Under min vistelse i Nya Zeeland hade jag även förmånen att hålla ett föredrag vid NZ Institute of Building (NZIOB) den 23 mars, en konferens som du kan läsa mer om här. Jag kan inte påstå att de hade någon större känsla för industriellt byggande, men det var intressant att lära sig mer om vilka utmaningar som de menade sig stå inför.
För det första har de en hög bostadsbrist i Auckland, där konferensen hölls, ett område stort som Stockholm där det saknas 400 000 bostäder. Branschen har således väldigt mycket att göra samtidigt som det saknas arbetskraft. Det innebär att de importerar arbetskraft från närliggande länder som Polynesien, men även att de rekryterar bland lokalbefolkningen, maorierna (som också är en polynesisk folkgrupp). En utmaning med det är att deras utbildningsnivå är relativt låg vilket innebär ett stort insteg innan de kan börja jobba. De har mycket diskussioner kring mentorprogram och hur de ska locka individer till branschen.
En annan utmaning med detta är de stora kulturella skillnaderna med en helt annan inställning än de västerländska värderingar vi är vana vid. Där vi kanske har mer fokus på att arbeta hårt, göra rätt för oss och sträva uppåt så innebär den polynesiska kulturen att de är rätt nöjda med vad de har; ett jobb, sin familj – att göra karriär eller att ”klättra” är inte så viktigt. Det är inte en fråga om vad som är rätt eller fel inställning, men det innebär onekligen en intressant utmaning.
Som ett örike har Nya Zeeland under långa tider varit mer eller mindre isolerade. Konkurrensen inom byggindustrin är ingen viktig faktor, vilket gjort att de har en byggindustri som har utvecklat en alldeles egen byggtakt. Takten skulle jag bedöma som medelhög till låg efter svenska förhållanden, det är inte den myllrande aktivitet vi är vana vid på våra byggarbetsplatser. Det är ett avslappnat och ganska långsamt tempo. Vi tittade på ett hotell som skulle byggas vid stadskärnan där cykeltiden för uppförandet var 2,5 år, vilket är en lång tid med svenska mått. Samtidigt måste jag erkänna att det är spännande – och lärorikt – att se hur de valt andra prioriteringar än de vi har inom byggindustrin.
Som nämnts tidigare kommer jag under de närmaste två veckorna att dela med mig av lite fler intryck från byggbranschen ”down under”.
Efter 1,5 år i energibranschen återvänder jag till byggsektorn och företaget Gyproc. Det känns naturligtvis lite vemodigt att lämna E.ON men jag känner samtidigt att Lean-arbetet där är igång med full fart och de har fortfarande stöd av Produktionslyftet under ett halvår till. Jag är inte orolig för att arbetet ska stanna av; alla ledare och hela styrgruppen är så starkt engagerade i förbättringsarbetet så det kommer alldeles säkert att drivas vidare. Det ska bli spännande att följa E.ONs utveckling, om än på håll.
Min utmaning på Gyproc kommer att vara drivningen av WCM-arbetet (World Class Manufacturing), vilket är deras arbetssätt för att jobba med ständiga förbättringar. En rolig slump i sammanhanget är att när vi var nominerade med Strängbetong till Årets Lean-byggare, vilket vi också vann, så satt jag vid samma bord som Gyproc – som också var nominerade. Jag satt bredvid min blivande chef, vilket gör att det känns lite som att cirkeln är sluten. Efter att ha rekryterat mig uttryckte min chef sig så här: ”If you can’t beat them, join them!” 😃
Med fullt fokus på mitt nya arbete måste jag också meddela att jag lämnar – eller tar paus från – styrelsen i Lean Forum Bygg. Det har varit en härlig tid och jag tänker fortsätta att hålla kontakten och förhoppningsvis kommer jag att kunna engagera mig på något sätt i framtiden. Jag ska också se på möjligheten att engagera Gyproc i Lean Forum Bygg …
För någon vecka sedan var jag inbjuden som keynote speaker vid konferensen PrefabNZ CoLab 2017 i Nya Zeeland. Konferensen samlar alla i landet med intresse för prefabricering, oavsett material eller hur långt de har kommit i sin utveckling.
Generellt är prefabindustrin i Nya Zeeland inte särskilt utvecklad; det ses fortfarande som en nyhet och de utvärderande myndigheterna ligger efter, de har inte strukturer för godkännande med mera. Som svensk inser jag hur utbrett och etablerat det är här hemma i jämförelse, både sättet vi hanterar prefabricering och industrialiserat byggande.
Själv fokuserade jag under min presentation på hur företag som arbetar med prefab fungerar, var vinsten ligger och hur de bör drivas för att tjäna pengar. Mindre teknik och mer beteende, något som blev väl emottaget. Tidigare har de främst diskuterat med fokus på teknik, utvärderingar och acceptans – mindre om uppsidan kring prefab. De arrangerar för övrigt även en studieresa till Sverige.
Jag talade också en del om vad företagen INTE ska göra, där vi fick ett konkret exempel från ett studiebesök vid en fönsterfabrik. I Sverige beställer vi sedan 60-talet efter modulmått (M), där 1 M är 100 mm. Vi säljer således fönster efter fasta mått vilket jämställer konkurrensen, alla vet vad de ska hålla sig till och det förenklar prissättningen.
På den här fabriken hade de däremot tagit kundanpassningen till helt nya höjder, så till den milda grad att de åkte ut till byggplatsen för att mäta fönsteröppningen. Sedan åkte de tillbaka för att tillverka fönstret. Varje fönster passar därmed bara på ett enda ställe. Hela tanken bakom standardisering är borta och det visar den betoning de har på ”custom made” inom branschen. Först kunde jag inte tro att de gjorde så, men efter att ha frågat två gånger … Jodå.
Under de kommande tre veckorna kommer jag att dela med mig mer av mina intryck från Nya Zeelands byggbransch.
Föregående vecka så korades Moelven ByggModul AB till vinnare av utmärkelsen Årets Lean-byggare; stort grattis till ett välutfört arbete och ett mycket imponerande resultat! Jag var inte själv på plats när priset delades ut, men rapporterna meddelar att många var imponerade över uppnådda resultat gällande produktivitetsförbättring och kanske främst hur den kollektiva laginsatsen varit det som gjort detta möjligt. Moelvens representanter framhöll att de önskat att samtliga medarbetare kunnat vara med och fira triumfen på plats i Stockholm. Säkerligen blev det ett efterföljande kalas på enheten i Värmlandsbro … Smörgåstårta är min kvalificerade gissning!
Som från alla goda exempel finns det alltid mycket att lära och jag hoppas att många av er läsare redan nu har anmält er till Lean Forum Byggs årsstämma den 18e maj i Stockholm, då Moelven ByggModul kommer att presentera sitt arbete. Anmäler dig gör du här.
En viktig beståndsdel som jag sett i detta och andra lyckade förändringsarbeten är den betydelse som gruppen har för motivationen att fortsätta att förbättras. Vi människor påverkas kraftigt av den lilla primära enhet som vi tillhör. Det är kollegorna i vår närmaste omgivning, de vi arbetar mest med, som påverkar oss mest även om avdelningen, enheten, företaget eller koncernen har uppsatta mål och visioner. Därför är det oerhört viktigt att etablera ett ägandeskap för förbättringsprocessen i de mindre grupperna, till exempel i ett arbetslag eller kring en arbetsstation. Det är först då som systematiskt förbättringsarbete blir en kontinuerlig och naturlig del av det dagliga arbetet.
En annan lärdom är alla medarbete som på förhand inte kommer att tro att detta är något för dem. Mitt råd är att, istället för att lägga tid och kraft på att övertyga dessa, stötta och utmana dem som redan är intresserade; med bollen i rullning händer det saker … Som sagt, gruppens betydelse för motivationen är stark.
Det är intressant att fundera kring Lean utifrån perspektivet att det är en filosofi, eftersom det tydliggör den stora utmaningen: Det räcker inte med att du själv är övertygad, det hjälper inte att tro på Lean om du är ensam. Du kan komma som en profet och berätta hur bra det är utan att få någon med dig. I det sammanhanget är därför den viktigaste personen inte du, utan din första följare.
Det finns en klassisk scen från en rockkonsert med en ensam kille som dansar bland den i övrigt sittande publiken – ett perfekt exempel. Ensam gör du ingen skillnad, det viktigaste är att du har hela teamet med dig, helst hela företaget. Det är då den verkliga kraften kommer, men det måste starta någonstans. Och det gör det med nummer två. Annars får du dansa ensam.
På Skanska har vi inlett utrullningen av det vi kallar ”Operationell Effektivitet”, inte Lean rakt av men en variant av Lean-tänket kring ökad produktivitet parallellt med utveckling av våra medarbetare. Vi har många nya chefer på plats och det ska under året bli intressant att se utfallet; vi har laddat upp under flera år och nu ska det sjösättas.
Precis som alla andra arbetar vi också med digitalisering. Vi kämpar – också som alla andra – med att försöka definiera vad det innebär för oss. Det är lätt att säga ”digitalisering” men svårt att få en tydlig bild av vad det representerar, samtidigt som vi inser att vi måste satsa även om vi inte riktigt vet vad det leder till. Jag tycker att detta är det mest spännande som händer i branschen just nu, att se vad som händer med digitaliseringen.
Med tanke på vad som hänt inom andra branscher, exempelvis musik- och taxibranschen, så inser vi att vi kan stå inför en kraftig omvälvning. Byggsektorn är en konservativ bransch och jag tror att det finns en risk för att nytänkande uppstickare kan ta över om vi inte själva lär oss att dra nytta av de möjligheter digitaliseringen innebär.
Sedan måste jag avsluta med att skicka gratulationshälsningar till Moelven Byggmodul som igår utsågs till Årets Lean-byggare. De har utvecklat sitt Lean-tänkande enormt och det känns bra att deras satsning verkligen uppmärksammas. Det är en mycket välförtjänt utmärkelse!
Att basera beslut på fakta och förstå variationer i statistiken var något som jag lärde mig på kursen ”Att förstå och hantera variationers processer” som Jörgen Gustavsson höll på Sandholm Associates i Stockholm för två veckor sedan. Hur många gånger läser vi inte av ett diagram och tror oss ha hela sanningen? Vi tänker att diagrammet visar fakta, vilket är likställt med sanningen (i alla fall ur ett ingenjörsperspektiv). Jörgen utsatte således gruppen för ett test där vi fick analysera mätvärden i ett diagram över en tidsperiod på ett år. Uppgiften var att välja ut tre värden som vi skulle rekommendera den fiktiva företagsledningen att fördjupa sig i.
Testet visade att vår analys var väldigt subjektiv, vi hade inte valt samma mätvärden i gruppen. Vi hade gjort egna tolkningar och det skapades en intressant diskussion kring vad som egentligen är en avvikelse; de värden vi hade framför oss kanske inte var mer än normala och höll sig inom variationen? Och hur såg det ut längre bak i tiden? Nästa steg var således att jämföra värden längre bak i tiden för att sedan applicera dem i ett så kallat styrdiagram som angav både den övre och undre gränsen för variationerna. I vårt exempel så hade vi inget värde som föll utanför dessa gränser – det fanns ingen anledning till varken oro eller fördjupning!
Lärdomen jag drog var att det är väldigt lätt att dra förhastade slutsatser, att falskt förlita sig på enkla diagam utan att egentligen förstå dess data och vilken nytta vi faktiskt kan ha av styrdiagram för att öka förståelsen. Hur är det hos dig? Baserar du och din organisation beslut på fakta, frågar du dig vad diagrammet du har framför dig faktiskt säger? Tänkvärt. Imorgon börjar jag en annan kurs i ”Effektiva ledningssystem och standardiserat arbete”, vilket är så Lean det kan bli! Det får jag återkomma till i nästa logginlägg.
Ett annat faktabaserat beslut ska vi få på måndag den 27 mars, då vinnaren av utmärkelsen Årets Lean-byggare koras på galan ”Årets Bygge 2017” på Cirkus i Stockholm! I år har vi tre starka kandidater: Arcona för deras involverande arbetssätt, Moelven Byggmodul för deras effektivisering av produktionslinan och NCC för deras standardiserade arbetssätt med Bluebeam, något de även vill sprida i branschen. Alla har de gjort en rejäl Lean-resa under en kort tid och det är fantastiskt kul att lyfta goda exempel. På måndag får vi besked om vem som koras, men jag tycker alla tre redan är vinnare för det arbete som de genomfört – för sina medarbetares och för sina kunders skull!
Du är även välkommen att anmäla dig till Lean Forum Byggs årsmöte den 18 maj som vi genomför i Skanskas lokaler på Kungsholmen i Stockholm. Årets Lean-byggare är då inbjuden för att berätta om sin Lean-resa, något som brukar vara väldigt uppskattat. Vi bjuder dessutom på enklare tilltugg och mingel. Anmäler dig gör du på vår hemsida. Gör det här redan idag.
Avtalsprocessen gällande förvärv av mark – från idé till tillträde av mark – hur ser den ut egentligen? Den är både svår och enkel på något sätt. Rullar allt på och ingen har särskilt bråttom så löser det sig till slut, men uppstår problem eller om byggherren vill så ha snabbast möjliga tillträde blir det svårare. Avtalsprocessen ser också något olika ut beroende på projekt och i vilken kommun du befinner sig i. När fastighetskontorets eller kommunens ”kunder”, alltså byggherrarna, vill exploatera mark kommer de i kontakt med exploateringsingenjörerna. Antingen köper de mark eller så upprättas exploateringsavtal.
Oavsett vilket tillvägagångssätt kan exploateringsingenjören och byggherren gemensamt korta ledtider och hitta effektiviseringar genom att tidigt måla upp och visualisera avtalsprocessen – utifrån byggherrens perspektiv. På så sätt synliggörs vilka handlingar som finns eller behöver tas fram eller vilka ledtider som finns och måste finnas. Då syns också vilka (eller i alla fall en del av de) framtida problem som skulle kunna uppstå. Delmomenten i sin tur skulle också behöva synliggöras. Exempel: När måste ett parkeringsköp vara klart och hur ser egentligen tillvägagångssättet ut? När måste en förrättning beställas och vad behöver tas fram innan dess, och vem gör den? När måste avtalet vara påskrivet för att tillträde ska ske innan sommaren?
Jag tror exploateringsingenjörerna hade kunnat hjälpa byggherrarna i deras arbete genom att visualisera och förklara en del av processerna inom kommunen. Det behöver inte göras på nytt gång på gång, ett par enkla standarsskisser skulle kunna fungera i varje projekt. Jag får spåna vidare på detta helt enkelt …
Digitalisering – detta ibland lite uttjatade ord – är ständigt aktuellt och har bäring på det mesta som händer, men som vid all typ av utveckling så är engagemanget avgörande. Det gäller för övrigt inte bara vid digital utveckling utan vid all typ av förbättringsarbete. Saknas engagemanget så händer ingenting, vilket vi insett inom både Veidekke och Lean Forum Bygg, samt att engagemang skapas bäst genom involvering. Med ett stort engagemang så sker ofta något stort; ibland rent av innovationer tack vare den kollektiva intelligensen.
Att inte utnyttja medarbetarnas kreativitet är enligt mig det största slöseriet och som gör att många missar såväl innovationer som lönsamhetslyft. Speciellt farligt är detta i vår bransch där vi verkligen behöver innovationer och nytänkande och ett fokus kring att ta bort slöserier. Nyckeln är, som sagt, att dra nytta av allas kompetens och den kollektiva intelligensen.
Plattformen hos oss för detta arbete är våra strukturerade möten, från ICE- (Integrated Concurrent Engineering) till involveringsmöten. Ett resultat av det ständigt pågående arbetet – här finns naturligtvis många fler effekter – är att vi minskat vår icke värdeskapande tid med mellan 10 och 15 procent, det vill säga rena slöserier. Inte genom att den enskilde arbetar hårdare utan genom att kollektivet arbetar smartare.
Jag återkopplar till mitt förra logginlägg där jag lyfte det fantastiska engagemang som vi ser inom Lean Forum Bygg, ett engagemang som bygger på delaktighet. Detta lyftes också på det inspirerande seminariet som genomfördes på KTH i Stockholm den 9 mars med tema ”Lean, arbetsmiljö och säkerhet – hur ser kopplingarna ut?” (här kan du för övrigt ladda ner presentationerna).
Det är deltagande och engagemang som skapar ett levande Lean och vi måste alltid utgå från människan i processen. Delaktigheten måste nå från ledningen till lagret med långsiktiga mål som sträcker sig bortom kvartalstänket. Det ska vara ett ständigt pågående fratidsarbete.
Seminariet gav också tillfälle att träffa kollegor och även skapa nya kontakter. Särskilt intressant var det att träffa Johanna Strömgren som bland annat berättade om de möjligheter som erbjuds inom Produktionslyftet, där exempelvis ”branschföretag” som NCC och El-Björn medverkat. Det får också bli mitt medskick denna gång: Har du svårt att komma igång eller kört fast i ditt Lean-arbete så finns det hjälp att söka – utnyttja den möjligheten!