Trots kylan – minus 27 i Luleå! – så präglas tillvaron just nu mer av värme och efterfrågan av samverkan. Fler och fler vill arbeta med fler och nya människor; Lean Forum Bygg har bllivit uppvaktade från både Norge och Danmark de senaste veckorna kring utbyte och samverkan.
Från Norge har de visat intresserade för vår logg för informations- och bloggutbyte, medan det från Danmark har kommit en förfrågan kring företagspresentationer/goda exempel från ”Lean-företag” för en konferens i september kring Lean i offentlig förvaltning. På universitetet i Luleå söker vi också samverkanspartner för att stärka interaktionen mellan näringsliv och akademi som en del av Smart Built Environment, vilket kräver att vi alla bjuder till – och intresset är tydligt.
Även NCC går utanför sina normala ramar för att hitta nya områden för sin utveckling i nya spännande konstellationer. Alla aktiviteter tillsammans visar trots den rådande kylan på mycket värme och glöd!
Det industriella byggandets största hinder – den detaljerade detaljplanen – adresseras i en statlig utredning. Professor Thomas Kalbro har överlämnat betänkandet i planprocessutredningen (SOU 2015:109) och det är intressant läsning för den som önskar fler bostäder i Sverige. Idag så efterfrågas allt fler bostäder med hög kvalitet och standard till en hyra som är rimlig för en normalinkomsttagare. För att kunna möta denna ökade efterfrågan med lönsamhet för både kommun, byggherrar och byggföretag krävs ett ökat industriellt byggande och ökad konkurrens. Någon annan lösning finns inte.
Ett byggande med standardiserade byggsystem och rationella byggmetoder som säkerställer upprepningseffekter och minskar kostsamma kvalitetsbrister och rena byggfel hindras idag effektivt av detaljerade detaljplaner som till exempel reglerar materialval och fönstersmygar, takvinklar och exakta mått för både längd, bredd och höjd. Planprocessutredningen konstaterar bland annat ett de detaljerade detaljplanerna, som drivs av kommuner för att säkerställa kvaliteten i den slutliga produkten, både tar längre tid att ta fram och att när de slutligen vinner laga kraft ofta inte längre matchar marknaden. Antingen har behovet och efterfrågan förändrats eller har mer kunskap om projektet, som växt fram under detaljplanens framtagande, gjort detaljplanen omöjlig att bebygga då den inte har någon flexibilitet!
Utredarens förslag gällande detta är att detaljplanen inte ska reglera något annat än minimum, det vill säga det allmänheten och sakägare enligt lag har rätt att kunna tycka till om. Utredaren går även så långt att det föreslås att det ska bli förbjudet att reglera till exempel färgsättning eller materialval i en detaljplan. Hur blir det då med kvaliteten? Utredaren ser inga problem med att kommunen kan säkerställa kvaliteten i ett senare skede, framförallt eftersom de flesta bostäder byggs på kommunalt såld mark. Som exempel lyfts Örebro fram, där i princip alla markanvisningar sker efter det att en detaljplan har antagits och fått laga kraft. I kommunens riktlinjer för markanvisning sägs inledningsvis: ”I syfte att vara snabba och att skapa detaljplaner som har flexibilitet för framtiden, men ändå ha kontroll över vad som byggs när kommunen säljer mark, har Örebro kommun utvecklat en egen modell”. Försäljningen är indelad i flera steg för att kommunen vill: 1. Säkerställa att marken bebyggs. 2. Undvika markspekulation och hålla nere markpriserna. 3. Kunna påverka byggnadernas utformning och bostädernas upplåtelseform.
Modellen med markanvisningar på grundval av en färdig detaljplan innebär att planen inte kan anpassas till ett specifikt projekt. Planen måste därför ha en relativt låg detaljeringsgrad och ofta begränsas regleringen av kvartersmark till bostäder, handel och kontor med två till sex våningar. Planprocessutredningens förslag till arbetssätt, som i hög grad bygger på hur flera kommuner redan gör, skulle säkerställa både en snabbare och mer produktiv detaljplaneprocess och ett ökat bostadsbyggande. Dessutom skulle det medge en ökad möjlighet för byggföretag med industriella koncept att i mycket högre grad konkurrera om att bygga bostäder på fler detaljplaner.
Kombinationen med ökad konkurrens och att fler byggföretag tillåts uppföra flera projekt med sina industriella koncept leder till högre kvalitet, lägre kostnader och ökad produktivitet. Utredningen berör flera åtgärder och kan läsas här.
Jag tänker ofta i bilder och förra veckan bestod visionen i mångt och mycket av en trög dieselmotor … Minus trettio grader och första arbetsdagen med minnet av ledigheten som en varm filt – det var jobbigt att komma upp i varv! Nu börjar motorn få upp värmen, men förra veckan behövdes nog för uppvärmningen skull.
Starten av denna vecka har inte alls gått lika trögt och jag tog mig från Luleå till huvudkontoret i Solna med en god känsla i kroppen. Det finns mycket att se fram emot trots avsaknaden av julledigheten. För Lean Forum Bygg börjar vi närma oss utnämningen av finalisterna till Årets Lean-byggare. Till mötet i slutet av januari ska styrelsen ha gjort sitt jobb, det vill säga studerat ansökningarna och nominerat bidragen. Själv har jag genomfört en första genomläsning, väldigt inspirerande och roligt.
Inom det strategiska innovationsprogrammet Smart Built Environment har ett forskningsprogram börjat konkretiseras, ett första steg mot samverkan mellan akademi och näringsliv för forsknings- och utvecklingsprojekt som stärker såväl digitalisering som industrialisering inom byggsektorn. Själv är jag förstås engagerad via LTU, där vi har ny avdelning sedan årsskiftet – Industriellt och hållbart byggande – vilket betyder både ny energi och nytänding inom forskningsområdet.
Inom NCC har vi från årsskiftet också en ny organisation på plats, något som innebär många utmaningar både i stort och smått. I veckan har vi ett första uppstartsmöte med nya ledningsgruppen, där mycket handlar om att få grepp om helheten; det är en hal tvål att greppa för att få alla detaljer på plats och säkra optimal leverans.
Med anledningen av den ökade flyktingströmmen har Sveriges kommuner fått öka sin bemanning och omorganisera sig för att kunna ta emot flyktingarna. Sedan årsskiftet har jag fått gå in i en temporär roll för att hjälpa till att lösa bostadsförsörjningen för alla de som kommer till Vellinge kommun. Enbart under 2016 förväntas det komma 300 flyktingar till kommunen, vilket är mycket för en liten kommun som Vellinge som redan har bostadsbrist.
Brandsläckningen som krisen medfört har inneburit en produktion av storskaliga modulbyggen som försvårar det absolut viktigaste: En snabb och långsiktig integration. Korridorboende med plats för så många som möjligt, moduler med nästan ingen isolering som värms upp med direktverkande el, moduler som ska vara temporära men som oftast blir stående i 10-15 år … Tidigare har det varit förskolemodulerna som har varit de stora energislukarna, nu kommer det att bli våra boenden för flyktingar. De som kommer är både ensamkommande barn, barnfamiljer och äldre med olika behov och förutsättningar för att kunna integreras i samhället.
Antalet bostäder som måste fram baseras på statistik från migrationsverket, statistik som ständigt ändras. Vi behöver gå från barackbyggnader till långsiktiga lösningar som är integrerade i befintlig bebyggelse och som även kan användas till andra ändamål eller till andra målgrupper i samhället när behovet minskar. För att kunna klara detta krävs nya tankesätt, nya boendeformer och samarbete med privata markägare, byggherrar och entreprenörer – jag ser fram emot utmaningen!
Ur led är tiden … I Luleå hade vi spöregn på julafton, men tack och lov så har vädret nu stabiliserat sig runt normala minusgrader. Det är inte så mycket snö, men skridskoisarna är fantastiska. Skridskoturerna har fått julmaten att sjunka undan (en aning) och väckt tankarna på det kommande arbetet till liv. Det känns dock tacksamt med den mjukstart som erbjuds tack vare en ledig dag mitt i veckan, något som kan behövas för en mer energifylld ”riktig” start nästa vecka då de flesta är tillbaka på jobbet.
Inom Lean Forum Bygg har vi mycket att se fram emot under vintern och våren. Tre frukostmöten är redan under planering – Luleå, Lund och Göteborg – liksom utmärkelsen Årets Lean-byggare i samband med Årets bygge-gala den 9 mars. Därefter är det även dags för Lean Forum Byggs årsmöte.
I juli genomförs konferensen International Group for Lean Construction i Boston dit jag tillsammans med styrelsekollegan Helena Lidelöw även i år skickar in ett ”abstract” som forskare vid Luleå tekniska universitet. Även om det kan vara lite segt att komma igång efter julledigheten så beror det i alla fall inte på att det inte finns något att göra!
En privat reflektion och rekommendation är behållningen av att lyssna på årets vinterpratare på radion (det går alldeles utmärkt att ladda ner dem i efterhand). När vi bilat runt under ledigheten har jag hunnit lyssna på två av programmen: Johan Rockström och Hans Rosling. Rockströms program var något av en uppföljning från hans ”sommarprat”, vilket väckte så stort intresse att det till och med översatts till engelska. De pratade dagarna efter varandra med lite olika fokus på sociala och ekologiska perspektiv på de utmaningar vi står inför gällande en hållbar utveckling. Det var kloka tankar som på många sätt kopplar till det vi strävar efter inom Lean som ett högre mål, det vill säga en långsiktig hållbarhet i allt vi gör.
Det lackar mot jul men vi har redan nu blickarna riktade en bra bit in i 2016. Lean Forum Byggs styrelse har bland annat ett hedersuppdrag i arbetet med att välja ut tre nominerade bland de ansökningar som inkommit till Årets Lean-byggare. Urvalet kommer att spikas vid styrelsemötet den 28 januari, innan juryn tar över det slutgiltiga ansvaret att utse en vinnare. Liksom ifjol består juryn av Maria Viidas, Lars Stehn och Hans Reich, en verklig samling Lean-rävar. Frukostseminarier är redan under planering i både Göteborg, Malmö och Luleå och vi funderar även på att ha ett ”fysiskt” styrelsemöte för att ytterligare höja energinivån – erfarenheterna från det senaste var mycket positiva.
Helt opåverkad av julen går det dock inte att vara. Jul och nyår representerar till stor del en tid för tillbakablickar och reflektion. En lärdom från mina studieresor till Japan är att en av de viktigaste aspekterna är att själv reflektera. Vad har jag gjort, vilket är mitt bidrag till vad som hänt – och vad är det jag inte kunnat påverka? Dessa tankar är avgörande för vårt förhållningssätt i tider av förändring; vad KAN jag påverka och vad kan jag INTE påverka? Om vi ”ältar” det vi varken kan eller kommer att kunna påverka så har vi en ganska tung resa framför oss. Rådet är att reflektera över vad du gjort och vad du kunnat göra och lär av det, oavsett de ”opåverkbara” omgivande förändringarna. Gör dina reflektioner kring din egen utveckling.
En god vän påminde mig om att det faktiskt inte finns några ”måsten”, däremot finns det val att göra. Särskilt aktuellt blir detta i jultider med alla förväntningar, vi måste lära oss att sortera och prioritera. Varje gång du lyckas justera ett ”jag måste” till ett ”jag vill” så flyttar du fokus till målet med aktiviteten istället för själva aktiviteten. Vill du städa? Nej, men du vill ha rent. Vill jag handla julklappar? Nej, men jag vill glädja mina nära. Justera inställningen till ett aktivt val. Fungerar inte det så ingår aktiviteten förmodligen bland det ”opåverkbara” – släpp det! Med det önskar jag dig och de dina en lugn och stämningsfull jul.
På Veidekke vann vi titeln Årets Lean-byggare 2015 för vårt involverande arbetssätt, vilket var otroligt roligt och väckte stor uppmärksamhet. Under hösten har vi tagit arbetet vidare med ett stort utvecklingsprojekt, något som vi efter årsskiftet lanserar. Nu vill vi på ett tydligare sätt inkludera kunder, leverantörer och omgivande samhälle i stort, då vi sett ett stort intresse från dem och andra intressenter för vårt arbetssätt. Dessa tankar konkretiseras genom att vi förtydligar hur vi i samverkan med dem kan gå vidare.
Inför 2016 har vi redan nominerats till Årets Bygge för hela tre olika projekt och den som läser nomineringstexterna ser att mycket är just tack vare vårt involveringsarbete – det går en röd från Årets Lean-byggare till dessa nomineringar. Till er som sökt och blivit nominerade till Årets Lean-byggare vill jag både som tidigare vinnare och som styrelsemedlem i Lean Forum Bygg dels gratulera er, men främst be er att se det som ett kvitto på ert arbete. Bara nomineringen i sig visar att ni arbetar rätt. Veidekke var tidigare nominerade utan att vinna, men vi förstod att vi var på rätt väg och såg det som en sporre – och lite senare var vi tillbaka som Årets Lean-byggare!
Uthållighet ger resultat, oavsett om ni vinner eller inte. Det viktiga är att inte se ”målet” som att vinna, utan att inse att ”vinsten” är ert påbörjade arbete!
Visuell styrning, vi måste se vad vi gör … Det här är ett jätteintressant område som kommer mer och mer, sättet vi jobbar med kommunikation med stöd av/i kombination med visualisering. Det faktum att vi i Lean Forum Byggs styrelse använder Projectplace ger oss möjlighet att direkt dela med oss av annan information än det traditionella samtalet, viktigt inte minst när det rör sig om flera deltagare.
Att arbeta utan att tydligt se är som att orientera utan karta så vi söker med ljus och lykta efter de bästa lösningarna för att visualisera vad vi gör – utan att krångla till det. Det finns många fffiga lösningar för att dela och visa, men det gäller att inte tappa enkelheten, det är lätt att det stjälper mer än det hjälper. I en projektbaserad verksamhet som Lean Forum Byggs vill vi ha en digital enkelhet, de traditionella styrtavlorna passar inte in här. En sådan, riktigt smidig lösning önskar jag mig i julklapp …
Jag nämnde i en tidigare logg exjobbspresentationer och studenter som jag handlett. I fredags hade jag nöjet att lyssna på dessa fantastiskt trevliga presentationer från tre olika företag och även här betonades vikten av att se, förstå och dela med sig av information. Det löpte som en röd tråd mellan de tre i övrigt helt särskilda exjobben. Det är nya krav och förutsättningar som gäller; tänk själva på de traditionella julkorten. Idag interagerar vi istället på sociala medier och får – och förväntar oss att få – direkt respons. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar ett vacker julkort på posten!
Man kanske inte alltid ska titta framåt? Året lider mot sitt slut och ni har säkert som jag möjlighet att se tillbaka på ett spännande och lärorikt år, men jag tror att ni som läser detta i mångt och mycket är lika mig och istället har fokus på det kommande året. 2016 ska bli året när hösten 2015 års påbörjade och framflyttade aktiviteter nu äntligen ska tas itu med, många av dem sannolikt under kvartal 1 …
Men här uppmanar jag er att tänka om. Som en förberedande övning för julledigheten rekommenderar jag att du sätter dig ner och istället tittar bakåt på 2015: Tänk på hur du och dina kollegor angripit era utmaningar och möjligheter under året; vad har ni åstadkommit och vad har ni lärt er? Har ni jobbat med ständiga förbättringar eller blev det bara ständiga förändringar? (Vill det sig riktigt illa så kan man här inse att där man planerat för utveckling genom utbildning blev det istället inveckling genom inbillning).
Oavsett så tycker jag att ni som jag ska ta tillfället i akt på den kommande jullunchen, julfesten eller julfikat att uppmuntra och tacka era medarbetare för det som de faktiskt åstadkommit och vad det betyder för er som företag. Vilka utmaningar ni har att starta det nya året med kan vi väl vänta med tills vi är där.
På Älö Trä kommer mina medarbetare att få beröm för att de mäktat med alla de förändringar som kommit med att vi ändrat vår marknadsinriktning samtidigt som vi återigen fördubblat årsomsättningen, vilket jag är oerhört tacksam och imponerad över hur bra de hanterat. Slutligen vill jag önska alla er läsare en riktig God Jul och ett Gott Nytt År (men glöm inte fokuset på detta året dock)!
Många av oss befinner sig i en tid av kick-off och avslut; avslut av terminen/säsongen/året, kick-off inför vad som komma skall (eller i alla fall att knyta ihop vad som varit och ladda för det nya). Själv ser jag det väldigt tydligt här på NCC då min chef går vidare mot nya utmaningar i organisationen (avslut) och jag själv förbereder mig för att ta en bredare ledarroll (kick-off).
En kick är det också att få handleda exjobbare inom ramen för min tjänst på Luleå tekniska universitet. Här handleder jag en student åt Peab och en åt Veidekke och det är både kul och inspirerande att se dessa unga människor på väg ut i arbetslivet, samtidigt som det även ger möjlighet till kontakter över företagsgränser.
Apropå företagsgränser hade jag också ett spännande telefonmöte med Christian Blomdahl, Lean Practices Manager på Suffolk Construction i USA. Vi har initierat ett Lean erfarenhetsutbyte mellan företagen och det första mötet var riktigt bra. De har kommit en bra bit med Lean inom projekt där de kör klassiska verktyg som Pull Planning, IPD och Last Planner med fler. Även de brottas dock med att se Lean som ett ledningssystem och en verksamhetsstrategi, de är fortfarande på verktygs- och metodnivå för att effektivisera sina projekt. Å andra sidan har de på den nivå kommit riktigt långt och är duktiga på att mäta och följa upp – här har vi helt klart något att lära.
Jag har även haft en annan Amerikakontakt, nämligen med Glenn Ballard, beträffande ett seminarium som vi planerar tillsammans med IFL i Stockholm. Jag försökte identifierade lämpliga datum och föreslog några veckor som alternativ. När jag sedan stämde av datumen under de veckor som Glenn kunde så var han ändå upptagen … De använder tydligen inte samma veckonumrering (om de alls använder det), en tydlig kulturkrock och belysning av vikten av standardisering.
Slutligen ser jag själv fram emot nästa datum då vi har årets sista styrelsemöte i Lean Forum Bygg, den 17 december, då vi fortsätter vårt arbete med att förenkla och effektivisera styrelsearbetet.