacksamt att kunna ha något att referera till som vi verkligen vet fungerar. Samtidigt vore det trevligt om ännu fler universitet och högskolor tar in mer av Lean i sina kurser och utbildningar – bjud gärna in Lean Forum Bygg om ni behöver inspirationsföreläsningar!
För att fortsätta på ledarskapsspåret så talar vi mycket om en ledares uppgift i en Lean verksamhet. En stor del handlar förstås om ”laget före jaget”, att fokusera mindre på sin egen förmåga för att istället satsa på att utveckla sina medarbetare. Egentligen ska det göras till den grad att verksamheten kan klara sig utan sin ledare under en period, verksamheten ska fortlöpa lika smidigt som när ledaren är på plats. Det är en verklig utmaning, men ett nyttigt mål att sätta för sig själv som ledare.
Som förespråkare av Lean är man väldigt förtjust i de små, enkla och smarta lösningarna som blir till en omedelbar förbättring. Hela tiden jagar man små förbättrade angreppssätt på allehanda aktiviteter och processer. Visar det sig att det enbart var en förändring och inte en förbättring återgår man snart till föregående standard, men är det alltid rätt och riktigt att göra så?
När man funderar över vad det som är verkligen driver utvecklingen framåt så är det sällan de små kontinuerliga förbättringarna som gör den markanta skillnaden, utan de större tekniksprången som röner stort intresse och får merparten av uppmärksamheten. Just nu upplever jag att det finns mycket spännande inom räckhåll. Ny teknik och nya material utvecklas hela tiden och till min stora glädje så ser jag att en personlig favorit, industriroboten, är på stark frammarsch igen.
Äntligen börjar det finnas ett utbud av flexibla och mer lätthanterliga robotar som är gjorda för att samverka med sina mänskliga kollegor, utan att behöva frihetsberövas bakom lås och (ljus)bom. Låter onekligen intressant, eller hur? Än mer intressant är att det numera inte heller kostar miljonbelopp att investera i en robotanläggning.
Frågan vi bör ställa oss är kanske inte ”Hur kan vi göra det här lite bättre?”, utan snarare ”Borde vi utföra detta på något helt annat sätt?” Albert Einstein var briljant även gällande ordval och hans ord är verkligen mitt i prick: ”Världen vi har skapat är en produkt av vårt tänkande och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.”
Hur borde ett industriellt byggande se ut 2017? Vilka förbättringar – arbetsmiljö, säkerhet, effektivitet – är nu möjliga att åstadkomma med ny teknik? Spännande möjligheter finns framför oss och jag känner mig lyckligt lottad över att jag får arbeta aktivt med dessa frågor.
Spänning, fast i annan form, är att få se vem som vinner det nyinstiftade priset för bästa examensarbete, Årets Lean-byggarstudent 2017. Läs mer här och nominera gärna ett bidrag!
På förekommen anledning frågar jag mig: Hur kan man ”Leana” ett vanligt möte? Det är nämligen en av anledningarna – eller rättare sagt ANLEDNINGEN – till att jag är lite sen med loggen. Dessa förbaskade möten som alltid tenderar att dra ut på tiden, sväva ut i frågorna för att sedan allt som oftast landa i ett sidospår. Vad finns det för verktyg för ett Lean-möte med flyt och struktur men ändå plats för kreativitet?
Jag tänker inte på pulsmöten, det är en annan sak. Där är det en fråga om snabb avstämning inom väldefinierade områden med möjlighet att larma eller ta hjälp. Nej, jag tänker på månadsmöten, ledningsmöten, avdelningsmöten – it’s a never ending story! Det måste finnas ett sätt att få in lite Lean-tänk men ändå få en fullvärdig dialog. Jag sträcker ut en hand här … Dessutom, i vår bransch, är det nästan alltid en tråkig grå massa av medelålders män. Kanske är det det som är problemet?
På NCC har vi startat en kurs i samarbete med Stanford University, den tredje i ordningen. Det som kommer ur detta tangerar många Lean-tankar runt projekteffektivitet och sådant. Vi har mycket diskussioner om planeringsbiten där dagens verktyg är väldigt beroende av andra eller omgivande aspekter – man talar om reciprocitet, ömsesidighet. Det kan till exempel vara tre aktiviteter som måste vara genomförda innan en fjärde kan påbörjas, och den kan bara göras halvklar innan ytterligare en annan aktivitet avslutats.
Det här är oerhört svårt då det är så många saker som påverkar på så många olika sätt. Allt är invirat i varandra i långa linor. Denna reciprocitet är väldigt komplex att hantera med traditionell metodik som Gantt-diagram eller linjära planer. Här håller Last Planner med kollektiv planering på att utkristalliseras som det bästa alternativet. Istället för att se på planeringsarbetet som något som någon planerar och andra utför så ingår det i arbetets helhet, ett ständigt pågående kollektivt arbete istället för att en enskild person gör en tidsplan. Last Planner sätt att fånga helheten vinner mark.
För tillfället pågår Bo- och Samhällsexpo Vallastaden i Linköping, ett jättearrangemang som jag hade tillfälle att besöka i förra veckan. Det är den största bomässan sedan Bo01 i Malmö för 16 år sedan, även om de som nämnts nu kallar den för bo- och samhällsexpo. Det handlar om ett helt bostadsområde som är fullt av nyskapande arkitektur och innovativa lösningar. Det är väldigt lätt att bli inspirerad av allt nytänkande och det är verkligen en modig satsning med ett mycket kreativt tänk som enligt mig tar hela byggbranschen ett stort steg framåt.
Här finns många tänkvärda och nydanande lösningar, bland annat det smarta arrangemanget med ledningar för fjärrvärme, avlopp, vatten, sopsug med mer – allt är samlat i en kulvert. Det ger tillgång till alla ledningar på samma gång på samma ställe för inspektion och reparation, de är utbytbara och ingenting behöver grävas upp i framtiden. Dessutom ger kulverten mer plats för träd och rötter och annat samtidigt som det ökar effektiviteten i den här typen av försörjning, liksom förvaltning, drift och skötsel av sådant som normalt ställer till problem. Passa på, expot håller bara på till och med den 24 september, åk dit om du har möjlighet och bli inspirerad!
Vi planerar för ett kommande seminarium här i Linköping, ett samarbete mellan Brains & Bricks här på Linköpings universitet och Lean Forum Bygg. Det gäller ett forskningsprojekt med bäring mot strategisk planering där tanken med arrangemanget är att låta det vara en del av slutredovisningen av forskningsresultatet. Om tidsplanen håller räknar vi med att genomföra det någon gång under februari 2018. Håll utkik efter inbjudan under senhösten eller strax efter årsskiftet!
Inom Lean Forum Bygg är det annars främst arbetet inför vårt studentpris – Årets Lean-byggarstudent – till minne av Per-Erik Josephson som gäller. Vi sitter som bäst och arbetar med formuleringen till inbjudan, där vi verkligen hoppas att många studenter ska nappa på idén. Jag ser fram emot en diger lunta att läsa, där vi utöver äran även delar ut en nätt prissumma på 30.000 kronor. Känner du till något väl utfört examensarbete kring tillämpningen av Lean inom samhällsbyggnadssektorn så nominera gärna. Mer information läggs inom kort upp på vår hemsida. Priset delas ut i samband med mässan Nordic Architecture Fair på Svenska Mässan i Göteborg den 7-8 november 2017.
Effektiv kravställning. Det låter väl spännande? Att lämna tydliga förfrågningsunderlag som byggherre är oerhört viktigt. Det kan låta självklart men så är inte alltid fallet. Jag har tidigare arbetat på entreprenörssidan där jag läst många förfrågningsunderlag och lagt mycket tid på att reda ut vilka krav som egentligen ställs. Ibland har det funnits motstridiga krav i olika handlingar, ibland har det funnits handlingar som i sak inte har någon reell betydelse för själva anbudsförfarandet.
Varför är då detta så viktigt? Vi vill ju att entreprenörerna ska lägga tid på rätt saker, det vill säga att räkna på anbudet eller ta fram en bra lösning. Att lägga tid på att reda ut oklarheter är inte värdeskapande.
Som byggherre arbetar vi på Framtiden Byggutveckling mycket med denna fråga. Vårt mål är att ha ett tydligt förfrågningsunderlag där våra krav ställs ”effektivt”, det vill säga med så få sidor som möjligt utan att tappa bort någon viktig fråga. För vi har krav – många dessutom – men det är egentligen inget problem om vi beskriver dem på rätt sätt och på rätt plats för att underlätta för våra leverantörer. Vi vill få produkten levererad med rätt kvalitet och precis så som vi hade tänkt oss.
En reflektion jag har, som nog inte är unik för BoKlok på något sätt, är vår process med standardiserade arbetssätt, rutiner och beskrivningen av dessa. Precis som många andra inom branschen är vi duktiga på att identifiera och dokumentera det bästa arbetssättet och ta fram en beskrivning av standarden på A3 eller Power Point. Fram till den punkten är vi faktiskt riktigt bra, men ofta stannar processen där.
Med beskrivningen på plats förväntar vi oss att våra medarbetare laddar ner den från intranätet för att följa den perfekta rutinen. Tyvärr är processen inte ”klar”. Vad gör vi för att säkra förändringen? Fungerar rutinen på riktigt eller krockar den med verkligheten? Det här är dessvärre en sällan gjord hemläxa; tränar vi människorna som ska arbeta med den?
Vad vi gör är att skicka runt ett e-brev med information om att den finns på plats, men lika naturligt borde det vara att följa upp om standarden verkligen följs. Fungerar den som tänkt, arbetar alla enligt den, hur har den fallit ut? Det naturliga vore även att redan från start samla in förbättringsförslag och aktivt verka för ständiga förbättringar.
Där vi ofta avslutar processen borde istället nästa ta vid:
1. Verifiera den beskrivna standarden – fungerar den i verkligheten?
2. Träna och utbilda de människor som ska utföra arbetet
3. Följ upp att standarden följs
4. Samla in förbättringsförslag på standarden – ständiga förbättringar – och ”loopa” tillbaka till punkt 1!