Jag är fortfarande kvar i Japan där landet med alla dess intryck gör att till och med tankarna på jobbet skingras en smula … Jag konstaterar att detta verkligen är kontrasternas rike, från det storslagna till det småskaliga. Givetvis är det stora skillnader mellan landsbygden och Tokyo, men även inom stadens gränser är kontrasterna fantastiska.

Från att vara högt upp på våning 30 i en skyskrapa befinner vi oss i nästa minut på smågatorna bakom de exklusiva shoppingdistrikten. På våra stadsvandringar passerar vi skyltfönster med halsband för åtta miljoner kronor, för att strax efteråt stanna och köpa suchibitar för sju kronor styck. Kvarteren nedanför shoppinggatorna är väldigt enkla, här är det tyst, stilla och folktomt – men en stund senare står vi som packade sillar i den supereffektiva tunnelbanan!

Kontrasten känns också stor med tanke på det milda klimatet och att allt är grönt, medan Luleå har välkomnat snö och vinter. Det är ett privilegium att få uppleva detta, det berikar enorm och är något jag tar med mig; bejaka kontraser och olikheter. När vi sedan tittar på människorna omkring oss så är vi ändå anmärkningsvärt lika …

Det är bråda dagar med mycket förberedelser. Som mina styrelsekollegor Tina och Kajsa i Lean Forum Bygg berättat här i loggen så står både min disputation och gästforskning i Amerika för dörren. Förbereder som bäst den förstnämnda, ”Industrialised house-building – conceptual orientation and strategic perspectives”. Essensen är att industriellt byggande är komplext och påverkar hela företagsstrategier och affärsmodeller. Därför måste detta hanteras på ett strategiskt plan i företagen och påverkar såväl val av produktionsmetod och affärsmodell, organisation och företagsstruktur.

Vidare finns det två huvudsakliga angreppssätt för industriellt byggande; ett ”utifrån-in”-perspektiv och ett ”inifrån-ut”-perspektiv, vilket påverkar hur företaget utvecklar och driver sitt industriella byggande framåt. Dessutom förbereder jag mig för mitt nya jobb som FoU-chef på BoKlok, där mycket handlar om industriellt byggande med Lean i fokus, men också om hållbarhetsfrågor.

Slutligen, som nämnts, så förbereder jag mig för att vara gästforskare på Stanford University under ett halvår – allt med samma frågeställningar i fokus!

”Tillsammans är man mindre ensam” är titeln på en bok av den franska författarinnan Anna Gavalda, ett uttryck som jag verkligen tagit till mig. Skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam är ganska stor, något jag praktiskt kan konstatera under resan till Japan; att åka till storstaden Tokyo som ”lantis” från övre Norrlands glesbyggd kan vara tufft om man känner sig ensam, men helt ok om man ”bara” är själv. Det är härligt att känna stödet från kollergor, medarbetare och andra närvarande (om än inte fysiskt) i allt från teknisk support till att hitta rätt och att få in rätt mat … Det är otroligt viktigt, inte bara i resesammanhang.

Du kan också vara själv som chef, men du klarar inte av att vara chef om du är ensam. Det är något vi borde tänka mer på, skillnaden mellan dessa begrepp och hur vi kan förhålla oss till dem. I exempelvis förändringsarbete är det också väldigt lätt att känna sig ensam ibland. Att då kunna träffa andra i samma situation gör att du kan kliva över från ensamhetskänslan till att bara vara själv, en omgivning som Lean Forum Bygg också erbjuder.

I fredags, precis inför avresan mot Japan, deltog jag vid familjär tillställning på Villa Johanneberg i Göteborg arrangerad av Familjen Knut & Ragnvi Jacobssons stiftelse, den stiftelse som står för mitt forskningsstipendium. Här, bland nya och tidigare stipendiater, kände jag tydligt att vi som förändringsledare eller entreprenörer inte var ensamma, även om vi arbetar själva. Rent konkret fanns det ytterligare en anledning för mig att inte känna mig ensam: Med på tillställningen var nämligen vår styrelseledamot Jerker Lessing, som mottog sitt stipendium för ett halvt års gästforskning vid Stanford University! Nej, jag känner mig verkligen inte ensam.

Det är mycket att se fram emot just nu, även om jag inleder med en liten tillbakablick. Senaste styrelsemötet i slutet av oktober var verkligen jättekul men framförallt modernt. Det är alltid inspirerande med ny teknik och jag tror att vi inom Lean Forum Bygg blir mer effektiva med det tekniska stöd som Projectplace erbjuder; en tydlig struktur men samtidigt väldigt tillåtande.

Annars ser jag fram emot Byggprojektledningsdagarna som arrangeras av Teknologisk Institut den 3-4 december i Stockholm. Jag kommer att tala under rubriken ”Så kan byggandet effektiviseras” där jag bland annat tar upp utmaningar och möjligheter för en ökad byggeffektivitet. På konferensen kommer även Samhällsbyggarnas nya VD Sara Haasmark att delta.

En annan händelse att se fram emot är den 27 november då vår styrelsekollega Jerker Lessing doktorerar med en avhandling som lyfter intressanta aspekter kring effektivitet och industriellt byggande. Det innebär att vi inom loppet av en vecka har två högaktuella aktiviteter kring vad effektivitet i byggande kan innebära!

På fredag är det dags igen, då startar jag resan mot Japan och min andra utbildningsvecka. Liksom förra gången kan ni följa mig via resebloggen på Lean Forum Byggs hemsida; den läggs upp redan denna vecka men första ”resebloggandet” räknar jag med kommer upp nästa måndag.

Denna utbildningsvecka fokuserar på Management Leadership System, det vill säga ledning och styrning med Lean som bas. Hur får vi verksamheten i en Lean organisation att fungera? Första veckan handlade som några av er kanske minns om produktionssystemet, men nu är det alltså ledarskapsförmågan som ligger i fokus.

Förra veckan var också intressant med World Quality Day i Göteborg den 5 november i arrangemang av SFK, Svenska Förbundet för Kvalitet. Temat för dagen var ”Lean med kvalitet” med många spännande presentationer, där bland andra SKF och Autoliv var mycket inspirerande när de berättade om hur de arbetar. Det blev väldigt tydligt att endast världsklass duger och att ända sättet att nå detta var att gifta samman Lean och kvalitetsutveckling. Enligt dem är det olika dimensioner på samma mål: Att nå världsklass.

Vilket mottagande jag har fått på det nya jobbet på E.ON i Örebro! Jag har väl aldrig varit med om ett så varmt mottagande på en ny tjänst. Här fanns redan namnskylt och blommor på plats när jag kom och efter några timmar kom ytterligare en bukett från en tidigare samarbetspartner. Och chefen från Malmö ringde personligen och hälsade välkommen … Rörande! Det enda strulet har varit de tekniska detaljer – dator, mobil och sådant – men det har mer än väl kompenserats av de mänskliga kontakterna.

Bortsett från välkomnandet har jag även inlett med att närvara vid det dagliga morgonmötet inom produktion och underhåll med fokus på säkerhet, gårdagens arbete och pågående aktiviteter; en form av daglig styrning skulle jag säga. De har mycket på plats, bland annat det som kallas ”Underhållsresan” och ”Safety-resan” – egentligen Lean i vår mening men med andra ord. Det ska bli riktigt intressant att verkligen få lära mig processen, hur ett kraftvärmeverk fungerar.

Sedan får vi se hur vi kan adressera ett kommande förbättringsarbete, men intresset för frågeställningarna är tydliga och jag känner ett stort stöd också för mitt fortsatta engagemang i Lean Forum Byggs styrelse. Även om E.ON inte är ett ”byggföretag” så är det en viktig aktör inom såväl infrastruktur som miljöfrågor och att vi ska hitta synergier mellan de båda verksamheterna är jag övertygad om.

Att möta våra utmaningar är en väsentlig del av Lean och idag tänkte jag bjuda på en riktig sådan. För andra gången inom en månad har jag deltagit på ett chefsmöte som enda tjej och jag börjar bli less. Är det bara jag som upplever detta eller finns det faktiska problem – och en oförmåga att lösa eventuella sådana? Ensam bland 20 män samtidigt som jag i min vardag ser mängder av duktiga tjejer, det är knappast någon bristvara.

Vi har byggt in oss i ett systemfel som ingalunda är branschtypiskt. Jag talade med en hög chef på ett annat företag (inte i byggsektorn) och hon ser samma problem. Läste också en intressant artikel på samma tema och insåg att detta knyter an till mitt förra logginlägg och boken ”Tänka snabbt och långsamt”, som menar att vi alla väljer enkla, beprövade lösningar och alternativ vi känner igen: Manligt ledarskap. Allt pekar på strukturmönstret när vi – män OCH kvinnor – väljer ledare. Använder vi rätt kriterier? Det är inte så enkelt som att ”ta bort killarna, de har fel, så löser vi problemet”. Ändå kokar det någonstans ner till att det finns en del individer på vissa positioner som borde flytta på sig …

Oavsett så lyfter det i alla fall våra tillkortakommanden när det gäller att ifrågasätta, att tänka nytt – och att ta tag i våra utmaningar.

Harmonisering av byggreglerna är ett gigantiskt arbete, men kanske kan vi ta en genväg? Långsiktigt är vi flera aktörer som gärna ser att vi har samma lagstiftning gällande bostadsbyggande i de nordiska länderna och framgent även inom EU, men resan dit är lång. Det finns dock en genväg att gå …

Alla nordiska länder har på något sätt undantagsregler för små bostäder eller studentbostäder. Det borde därför vara betydligt lättare att helt enkelt harmonisera dessa undantagsregler. I ett första steg ser vi till att samma studentmodul – exempelvis en modul på 20 kvadratmeter – är laglig att bygga i alla de nordiska länderna. Då skulle den gemensamma marknaden, som då blir betydligt större än de nationella marknaderna, ge betydligt bättre förutsättningar för de aktörer som har en bra produkt. Med en gemensam marknad kan volymerna byggas av den som gör det bäst och mest kostnadseffektivt på den plats där det är billigast – och sedan fraktas dit de får bäst betalt.

Det överliggande målet är att möjliggöra en större konkurrens och nå en ökad kostnadseffektivitet, eftersom det är först då vi kommer att kunna bygga betydligt fler studentbostäder. Högaktuellt är även bostäder för nyanlända, vi kommer inom kort se ett stort antal bostäder på tillfälliga lov. Hållbart eller inte, nöden har ingen lag! Varför inte ta initiativ till att harmonisera lagstiftningen för tillfälliga bostäder inom EU? Sverige behöver dessa idag; nästa gång kanske vi har en naturkatastrof i Frankrike då våra tillfälliga bostäder kan nyttjas där. Att bygga bostäder i syfte att riva dem känns för en som jagar slöseri bakvänt!

Just nu är jag mitt uppe i boken ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman, tidigare Nobelpristagare i ekonomi. Boken har några år på nacken men den är fortfarande både intressant och aktuell med sin betraktelse över hur vår hjärna fungerar. Vi tror ju gärna att vi är kloka och rationella, men vi styrs mycket mer av intuition än vi tror, vilket är intressant med tanke på hur vi tar beslut både privat och i jobbet.

Även i detta avseende är vi nämligen av naturen lata; finns det en ”färdig” eller enkel lösning eller ett ”lätt” alternativ så är det vad vi väljer. Detta är vad Kahneman kallar för ”System 1” som vi använder istället för att engagera hjärnan och använda vad han kallar ”System 2”; att faktiskt tänka efter.

Att tänka ”snabbt” och ”långsamt” kopplar jag till det jag arbetar med just nu, men lite mer ur perspektiven kort- och långsiktigt – allt med tanke på den omorganisation vi just genomför på NCC, men det gäller säkert de flesta företag och organisationer. Det gäller att kunna leverera operativt men samtidigt tänka strategiskt långsiktigt. Tänker vi inte efter är det svårt att veta vart de beslut vi tar idag leder till långsiktigt. I min forskning handlar det mycket om att klara av en relativt långsiktig leverans, något vi måste vara medvetna om i det dagliga arbetet – ”snabba” beslut kan då leda med problem i längden …

Hur äter man en elefant? Det är inte lätt, men det går nog om man tar den i små bitar. Som Kajsa skrev i förra blockinlägget: Små små steg …

Det är mycket det som Lean handlar om, att lära sig uppskatta de små stegen. Det tar tid att kunna förändra för att förbättra, så det gäller att vara ödmjuk och uppskatta även de små stegen. Inom Lean används ofta begreppet PDCA – Plan (planera), Do (gör), Check (studera), Act (agera) – men jag skulle gärna vilja säga PPPA istället, eftersom det är vad som krävs innan ett förändringsarbete.

Jag arbetar dagligen med Lean och håller bland annat i olika Leanforum här på Arcona. För någon vecka sedan hade jag ett möte med våra platschefer, 15 extremt lösningsinriktade personer. Vi hade fått in underlag från dem och andra forum kring slöserier, men jag hann knappt komma till nummer två innan de hade börjat arbeta på lösningen till nummer ett. Jag fick förklara att vi först måste gå igenom alla, vikta och prioritera dem sinsemellan för att sedan ta beslut – ett arbete som för övrigt ledde fram till en första Lean-tavla. När vi diskuterat blev det fyra slöserier som platscheferna själva skulle arbeta vidare med, något som skulle vara klart till nästa möte (de genomförs varannan månad). Efter en vecka var två av dem åtgärdade …

Jag kopplar detta till Lean Forum Byggs senaste styrelsemöte med ett tiotal deltagare; vid ett sådant möte med Lean-fantaster råder det ingen brist på kreativitet, det kan jag säga! Många förslag och viljor, massor med saker som vi vill göra, goda idéer i överflöd. Nu är det upp till oss att prioritera aktiviteterna till lagom munsbitar, framförallt ner till den personliga nivån; vad kan jag göra idag för att komma framåt?

Vi ska dessutom snart nominera kandidater till Årets Lean-byggare, där många tänker att ”vi kan inte nominera oss, det här är knappast någon revolution, vi har inte gjort så mycket …” Fel, det är just de små stegen som räknas! Vi är inte ute efter vem som är störst, bäst och vackrast. Vi söker den som har vilja att förändra. Vi måste lära oss att uppskatta de små stegen i förbättringsarbetet – Lean står inte för det revolutionära utan för det kontinuerliga. Nominera dig eller din kandidat idag.