I TV diskuterar de på nyheterna om den bostadsutmaning och kris vi står inför, men till stor del handlar diskussionen om mer eller mindre billiga detaljpoäng när det rör sig om ett övergripande systemfel. Ser vi till potentialen hos de företag som ställt om till att jobba med Lean kopplat till Per-Erik Josephsons forskning kring de slöserier vi har i branschen, så krävs det ingen avancerad matematik för att förstå vilka möjligheter som faktiskt finns.

Jag säger inte att vi enkelt kan lösa bostadskrisen, men vi har alla möjligheter att möta utmaningen genom att börja arbeta rätt. Vi kan komma betydligt närmare målet om vi arbetar mot samma målbild, från styrsystemen från regering och riksdag till arbetssätt hos företagsledning och medarbetare – inklusive arbetsmarknadens parter med sina krav och motbud. Vad som krävs är äkta samverkan för att tillsammans anta de utmaningar vi står inför, vi måste på allvar tala med varandra för att ta bort alla hinder och murar.

Det finns dock ljuspunkter, bland annat diskuterade vi på universitetet i Luleå med tanke på utlysningen från det strategiska innovationsprogrammet Smart Built Environment hur vi från forskningssidan kan stödja utvecklingen. Smart Built Environment har alla möjligheter att utgöra en verklig skillnad. En annan ljuspunkt, som också togs upp i nyheterna, var att våren har kommit till sydvästra Sverige. Häruppe i norr njuter vi fortfarande i fulla drag av vinter och skidåkning, men även här är ljuset tillbaka!

Ju mer man vänder och vrider på saker ju krångligare blir de … I dessa omorganisationstider handlar det mycket om att hitta rätt personer till rätt funktioner och samtidigt tänka fritt kring vad vi ska göra och vad vi vill åstadkomma. Vi ska inte rita organisationskartor, men det är en uppenbar risk eftersom vi är snabba på att hitta ”färdiga” lösningar där vi nöjer oss med att fylla i namn i ”rätt” ruta.

Egentligen ska vi fokusera på ”vad” och ”för vem”, men med många olika intressenter och förutsättningar så blir det onekligen komplicerat. Det är vad jag roat mig med under den senaste veckan … Samtidigt som glädjen är stor över hur många det är som kan och vill så mycket, så grumlas känslan med svårigheten att ta rätt beslut; att hitta de rätta exemplen i en stor och duktig organisation kräver kunskap. Oavsett om det gäller forskning, där det handlar om att föra andras kunskaper vidare, eller våra duktiga experter så blir det svårt i en tillämplad situation att ställa rätt frågor.

Här kan jag konstatera nyttan med mina två roller på NCC respektive LTU – eller tre roller om vi inkluderar Lean Forum Bygg – genom att mina gränssnitt mot ny kunskap har ökat. Detta är nog min verkliga insats; att bygga bryggor mellan olika kunskapskällor, att vara mer av katalysator och nätverkare än organisationsritare.

Vikten av relationer och olika korskopplingar ska inte underskattas. Befinner mig i (ett regnigt) Göteborg för ett möte med ett annat större företag i NCCs leverantörskedja och deras trevliga representanter för att se hur vi tillsammans ska kunna utvecklas långsiktigt. Det är priviligierande både att få arbeta med människor man uppskattar och i möten där vi fokuserar långsiktigt för att förändra arbetssätt på kanske 5-10 års sikt. Vi rör oss i konstellationer med både forskning och utveckling som ligger väldigt långt fram och därmed ganska långt från konkreta aktiviteter här och nu – även om vår guideline (eller vägledande principer) ligger i botten som en kompass.

Annars är det den tid på året när fokus ligger på konkreta planer, även om det skiljer mellan olika organisationer beroende på vilken ”årsbrytning” som gäller. För NCC gäller det att vi får till budget- och resursplanering på bästa sätt; hur går vi från de stora penseldragen till praktiska handlingsplaner?

Frågeställningen gäller även Lean Forum Bygg som förening, där vi nu ligger i den senare delen av årscykeln med tanke på att vi har vårt årsmöte i maj (vilket är det närmaste bokslut och årsredovisning vi kommer). Det är nu hög tid för planer och riktlinjer inför nästa verksamhetsår, både vad gäller ambitioner, resursfördelning och bemanning. Hur går vi från vision till verklig verksamhet? Nu kommer alla frukostseminarier och andra aktiviteter som också ska resurssättas och handlingsplaneras – allt med koppling till vår vision om att skapa insikt, kunskap och förståelse om vad Lean innebär för oss. Det är tillsammans – med alla relationer och korskopplingar som jag inledde med – som vi verkligen kan förändra.

Här vill jag även återkoppla till loggen för ett par veckor sedan: Vi söker fler byggherrar, fler representanter från kundsidan. Var är ni? Vi söker fortfarande närmare kontakt med fler från den delen och det gäller inte bara inom Lean Forum Bygg; hur syns ni i förfrågningar, i debatten, i ”frågan” i stort? En tydlig synlighet är inte att förakta och vi delar den gärna med er.

Det är mycket som händer nu, inte minst inom NCC med omorganisation och nya planer. Som alltid i en tid av förändring och förnyelse så ställs det höga krav på ledarskapet och – vilket tangerar mitt förra logginlägg – kommunikation och tydlighet.

Vanligen säger vi ”du hör inte vad jag säger”, men det är kanske intressantare att formulera det ”jag säger inte det du hör …”? Vi vill idag ha ett ledarskap som baseras på förtroende, eller som en av de tidiga Toyota-cheferna i USA uttryckte det (har inte den exakta ordalydelsen): Agera som om du inte hade någon makt. Det knyter ofta an till det ledarskap som krävs inom förändringsledning, där ”ledaren” ofta agerar utan ett formellt chefsskap.

Det stämmer även väl överens med sättet vi måste driva Lean Forum Bygg som förening, eftersom alla som är engagerade i styrelsen är det på frivillig och ideell basis. Samtidigt vill vi förverkliga föreningens visioner. En annan jämförelse som alla (blivande) hundägare känner till är sättet du ska styra din hund, det vill säga konsekvent och kärleksfullt, för att få ut det bästa ur relationen. Det är lika bra att vi vänjer oss vid detta moderna ledarskap, för nästa generation kommer inte att köpa det auktoritära och hierarkiska. De kommer att efterfråga det coachande ledarskapet som vi förespråkar inom Lean.

En kollega kombinerade hund- och Lean-jämförelserna på ett kul sätt efter genomgången Lean-utbildning i Japan genom att konstatera: ”Det här är inte svårare än hunduppfostran. Det är bara att vara j**ligt konsekvent!”

Vad säger vi, hur lyssnar vi? Den eviga kommunikationsfrågan … Hur tydlig ska – eller kan – vi vara? Är det bra att vara övertydlig? Detaljstyrning eller övergripande instruktioner, information kring vad som önskas men inte vad som ska göras?

Det är som alltid en balansgång. När vi säger saker försöker vi egentligen förmedla en bild som vi (alltför ofta) utgår från att den vi talar med också ser och därför förstår vad vi förväntar oss. Ibland fungerar det, ibland inte. Ibland är det rätt att exakt säga vad som ska göras, ibland är det rent ut sagt provokativt att ge för tydliga instruktioner. Det är alltid en individuell anpassning, privat som professionellt, men privat känner vi oftast den vi talar med väl och professionellt har vi (med all rätt) höga förväntningar.

Det här är grunden till många problem i byggsektorn; vi vill ha ett hus byggt och förväntar oss att mottagaren ser samma hus som jag ser. Kravställande och kommunikation är svårt i allt vi gör, men det blir väldigt tydligt i detta fall. En uppmuntran/uppmaning till kravställare/beställare/byggherrar i byggprocessen är att vara tydliga med vad ni behöver utan att detaljstyra, men samtidigt vara uppmärksam på hur informationen tas emot och uppmuntra till dialog. En duktig byggare vill inte ha någon detaljstyrning för den tekniska lösningen, men måste samtidigt veta vilka behov som måste fyllas för en godkänd leverans.

I Lean Forum Bygg välkomnar vi med öppna armar fler beställare och byggherrar bland partnerföretagen – kommunikation omfattar alltid flera parter.