NCC i Luleå ska flytta till ett nytt kontor planerat enligt aktivitetsbaserade principer. Själv tillbringar jag max 1-3 dagar per vecka på kontoret så för mig är det idealiskt och något jag verkligen sett fram emot. Tills nu …

Jag måste dock att leva som jag lär så just nu samlar jag ihop, rensar och packar bland alla mina ”bra-att-ha”-saker så att allt kan rymmas i ett litet skåp för att vi sedan ska kunna arbeta med tomma skrivbord. Detta ger tillfälle till reflektion och tillbakablick när jag läser och scannar en del av de papper, artiklar och tidningar som jag producerat eller sparat, intressant på många sätt men också lite skrämmande när jag inser att jag tjatat om samma saker i ganska många år nu. Samtidigt är det stärkande för min övertygelse om vikten och behovet av Lean i branschen.

Det känns lite som en nystart med kontorsbytet, upprensningen och hemkomsten från utbildningen i Japan. En sak som jag återkommer till från Japanresan är hur Toyota konsekvent utvecklar sina chefer; en av ledarnas viktigaste uppgifter är att utveckla nya chefer och ledare. I västvärlden är vi duktiga på att skicka folk på utbildningar, men kanske borde vi ägna mer tid på att utveckla dem i den dagliga verksamheten?

På NCC har vi sedan många år arbetat med en kombination, där vi köper skräddarsydda utbildningar till 20-25 ledare per år från IFL. Dessa får som projektarbete olika uppdrag av funktioner och ledningsgrupper på företaget, baserade på de strategiska utmaningar respektive avdelning står inför. Efter utbildningen presenteras dessa projektarbeten för NCCs högsta ledning, något som i år sker på torsdag denna vecka och som jag verkligen ser fram emot.

I morgon ser jag även fram emot ett första telefonsamtal med den Lean Manager på Suffolk Construction Company i USA som kontaktat mig för ett Lean-utbyte mellan länderna. Han var varit engagerad i senaste Lean Construction Institute Congress, där bland andra Niklas Modig föreläste, och har motsvarande min tjänst på NCC på sitt företag. Det ska bli både spännande och intressant med denna benchmarking mellan byggföretag i Sverige och USA, något som jag säkerligen får anledning att återkomma till.

På hemsidan har det stått att ansökningstiden till Årets Lean-byggare går ut den sista oktober; det är fel, du kan söka hela året ut (det vill säga till och med den sista december). Vi är väldigt glada över de spännande ansökningar som kommit in och ser en tydlig trend i det stigande antalet år från år. Det finns dock fortfarande platser kvar, så har du inte hunnit anmäla dig (eller din kollega) så gör det nu!

Internt i Lean Forum Bygg har vi, som min styrelsekollega Tina nämnt, effektiviserat och linjefierat styrelsearbetet med hjälp av Projectplace, där vi arbetar med Kanban-kort och tavlor. Vi har helt enkelt skapat en visuell mötesplats där vi kan ”träffas” trots att vi sitter spridda över hela Sverige.

En annan kul detalj är att sedan vi för någon månad sedan gick med på LinkedIn – vilket styrelsekollega Christel skrivit om – så närmar sig gruppen redan 200 deltagare! För egen del är det mycket resande landet runt då jag driver ett projekt inom byggservice. Tanken är att alla hantverkare ska ha en surfplatta dit platschefen kan skicka ordrar från kontoret. Hantverkarna å sin sida fyller i sina timmar, materialförbrukning samt när arbetet är klart = färdigt underlag för faktura. Vi kallar systemet för Orange (eftersom Apple var upptaget …) och ser stora möjligheter inom Peabs servicefunktion tack vare den förenklade hanteringen. Det har således varit en hektisk och intensiv höst, både inom Peab och i branschen som helhet, varför jag verkligen ser fram emot jul och en möjlighet att ladda batterierna.

Jag är fortfarande kvar i Japan där landet med alla dess intryck gör att till och med tankarna på jobbet skingras en smula … Jag konstaterar att detta verkligen är kontrasternas rike, från det storslagna till det småskaliga. Givetvis är det stora skillnader mellan landsbygden och Tokyo, men även inom stadens gränser är kontrasterna fantastiska.

Från att vara högt upp på våning 30 i en skyskrapa befinner vi oss i nästa minut på smågatorna bakom de exklusiva shoppingdistrikten. På våra stadsvandringar passerar vi skyltfönster med halsband för åtta miljoner kronor, för att strax efteråt stanna och köpa suchibitar för sju kronor styck. Kvarteren nedanför shoppinggatorna är väldigt enkla, här är det tyst, stilla och folktomt – men en stund senare står vi som packade sillar i den supereffektiva tunnelbanan!

Kontrasten känns också stor med tanke på det milda klimatet och att allt är grönt, medan Luleå har välkomnat snö och vinter. Det är ett privilegium att få uppleva detta, det berikar enorm och är något jag tar med mig; bejaka kontraser och olikheter. När vi sedan tittar på människorna omkring oss så är vi ändå anmärkningsvärt lika …

Det är bråda dagar med mycket förberedelser. Som mina styrelsekollegor Tina och Kajsa i Lean Forum Bygg berättat här i loggen så står både min disputation och gästforskning i Amerika för dörren. Förbereder som bäst den förstnämnda, ”Industrialised house-building – conceptual orientation and strategic perspectives”. Essensen är att industriellt byggande är komplext och påverkar hela företagsstrategier och affärsmodeller. Därför måste detta hanteras på ett strategiskt plan i företagen och påverkar såväl val av produktionsmetod och affärsmodell, organisation och företagsstruktur.

Vidare finns det två huvudsakliga angreppssätt för industriellt byggande; ett ”utifrån-in”-perspektiv och ett ”inifrån-ut”-perspektiv, vilket påverkar hur företaget utvecklar och driver sitt industriella byggande framåt. Dessutom förbereder jag mig för mitt nya jobb som FoU-chef på BoKlok, där mycket handlar om industriellt byggande med Lean i fokus, men också om hållbarhetsfrågor.

Slutligen, som nämnts, så förbereder jag mig för att vara gästforskare på Stanford University under ett halvår – allt med samma frågeställningar i fokus!

”Tillsammans är man mindre ensam” är titeln på en bok av den franska författarinnan Anna Gavalda, ett uttryck som jag verkligen tagit till mig. Skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam är ganska stor, något jag praktiskt kan konstatera under resan till Japan; att åka till storstaden Tokyo som ”lantis” från övre Norrlands glesbyggd kan vara tufft om man känner sig ensam, men helt ok om man ”bara” är själv. Det är härligt att känna stödet från kollergor, medarbetare och andra närvarande (om än inte fysiskt) i allt från teknisk support till att hitta rätt och att få in rätt mat … Det är otroligt viktigt, inte bara i resesammanhang.

Du kan också vara själv som chef, men du klarar inte av att vara chef om du är ensam. Det är något vi borde tänka mer på, skillnaden mellan dessa begrepp och hur vi kan förhålla oss till dem. I exempelvis förändringsarbete är det också väldigt lätt att känna sig ensam ibland. Att då kunna träffa andra i samma situation gör att du kan kliva över från ensamhetskänslan till att bara vara själv, en omgivning som Lean Forum Bygg också erbjuder.

I fredags, precis inför avresan mot Japan, deltog jag vid familjär tillställning på Villa Johanneberg i Göteborg arrangerad av Familjen Knut & Ragnvi Jacobssons stiftelse, den stiftelse som står för mitt forskningsstipendium. Här, bland nya och tidigare stipendiater, kände jag tydligt att vi som förändringsledare eller entreprenörer inte var ensamma, även om vi arbetar själva. Rent konkret fanns det ytterligare en anledning för mig att inte känna mig ensam: Med på tillställningen var nämligen vår styrelseledamot Jerker Lessing, som mottog sitt stipendium för ett halvt års gästforskning vid Stanford University! Nej, jag känner mig verkligen inte ensam.

Det är mycket att se fram emot just nu, även om jag inleder med en liten tillbakablick. Senaste styrelsemötet i slutet av oktober var verkligen jättekul men framförallt modernt. Det är alltid inspirerande med ny teknik och jag tror att vi inom Lean Forum Bygg blir mer effektiva med det tekniska stöd som Projectplace erbjuder; en tydlig struktur men samtidigt väldigt tillåtande.

Annars ser jag fram emot Byggprojektledningsdagarna som arrangeras av Teknologisk Institut den 3-4 december i Stockholm. Jag kommer att tala under rubriken ”Så kan byggandet effektiviseras” där jag bland annat tar upp utmaningar och möjligheter för en ökad byggeffektivitet. På konferensen kommer även Samhällsbyggarnas nya VD Sara Haasmark att delta.

En annan händelse att se fram emot är den 27 november då vår styrelsekollega Jerker Lessing doktorerar med en avhandling som lyfter intressanta aspekter kring effektivitet och industriellt byggande. Det innebär att vi inom loppet av en vecka har två högaktuella aktiviteter kring vad effektivitet i byggande kan innebära!

På fredag är det dags igen, då startar jag resan mot Japan och min andra utbildningsvecka. Liksom förra gången kan ni följa mig via resebloggen på Lean Forum Byggs hemsida; den läggs upp redan denna vecka men första ”resebloggandet” räknar jag med kommer upp nästa måndag.

Denna utbildningsvecka fokuserar på Management Leadership System, det vill säga ledning och styrning med Lean som bas. Hur får vi verksamheten i en Lean organisation att fungera? Första veckan handlade som några av er kanske minns om produktionssystemet, men nu är det alltså ledarskapsförmågan som ligger i fokus.

Förra veckan var också intressant med World Quality Day i Göteborg den 5 november i arrangemang av SFK, Svenska Förbundet för Kvalitet. Temat för dagen var ”Lean med kvalitet” med många spännande presentationer, där bland andra SKF och Autoliv var mycket inspirerande när de berättade om hur de arbetar. Det blev väldigt tydligt att endast världsklass duger och att ända sättet att nå detta var att gifta samman Lean och kvalitetsutveckling. Enligt dem är det olika dimensioner på samma mål: Att nå världsklass.

Vilket mottagande jag har fått på det nya jobbet på E.ON i Örebro! Jag har väl aldrig varit med om ett så varmt mottagande på en ny tjänst. Här fanns redan namnskylt och blommor på plats när jag kom och efter några timmar kom ytterligare en bukett från en tidigare samarbetspartner. Och chefen från Malmö ringde personligen och hälsade välkommen … Rörande! Det enda strulet har varit de tekniska detaljer – dator, mobil och sådant – men det har mer än väl kompenserats av de mänskliga kontakterna.

Bortsett från välkomnandet har jag även inlett med att närvara vid det dagliga morgonmötet inom produktion och underhåll med fokus på säkerhet, gårdagens arbete och pågående aktiviteter; en form av daglig styrning skulle jag säga. De har mycket på plats, bland annat det som kallas ”Underhållsresan” och ”Safety-resan” – egentligen Lean i vår mening men med andra ord. Det ska bli riktigt intressant att verkligen få lära mig processen, hur ett kraftvärmeverk fungerar.

Sedan får vi se hur vi kan adressera ett kommande förbättringsarbete, men intresset för frågeställningarna är tydliga och jag känner ett stort stöd också för mitt fortsatta engagemang i Lean Forum Byggs styrelse. Även om E.ON inte är ett ”byggföretag” så är det en viktig aktör inom såväl infrastruktur som miljöfrågor och att vi ska hitta synergier mellan de båda verksamheterna är jag övertygad om.

Att möta våra utmaningar är en väsentlig del av Lean och idag tänkte jag bjuda på en riktig sådan. För andra gången inom en månad har jag deltagit på ett chefsmöte som enda tjej och jag börjar bli less. Är det bara jag som upplever detta eller finns det faktiska problem – och en oförmåga att lösa eventuella sådana? Ensam bland 20 män samtidigt som jag i min vardag ser mängder av duktiga tjejer, det är knappast någon bristvara.

Vi har byggt in oss i ett systemfel som ingalunda är branschtypiskt. Jag talade med en hög chef på ett annat företag (inte i byggsektorn) och hon ser samma problem. Läste också en intressant artikel på samma tema och insåg att detta knyter an till mitt förra logginlägg och boken ”Tänka snabbt och långsamt”, som menar att vi alla väljer enkla, beprövade lösningar och alternativ vi känner igen: Manligt ledarskap. Allt pekar på strukturmönstret när vi – män OCH kvinnor – väljer ledare. Använder vi rätt kriterier? Det är inte så enkelt som att ”ta bort killarna, de har fel, så löser vi problemet”. Ändå kokar det någonstans ner till att det finns en del individer på vissa positioner som borde flytta på sig …

Oavsett så lyfter det i alla fall våra tillkortakommanden när det gäller att ifrågasätta, att tänka nytt – och att ta tag i våra utmaningar.

Harmonisering av byggreglerna är ett gigantiskt arbete, men kanske kan vi ta en genväg? Långsiktigt är vi flera aktörer som gärna ser att vi har samma lagstiftning gällande bostadsbyggande i de nordiska länderna och framgent även inom EU, men resan dit är lång. Det finns dock en genväg att gå …

Alla nordiska länder har på något sätt undantagsregler för små bostäder eller studentbostäder. Det borde därför vara betydligt lättare att helt enkelt harmonisera dessa undantagsregler. I ett första steg ser vi till att samma studentmodul – exempelvis en modul på 20 kvadratmeter – är laglig att bygga i alla de nordiska länderna. Då skulle den gemensamma marknaden, som då blir betydligt större än de nationella marknaderna, ge betydligt bättre förutsättningar för de aktörer som har en bra produkt. Med en gemensam marknad kan volymerna byggas av den som gör det bäst och mest kostnadseffektivt på den plats där det är billigast – och sedan fraktas dit de får bäst betalt.

Det överliggande målet är att möjliggöra en större konkurrens och nå en ökad kostnadseffektivitet, eftersom det är först då vi kommer att kunna bygga betydligt fler studentbostäder. Högaktuellt är även bostäder för nyanlända, vi kommer inom kort se ett stort antal bostäder på tillfälliga lov. Hållbart eller inte, nöden har ingen lag! Varför inte ta initiativ till att harmonisera lagstiftningen för tillfälliga bostäder inom EU? Sverige behöver dessa idag; nästa gång kanske vi har en naturkatastrof i Frankrike då våra tillfälliga bostäder kan nyttjas där. Att bygga bostäder i syfte att riva dem känns för en som jagar slöseri bakvänt!