Arbetet pågår för fullt med att sammanställa årets aktiviteter, granska räkenskaperna och förbereda för ett intressant möte – Lean Forum Byggs årsmöte den 17 maj på Dome of Visions i Stockholm! Det intressantaste är dock inte det formella med redovisningar och sammanställningar, även om det inledningsvis naturligtvis måste vara tongivande. Vi kommer också att erbjuda inspirerande föreläsningar och interaktion mellan alla delatagre.

Själv ser jag verkligen fram emot att få träffa våra partner och medlemmar och ta till mig er input till det kommande årets aktiviteter – och den energi som förmedlas till den nya styrelsen som väljs på årsmötet! Förutom formalia, som vi inleder med, så fokuserar vi på de spännande talarna. Årets Lean-byggare kommer att vara på plats – med Värmdö kommuns Carina Molin – så att alla får lyssna till vad deras framgångsfaktorer varit med massor av tips till oss alla. Tro mig, jag har lyssnat till henne tidigare!

Vi får höra vad NCC gjort för att som leverantör möta de högt ställda kraven vid upphandlingen av västlänken genom anbudsledare Greta Jodal. Vi kommer även att få en presentation av arbetet bakom Trafikverkets inköpsstrategier. Det kommer att vara ett fullmatat möte där jag hoppas att också få träffa dig!

Image är allt, konstaterar vi glatt där vi glider runt i Björkliden med matchande, röda skidjackor. Den allvarliga undertonen i detta är att jag skäms å hela byggbranschens vägnar efter Uppdrag Gransknings program från igår. Är vi inte bättre än så här? Det vore lätt att skylla på att detta är ett enskilt fall, att det handlar om ETT företag som råkade hamna i blickfånget under olyckliga omständigheter.

Jag önskar att jag kunde säga att detta är undantaget som bekräftar regeln, men jag är faktiskt själv tveksam. De flesta underleverantörer är verksamma hos flera stora beställare, alla aktörer är sammanflätade med varandra. Jag blir ledsen när jag ser att alla fina ord och höga ambitioner inte räcker hela vägen fram. Just nu är det det utpekade företaget som får bära hundhuvudet, men indirekt drabbar det – med all rätt – hela sektorn. Går det egentligen att värdera hur mycket denna förlorade image kostar?

Själva skidar vi vidare i våra poppiga kläder som visar att vi hör ihop utan att avslöja vare sig utseende, ålder eller kön. Eller branschtillhörighet.

En sak som slagit mig under de senaste veckorna, bland annat från rundabordssamtalet jag nämnt tidigare, är alla människor som gör att jag känner mig rik. Igår kväll hade jag ett möte med en person som jag ursprungligen träffat genom mitt jobb och som i sig är en fantastisk resurs och nätverkare – otroligt berikande.

Liksom alla människor jag har förmånen att arbeta med och som inspirerar dagligen. Förra veckan satt jag med Johan och Tina i Lean Forum Byggs styrelse och detaljplanerade inför årsmötet och de ingår i samma grupp av ”rikedom”, en kreativ bas för de dagliga aktiviteterna. Det är ett sant privilegium att få ha kontakt med så många kompetenta människor!

Årsmötet håller således på att ta sin slutgiltiga form, där vi kommer att ha en tydlig koppling mellan forskning och tillämpning. Det är inte två spår som löper parallellt utan det är i interaktionen som det blir verkligt intressant. Ett tydligt exempel som jag ser det är när Trafikverket tar hjälp av forskare för att utveckla sitt sätt att agera vid strategiska inköp, vilket stämmer väligt väl överens med vad vi vill åstadkomma.

Inom Smart Built Environmet, på högskolor och universitet; alla söker vi industrialiserade processer för att ständigt förbättra oss – hur kan vi bygga en effektivare bas på digitaliserad teknik? Både tilläpning och forskning har höga ambitioner att verka för en ökad konkurrenskraft, drivet av behovet av byggnation i landet. Lyckas vi med det så är det den berikande omgivningen vi har att tacka!

Det är inte utan att man längtar till sommaren men det är redan nu mycket skönare, ljusare morgnar – ”den ljusnande framtid är vår” som studenterna sjunger. Det känns även hos oss på Peab, där alla verkar ha sina kalendrar fulltecknade. Å andra sidan är det liksom vädret säsongsberoende och vi hamnar i återkommande toppar; först har vi massor som måste vara färdigt före årsskiftet, sedan allt som ska vara klart till semestern.

Implementeringen av visuell planering produktion är igång för fullt och ska ut i Peabs alla regioner. Med tanke på det tryck som råder i byggsektorn är det en olycklig situation att vi hamnade i ett konfliktläge. Jag hoppas att de kan lösa detta snabbt och snyggt, det är ingen som vill hamna i detta läge och risken är att det kostar mer än det smakar – för alla parter. Hela havet stormar, för att återknyta till väderreferensen.

Inom Lean Forum Bygg går vi med stormsteg mot årsmötet i mitten av maj – save the date 17/5! – då vi summerar året som varit och presenterar planer för det som komma skall. Bland annat har vi planer för ännu en bokrelease, så det blir återigen en spännande höst. Själv kommer jag dessvärre att lämna styrelsen; min arbetsbelastning har ökat och dessutom är det alltid bra med rotation bland medlemmarna. Jag har redan ”nominerat” en ersättare för mig eftersom Peab med all rätt anser att detta är ett viktigt forum att vara representerad i. Sedan är det naturligtvis upp till valberedningen att föreslå kandidaterna.

Igår kom jag ner till ett Göteborg med klarblå himmel och strålande sol, ett väder som håller i sig idag. Jag hade förmånen att vara inbjuden till ett Lean rundabordssamtal, där den gemensamma nämnaren var att deltagarna till någon grad arbetar med tjänsteproduktion.

Samtalet var initierat av Dag Lotsander, Lean-expert med ett förflutet hos Toyota i Sverige, och Anders Wide, konsult inom ledning, styrning och utveckling. De hade handplockat personer bland sådana de jobbat med, både nuvarande och tidigare kunder – allt för att skapa en stöttning i det fortsatta Lean-arbetet. Som någon sa under samtalet: ”Idag är det svårt att ta till sig mer via böcker, det är viktigare med benchmarking.”

Deltagande branscher och företag var bland annat Länsförsäkringar (som också stod som värd), Försäkringskassan, banker, byggsektor, bilbranschen – en härlig bredd. Utifrån ett antal av Dag och Anders förvalda ämnesområden utvecklades det till ett samtal under både öppna och förtroliga former. Oavsett typ av tjänst som vi levererar – det jag gör och det Försäkringskassan gör är förvisso mycket olika – så har vi liknande problemställningar och mycket att prata om.

Detta var ett första mötestest och det gav mersmak. Det är intressant att konstatera att vi inte talade någonting om metoder och verktyg, utan huvudsakligen om värderingar, ledarskap och hur vi får igång ständiga förbättringar. Det var oerhört inspirerande, vi är alla mer lika än olika och jag ser verkligen fram emot att fördjupa dessa samtal!

Mer behövs och kan göras för att ytterligare korta ledtiden, öka produktiviteten och sänka priset för nya bostäder. Jag är helt övertygad om att Sveriges byggindustri kan göra skäl för sitt namn och bli mer industrialiserad. Därför måste regelverk och arbetssätt genomlysas för att se vad som hindrar och vad som skulle kunna underlätta för och uppmana till ett ökat industriellt bostadsbyggande.

I januari presenterade regeringen idén med typgodkända hustyper, en mycket bra idé och något jag tror på. Ett typgodkännande skulle förenkla plan- och byggprocessen och leda till en fortsatt industriell utveckling i byggbranschen. Konkret skulle kommunens tjänstemän, vars uppgifter är att granska så att bostäder följer regler för tillgänglighet och brandskydd, bara behöva granska det som är unikt. Det som är likadant och redan godkänt ska rimligtvis inte behöva gå igenom den processen igen, vilket är fallet idag. Allmännyttan bygger prispressade, standardiserade flerfamiljshus. Med en modell med typgodkännande skulle vi kunna bygga mer men det skulle även underlätta för en ökad nyproduktion av småhus, så kallade ”kataloghus”.

Potentialen är mycket stor och tiden är helt rätt eftersom varje ny bostad är efterlängtad och vi redan idag har stora problem med nyckelresurser. Exempel på sådana är projekterings- och projektledare, för att inte tala om plan- och bygglovshandläggare. Detta är resurser som är kritiska för ett ökat bostadsbyggande och som skulle frigöras vid ett ökat nyttjande av redan färdigprojekterade bostäder och ett typgodkännande.

Åter från gårdagens kurs där jag lärt mig mer om och ökat förståelsen för ISO9001 och ISO 14001 som uppdaterats från 2015. Det är gladjande att se hur de alltmer vrider om regelverket för att se till helheten och lyfta fram att detta är styrelsens system för att säkra kvalitet och leverans till kund. Hörnstenarna utgörs av ständiga förbättringar med fokus på processer och flöden samt ledningens ansvar. Det jag kan efterlysa är en harmonisering mot och starkare koppling till det vi kallar Lean … Tyvärr lyser emellanåt kunskapen med sin frånvaro och i samband med Lean ramlar de snabbt ner i metoder och verktyg. Här finns det att göra!

Imorse hade jag förmånen att få agera referensperson åt en mycket klok och duktig kvinna som arbetar med kommunikativt ledarskap, där hon utvecklat visuella kommunikationsmedel för att utveckla ledarskapet. Hon har bland annat tagit fram en generisk ”dialogduk” för ledningsgrupper som känner att de behöver arbeta med sin kommunikation – och vem behöver inte det? Det är ett riktigt starkt koncept med arbetsmaterial för ledningen, framförallt med fokus på intern kommunikation. Det adresserar mycket av det vi till stor del jobbar med; hur kommunicerar vi ut våra tankar kring Lean?

Jag avslutar med en reflektion beträffande en kommentar från konsulten som höll i gårdagens ISO-utbildning, som avslutade kursen med följande: ”Hur säljer vi in detta till ledningsgrupperna?” Men hallå?! Är det verkligen vår/min sak att sälja in något som är förankrat i forskning och länge varit best practice hos de företag som tjänat mest pengar? Ligger inte detta i ledningens eget (kunskaps-) intresse, borde de inte ha den ”bird’s eye view” som krävs för att själva ta beslut? Detta är ingenting som kan lejas ut till någon stab, systemet är ju till för ledningen …

På väg ur en kollektiv påskäggskoma … Man blir lite smått förfärad över vilka mängder godis vi sätter i oss, även om jag ska erkänna att jag inte intagit några stora mängder. Däremot har det blivit en hel del god mat med släkt och familj, en helg som jag tillbringat i Sundsvall. Det är här jag är uppvuxen och som barn tar man sin omgivning för given, medan jag nu ser allt det vackra. ”Hemma” känns alltid hemma.

Att befinna sig mitt i Sverige vid denna årstid erbjuder också kontraster; i södra Sverige har våren kommit, i de nordligaste delarna ligger snön meterdjup. Här har jag fotograferat både skidspår och blåsippor.

Inom Lean Forum Bygg är vi i slutfasen av planeringen inför årsmötet i maj med ett styrelsemöte nu i veckan. Parallellt som vi talar oss samman kring årsmötet pågår planeringen för kommande år och tankarna kring nästa års styrelse, vilket också valberedningen arbetar med. Här gäller också kontraster, då vi kopplat till allt detta arbete vill rikta oss lite extra mot det som brukar kallas beställarsidan inom byggsektorn. Vi har traditionellt haft många ”byggare” engagerade i föreningen men nu vill vi engagera motparten, det vill säga våra kunder, byggherrarna.

Det kommer också att återspeglas vid årsmötet, där vi redan nu vet att Årets Lean-byggare, Värmdö kommun, kommer att berätta om sitt arbete. Vi hoppas också på en stor beställarorganisation inom svensk infrastruktur … Förhoppningsvis är detta starten på en givande dialog inom Lean Forum Bygg!

På nyheterna igår talade de om att vi är på väg in i nästa högkonjunktur. Det är ju bra. Inom branschen talar vi mycket om de 700 000 nya bostäder som vi ska bygga. Intressant. Däremot är det kanske inte odelat positivt. När allt snurrar för högtryck har vi en tendens att falla tillbaka i gamla fotspår, gå tillbaka till etablerade rutiner. Vi får svårare att hålla fast vid förbättringar eftersom nya tanke- och arbetssätt initialt tar lite längre tid, även om de snabbar upp processen på längre sikt.

Det kan innebära att dessa nyheter hämmar byggsektorns långsiktiga utveckling – eller vågar vi tro att vi klarar av utmaningen att förändra/förbättra parallellt med att verksamheten går för högtryck? Något som tål att tänkas på över påskgodiset. Jag nämnde tidigare den workshop vi hade i Luleå kopplad till det strategiska innovationsprogrammet Smart Built Environment, där det med all tydlighet framgick att vi måste börja tänka nytt, tänka utanför ramarna. Inte bara för att klara ovanstående utmaning, utan för att överhuvudtaget vara de som i framtiden levererar bostäder. Det finns redan koncept i andra länder och på andra kontinenter som bygger på helt nya tankesätt. Tesla är inte ett bilföretag – enligt bilindustrin ska de inte ens bära sig – men de gör redan svarta siffror och har skapat en helt egen nisch. Apple var inget mobilföretag … De är IT-företag som lyckas överföra relevant information till fysiska attribut och värden.

När kommer detta till byggsektorn (något ”om” finns inte)? En positiv del i det hela var just workshoppen i Luleå; för att möta utlysningarna inom Smart Built Environment samlade LTU fler byggföretag – varav en stor del partnerföretag till Lean Forum Bygg – för att tillsammans tänka nytt. Spännande, högt i tak och ett bra avstampt för det kommande arbetet!

Vad jobbar vi med egentligen i en värld som ser ut som den gör? Har under förmiddagen hört nyheterna från Bryssel och i det sammanhanget blir det mesta oviktigt. Det ger perspektiv på tillvaron där våra dagliga gärningar bleknar inför det fruktansvärda. Det vi försöker åstadkomma inom Lean Forum Bygg och byggsektorn känns plötsligt lite fjuttigt …

Men med nya perspektiv kommer också nya insikter och det är på dessa vi bygger framtiden. Det du läser nu är faktiskt logginlägg nummer 100 sedan starten i mitten av februari 2015. Inom Lean sägs det ofta att vi överskattar möjligheten kring vad vi kan åstadkomma på kort tid, men underskattar vad som kan åstadkommas under lång tid. En bomb är på alla sätt fruktansvärt kortsiktig och trots vad som hänt måste vi fortsätta att sträva framåt. Alla kan inte vara medlemmar i bombstyrkan, alla kan inte arbeta med akutinsatser.

När flyktingar intervjuas om vad de de söker så är det en stabil vardag där allt är alldeles vanligt och lite tråkigt. Vi som har allt detta borde lära oss att uppskatta det mer och samtidigt förstå att vår ”tråkiga” och vardagliga strävan är det som långsiktigt bygger vår framtid. Jag återkommer nästa vecka om våra planer inför årsmötet och vår workshop i Luleå med Smart Built Environment. Idag går tankarna till offren i Bryssel och alla människor på flykt.